Kvarteret Marmorn

Ansgariegatan är en 140 meter lång gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Lundagatan i norr till Hornsgatan i söder.

Wirwachs malmgård är en på 1770-talet uppförd egendom som ligger på västra Södermalm i Stockholm, vid korsningen av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan. Malmgården byggdes på uppdrag av apotekaren Johan Michael Wirwach (1710-1783) och hans kompanjon Johan Christian Senckpiehl. Gården låg vid Hornskroken till dess att Ansgarieberget sprängdes bort och Hornsgatan rätades ut i början av 1900-talet. Huvudbyggnaden och flyglarna är ovanligt välbevarade och på gården står en stor lind som ett vårdträd. Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den representerar "synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Eolsgatan är en kort återvändsgata på Södermalm i Stockholms innerstad. Gatan gick ursprungligen i en brant backe i nord–sydlig riktning mellan Söder Mälarstrand och korsningen Heleneborgsgatan/Högalidsgatan, men saknar nu anslutning till Söder Mälarstrand. Gatan namngavs år 1885. Enligt de första planerna skulle den heta Utblicksgatan eller Utsiktsgatan, men de namnen godkändes inte av stadsfullmäktige. Istället gavs den namnet Eolsgatan efter vindarnas gud i grekisk mytologi, Aiolos, som på svenska ibland benämns Eol. Eolsgatan har bara två adresser, 2A och 2B, i ett hus som byggdes år 1912–1913 efter ritningar av arkitekterna Gustav Lindén och Osvald Almqvist. Tidigare dominerades området på östra sidan av Eolsgatan av Münchenbryggeriets stallbyggnad. Den byggnaden revs år 1979 och ersattes av ett äldreboende.

Tapeten 9 är en fastighet belägen mellan Hornsgatan 118–120 på nordvästra Södermalm i Stockholm. Tapeten 9 består av två sten- och ett trähus från 1700-talet och 1800-talets första hälft som torna högt över Hornsgatans västra del och utgör ett välkänt inslag i den lokala stadsbilden. Samtliga byggnader i fastigheten är blåmärkta av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att de har "synnerligen höga kulturhistoriska värden". Bebyggelsen, som numera hör till Brännkyrkagatan ägs och förvaltas av kommunägda AB Stadsholmen.

Skinnarviksringen är en 400 meter lång gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig halvcirkelformat norrut från Lundagatans östra till dess västra del och omsluter därmed kvarteren Marmorn och Sandstenen samt den lilla Kolmårdsgränd. Gatan är enkelriktad västerut. Skinnarviksringens bebyggelse är unik för Södermalm med sina palatsliknande villor eller townhouse med ett fritt läge med utsikt över Riddarfjärden. Liknande villakvarter återfinns numer endast på ett fåtal andra platser i Stockholms innerstad, så som Diplomatstaden, Villastaden och i någon mån Lärkstaden.

Dockteatern Tittut är en barnteater i Stockholm bildad 1977 av Ing-Mari Tirén och Eva Persson, som kallar sig Sveriges äldsta fasta teater för förskolebarn. Dockteatern Tittut var ursprungligen en turnerande teater, men har sedan 1996 en egen scen på Lundagatan 33 i närheten av Zinkensdamm i Stockholm. Teaterns tre huvudtekniker är speldocka/objekt, skuggspel och skådespelare. Den målgrupp teatern i första hand vänder sig till, är barn från två år.

Michel Jöranssons kvarn (möjligen även Lilla Krokan) var en väderkvarn på Södermalm i Stockholm. Kvarnen hörde till Zinkensdamms egendom och är känd från 1600-talet och brann ner 1871. På platsen invigdes 1936 Zinkendammsskolan (ursprungligen Södra kommunala mellanskolan), byggd efter ritningar av arkitekt Paul Hedqvist.

Globala gymnasiet är en kommunal gymnasieskola vid Hornsgatan 93 på Södermalm i Stockholm som har fokus på lärande för hållbar utveckling. Gymnasiet är inrymt i fastigheten Zinkendammsskolan.

Skinnarviksparken är en park på Södermalm i centrala Stockholm. Den ligger på höjden söder om Söder Mälarstrand intill Skinnarviksberget. Från parken har man en grandios utsikt över Riddarfjärden. Redan vid 1600-talets början återfinns namnet Skinnarviken i gamla handlingar. Då var det garvare, även kallad skinnare, som slog sig ned där. En som nämns i en bouppteckning från 1658 är Jöran Marckusson Skinnare, som var gårdsägare vid "Skinnarewickz-gatun". Garvare var för sitt yrke beroende av riklig tillgång på vatten. Eftersom verksamheten spred en obehaglig lukt omkring sig måste den bedrivas på avstånd från stadsbebyggelsen. Parken anlades ursprungligen på 1930-talet men namnet "Skinnarviksparken" bestämdes redan år 1915. Skinnarviksparken och västra delen av Skinnarviksberget kom att utformas efter nya idéer om att den ursprungliga naturen på platsen i största möjliga utsträckning skulle bevaras och styra parkanläggningens utformning. I parkens nedre del finns sedan 1979 skulpturen Progression i rostfritt stål av Arne Jones. I parkens södra del finns sedan 2010 en kaffekiosk under sommartid. I parken hålls årligen konserter.

Kollektivhuset Lundagård är ett bostadshus och tidigare kollektivhus på Kristinehovsgatan 5 (tidigare Gubbhusgatan 5−9) på Södermalm i Stockholm. Byggnaden ligger i kvarteret Gnejsen och utgör fastigheten Gnejsen 4. Huset byggdes 1941 av en stiftelse som via ett aktiebolag hyrde ut lägenheterna till yrkesarbetande kvinnor, med eller utan familj. Flera kategorihus av denna typ, exempelvis Kvinnornas hus, YK-huset och Elfvinggården, hade byggts i slutet av 1930-talet, uppmuntrade av bland andra Alva Myrdal och Svenska Slöjdföreningen. Fastigheten uppfördes av storbyggmästaren Olle Engkvist och stod färdig 1941. Intresset var stort och femtiotal hyresgäster blev utan lägenhet. Hyresgästerna betalade en viss insats genom att köpa aktier i bostadsbolaget som ägde fastigheten, varvid hyran kunde reduceras. Hyresgästerna ansvarade själva för det inre underhållet i lägenheterna. Huset som ritades av arkitekten Albin Stark innehöll 67 lägenheter, 1−3 rum och kök, i storleken 24−66 kvadratmeter. Huset var ursprungligen försett med centralkök, restaurang och två mathissar. Samtliga lägenheter var försedda med en lokaltelefon till restaurangen. Från början fanns inget mattvång. Restaurangen gick dock med förlust och 1945 byggdes restaurangen om till kontor för uthyrning. Mathissarna monterades senare ned och ytorna blev garderober i lägenheterna. Huset hade från början även en storbarnkammare för tio barn, en tidig form av barndaghem, samt samlingsrum och butik. Vidare fanns tre lägenheter avsedda för städpersonal som städade fastighetens gemensamma ytor och lägenheterna mot en extra avgift. Fastigheten överläts 1993 till en bostadsrättsförening.

Hornsgatan 132 är ett byggnadskomplex med bostäder för sjuksköterskor vid Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, vilket ritades 1955-1956 av arkitekt Lennart Tham.

Lundagatan är en 550 meter lång gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Ringvägen i öster till Varvsgatan i väster. En del av Lundagatan kallas sedan 1961 för Gamla Lundagatan.