Ansgariegatan

Wirwachs malmgård är en på 1770-talet uppförd egendom som ligger på västra Södermalm i Stockholm, vid korsningen av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan. Malmgården byggdes på uppdrag av apotekaren Johan Michael Wirwach (1710-1783) och hans kompanjon Johan Christian Senckpiehl. Gården låg vid Hornskroken till dess att Ansgarieberget sprängdes bort och Hornsgatan rätades ut i början av 1900-talet. Huvudbyggnaden och flyglarna är ovanligt välbevarade och på gården står en stor lind som ett vårdträd. Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den representerar "synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Kvarteret Marmorn är ett kvarter i centrala Stockholm, beläget på nordvästra Södermalm mellan Skinnarviksringen och Lundagatan. Det är även en av Stockholms äldsta och största bostadsrättsföreningar med 539 lägenheter, de flesta ettor och tvåor.

Tapeten 9 är en fastighet belägen mellan Hornsgatan 118–120 på nordvästra Södermalm i Stockholm. Tapeten 9 består av två sten- och ett trähus från 1700-talet och 1800-talets första hälft som torna högt över Hornsgatans västra del och utgör ett välkänt inslag i den lokala stadsbilden. Samtliga byggnader i fastigheten är blåmärkta av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att de har "synnerligen höga kulturhistoriska värden". Bebyggelsen, som numera hör till Brännkyrkagatan ägs och förvaltas av kommunägda AB Stadsholmen.

Michel Jöranssons kvarn (möjligen även Lilla Krokan) var en väderkvarn på Södermalm i Stockholm. Kvarnen hörde till Zinkensdamms egendom och är känd från 1600-talet och brann ner 1871. På platsen invigdes 1936 Zinkendammsskolan (ursprungligen Södra kommunala mellanskolan), byggd efter ritningar av arkitekt Paul Hedqvist.

Globala gymnasiet är en kommunal gymnasieskola vid Hornsgatan 93 på Södermalm i Stockholm som har fokus på lärande för hållbar utveckling. Gymnasiet är inrymt i fastigheten Zinkendammsskolan.

Skinnarviksringen är en 400 meter lång gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig halvcirkelformat norrut från Lundagatans östra till dess västra del och omsluter därmed kvarteren Marmorn och Sandstenen samt den lilla Kolmårdsgränd. Gatan är enkelriktad västerut. Skinnarviksringens bebyggelse är unik för Södermalm med sina palatsliknande villor eller townhouse med ett fritt läge med utsikt över Riddarfjärden. Liknande villakvarter återfinns numer endast på ett fåtal andra platser i Stockholms innerstad, så som Diplomatstaden, Villastaden och i någon mån Lärkstaden.

Dockteatern Tittut är en barnteater i Stockholm bildad 1977 av Ing-Mari Tirén och Eva Persson, som kallar sig Sveriges äldsta fasta teater för förskolebarn. Dockteatern Tittut var ursprungligen en turnerande teater, men har sedan 1996 en egen scen på Lundagatan 33 i närheten av Zinkensdamm i Stockholm. Teaterns tre huvudtekniker är speldocka/objekt, skuggspel och skådespelare. Den målgrupp teatern i första hand vänder sig till, är barn från två år.

Hornskroken är en gata på Södermalm i Stockholm. Hornskroken hette även Hornstullsgatan och var gatan som förband Hornsgatan med Brännkyrkagatan. Sedan 1935 finns Hornskroken med nuvarande sträckning söder om Hornsgatan.

Eolsgatan är en kort återvändsgata på Södermalm i Stockholms innerstad. Gatan gick ursprungligen i en brant backe i nord–sydlig riktning mellan Söder Mälarstrand och korsningen Heleneborgsgatan/Högalidsgatan, men saknar nu anslutning till Söder Mälarstrand. Gatan namngavs år 1885. Enligt de första planerna skulle den heta Utblicksgatan eller Utsiktsgatan, men de namnen godkändes inte av stadsfullmäktige. Istället gavs den namnet Eolsgatan efter vindarnas gud i grekisk mytologi, Aiolos, som på svenska ibland benämns Eol. Eolsgatan har bara två adresser, 2A och 2B, i ett hus som byggdes år 1912–1913 efter ritningar av arkitekterna Gustav Lindén och Osvald Almqvist. Tidigare dominerades området på östra sidan av Eolsgatan av Münchenbryggeriets stallbyggnad. Den byggnaden revs år 1979 och ersattes av ett äldreboende.

Lundagatan är en 550 meter lång gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Ringvägen i öster till Varvsgatan i väster. En del av Lundagatan kallas sedan 1961 för Gamla Lundagatan.

Skinnarviksparken är en park på Södermalm i centrala Stockholm. Den ligger på höjden söder om Söder Mälarstrand intill Skinnarviksberget. Från parken har man en grandios utsikt över Riddarfjärden. Redan vid 1600-talets början återfinns namnet Skinnarviken i gamla handlingar. Då var det garvare, även kallad skinnare, som slog sig ned där. En som nämns i en bouppteckning från 1658 är Jöran Marckusson Skinnare, som var gårdsägare vid "Skinnarewickz-gatun". Garvare var för sitt yrke beroende av riklig tillgång på vatten. Eftersom verksamheten spred en obehaglig lukt omkring sig måste den bedrivas på avstånd från stadsbebyggelsen. Parken anlades ursprungligen på 1930-talet men namnet "Skinnarviksparken" bestämdes redan år 1915. Skinnarviksparken och västra delen av Skinnarviksberget kom att utformas efter nya idéer om att den ursprungliga naturen på platsen i största möjliga utsträckning skulle bevaras och styra parkanläggningens utformning. I parkens nedre del finns sedan 1979 skulpturen Progression i rostfritt stål av Arne Jones. I parkens södra del finns sedan 2010 en kaffekiosk under sommartid. I parken hålls årligen konserter.

Hornsgatan 132 är ett byggnadskomplex med bostäder för sjuksköterskor vid Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, vilket ritades 1955-1956 av arkitekt Lennart Tham.