place

Interkulturelt museum

MigrationMuseer i OsloMuseer invigda 1990
Grönland politistasjon Töyenbekken 1 rk 163562 IMG 8319
Grönland politistasjon Töyenbekken 1 rk 163562 IMG 8319

Interkulturelt Museum (IKM), tidligere Internasjonalt kultursenter og museum eller Internasjonalt kulturmuseum, är sedan 2006 en avdelning av Oslo Museum. Interkulturelt museum är ett migrationsmuseum som samlar, bevarar och förmedlar nya minoriteters invandrings- och etableringshistoria i Norge. Museet arbetar efter principen "inte om mig, utan med mig", vilket innebär att de grupper som är del av utställningarna också ska ha inflytande över desamma. Museet öppnade 1990 och utsågs till Årets museum i Norge 2006.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Interkulturelt museum (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Interkulturelt museum
Tøyenbekken, Oslo Grønland

Geografiska koordinater (GPS) Adress Hemsida Webblänkar Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Interkulturelt museumLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.913055555556 ° E 10.763333333333 °
placeVisa på kartan

Adress

Interkulturelt museum

Tøyenbekken
0187 Oslo, Grønland
Norge
mapÖppna på Google Maps

Hemsida
oslomuseum.no

linkBesök hemsida

linkWikiData (Q18663554)
linkOpenStreetMap (3650497118)

Grönland politistasjon Töyenbekken 1 rk 163562 IMG 8319
Grönland politistasjon Töyenbekken 1 rk 163562 IMG 8319
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Oslo bispeborg

Oslo bispeborg var den ursprungliga biskopsgården i Oslo. Borgen grundlades i början av 1200-talet av biskopen Nikolas Arnesson och utvidgades på 1300-talet. Borgen byggdes i sten runt en biskopsgård i trä, som hade uppförts i början av 1100-talet. En färdig, tillsluten försvarsanläggning blev biskopsborgen sannolikt inte förrän på 1300-talet. Borgen låg i medeltidsstaden vid Oslo torg. Från försvarstornet gick en inbyggd bro över till Hallvardskatedralen. Tillsammans med katedralen var biskopsborgen det dåvarande Oslos viktigaste religiösa anläggning. Borgen var också ett politiskt maktcentrum. Det första unionsavtalet mellan Norge och Sverige undertecknades i biskopsborgen omedelbart efter Håkon Magnussons död 1319. Borgen skadades vid svenskarnas angrepp på Oslo 1523. Efter reformationen 1537 revs stora delar av borgen ned, och 1554 flyttade biskopen över till den östra flygeln av det nedlagda Olavsklostret, som senare blev Oslo bispegård. År 1579 lät borgmästaren Christen Mule uppföra en renässansbyggnad på platsen. Här vigdes kung Jakob VI av Skottland och prinsessan Anna av Danmark 1589. Efter en brand 1722 blev den nuvarande Oslo ladegård byggd på källarmurarna till Mules gård 1725. Det finns rester av Medeltidsstadens biskopsborg i ladegårdens källare, bland annat Bisp Nikolas vinterhall. Bisp Nikolaus kapell är en mindre byggnad intill Oslo ladegård vid Oslo gate, som är byggd av sten från ruinerna. Den rymmer en rekonstruktion av ett rum som grävts ut från biskopsborgen.

St. Halvards plass
St. Halvards plass

St. Halvards plass, alternativt St. Hallvards plass, är en liten öppen plats mellan Minneparken och Oslo gate i Gamlebyen i Oslo. Platsen anlades 1867, under en tidsperiod då de första stenhusen uppfördes i Gamlebyen och det fanns stora planer på byggande av flervåningsbostadshus i området. St. Halvards gade var från medeltiden infartsgata från nordost och ledde till Østre strete. Denna gavs en skarp vinkel, så att den slutade vinkelrätt i Oslo gate söder om St. Hallvards plass och Oslo torg. På flera kartor, bland annat sådana från 1816 och 1843 går det en gata från Oslo gate snett uppåt till St. Halvards gate. Mellan denna gata och Oslo gate, till större delen ovanpå Hallvardskatedralens ruiner, fanns en mängd hus, varav många hade källare som var byggda av sten från ruinen. Först 1861 blev ruinen synlig efter utgrävningar i St. Halvards strete. År 1865 gjordes fortsatta utgrävningar av arkeologen Nikolay Nikolaysen för Foreningen til norske fortidsmindesmærkers bevaring, varvid framkom var kyrkan exakt legat. På en karta från 1869 hade Galgebergsgaden bytt namn till St. Halvards plads, vilken gick snett ned mot Oslo gate. De byggnader som låg ovanpå ruinen efter Hallvardskatedralen revs efterhand och Minneparken anlades i stället där 1932. St. Halvards plass är triangulär i formen och längs platsen finns två flerbostadshus, varav ett från slutet av 1800-talet. Det andra är ritat av den senere stadsarkitekten Harald Aars i sen jugendstil och uppfördes 1911–1912. Vid St. Halvards plass låg tidigare spårvägshållplatsen "St. Halvards plass" för trafik på linjerna 18 och 19 mot centrum, och på andra sidan av gatan för trafik i riktning Ljabru. Hållplatsen öppnades 1878 på Gamlebylinjen med hästspårvagnar och flyttades 2020 till Dronning Eufemias gate väster om Oslo torg efter en omföring av linjesträckningen.

Oslo ladegård
Oslo ladegård

Denna artikel handlar on Ladegården i Oslo. För Ladegården i Köpenhamn, se Ladegården. Oslo ladegård, eller Ladegården, är en byggnad i Gamlebyen i Oslo. Den ligger norr om Oslo torg. Oslo gate löper längs dess östra sida. Namnet Ladegården har bakgrund i att det område, som hade utgjort Medeltidsstaden, omvandlades till försörjningsmark ("ladegård") för Akershus fästning efter det att staden Christiania hade anlagts år 1624. Som "ladegård" skulle området vara en del av fästningens försörjning med livsmedel och djurfoder. Detta område kallades senare Sørenga. Huset uppfördes 1725 på källarmurarna till borgmästaren Christen Mules tidigare gård, där kung Jacob VI av Skottland och prinsessan Anna av Danmark hade gift sig 1589. I källaren finns rester av Oslo bispeborg från 1200-talet. Egendomens trädgård, som gick nästan ned till havsstranden vid Bjørvika sent på 1700-talet, rekonstruerades på basis av skisser från 1779 och återöppnades 1999 för allmänheten. Också ett rum från Oslo bispeborg, Bisp Nikolaus kapell, rekonstruerades och förevisas i anknytning till Ladegården. Där Oslo ladegård ligger idag, låg på medeltiden Oslo bispeborg, som påbörjades av biskopen Nikolas Arnesson i början av 1200-talet. Biskopsborgen var en av stadens och landsdelens politiska centra, och tillsammans med Hallvardskatedralen utgjorde borgen då stadens obestridda religiösa centrum. Borgen var ganska stor, med höga murar, stenhus och torn, och omgavs av det som idag är Oslo ladegårds trädgård. Reformationen 1537 ledde till dramatiska förändringar av olika slag. Alla Norges biskopar avsattes och kyrkans samtliga egendomar drogs in av Kronan. Nästan hela Oslo bispeborg revs, och enbart tornet och stenhuset intill fick stå stå kvar. Dessa användes senare som grundmur för borgmästaren Christen Mules renässanshus, som uppfördes omkring 1579. Vid stadsbranden i Oslo 1624 brann Oslo ned för sista gången. Kung Kristian IV beslöt då att staden skulle flyttas, och därmed skapades den nya staden Christiania. Medeltidsstadens stadsmark gjordes om till så kallat försörjningsmark, eller "ladegård", för Akershus fästning. Christen Mules renässansgård fanns kvar och blev sommarresidens för den rika familjen Toller. På slutet av 1600-talet ärvde Karen Toller byggnaden, och tillsammans med maken Caspar Herman Hausmann köpte hon senare upp hela ladegårdsgodset, vilket efterhand gjorde att namnet Oslo ladegård knöts till byggnaden. Oslo ladegård, som huset står idag, är präglat av en stor ombyggnad av Karin Toller 1722. Då sålde hon sitt residens i Christiania och flyttade till den lantliga Ladegården. Karen Tollers ladegård är ett typiskt barockhus med högt, välvt tak och en symmetrisk grundplan. Barockträdgården tar upp husets centralaxel och är utlagd som ett smycke mot Björvika och Christiania. Egendomen tillhörde släkten Toller i 150 år, och den siste ägaren inom denna familj var Karen Tollers barnbarn Caspar Herman Storm. Han hade Ladegården som lantställe och gick i konkurs 1772, varefter Ladegården såldes på tvångsauktion. Ladegårdens sista privata ägare var företagaren Hans Konow (1815–1896). I början av 1900-talet exproprierades mark av Norges hovedjernbaner, vilket ledde till att stora delar av trädgården försvann. Vid mitten av 1950-talet övertog Oslo kommune huset. Efter renoveringar öppnades Oslo ladegård 1968 som museum och blev representationslokaler för Oslo kommun. Oslo ladegård är ett byggnadsminne.