Kristinehovsgatan

Kristinehov är en malmgård belägen på Södermalm i Stockholm. Kristinehov ligger i kvarteret Graniten mellan Varvsgatan, Lundagatan, Kristinehovsgatan och Högalidsgatan.

Kollektivhuset Lundagård är ett bostadshus och tidigare kollektivhus på Kristinehovsgatan 5 (tidigare Gubbhusgatan 5−9) på Södermalm i Stockholm. Byggnaden ligger i kvarteret Gnejsen och utgör fastigheten Gnejsen 4. Huset byggdes 1941 av en stiftelse som via ett aktiebolag hyrde ut lägenheterna till yrkesarbetande kvinnor, med eller utan familj. Flera kategorihus av denna typ, exempelvis Kvinnornas hus, YK-huset och Elfvinggården, hade byggts i slutet av 1930-talet, uppmuntrade av bland andra Alva Myrdal och Svenska Slöjdföreningen. Fastigheten uppfördes av storbyggmästaren Olle Engkvist och stod färdig 1941. Intresset var stort och femtiotal hyresgäster blev utan lägenhet. Hyresgästerna betalade en viss insats genom att köpa aktier i bostadsbolaget som ägde fastigheten, varvid hyran kunde reduceras. Hyresgästerna ansvarade själva för det inre underhållet i lägenheterna. Huset som ritades av arkitekten Albin Stark innehöll 67 lägenheter, 1−3 rum och kök, i storleken 24−66 kvadratmeter. Huset var ursprungligen försett med centralkök, restaurang och två mathissar. Samtliga lägenheter var försedda med en lokaltelefon till restaurangen. Från början fanns inget mattvång. Restaurangen gick dock med förlust och 1945 byggdes restaurangen om till kontor för uthyrning. Mathissarna monterades senare ned och ytorna blev garderober i lägenheterna. Huset hade från början även en storbarnkammare för tio barn, en tidig form av barndaghem, samt samlingsrum och butik. Vidare fanns tre lägenheter avsedda för städpersonal som städade fastighetens gemensamma ytor och lägenheterna mot en extra avgift. Fastigheten överläts 1993 till en bostadsrättsförening.

Kvarteret Plankan är ett gatukvarter och en sammanhängande byggnad på Södermalm i Stockholm. Kvarteret begränsas av gatorna Lundagatan, Kristinehovsgatan, Hornsgatan och Varvsgatan. Fastigheten ägs av Svenska Bostäder. Kvarteret hade 611 invånare år 2014.

Borgarhemmet är en byggnad för äldreboende uppförd år 1908 i kvarteret Yxan mellan Heleneborgsgatan, Högalidsgatan och Varvsgatan på Södermalm i Stockholm. Fram till 1970-talet kallades Borgarhemmet "Gubbhuset" (egentligen Borgarskapets gubbhus). Borgarhemmet är idag ett äldreboende för såväl äldre som fått boendet beviljat och betalt av kommunen som för privatbetalande. Huvudman är Stockholms Borgerskap. En plats med dygnet-runt-tillsyn kostade 45 000 kronor per månad för en privatbetalande år 2003. Borgarhemmet har plats för 75 gäster. Öster om byggnaden, omgiven av järnstaket och höga granitmurar, finns en liten kilformad park, kallad "Margaretha Heiners Rosendröm". "Enkehuset" står på samma tomt som Borgarhemmet, strax väster om Borgarhemmet. Det invigdes 1965. Här finns plats för 75 gäster i lägenheter.

Borgerskapets gubbhus i Stockholm var en välgörenhetsanstalt till förmån för ålderstigna orkeslösa borgersmän, vilken erhöll kungligt reglemente 1788. Initiativ till Gubbhusstiftelsen togs av grosshandlarefamiljerna Tottie och Hasselgren. Borgerskapet hade först en mindre lokal vid Sabbatsberg och senare på Grevgatan. Dessa lokaler kunde dock endast inhysa 17 pensionärer år 1803. Behoven var större än så. Lokalfrågan löstes när malmgården Kristinehov tillföll borgerskapet, sedan grosshandlaren Georg Fredrik Diedrichsson (1730–1807) donerat gården till Stockholms Borgerskap i sitt testamente 1806. År 1908 stod sedan det nuvarande "gubbhuset" Borgarhemmet – Christinehov klart i kvarteret Yxan mellan Heleneborgsgatan, Högalidsgatan och Varvsgatan på Södermalm. Nuvarande gubbhusstiftelsen är permuterad tillsammans med Enkehusstiftelsen till "Stiftelsen Stockholms Borgerskaps Enkehus och Gubbhus". Verksamheten består av såväl äldreomsorg med gruppboende för minneshandikappade som seniorboende. I äldreomsorgsboendet bor för närvarande cirka 145 personer, ensamstående och par. Verksamheten har certifierats av Silviahemmet i Silviahemmets filosofi om palliativ vård av dementa. Stiftelsen var den första institution som i november 2009 av HM Drottning Silvia fick mottaga beviset om certifieringen.

Högalidsgatan är en 1 000 meter lång gata på Södermalm i centrala Stockholm. Gatan sträcker sig från Skinnarviksparken och Münchensbacken i öster till Reimersholmsbron och Bergsunds Strand i väster. Högalidsgatan fick sitt namn i samband med namnrevisionen 1885 inför nyregleringen av stadsplanen på västra Södermalm. Man påpekade vid namngivningen att gatunamnet är valt "med hänsyn till belägenheten eller naturförhållandena". "Lid" betyder backe eller bergssluttning. Gatans riktning bryts vid några punkter, dels vid Varvsgatan, dels vid Långholmsgatan och Tobaksspinnargatan. Invid Högalidsgatan ligger malmgården Kristinehov och Borgarhemmet samt Högalidskyrkan, byggd 1917–1923. Upp till kyrkan, genom Högalidsparken, går Högalids Kyrkväg, namngiven så sent som 1985. I väster passerar gatan söder om Pålsundsparken. Högalidsgatan omsluts i sin östra del av 5–7 meter höga naturstensmurar på båda sidor. De höga murarna skapar ett speciellt och för denna del av Stockholm karaktäristiskt gaturum. Högalidsgatan och Münchensbackens diagonala dragning mellan Söder Mälarstrand och Varvsgatan bryter av mot riktningen av stadens rutnät. Gatan gick ursprungligen ända nerifrån Söder Mälarstrand och var avsedd som uppfartsgata för trafik till denna del av Södermalm. Sedan 1977 heter alltså denna del av gatan Münchensbacken och ingår som en del i Skinnarviksparken, där motorfordon ej får framföras.

Pålsundsberget är ett berg som ligger mellan de två kvarteren Hyveln (Heleneborgsgatan 4-10) och Stämjärnet (nummer 12-14) på nordvästra Södermalm i Stockholm. Pålsundsberget är ett av Stockholms kommuns två naturminnen och fick sitt skydd 1997.

Hornsbruksgatan är en gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Varvsgatan i öster till Långholmsgatan i väster. Den västligaste delen av Brännkyrkagatan, mellan Varvsgatan och Långholmsgatan, namnändrades 1964 till Hornsbruksgatan, efter Horns tegelbruk. Direkt norr om gatan ligger Högalidsparken med Högalidskyrkan. Ortnamnet Horn är sannolikt ett naturnamn som betecknade Åsöns (Södermalms) spetsiga västra udde – ordet ”horn” kan i ortnamn ha betydelsen ”utskjutande terrängparti”. Namnet Horn finns det belägg på sedan 1422, då bland lekbröderna i Helga lekamens gille omnämns en ”Niclis ij Horn” i gillesboken. År 1428 omnämns samme Niklas som en av stadens ”tighelmästare” (föreståndare för tegelbruk). ”Tighilhuset” (tegelbruket) i Horn omnämns första gången 1419; det var beläget vid Hornstull strax söder om nuvarande Liljeholmsbrons landfäste. År 1464 fick ”Jöns j Horn” pengar som han har att fordra av ”stadzins tegelhus”. Horns tegelbruk spelade en mycket viktig roll i stadens byggnadsverksamhet under 1400-, 1500- och 1600-talet. I Stockholm använde man mycket tidigt tegel för att bygga inte bara kyrkor, kloster och den kungliga borgen, utan också för att bygga borgarhusen. I detta avseende skilde sig Stockholm från andra nordiska städer, där husen som regel uppfördes i trä eller korsvirke. Bidragande till denna byggnadstradition var de många förgörande bränderna; det var stora eldsvådor bland annat 1296, 1330 och 1344 och vid den stora stadsbranden 1407 gick all träbebyggelse upp i lågor. Vid medeltidens slut dominerades Stockholm av stenhus, men ekonomibyggnader inne på gårdarna samt magasinsbyggnader och bodar vid stränderna var fortfarande byggda i trä. Tegelbruk var således viktiga för byggnadsverksamheten och stadens tre tegelbruk var Rörstrand (som var det äldsta och ursprungligen ägdes av kung Magnus Ladulås; bruket låg i Sabbatsbergsområdet), Grind (invid Skanstull) och Horn. I kvarteret Släggan på Hornsbruksgatans södra sida, nära Långholmsgatan, uppfördes under åren 1897–1900 Aktiebolaget Stockholms Skofabrik. Industriell tillverkning av skor tillkom relativt sent under 1800-talets industrialisering. Fabriken hade på 1920-talet cirka 600 anställda. Man tillverkade skor av märket Garanti, men den mest kända modellen var Salamander. Stockholms Skofabrik är den äldsta bevarade skofabriksbyggnaden i Stockholm. Sveriges första dödsoffer för fotbollshuliganism, 26-årige Tony Deogan, misshandlades till döds den 29 juli 2002 på Hornsbruksgatan. På platsen finns idag ett minnesmärke uppsatt, beläget på gatans norra sida invid Högalidsparken.

Grindvakten 1 är en fastighet vid Varvsgatan 10 på Södermalm i Stockholm. Fastigheten, som härrör från 1790-talet är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den har "synnerligen höga kulturhistoriska värden". Huset ägs och förvaltas av kommunägda AB Stadsholmen.

Hornsgatan 132 är ett byggnadskomplex med bostäder för sjuksköterskor vid Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, vilket ritades 1955-1956 av arkitekt Lennart Tham.

Pipmakartrappan är en trappa och en gångväg på Södermalm i Stockholm. Trappan utgår från Hornsgatan i norr (mittemot Kristinehovsgatan) och går söderut förbi Drakenbergsområdet mot Tantoområdet i söder. Pipmakartrappan fick sitt namn så sent som 1990, men hade i området föregåtts av Pipmakargatan 1965-1985 och dessförinnan av gatan Pipbruksgränd, som var namnet på nuvarande Varvsgatan fram till namnrevisionen 1885. Det pipbruk som avses var det som funnits på ”Österlingska tomten”, nuvarande malmgården Heleneborg, vid Pålsundet. År 1739 köpte Olof Forsberg egendomen, och med sin kompanjon Olof Aspegren startade han ett pipbruk, ”Tobaks Pipe Bruket”, på tomten. Pipbruket beskrivs i 1740 års fabriksberättelse som ”en vacker lägenhet vid Långholmssundet med stenhus till arbetsrum och en ny ugn, magasin och flere commoditeter”. Kritpiporna gjordes av importerad vit holländsk lera och var inte särskilt hållbara. Produktionen var därför mycket stor – som mest en miljon per år. Piporna formades för hand och torkades och brändes sedan i ugnen. Företaget sysselsatte under den första tiden ett 30-tal arbetare. Produktionen av kritpipor pågick till 1766.

Högalids kyrkväg är en 120 meter lång uppfartsväg i Högalidsparken på Södermalm i Stockholm. Vägen sträcker sig från korsningen Varvsgatan och Högalidsgatan och går inom parkens område upp till Högalidskyrkan. Invid vägen står statyn Flickan med hopprep av Clarence Blum, rest 1966. Högalids Kyrkväg fick sitt namn år 1985.