Stadtmitte

Konzerthaus Berlin (Berlins konserthus) är en av de tre dominerande byggnaderna på torget Gendarmenmarkt i centrala Berlin. De andra två är Deutscher Dom och Französischer Dom. Konserthuset invigdes 1821 med namnet Königliches Schauspielhaus och Schauspielhaus är fortfarande ett vanligt förekommande inofficiellt namn.

Deutscher Dom (tyska för Tyska domkyrkan) är belägen i Berlin vid södra änden av torget Gendarmenmarkt. Den är ritad av Martin Grünberg och byggdes 1708 av Giovanni Simonetti. 1785 modifierades kyrkan av Carl von Gontard och fick då sitt torn. Den var domkyrka 1780–1785, men trots att den inte längre är det, benämns den fortfarande som domkyrka. Arkitekturen är Barock. Kupolen är i samma stil som Sainte-Genevièvekyrkan i Paris. Tyska Kyrkan förstördes helt och hållet under andra världskriget av en eldsvåda 1945. Efter tyska återföreningen byggdes kyrkan upp igen åren 1993 till 1996 och återöppnades samma år som ett museum över Tysklands politiska historia.

Franska domkyrkan (på tyska: Französicher Dom) är en av de två kyrkor som ligger på Gendarmenmarkt, ett torg i Berlin. Kyrkan är den äldre av de två kyrkorna och byggdes av hugenotterna 1701–1705. Kyrkan var inspirerad av den förstörda hugenottkyrkan i Charenton-Saint-Maurice, Frankrike. Tornet är ritat av Carl von Gontard och byggdes till först år 1785. Franska kyrkan innehåller en utsiktsbalkong, en restaurang och ett hugenottmuseum.

Friedrichstrasse (tyska: Friedrichstraße) är en av Berlins mest kända huvudgator. Gatan är uppkallad efter kurfurst Fredrik III av Brandenburg som 1701 kröntes till kung Fredrik I av Preussen. Gatan börjar vid torget Mehringplatz i stadsdelen Kreuzberg och går sedan norrut. Den passerar den före detta gränsövergången Checkpoint Charlie vid Zimmerstrasse, där den också går in i Mitte, korsar sedan Leipziger Strasse och Unter den Linden, passerar Bahnhof Friedrichstrasse och Tränenpalast, går över Spree på Weidendammer Brücke och fram till Oranienburger Tor, där den går över i Chausseestrasse. Vid Friedrichstrasse ligger flera teatrar och andra kulturella institutioner som till exempel Friedrichstadt-Palast (för revyer), Admiralspalast (från 1955 till 1997 under namnet Metropol-Theater) och Kunsthaus Tacheles (ingången från Oranienburger Strasse). Vid gatans etablering låg området utanför själva Berlin, i förstäderna Dorotheenstadt och Friedrichstadt. Huvudsakligen flyttade hugenotter till området. Utbyggnaden av gatans mellersta del forcerades under kung Fredrik Vilhelm I av Preussen. Under revolutionsåren 1848–1849 utkämpades flera gatustrider på Friedrichstrasse. Senare under 1800-talet blev gatan allt mer fylld med hotell, restauranger och platser för konstframställningar. Friedrichstrasse blev även känt som en plats för handel med guld och juveler samt för sin prostitution. Liksom andra stadsdelar av Berlin förstördes många byggnader vid Friedrichstrasse under andra världskrigets bombningar. Friedrichstrasse låg före andra världskriget mitt i det som ansågs som Berlins centrum. Under efterkrigstiden låg den något öster om Berlinmuren. Östberlins centrum lades längre österut. Gatan har efter Berlins återförening upplevt en renässans. Nya byggnader har uppförts och här finns idag kontor, utställningshallar och butiker.

Komische Oper Berlin är ett operahus i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Operan är den minsta av Berlins tre statsägda operor, där de andra två är Staatsoper Unter den Linden och Deutsche Oper Berlin.

U-Bahnhof Mohrenstrasse är en station i Berlins tunnelbana som trafikeras av linje U2. Stationen Mohrenstrasse öppnade för trafik 1908 under namnet Kaiserhof efter ett närbeläget lyxhotell med samma namn. Stationen låg då mellan Wilhelmplatz och Zietenplatz. Namnet Wilhelmplatz var det tilltänkta stationsnamnet men var redan upptaget av en station i Charlottenburg. Bakom formgivningen av stationen låg Alfred Grenander. Stationen byggdes om inför OS 1936 men förstördes till stora delar under andra världskriget. Efter kriget kom stationen att ligga i Östberlin varpå den 1950 fick det nya namnet Thälmannplatz efter Ernst Thälmann och 1986 Otto-Grotewohl-Strasse efter Otto Grotewohl. 1991 fick stationen sitt nuvarande namn efter gatan Mohrenstrasse. Under DDR-tiden var Mohrenstrasse ändstation på det som idag är linje U2 på grund av linjens uppdelning i en linje i Östberlin och en i Västberlin. Först 1993 upphörde Mohrenstrasse vara ändstation då tunnelbanetåg åter kunde trafikera vidare till Potsdamer Platz. Den karaktäristiska röda marmorn ansågs länge ha kommit från resterna av Rikskansliet som byggts under naziregimen, som i sin tur ska ha importerat den från Sverige. Idag har man kunnat konstatera att marmorn levererades 1950 från Thüringen och är Saalburger Marmor i kungsröd färg.

Unter den Linden är en tunnelbanestation i stadsdelen Mitte, Berlin. Stationen ligger under boulevarden Unter den Linden och Friedrichstrasse. Det är en bytesstation mellan linje U5 och U6. Stationen öppnade 4 december 2020 för allmänheten. Med öppningen av stationen blev förlängningen av U5 klar mellan Hauptbahnhof och Alexanderplatz och sträckan mellan Brandenburger Tor station och Alexanderplatz började trafikeras. 2009-2020 gick korta linje U55 endast mellan Hauptbahnhof och Brandenburger Tor. Stationen Französische Strasse, som låg endast 200 meter söder om nya stationen Unter den Linden på linje U6, stängdes på grund av det korta avståndet och ersattes av den nya stationen.

Checkpoint Charlie var en gränsstation vid en av de mest kända övergångarna mellan Öst- och Västberlin under Berlinmurens tid 1961 till 1990. Den låg på Friedrichstraße, på den USA-kontrollerade sidan av gränsen, vilken korsade Friedrischstraße längs med Zimmerstraße. En bit in på andra sidan gränsen låg den sovjetiska/östtyska motsvarigheten, Grenzübergangsstelle Friedrichstraße.

Unter den Linden (tyska: "under lindarna") är en stor aveny i centrala Berlin i Tyskland. Den löper från Schlossbrücke över Spree i öster fram till Pariser Platz i väster. Gatan anlades 1647 som en allé som förband Berlin med parken Großer Tiergarten i väster och föregicks av en ridväg från 1573. Den har sedermera kommit att fungera som en av stadens paradgator – ofta liknad vid Champs-Élysées i Paris – och har idag i sin västra fond stadens triumfbåge Brandenburger Tor. Före andra världskriget var gatan centrum för Berlins kulturliv. Unter den Linden har varit känd under olika namn men ofta med anknytning till sina lindar, vilka dock fällts och planterats på nytt ett flertal gånger under seklens lopp.

Haus der Schweiz är ett byggnadsminnesmärkt hus i centrala Berlin i korsningen Unter den Linden/Friedrichstrasse. Huset var den enda byggnaden i korsningen som fanns kvar efter andra världskriget, men med större skador.Huset har 6 våningar och det byggdes mellan 1934 och 1936 efter ritningar av Ernst Meier från Appenzell i Schweiz. Kontorsbyggnaden har en klar och enkel konstruktion utan utsmyckningar förutom en staty som föreställer Walther Tell (Wilhelm Tells son) samt texten "Haus der Schweiz". Fasaden bildas av musselkalkplattor. Byggnaden var och är säte för olika schweiziska och tyska finansföretag. Även Scandinavian Airlines hade ett kontor i huset.

Altes Palais ("Gamla palatset"), tidigare även känt som Kaiser-Wilhelm-Palais, är en nyklassicistisk palatsbyggnad i centrala Berlin, belägen i stadsdelen Mitte på Unter den Linden 9. Palatset uppfördes ursprungligen 1834-1837 som vinterresidens för den dåvarande prins Vilhelm, sedermera kejsaren Vilhelm I, och inhyser idag Humboldtuniversitetets juridiska fakultet.

Bebelplatz (tidigare kallad Opernplatz) är ett torg i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Torget omges av Alte Bibliothek i väster, Unter den Linden, med Humboldtuniversitetets huvudbyggnad på andra sidan boulevarden, i norr, Prinzessinnenpalatsets trädgård i öster och Behrenstrasse, med Sankta Hedvigskatedralen på andra sidan gatan, i söder. På den östra delen av torget står Staatsoper Unter den Lindens byggnad. Platsen är sedan 1947 uppkallad efter August Bebel, det tyska socialdemokratiska partiets ordförande mellan 1892 och 1913, men har tidigare kallats Platz am Opernhaus (1743–1910) och Kaiser-Franz-Joseph-Platz (1910–1947). I dagligt tal kallades dock platsen under lång tid för Opernplatz.