Hotel Kaiserhof (Berlin)

U-Bahnhof Mohrenstrasse är en station i Berlins tunnelbana som trafikeras av linje U2. Stationen Mohrenstrasse öppnade för trafik 1908 under namnet Kaiserhof efter ett närbeläget lyxhotell med samma namn. Stationen låg då mellan Wilhelmplatz och Zietenplatz. Namnet Wilhelmplatz var det tilltänkta stationsnamnet men var redan upptaget av en station i Charlottenburg. Bakom formgivningen av stationen låg Alfred Grenander. Stationen byggdes om inför OS 1936 men förstördes till stora delar under andra världskriget. Efter kriget kom stationen att ligga i Östberlin varpå den 1950 fick det nya namnet Thälmannplatz efter Ernst Thälmann och 1986 Otto-Grotewohl-Strasse efter Otto Grotewohl. 1991 fick stationen sitt nuvarande namn efter gatan Mohrenstrasse. Under DDR-tiden var Mohrenstrasse ändstation på det som idag är linje U2 på grund av linjens uppdelning i en linje i Östberlin och en i Västberlin. Först 1993 upphörde Mohrenstrasse vara ändstation då tunnelbanetåg åter kunde trafikera vidare till Potsdamer Platz. Den karaktäristiska röda marmorn ansågs länge ha kommit från resterna av Rikskansliet som byggts under naziregimen, som i sin tur ska ha importerat den från Sverige. Idag har man kunnat konstatera att marmorn levererades 1950 från Thüringen och är Saalburger Marmor i kungsröd färg.

Stadtmitte ("stadskärnan") är en central station i Berlins tunnelbana som trafikeras av linjerna U2 och U6. Den öppnades 1908 för dagens U2 och 1923 öppnades U6:ans station. De två stationerna binds samman av en gångtunnel, den så kallade mustunneln. I anslutning till stationen finns bl.a. Friedrichstrasse och Gendarmenmarkt. Under Berlinmurens år från 1961 fram till 1990 var U6:ans station avstängd.

Komische Oper Berlin är ett operahus i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Operan är den minsta av Berlins tre statsägda operor, där de andra två är Staatsoper Unter den Linden och Deutsche Oper Berlin.

Rikspresidentpalatset (tyska: Reichspräsidentenpalais) utgjorde från 1919 till 1934 säte och residens för Tysklands rikspresident. Byggnaden uppfördes 1735–1737 och var belägen vid Wilhelmstrasse 73 i Berlin. Rikspresidentpalatset var bostad för rikspresidenterna Friedrich Ebert (1919–1925) och Paul von Hindenburg (1925–1934). Efter skador både under och efter andra världskriget revs byggnaden, då i Östberlin, slutligen 1960.

Topographie des Terrors ("Terrorns topografi" på svenska) är ett museum i Kreuzberg i Berlin som dokumenterar nazismens brott före och under andra världskriget. Det är beläget på Niederkirchnerstrasse 8 i det kvarter kring dåvarande Prinz-Albrecht-Palais där Gestapo och SS hade sina högkvarter. Sedan maj 2010 finns museet i en permanent utställningslokal med en tillhörande utomhusutställning. På museets tomt finns även en sektion av Berlinmuren bevarad. Topograhie des Terrors drivs av en stiftelse med syftet att tillhandahålla historisk information om nationalsocialismen och dess brott mot de mänskliga rättigheterna, samt att stimulera konfrontation med dess aktiviteter efter andra världskrigets slut 1945. Stiftelsen är också rådgivare till de tyska delstaterna Berlin och Brandenburg i dylika frågor.

Ej att förväxla med Tysklands federala parlament, Förbundsdagen.Berlins representanthus (även benämnt deputeradekammare, tyska: Abgeordnetenhaus von Berlin) är det tyska förbundslandet Berlins parlament och lagstiftande församling. Dess mötesplats är sedan 1993 Preussens lantdagshus (Preußischer Landtag) på Niederkirchnerstrasse i centrala Berlin.

Unter den Linden (tyska: "under lindarna") är en stor aveny i centrala Berlin i Tyskland. Den löper från Schlossbrücke över Spree i öster fram till Pariser Platz i väster. Gatan anlades 1647 som en allé som förband Berlin med parken Großer Tiergarten i väster och föregicks av en ridväg från 1573. Den har sedermera kommit att fungera som en av stadens paradgator – ofta liknad vid Champs-Élysées i Paris – och har idag i sin västra fond stadens triumfbåge Brandenburger Tor. Före andra världskriget var gatan centrum för Berlins kulturliv. Unter den Linden har varit känd under olika namn men ofta med anknytning till sina lindar, vilka dock fällts och planterats på nytt ett flertal gånger under seklens lopp.

Friedrichstrasse (tyska: Friedrichstraße) är en av Berlins mest kända huvudgator. Gatan är uppkallad efter kurfurst Fredrik III av Brandenburg som 1701 kröntes till kung Fredrik I av Preussen. Gatan börjar vid torget Mehringplatz i stadsdelen Kreuzberg och går sedan norrut. Den passerar den före detta gränsövergången Checkpoint Charlie vid Zimmerstrasse, där den också går in i Mitte, korsar sedan Leipziger Strasse och Unter den Linden, passerar Bahnhof Friedrichstrasse och Tränenpalast, går över Spree på Weidendammer Brücke och fram till Oranienburger Tor, där den går över i Chausseestrasse. Vid Friedrichstrasse ligger flera teatrar och andra kulturella institutioner som till exempel Friedrichstadt-Palast (för revyer), Admiralspalast (från 1955 till 1997 under namnet Metropol-Theater) och Kunsthaus Tacheles (ingången från Oranienburger Strasse). Vid gatans etablering låg området utanför själva Berlin, i förstäderna Dorotheenstadt och Friedrichstadt. Huvudsakligen flyttade hugenotter till området. Utbyggnaden av gatans mellersta del forcerades under kung Fredrik Vilhelm I av Preussen. Under revolutionsåren 1848–1849 utkämpades flera gatustrider på Friedrichstrasse. Senare under 1800-talet blev gatan allt mer fylld med hotell, restauranger och platser för konstframställningar. Friedrichstrasse blev även känt som en plats för handel med guld och juveler samt för sin prostitution. Liksom andra stadsdelar av Berlin förstördes många byggnader vid Friedrichstrasse under andra världskrigets bombningar. Friedrichstrasse låg före andra världskriget mitt i det som ansågs som Berlins centrum. Under efterkrigstiden låg den något öster om Berlinmuren. Östberlins centrum lades längre österut. Gatan har efter Berlins återförening upplevt en renässans. Nya byggnader har uppförts och här finns idag kontor, utställningshallar och butiker.

Unter den Linden är en tunnelbanestation i stadsdelen Mitte, Berlin. Stationen ligger under boulevarden Unter den Linden och Friedrichstrasse. Det är en bytesstation mellan linje U5 och U6. Stationen öppnade 4 december 2020 för allmänheten. Med öppningen av stationen blev förlängningen av U5 klar mellan Hauptbahnhof och Alexanderplatz och sträckan mellan Brandenburger Tor station och Alexanderplatz började trafikeras. 2009-2020 gick korta linje U55 endast mellan Hauptbahnhof och Brandenburger Tor. Stationen Französische Strasse, som låg endast 200 meter söder om nya stationen Unter den Linden på linje U6, stängdes på grund av det korta avståndet och ersattes av den nya stationen.

Martin-Gropius-Bau är en utställningsbyggnad vid Niederkirchnerstrasse 7 i stadsdelen Kreuzberg i Berlin i Tyskland. Martin-Gropius-Bau ritades av Martin Gropius och Heino Schmieden i nyrenässansstil. Byggnaden uppfördes 1877–1881. Planen är kvadratisk med omkring 70 meters sida och byggnaden är omkring 26 meter hög. Utställningssalarna ligger omkring ett stort atrium, som är dekorerat med mosaiker och vapensköldar för de tyska förbundsländerna, utförda av skulptören Otto Lessing. Huset uppfördes ursprungligen för att härbärgera Kunstgewerbemuseum Berlin, ett museum för konsthantverk. Efter första världskriget användes byggnaden för Berlins historiska museum för förhistorisk och tidig historia och för en samling av östasiatisk konst. Byggnaden blev allvarligt skadad 1945 under andra världskrigets sista veckor och återuppbyggdes 1978–1981. Ytterligare renovering gjordes 1998–1999. Byggnaden låg under 1930-talet och fram till 1945 granne vid dåvarande Prinz-Albrecht-Strasse, nuvarande Niederkirchnerstrasse, med Gestapos numera rivna högkvarter. Efter andra världskriget och fram till Tysklands återförening 1990 låg byggnaden tätt intill gränsen mellan Östberlin och Västberlin, men på västberlinskt territorium, blott ett fåtal meter från muren. Tvärs över gatan ligger Abgeordnetenhaus, den byggnad från 1899 som ursprungligen inhyste Preussens lantdag och som sedan 1993 rymmer Berlins parlament. På det tidigare Gestapohögkvarterets tomt ligger dokumentationscentralen för Tredje riket-tiden, benämnt Topographie des Terrors i form av en arkeologisk utgrävning under tak. Här finns bland annat underjordiska tortyrceller, Heinrich Himmlers och Ernst Kaltenbrunners kontor, och så vidare. Terrormuseet var ett samarbetsprojekt mellan BRD och DDR i anledning av staden Berlins 750-årsjubileum.

Hotel Adlon är ett av Tysklands mest kända och traditionsrika lyxhotell, beläget på adressen Unter den Linden 77 i Berlin, i anslutning till Brandenburger Tor vid Pariser Platz. Det ursprungliga Hotel Adlon byggdes 1907 och brann ned 1945. Sedan 1997 ligger en modern efterföljare, lyxhotellet Hotel Adlon Kempinski, på platsen.

Checkpoint Charlie var en gränsstation vid en av de mest kända övergångarna mellan Öst- och Västberlin under Berlinmurens tid 1961 till 1990. Den låg på Friedrichstraße, på den USA-kontrollerade sidan av gränsen, vilken korsade Friedrischstraße längs med Zimmerstraße. En bit in på andra sidan gränsen låg den sovjetiska/östtyska motsvarigheten, Grenzübergangsstelle Friedrichstraße.