Pipmakartrappan

Hornsgatan 132 är ett byggnadskomplex med bostäder för sjuksköterskor vid Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, vilket ritades 1955-1956 av arkitekt Lennart Tham.

Kvarteret Plankan är ett gatukvarter och en sammanhängande byggnad på Södermalm i Stockholm. Kvarteret begränsas av gatorna Lundagatan, Kristinehovsgatan, Hornsgatan och Varvsgatan. Fastigheten ägs av Svenska Bostäder. Kvarteret hade 611 invånare år 2014.

Kristinehovsgatan är en 350 meter lång gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Högalidsgatan i norr till Hornsgatan i söder. Kristinehovsgatan har fått sitt namn av malmgården Kristinehov. Kristinehov byggdes på 1790-talet av grosshandlare Georg Fredrik Diedrichsson (1730-1807). Han och hans hustru testamenterade malmgården till Borgerskapets gubbhus. 1811 inrättades ett gubbhus på Kristinehov och verksamheten flyttades inte därifrån förrän det nya Borgarhemmet stod färdigt strax norr om Kristinehov år 1908. Under början av 1900-talet kallades den då nya gatan för Gubbhusgatan. Malmgården ligger på Kristinehovsgatan 2. Föreningen "Handelskårens Hemgård" bildades i början av 1920-talet av "i Stockholm boende handelsidkerskor" och syftet med föreningen var att bereda sina gamla "en god bostad". År 1940 hade man lyckats med att samla in 160.000 kronor, vilket räckte till att uppföra funkishuset på Kristinehovsgatan 1-3. Arkitekt var Ernst Grönwall. Idag kallas huset "Nya Christinehof" och drivs av Stockholms Borgerskap. Gatans norra del mellan Lundagatan och Högalidsgatan är enkelriktad norrut. Gatans sydligaste del, närmast Hornsgatan, är gågata.

Kollektivhuset Lundagård är ett bostadshus och tidigare kollektivhus på Kristinehovsgatan 5 (tidigare Gubbhusgatan 5−9) på Södermalm i Stockholm. Byggnaden ligger i kvarteret Gnejsen och utgör fastigheten Gnejsen 4. Huset byggdes 1941 av en stiftelse som via ett aktiebolag hyrde ut lägenheterna till yrkesarbetande kvinnor, med eller utan familj. Flera kategorihus av denna typ, exempelvis Kvinnornas hus, YK-huset och Elfvinggården, hade byggts i slutet av 1930-talet, uppmuntrade av bland andra Alva Myrdal och Svenska Slöjdföreningen. Fastigheten uppfördes av storbyggmästaren Olle Engkvist och stod färdig 1941. Intresset var stort och femtiotal hyresgäster blev utan lägenhet. Hyresgästerna betalade en viss insats genom att köpa aktier i bostadsbolaget som ägde fastigheten, varvid hyran kunde reduceras. Hyresgästerna ansvarade själva för det inre underhållet i lägenheterna. Huset som ritades av arkitekten Albin Stark innehöll 67 lägenheter, 1−3 rum och kök, i storleken 24−66 kvadratmeter. Huset var ursprungligen försett med centralkök, restaurang och två mathissar. Samtliga lägenheter var försedda med en lokaltelefon till restaurangen. Från början fanns inget mattvång. Restaurangen gick dock med förlust och 1945 byggdes restaurangen om till kontor för uthyrning. Mathissarna monterades senare ned och ytorna blev garderober i lägenheterna. Huset hade från början även en storbarnkammare för tio barn, en tidig form av barndaghem, samt samlingsrum och butik. Vidare fanns tre lägenheter avsedda för städpersonal som städade fastighetens gemensamma ytor och lägenheterna mot en extra avgift. Fastigheten överläts 1993 till en bostadsrättsförening.

Kristinehov är en malmgård belägen på Södermalm i Stockholm. Kristinehov ligger i kvarteret Graniten mellan Varvsgatan, Lundagatan, Kristinehovsgatan och Högalidsgatan.

Hornsbruksgatan är en gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Varvsgatan i öster till Långholmsgatan i väster. Den västligaste delen av Brännkyrkagatan, mellan Varvsgatan och Långholmsgatan, namnändrades 1964 till Hornsbruksgatan, efter Horns tegelbruk. Direkt norr om gatan ligger Högalidsparken med Högalidskyrkan. Ortnamnet Horn är sannolikt ett naturnamn som betecknade Åsöns (Södermalms) spetsiga västra udde – ordet ”horn” kan i ortnamn ha betydelsen ”utskjutande terrängparti”. Namnet Horn finns det belägg på sedan 1422, då bland lekbröderna i Helga lekamens gille omnämns en ”Niclis ij Horn” i gillesboken. År 1428 omnämns samme Niklas som en av stadens ”tighelmästare” (föreståndare för tegelbruk). ”Tighilhuset” (tegelbruket) i Horn omnämns första gången 1419; det var beläget vid Hornstull strax söder om nuvarande Liljeholmsbrons landfäste. År 1464 fick ”Jöns j Horn” pengar som han har att fordra av ”stadzins tegelhus”. Horns tegelbruk spelade en mycket viktig roll i stadens byggnadsverksamhet under 1400-, 1500- och 1600-talet. I Stockholm använde man mycket tidigt tegel för att bygga inte bara kyrkor, kloster och den kungliga borgen, utan också för att bygga borgarhusen. I detta avseende skilde sig Stockholm från andra nordiska städer, där husen som regel uppfördes i trä eller korsvirke. Bidragande till denna byggnadstradition var de många förgörande bränderna; det var stora eldsvådor bland annat 1296, 1330 och 1344 och vid den stora stadsbranden 1407 gick all träbebyggelse upp i lågor. Vid medeltidens slut dominerades Stockholm av stenhus, men ekonomibyggnader inne på gårdarna samt magasinsbyggnader och bodar vid stränderna var fortfarande byggda i trä. Tegelbruk var således viktiga för byggnadsverksamheten och stadens tre tegelbruk var Rörstrand (som var det äldsta och ursprungligen ägdes av kung Magnus Ladulås; bruket låg i Sabbatsbergsområdet), Grind (invid Skanstull) och Horn. I kvarteret Släggan på Hornsbruksgatans södra sida, nära Långholmsgatan, uppfördes under åren 1897–1900 Aktiebolaget Stockholms Skofabrik. Industriell tillverkning av skor tillkom relativt sent under 1800-talets industrialisering. Fabriken hade på 1920-talet cirka 600 anställda. Man tillverkade skor av märket Garanti, men den mest kända modellen var Salamander. Stockholms Skofabrik är den äldsta bevarade skofabriksbyggnaden i Stockholm. Sveriges första dödsoffer för fotbollshuliganism, 26-årige Tony Deogan, misshandlades till döds den 29 juli 2002 på Hornsbruksgatan. På platsen finns idag ett minnesmärke uppsatt, beläget på gatans norra sida invid Högalidsparken.

Drakenbergsområdet och Drakenbergsparken är ett bostadsområde respektive en park nära Hornstull på Södermalm i Stockholm, strax söder om Hornsgatan i höjd med nummer 107-123. De nio huskropparna i kvarteret Drakenberg byggdes i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet efter arkitekt Lars Brydes ritningar och utgör, tillsammans med kvarteret Plankan mittemot, på Hornsgatans norra sida, exempel på att miljonprogrammet på 1960- och 1970-talen inte bara omfattade Stockholms förorter. 1971 revs Vårdhemmet Högalid för att bereda plats åt de södra huskropparna. Ungefär samtidigt försvann även Ligna industriområde, som legat här sedan slutet av 1800-talet. Drakenberg var ett gammalt kvartersnamn (belagt i Holms tomtbok 1679 som ”Draaken Bergh”) och ursprunget var ett värdshus, Draken, som inrättades här av värdshusvärden Melchior Schipman 1669 i samband med att den första Liljeholmsbron byggdes, då som flottbro. Krogen fick namnet Draken eftersom Schipman tidigare drevt Källaren Draken i Gamla stan, beläget i hörnet av Österlånggatan och Drakens gränd, därav namnet. Värdshuset övertogs efter Schipmans död 1671 av Michael König och därefter 1674 av sockerbagaren Niclas Voigtländer, som gift sig med Schipmans änka. Värdshuset Draken stängde redan 1681, efter en förbittrad fejd mellan Voigtländer och König (som menade att han blivit utmanövrerad och ansåg sig ha privilegium att driva krog vid Hornstull). Genom området för dagens Drakenbergsparken gick Västra stambanans sträckning till Södra station. År 1929 avvecklades denna sträckning när Årstabron tog över trafiken. Fram till slutet av 1960-talet fanns här ett brokigt industriområde med namn Ligna.

Tantolundens luftvärnsställning i Stockholm var belägen på höjden cirka 300 meter väster om parken Tantolunden och ovanför Tantolundens koloniträdgårdsområde. Anläggningen bestod av skyttevärn och pjäsvärn och kunde bemannas med 47 man under beredskapsåren 1939 till 1945. Huvuduppgiften för Tantolundens luftvärnsställning var att försvara Årstabron och Liljeholmsbron. Om försvaret hade brutit samman var tanken att spränga Årstabron innan fienden kunde nyttja den. Idag (2011) finns fyra tydliga pjäsplatser kvar medan resten har rivits eller plomberats (förseglats permanent).

Grindvakten 1 är en fastighet vid Varvsgatan 10 på Södermalm i Stockholm. Fastigheten, som härrör från 1790-talet är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den har "synnerligen höga kulturhistoriska värden". Huset ägs och förvaltas av kommunägda AB Stadsholmen.

Ansgariegatan är en 140 meter lång gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Lundagatan i norr till Hornsgatan i söder.

Högalidsgatan är en 1 000 meter lång gata på Södermalm i centrala Stockholm. Gatan sträcker sig från Skinnarviksparken och Münchensbacken i öster till Reimersholmsbron och Bergsunds Strand i väster. Högalidsgatan fick sitt namn i samband med namnrevisionen 1885 inför nyregleringen av stadsplanen på västra Södermalm. Man påpekade vid namngivningen att gatunamnet är valt "med hänsyn till belägenheten eller naturförhållandena". "Lid" betyder backe eller bergssluttning. Gatans riktning bryts vid några punkter, dels vid Varvsgatan, dels vid Långholmsgatan och Tobaksspinnargatan. Invid Högalidsgatan ligger malmgården Kristinehov och Borgarhemmet samt Högalidskyrkan, byggd 1917–1923. Upp till kyrkan, genom Högalidsparken, går Högalids Kyrkväg, namngiven så sent som 1985. I väster passerar gatan söder om Pålsundsparken. Högalidsgatan omsluts i sin östra del av 5–7 meter höga naturstensmurar på båda sidor. De höga murarna skapar ett speciellt och för denna del av Stockholm karaktäristiskt gaturum. Högalidsgatan och Münchensbackens diagonala dragning mellan Söder Mälarstrand och Varvsgatan bryter av mot riktningen av stadens rutnät. Gatan gick ursprungligen ända nerifrån Söder Mälarstrand och var avsedd som uppfartsgata för trafik till denna del av Södermalm. Sedan 1977 heter alltså denna del av gatan Münchensbacken och ingår som en del i Skinnarviksparken, där motorfordon ej får framföras.

Borgarhemmet är en byggnad för äldreboende uppförd år 1908 i kvarteret Yxan mellan Heleneborgsgatan, Högalidsgatan och Varvsgatan på Södermalm i Stockholm. Fram till 1970-talet kallades Borgarhemmet "Gubbhuset" (egentligen Borgarskapets gubbhus). Borgarhemmet är idag ett äldreboende för såväl äldre som fått boendet beviljat och betalt av kommunen som för privatbetalande. Huvudman är Stockholms Borgerskap. En plats med dygnet-runt-tillsyn kostade 45 000 kronor per månad för en privatbetalande år 2003. Borgarhemmet har plats för 75 gäster. Öster om byggnaden, omgiven av järnstaket och höga granitmurar, finns en liten kilformad park, kallad "Margaretha Heiners Rosendröm". "Enkehuset" står på samma tomt som Borgarhemmet, strax väster om Borgarhemmet. Det invigdes 1965. Här finns plats för 75 gäster i lägenheter.