Drakenbergsområdet

Hornsbruksgatan är en gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Varvsgatan i öster till Långholmsgatan i väster. Den västligaste delen av Brännkyrkagatan, mellan Varvsgatan och Långholmsgatan, namnändrades 1964 till Hornsbruksgatan, efter Horns tegelbruk. Direkt norr om gatan ligger Högalidsparken med Högalidskyrkan. Ortnamnet Horn är sannolikt ett naturnamn som betecknade Åsöns (Södermalms) spetsiga västra udde – ordet ”horn” kan i ortnamn ha betydelsen ”utskjutande terrängparti”. Namnet Horn finns det belägg på sedan 1422, då bland lekbröderna i Helga lekamens gille omnämns en ”Niclis ij Horn” i gillesboken. År 1428 omnämns samme Niklas som en av stadens ”tighelmästare” (föreståndare för tegelbruk). ”Tighilhuset” (tegelbruket) i Horn omnämns första gången 1419; det var beläget vid Hornstull strax söder om nuvarande Liljeholmsbrons landfäste. År 1464 fick ”Jöns j Horn” pengar som han har att fordra av ”stadzins tegelhus”. Horns tegelbruk spelade en mycket viktig roll i stadens byggnadsverksamhet under 1400-, 1500- och 1600-talet. I Stockholm använde man mycket tidigt tegel för att bygga inte bara kyrkor, kloster och den kungliga borgen, utan också för att bygga borgarhusen. I detta avseende skilde sig Stockholm från andra nordiska städer, där husen som regel uppfördes i trä eller korsvirke. Bidragande till denna byggnadstradition var de många förgörande bränderna; det var stora eldsvådor bland annat 1296, 1330 och 1344 och vid den stora stadsbranden 1407 gick all träbebyggelse upp i lågor. Vid medeltidens slut dominerades Stockholm av stenhus, men ekonomibyggnader inne på gårdarna samt magasinsbyggnader och bodar vid stränderna var fortfarande byggda i trä. Tegelbruk var således viktiga för byggnadsverksamheten och stadens tre tegelbruk var Rörstrand (som var det äldsta och ursprungligen ägdes av kung Magnus Ladulås; bruket låg i Sabbatsbergsområdet), Grind (invid Skanstull) och Horn. I kvarteret Släggan på Hornsbruksgatans södra sida, nära Långholmsgatan, uppfördes under åren 1897–1900 Aktiebolaget Stockholms Skofabrik. Industriell tillverkning av skor tillkom relativt sent under 1800-talets industrialisering. Fabriken hade på 1920-talet cirka 600 anställda. Man tillverkade skor av märket Garanti, men den mest kända modellen var Salamander. Stockholms Skofabrik är den äldsta bevarade skofabriksbyggnaden i Stockholm. Sveriges första dödsoffer för fotbollshuliganism, 26-årige Tony Deogan, misshandlades till döds den 29 juli 2002 på Hornsbruksgatan. På platsen finns idag ett minnesmärke uppsatt, beläget på gatans norra sida invid Högalidsparken.

Vårdhemmet Högalid, ursprungligen Stockholms stads arbetsinrättning, var ett institutionskomplex vid Maria Bangata på Södermalm i Stockholm. Byggnaderna uppfördes 1902-1905 som en arbetsinrättning för fattighjon. 1926 inrättades en särskild vårdhemsavdelning varvid anläggningen bytte namn till Vårdhemmet Högalid. Det ägde bestånd till slutet av 1960-talet varefter byggnaderna revs. På platsen reser sig idag bostadshusen i Drakenbergsområdet och Drakenbergsparken.

Kvarteret Plankan är ett gatukvarter och en sammanhängande byggnad på Södermalm i Stockholm. Kvarteret begränsas av gatorna Lundagatan, Kristinehovsgatan, Hornsgatan och Varvsgatan. Fastigheten ägs av Svenska Bostäder. Kvarteret hade 611 invånare år 2014.

Ligna var ett snickeri och senare ett industriområde på Södermalm i Stockholm. Namnet Ligna är pluralis av det latinska ordet för trä, lignum. Området utgörs idag av Drakenbergsparken. Ligna Nya Snickeriaktiebolag grundades på 1870-talet av arkitekten Pehr Johan Ekman och låg invid Hornsgatan nära den nuvarande gatan Lignagatan. En brädgård anlades senare bredvid snickeriet. Lignaområdet kom senare att bli ett av Södermalms sista småskaliga industriområden med småindustrier, skrotlager, vedkapar och små bilverkstäder. I mitten av 1900-talet hade Nya Murbruksfabrikens i Stockholm AB murbrukstillverkning i Ligna industriområde. Området, som var beläget mellan Hornsgatan, nuvarande Zinkensdamms koloniområde, Årstaviken och Tantolundens västra bergsluttning, växte successivt fram med industrier utmed Västra stambanans gamla sträckning mot Liljeholmen. Ligna Nya Snickeriaktiebolag har givit namn till den närbelägna gatan Lignagatan.

Grindvakten 1 är en fastighet vid Varvsgatan 10 på Södermalm i Stockholm. Fastigheten, som härrör från 1790-talet är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den har "synnerligen höga kulturhistoriska värden". Huset ägs och förvaltas av kommunägda AB Stadsholmen.

Högalidsparken är en park strax nordost om Hornstull, i Högalids församling på Södermalm i Stockholm. Parken fick sitt nuvarande namn 1915.

Pipmakartrappan är en trappa och en gångväg på Södermalm i Stockholm. Trappan utgår från Hornsgatan i norr (mittemot Kristinehovsgatan) och går söderut förbi Drakenbergsområdet mot Tantoområdet i söder. Pipmakartrappan fick sitt namn så sent som 1990, men hade i området föregåtts av Pipmakargatan 1965-1985 och dessförinnan av gatan Pipbruksgränd, som var namnet på nuvarande Varvsgatan fram till namnrevisionen 1885. Det pipbruk som avses var det som funnits på ”Österlingska tomten”, nuvarande malmgården Heleneborg, vid Pålsundet. År 1739 köpte Olof Forsberg egendomen, och med sin kompanjon Olof Aspegren startade han ett pipbruk, ”Tobaks Pipe Bruket”, på tomten. Pipbruket beskrivs i 1740 års fabriksberättelse som ”en vacker lägenhet vid Långholmssundet med stenhus till arbetsrum och en ny ugn, magasin och flere commoditeter”. Kritpiporna gjordes av importerad vit holländsk lera och var inte särskilt hållbara. Produktionen var därför mycket stor – som mest en miljon per år. Piporna formades för hand och torkades och brändes sedan i ugnen. Företaget sysselsatte under den första tiden ett 30-tal arbetare. Produktionen av kritpipor pågick till 1766.

Högalids kyrkväg är en 120 meter lång uppfartsväg i Högalidsparken på Södermalm i Stockholm. Vägen sträcker sig från korsningen Varvsgatan och Högalidsgatan och går inom parkens område upp till Högalidskyrkan. Invid vägen står statyn Flickan med hopprep av Clarence Blum, rest 1966. Högalids Kyrkväg fick sitt namn år 1985.

Hornsgatan 132 är ett byggnadskomplex med bostäder för sjuksköterskor vid Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, vilket ritades 1955-1956 av arkitekt Lennart Tham.

Kristinehov är en malmgård belägen på Södermalm i Stockholm. Kristinehov ligger i kvarteret Graniten mellan Varvsgatan, Lundagatan, Kristinehovsgatan och Högalidsgatan.

Högalidsgatan är en 1 000 meter lång gata på Södermalm i centrala Stockholm. Gatan sträcker sig från Skinnarviksparken och Münchensbacken i öster till Reimersholmsbron och Bergsunds Strand i väster. Högalidsgatan fick sitt namn i samband med namnrevisionen 1885 inför nyregleringen av stadsplanen på västra Södermalm. Man påpekade vid namngivningen att gatunamnet är valt "med hänsyn till belägenheten eller naturförhållandena". "Lid" betyder backe eller bergssluttning. Gatans riktning bryts vid några punkter, dels vid Varvsgatan, dels vid Långholmsgatan och Tobaksspinnargatan. Invid Högalidsgatan ligger malmgården Kristinehov och Borgarhemmet samt Högalidskyrkan, byggd 1917–1923. Upp till kyrkan, genom Högalidsparken, går Högalids Kyrkväg, namngiven så sent som 1985. I väster passerar gatan söder om Pålsundsparken. Högalidsgatan omsluts i sin östra del av 5–7 meter höga naturstensmurar på båda sidor. De höga murarna skapar ett speciellt och för denna del av Stockholm karaktäristiskt gaturum. Högalidsgatan och Münchensbackens diagonala dragning mellan Söder Mälarstrand och Varvsgatan bryter av mot riktningen av stadens rutnät. Gatan gick ursprungligen ända nerifrån Söder Mälarstrand och var avsedd som uppfartsgata för trafik till denna del av Södermalm. Sedan 1977 heter alltså denna del av gatan Münchensbacken och ingår som en del i Skinnarviksparken, där motorfordon ej får framföras.

Kristinehovsgatan är en 350 meter lång gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Högalidsgatan i norr till Hornsgatan i söder. Kristinehovsgatan har fått sitt namn av malmgården Kristinehov. Kristinehov byggdes på 1790-talet av grosshandlare Georg Fredrik Diedrichsson (1730-1807). Han och hans hustru testamenterade malmgården till Borgerskapets gubbhus. 1811 inrättades ett gubbhus på Kristinehov och verksamheten flyttades inte därifrån förrän det nya Borgarhemmet stod färdigt strax norr om Kristinehov år 1908. Under början av 1900-talet kallades den då nya gatan för Gubbhusgatan. Malmgården ligger på Kristinehovsgatan 2. Föreningen "Handelskårens Hemgård" bildades i början av 1920-talet av "i Stockholm boende handelsidkerskor" och syftet med föreningen var att bereda sina gamla "en god bostad". År 1940 hade man lyckats med att samla in 160.000 kronor, vilket räckte till att uppföra funkishuset på Kristinehovsgatan 1-3. Arkitekt var Ernst Grönwall. Idag kallas huset "Nya Christinehof" och drivs av Stockholms Borgerskap. Gatans norra del mellan Lundagatan och Högalidsgatan är enkelriktad norrut. Gatans sydligaste del, närmast Hornsgatan, är gågata.