Topographie des Terrors

Ej att förväxla med Tysklands federala parlament, Förbundsdagen.Berlins representanthus (även benämnt deputeradekammare, tyska: Abgeordnetenhaus von Berlin) är det tyska förbundslandet Berlins parlament och lagstiftande församling. Dess mötesplats är sedan 1993 Preussens lantdagshus (Preußischer Landtag) på Niederkirchnerstrasse i centrala Berlin.

Martin-Gropius-Bau är en utställningsbyggnad vid Niederkirchnerstrasse 7 i stadsdelen Kreuzberg i Berlin i Tyskland. Martin-Gropius-Bau ritades av Martin Gropius och Heino Schmieden i nyrenässansstil. Byggnaden uppfördes 1877–1881. Planen är kvadratisk med omkring 70 meters sida och byggnaden är omkring 26 meter hög. Utställningssalarna ligger omkring ett stort atrium, som är dekorerat med mosaiker och vapensköldar för de tyska förbundsländerna, utförda av skulptören Otto Lessing. Huset uppfördes ursprungligen för att härbärgera Kunstgewerbemuseum Berlin, ett museum för konsthantverk. Efter första världskriget användes byggnaden för Berlins historiska museum för förhistorisk och tidig historia och för en samling av östasiatisk konst. Byggnaden blev allvarligt skadad 1945 under andra världskrigets sista veckor och återuppbyggdes 1978–1981. Ytterligare renovering gjordes 1998–1999. Byggnaden låg under 1930-talet och fram till 1945 granne vid dåvarande Prinz-Albrecht-Strasse, nuvarande Niederkirchnerstrasse, med Gestapos numera rivna högkvarter. Efter andra världskriget och fram till Tysklands återförening 1990 låg byggnaden tätt intill gränsen mellan Östberlin och Västberlin, men på västberlinskt territorium, blott ett fåtal meter från muren. Tvärs över gatan ligger Abgeordnetenhaus, den byggnad från 1899 som ursprungligen inhyste Preussens lantdag och som sedan 1993 rymmer Berlins parlament. På det tidigare Gestapohögkvarterets tomt ligger dokumentationscentralen för Tredje riket-tiden, benämnt Topographie des Terrors i form av en arkeologisk utgrävning under tak. Här finns bland annat underjordiska tortyrceller, Heinrich Himmlers och Ernst Kaltenbrunners kontor, och så vidare. Terrormuseet var ett samarbetsprojekt mellan BRD och DDR i anledning av staden Berlins 750-årsjubileum.

U-Bahnhof Mohrenstrasse är en station i Berlins tunnelbana som trafikeras av linje U2. Stationen Mohrenstrasse öppnade för trafik 1908 under namnet Kaiserhof efter ett närbeläget lyxhotell med samma namn. Stationen låg då mellan Wilhelmplatz och Zietenplatz. Namnet Wilhelmplatz var det tilltänkta stationsnamnet men var redan upptaget av en station i Charlottenburg. Bakom formgivningen av stationen låg Alfred Grenander. Stationen byggdes om inför OS 1936 men förstördes till stora delar under andra världskriget. Efter kriget kom stationen att ligga i Östberlin varpå den 1950 fick det nya namnet Thälmannplatz efter Ernst Thälmann och 1986 Otto-Grotewohl-Strasse efter Otto Grotewohl. 1991 fick stationen sitt nuvarande namn efter gatan Mohrenstrasse. Under DDR-tiden var Mohrenstrasse ändstation på det som idag är linje U2 på grund av linjens uppdelning i en linje i Östberlin och en i Västberlin. Först 1993 upphörde Mohrenstrasse vara ändstation då tunnelbanetåg åter kunde trafikera vidare till Potsdamer Platz. Den karaktäristiska röda marmorn ansågs länge ha kommit från resterna av Rikskansliet som byggts under naziregimen, som i sin tur ska ha importerat den från Sverige. Idag har man kunnat konstatera att marmorn levererades 1950 från Thüringen och är Saalburger Marmor i kungsröd färg.

Anhalter Bahnhof vid Askanischer Platz i Berlin var en av Berlins viktigaste järnvägsstationer på sin tid. Den stora tåghallen färdigställdes 1880 och var vida känd. Anhalter Bahnhof var slutstation för alla tåg som kom söderifrån till centrala Berlin. Under andra världskriget flygbombades byggnaden och skadades. Under DDR-tiden omdirigerades trafiken til andra stationer för att undvika att använda västberlinskt territorium, och stationen förlorade betydelse. Sedan 1959, då rivningen av påbörjades, finns endast en ruinrest av huvudingången kvar som minnesmärke. Denna är idag kulturminnesmärkt. Numera går fjärr- och regionaltågtrafiken förbi den tidigare platsen för Anhalter Bahnhof och leds genom Tunnel Nord-Süd-Fernbahn via Bahnhof Potsdamer Platz och Berlin Hauptbahnhof. De nya stationerna har gjort att stationsläget har förlorat i betydelse, men namnet används fortfarande för den underjordiska stationen för Berlins S-Bahn. Denna öppnades 1939 och utgör en del av Nord-Süd-Tunnel.

Leipziger Platz är ett torg i stadsdelen Mitte i Berlin. Det ligger i västra änden av Leipziger Strasse, och omedelbart öster om trafikknutpunkten Potsdamer Platz. Torget kallades från början Octogon på grund av sin åttakantiga form och anlades på 1730-talet av arkitekten Philipp Gerlach, omedelbart innanför tullporten Potsdamer Tor, samtidigt som Pariser Platz vid Brandenburger Tor och Mehringplatz vid Hallesches Tor. 1814 döptes torget om till Leipziger Platz till minne av segern i slaget vid Leipzig under Napoleonkrigen. Omkring sekelskiftet 1900 var Leipziger Platz starkt trafikerad och inrymde flera regeringsbyggnader och det stora varuhuset Wertheim. Bebyggelsen kring Leipziger Platz skadades dock svårt under andra världskriget och återuppbyggdes inte efter kriget, då platsen kom att ligga omedelbart intill Berlinmuren, i Östberlin. Efter återföreningen 1990 startades den kända technoklubben Tresor 1991 i det underjordiska valvet som tillhörde ruinerna av Wertheim-varuhuset. Under 2000-talet har de flesta tomterna kring torget åter bebyggts, enligt den gamla tomtplanen, och idag finns bland annat Kanadas ambassad vid torget. Tresor flyttade 2005 efter att marken sålts och ett nytt köpcentrum byggdes på den gamla varuhustomten på Leipziger Platz 12, Mall of Berlin. 2015 öppnade Spy Museum Berlin vid torget.

Haus Vaterland var från 1928 till 1943 ett nöjespalats vid Potsdamer Platz i Berlin, med krogverksamhet i fyra våningar och årligen omkring en miljon besökare. Vid tillkomsten var huset unikt i världen med idén att placera en nöjespark i en byggnad i stadens centrum, och det blev en tidig föregångare till senare tiders upplevelsegastronomi. Under Leo Kronaus ledning byggdes Haus Potsdam, en kontorsfastighet uppförd 1912, om för att inhysa en av Berlins största biosalonger och stadens största kafé. Efter att byggnaden brunnit till följd av allierade bombningar 1943 drevs endast en begränsad del av byggnadens restaurangverksamhet vidare. Efter krigsslutet låg byggnaden i den sovjetiska ockupationssektorn med ett ofördelaktigt läge i direkt anslutning till gränsen mot Västberlin, och 1953 lades därför den förstatligade restaurangverksamheten i byggnaden slutligen ned. Byggnaden hamnade 1972 i den brittiska ockupationssektorn i Västberlin genom ett utbyte av territorium mellan sektorerna, och 1976 revs slutligen återstoden av byggnaden.

Checkpoint Charlie var en gränsstation vid en av de mest kända övergångarna mellan Öst- och Västberlin under Berlinmurens tid 1961 till 1990. Den låg på Friedrichstraße, på den USA-kontrollerade sidan av gränsen, vilken korsade Friedrischstraße längs med Zimmerstraße. En bit in på andra sidan gränsen låg den sovjetiska/östtyska motsvarigheten, Grenzübergangsstelle Friedrichstraße.

Kochstrasse är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana på linje U6 i centrala Berlin, i stadsdelen Kreuzberg, precis vid gränsen till Mitte. Stationen ligger under Friedrichstrasse, nära Checkpoint Charlie och Checkpoint Charlie Museum samt låg precis vid gränsen mellan Öst- och Västberlin. Den byggdes av Grenander / Fehse 1923. Från 1961 till 1990 var det sista stoppet i Västberlin, tågen fortsatte sedan vidare under Östberlin och passerade flera spökstationer, innan de kunde stanna igen då de var åter i Västberlin.

Stadtmitte ("stadskärnan") är en central station i Berlins tunnelbana som trafikeras av linjerna U2 och U6. Den öppnades 1908 för dagens U2 och 1923 öppnades U6:ans station. De två stationerna binds samman av en gångtunnel, den så kallade mustunneln. I anslutning till stationen finns bl.a. Friedrichstrasse och Gendarmenmarkt. Under Berlinmurens år från 1961 fram till 1990 var U6:ans station avstängd.

Berlin Potsdamer Platz är en underjordisk järnvägsstation för pendeltåg (S-Bahn) och Regionaltåg samt tunnelbana (U-Bahn). Första stationen vid Potsdamer Platz, Potsdamer Bahnhof stängdes 1945 p.g.a. skador under kriget. S-bahnstationen från 1939 som låg under Berlinmuren vid Potsdamer Platz, var en spökstation mellan åren 1961 och 1992. U-bahnstationen var stängd 1961-1993 och återöppnades efter renovering. På 1990-talet började även en helt ny järnvägsstation att byggas och den ligger nu i en modern stadsdel med skyskrapor i Berlin tillsammans med gamla S-bahn och U-bahnstationerna vid Potsdamer Platz. Järnvägsstationen för regionaltåg invigdes 2006 som en del av Tunnel Nord-Süd-Fernbahn. En ny S-bahntunnel ska byggas till Potsdamer Platz som kommer att gå direkt från Hauptbahnhof, City-S-Bahn.

Möckernbrücke är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana och trafikeras av linjer U1 och U3 samt av linje U7. Stationen har fått sitt namn av en närliggande bro som går över Landwehrkanal. Den gamla stationsbyggnaden på linjer U1 och U3 blev ersatt av en ny år 1937, eftersom den gamla var för liten med tanke på alla trafikanter som kom från Anhalter Bahnhof. 1944 blev stationen svårt skadad under kriget och kunde inte öppnas igen förrän år 1947. En förbindelse med linje U7 blev klar 1966 då den linjen öppnades. U7 går bl.a. till Mehringdamm och perrongen finns på motsatt sida av Landwehrkanal, med en förbindelsebro mellan linje U1, U3 och U7.

Denkmal für die ermordeten Juden Europas (Monument över Europas mördade judar), Holocaust-Mahnmal eller Förintelsemonumentet i folkmun, är ett minnesmärke i centrala Berlin. Det tillägnades alla judar som blev mördade under förintelsen. Minnesmärket byggdes efter ritningar av arkitekten Peter Eisenman mellan 2003 och 2005 och upptar en yta av 19 000 kvadratmeter i närheten av Brandenburger Tor. Invigningen ägde rum den 10 maj 2005. Minnesmärket består av 2711 betongpelare med olika höjd. Mellan dessa pelare finns 0,95 meter breda gångar. Till minnesmärket hör ett underjordiskt museum som visar bland annat en lista över alla judar, som man vet blev mördade under förintelsen.