Grønland station

Apoteket Hjorten i Oslo var ett apotek på Grønland i Oslo. Namnet Apoteket Hjorten används på ett antal norska apotek i flera norska städer exempelvis: Apoteket Hjorten i Fredrikstad och Apoteket Hjorten i Trondheim. Apoteket startades 1857 efter ett beslut vid en kunglig resolution 4 december 1856. Apoteket var det femte i Christiania. Efter en brand 1859, där 18 personer omkom, byggdes en ny apotekaregård. Denna färdigställdes 1861 ritad av stadskonduktör Chr. H. Grosch. Vid ombyggnaden 1963 skänktes det ursprungliga offisinet av apotekaren Anders Tenøe till Norsk Farmasihistorisk Museum och monterat i sin helhet på Norsk Folkemuseum på Bygdøy. Apoteket byggdes om 1986 och ominreddes till kafé 2000. Lokalen används sedan 2000 av kaféet Dattera til Hagen. Apoteket har idag namnet Vitusapotek Hjorten och håller till på Smalgangen 5.

Interkulturelt Museum (IKM), tidligere Internasjonalt kultursenter og museum eller Internasjonalt kulturmuseum, är sedan 2006 en avdelning av Oslo Museum. Interkulturelt museum är ett migrationsmuseum som samlar, bevarar och förmedlar nya minoriteters invandrings- och etableringshistoria i Norge. Museet arbetar efter principen "inte om mig, utan med mig", vilket innebär att de grupper som är del av utställningarna också ska ha inflytande över desamma. Museet öppnade 1990 och utsågs till Årets museum i Norge 2006.

Maaemo är en restaurang vid Dronning Eufemias gate 23 i Oslo i Norge, verksam sedan den 15 december 2010. Den grundades av den danske krögaren Esben Holmboe-Bang, tidigare anställd på bland annat Noma i Köpenhamn, tillsammans med Jon Frede Engdahl och den finländske sommelieren Pontus Dahlström. Namnet Maaemo betyder Moder Jord på finska. Restaurangen fokuserar på det nordiska köket med säsongsanpassade, närodlade och ekologiska råvaror. 80 % av råvarorna uppges vara närodlade. Redan vid öppnandet marknadsfördes Maaemo som "Norges första helekologiska gourmetkrog". Restaurangens omsättning uppgick år 2010 till 951 000 NOK, år 2011 till 6 495 000 NOK och år 2012 till 11 493 000 NOK.

Wikimedia Norge är en norsk ideell förening, som verkar för fri kunskap. Den är samtidigt stödförening för (så kallat chapter till) den amerikanska stiftelsen Wikimedia Foundation. Föreningen bildades i juni 2007.

Nybrua är en bro över Akerselva i Oslo. Bron ligger i Grünerløkka och förbinder Storgata och stadsdelen Hausmannsområdet med Trondheimsveien och Thorvald Meyers gate på Grünerløkka. Nybrua byggdes 1827. Samtidigt förlängdes Storgata och nedre delen av Trondheimsveien anlades. Som Christianias viktigaste infartsväg från norr blev detta en del av Trondhjemske hovedvei. Tidigare hade nuvarande Brugata, Vaterlands bru och Lakkegata bildat huvudvägen norrut från staden. Nybrua är numera utvidgad och förstärkt för att tåla spårvagn och modern biltrafik, men delar av den ursprungliga bron är fortfarande synlig.

Oslo Plaza (formellt Radisson Blu Plaza Hotel) är ett hotell som ligger i centrala Oslo, nära köpcentrumet Oslo City och Oslo centralstation. Hotellet är, med sina 117 meter, Nordeuropas näst högsta hotell efter Victoria Tower i Stockholm (stadsdelen Kista). Hotellet har 37 våningar och 676 rum med sammanlagt 1 500 bäddar, 140 affärsrum, 20 sviter, 2 signatursviter och kungssvit. Byggnaden är uppförd i betong och har fasader i spegelglas. Det finns glashiss på utsidan av hotellet som går ända upp till toppen. På våning 34 finns restaurang och skybar. Byggnaden stod klar 1989. Hotellet ägs idag av Wenaasgruppen, och drivs av Rezidor Hotel Group.

Ankertorget är ett torg i Oslo som ligger i området Hausmannsområdet i stadsdelen Grünerløkka och avgränsas av Torggata, Hausmannsgate, Storgata och Axel Maurers vei. Torget har fått sitt namn efter Christian Anker, som ägde Ankerløkka och var en av Oslos (som då hette Christiania) rikaste affärsmän.

Akers kommun (norska: Aker kommune) var en kommun i Akershus fylke i sydöstra Norge. Kommunen omfattade de yttre delarna av nuvarande Oslo kommun. Staden Oslo (Christiania) utgjorde kommunens centralort men ingick inte i kommunen. Namnet, från fornnordiskans akr, 'åker', är ursprungligen namnet på två gårdar, Store och Lille Aker, den förstnämnda vid nuvarande Gamla Akers kyrka.

Clemensallmenningen var en allmänning och gata i Medeltidsstaden Oslo i Norge. Den gick på tvärs väst-öst i staden, medan "stretena" gick på längden nord-syd. Clemensallmenningen löpte mellan Bjørvika i väster och Alnaelva i öster. Den östra delen av gatan är bevarad i Kanslergata. Den västra delen finns idag inte markerad i terrängen. Gatan hade namn efter Clemenskirken som låg omedelbart sydväst om korsningen Clemensallmenningen/Østre strete. Enligt arkeologer var det omkring denna gatukorsning som Oslos struktur som stad började utvecklas omkring år 1000. Längre västerut korsade Clemensallmenningen Vestre strete, vilken etablerades något senare. I öster, över Alnaelva, byggdes Geitabru förhållandevis tidigt. Bron är känd bland annat från sagalitteraturen. Geitabru sammanknöt Clemensallmenningen med vägen över utmarkerna och upp över Ekebergskrenten, den nedre delen av dagens Ekebergveien, medeltidens kungsväg över Ekeberg. Den andra av Medeltidsstadens allmänningar, vars namn är känt idag, är Biskopsallmenningen. Biskopsallmenningen låg strax norr om Clemensallmenningen. Den är inte helt parallell, utan gick ner mot Björvika något i vinkel mot Clemensallmenningen.

Kulturkirken Jakob är en kyrka i Oslo, ritad av arkitekten Georg Andreas Bull och uppförd 1880. Kyrkan har sitt namn efter aposteln Jakob. Altartavlan från byggåret av Eilif Peterssen föreställer de tillbedjande herdarna. I vapenhuset hänger en relief av ärkeängeln Mikael. Kyrkan, med 600 sittplatser, fungerade som församlingskyrka Jakob kirke för Jakobs församling fram till 1985, då den stängdes av riksantikvarien på grund av allvarliga sättningsskador. Kyrkan återöppnades i februari 2000 som kulturkyrka i regi av Kirkelig Kulturverksted, som långtidshyr den av Kirkelig Fellesråd i Oslo. Kyrkan är en av få renodlade kulturkyrkor, med föreställningar inom teater, dans och andra kulturyttringar. I källaren har man utställningslokaler.

Oslo bispeborg var den ursprungliga biskopsgården i Oslo. Borgen grundlades i början av 1200-talet av biskopen Nikolas Arnesson och utvidgades på 1300-talet. Borgen byggdes i sten runt en biskopsgård i trä, som hade uppförts i början av 1100-talet. En färdig, tillsluten försvarsanläggning blev biskopsborgen sannolikt inte förrän på 1300-talet. Borgen låg i medeltidsstaden vid Oslo torg. Från försvarstornet gick en inbyggd bro över till Hallvardskatedralen. Tillsammans med katedralen var biskopsborgen det dåvarande Oslos viktigaste religiösa anläggning. Borgen var också ett politiskt maktcentrum. Det första unionsavtalet mellan Norge och Sverige undertecknades i biskopsborgen omedelbart efter Håkon Magnussons död 1319. Borgen skadades vid svenskarnas angrepp på Oslo 1523. Efter reformationen 1537 revs stora delar av borgen ned, och 1554 flyttade biskopen över till den östra flygeln av det nedlagda Olavsklostret, som senare blev Oslo bispegård. År 1579 lät borgmästaren Christen Mule uppföra en renässansbyggnad på platsen. Här vigdes kung Jakob VI av Skottland och prinsessan Anna av Danmark 1589. Efter en brand 1722 blev den nuvarande Oslo ladegård byggd på källarmurarna till Mules gård 1725. Det finns rester av Medeltidsstadens biskopsborg i ladegårdens källare, bland annat Bisp Nikolas vinterhall. Bisp Nikolaus kapell är en mindre byggnad intill Oslo ladegård vid Oslo gate, som är byggd av sten från ruinerna. Den rymmer en rekonstruktion av ett rum som grävts ut från biskopsborgen.

Denna artikel handlar on Ladegården i Oslo. För Ladegården i Köpenhamn, se Ladegården. Oslo ladegård, eller Ladegården, är en byggnad i Gamlebyen i Oslo. Den ligger norr om Oslo torg. Oslo gate löper längs dess östra sida. Namnet Ladegården har bakgrund i att det område, som hade utgjort Medeltidsstaden, omvandlades till försörjningsmark ("ladegård") för Akershus fästning efter det att staden Christiania hade anlagts år 1624. Som "ladegård" skulle området vara en del av fästningens försörjning med livsmedel och djurfoder. Detta område kallades senare Sørenga. Huset uppfördes 1725 på källarmurarna till borgmästaren Christen Mules tidigare gård, där kung Jacob VI av Skottland och prinsessan Anna av Danmark hade gift sig 1589. I källaren finns rester av Oslo bispeborg från 1200-talet. Egendomens trädgård, som gick nästan ned till havsstranden vid Bjørvika sent på 1700-talet, rekonstruerades på basis av skisser från 1779 och återöppnades 1999 för allmänheten. Också ett rum från Oslo bispeborg, Bisp Nikolaus kapell, rekonstruerades och förevisas i anknytning till Ladegården. Där Oslo ladegård ligger idag, låg på medeltiden Oslo bispeborg, som påbörjades av biskopen Nikolas Arnesson i början av 1200-talet. Biskopsborgen var en av stadens och landsdelens politiska centra, och tillsammans med Hallvardskatedralen utgjorde borgen då stadens obestridda religiösa centrum. Borgen var ganska stor, med höga murar, stenhus och torn, och omgavs av det som idag är Oslo ladegårds trädgård. Reformationen 1537 ledde till dramatiska förändringar av olika slag. Alla Norges biskopar avsattes och kyrkans samtliga egendomar drogs in av Kronan. Nästan hela Oslo bispeborg revs, och enbart tornet och stenhuset intill fick stå stå kvar. Dessa användes senare som grundmur för borgmästaren Christen Mules renässanshus, som uppfördes omkring 1579. Vid stadsbranden i Oslo 1624 brann Oslo ned för sista gången. Kung Kristian IV beslöt då att staden skulle flyttas, och därmed skapades den nya staden Christiania. Medeltidsstadens stadsmark gjordes om till så kallat försörjningsmark, eller "ladegård", för Akershus fästning. Christen Mules renässansgård fanns kvar och blev sommarresidens för den rika familjen Toller. På slutet av 1600-talet ärvde Karen Toller byggnaden, och tillsammans med maken Caspar Herman Hausmann köpte hon senare upp hela ladegårdsgodset, vilket efterhand gjorde att namnet Oslo ladegård knöts till byggnaden. Oslo ladegård, som huset står idag, är präglat av en stor ombyggnad av Karin Toller 1722. Då sålde hon sitt residens i Christiania och flyttade till den lantliga Ladegården. Karen Tollers ladegård är ett typiskt barockhus med högt, välvt tak och en symmetrisk grundplan. Barockträdgården tar upp husets centralaxel och är utlagd som ett smycke mot Björvika och Christiania. Egendomen tillhörde släkten Toller i 150 år, och den siste ägaren inom denna familj var Karen Tollers barnbarn Caspar Herman Storm. Han hade Ladegården som lantställe och gick i konkurs 1772, varefter Ladegården såldes på tvångsauktion. Ladegårdens sista privata ägare var företagaren Hans Konow (1815–1896). I början av 1900-talet exproprierades mark av Norges hovedjernbaner, vilket ledde till att stora delar av trädgården försvann. Vid mitten av 1950-talet övertog Oslo kommune huset. Efter renoveringar öppnades Oslo ladegård 1968 som museum och blev representationslokaler för Oslo kommun. Oslo ladegård är ett byggnadsminne.