Sankt Thomas kyrka

Lunds nation är en av tretton nationer vid Lunds universitet.

Malmö Nation är en av tretton studentnationer vid Lunds universitet.

Göteborgs nation i Lund är en av 13 studentnationer vid Lunds universitet.

Östgöta Nation, en av tretton nationer vid Lunds universitet, och ligger på Adelgatan 4, ett stenkast från AF-borgen. Östgöta Nation grundades 1668 och är den tidigast grundade av de tretton studentnationerna i Lund. Nationerna verkar som en social samlingspunkt för Lunds studenter. Ett brett spektrum av aktiviteter från nattklubbsverksamhet, till kulturutskott och matservering så som lunch, brunch och gourmetrestaurant erbjuds varje vecka måndag till söndag under terminerna. Nationens första medlem hette Seved Rinman och var förmodligen en del av försvenskningen av Skåne. Under perioden 1768 fram till 1798 var Östgöta tillsammans med Västgöta nation och Kalmar nation förenade i den Götiska nationen. År 2017 är nationen Lunds femte största och nationen är känd för sin mat och sina nattklubbar. Nationen har varje lördag klubb Sunset samt torsdagar varje jämn vecka den populära hiphop och R'n'B-klubben Downtown. Den tidigare nationstidningen hette Ostroskopet. Under 2018 firade Östgöta Nation 350 år med bland annat en jubileumsfest i AF-borgen som hölls den 27 januari. Inspektor är Carl-Henric Nilsson - universitetslektor vid företagsekonomiska institutionen. Ann Brisfors är ProInspector.

Bosebo kyrka uppfördes 1652 i Bosebo socken i Småland. När en ny kyrka skulle byggas, flyttades den gamla kyrkan 1895 till Kulturen i Lund. I kyrkan hålls gudstjänster, bröllop, dop, konserter och trettondagsvesper.

Pufendorfinstitutet är ett forskningsinstitut inom Lunds universitet etablerat 2008 med syfte att skapa en flervetenskaplig miljö, ett "Institute for Advanced Studies", där forskare från olika discipliner inom och utom universitet ska kunna samarbeta för att identifiera, studera och analysera några av dagens och morgondagens problem och söka dess lösningar. Institutet har fått sitt namn efter Samuel von Pufendorf, som var en av Lunds universitets första professorer med betydande inflytande inte bara på sin samtid utan även på senare tids filosofer och statsmän. Institutet kunde komma till stånd tack vare en större donation från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse och med stöd från stiftelsen Akademihemman inom Lunds Universitet. Pufendorfinstitutet är beläget i den byggnad på Sölvegatan 2 som ursprungligen uppfördes som fysisk institution 1883-1886 och senare länge rymt Klassiska institutionen (sedermera Institutionen för antikens kultur och samhällsliv) och universitets antikmuseum. Arkitekt var Henrik Sjöström, en elev till Helgo Zettervall. Nya forskningsprogram startas varje akademiskt år efter utlysning och beslut av institutets styrelse.

Antikmuseet var ett museum i Lund som drevs av Lunds universitet. I samlingarna ingick ett antal gipsavgjutningar av antika statyer, men även ett stort antal originalföremål, inte minst keramik. Museet var från 1951 beläget i Klassiska institutionens byggnad på Sölvegatan 2 (Classicum, tidigare Fysicum). En grund till det som skulle bli Antikmuseets samlingar hade lagts av Martin P:son Nilsson. Museet var under flera år nedläggningshotat. Från år 2001 slutade universitetet betala museets hyra och museet blev beroende av privata donatorer. En stödförening, Föreningen Antikmuseets Vänner, bildades år 2000 för att rädda museet. År 2004 skänkte Birgit Rausing en årshyra. År 2007 stängdes dock museet. Från år 2008 tas samlingarna över av Lunds universitets historiska museum. En del ställdes ut i Historiska museets nya antiksal. Vissa av de större avgjutningarna kunde inte flyttas, utan blev kvar i den gamla byggnaden. Övriga delar magasinerades. De gamla lokalerna på Sölvegatan 2 togs över av det nybildade Pufendorfinstitutet.

Kalmar nation är en av tretton studentnationer vid Lunds universitet.

Sankta Maria magle kyrka var en medeltida kyrka i Lund, som låg i den östra delen av kvarteret Maria magle, mellan Magle Lilla kyrkogata och Magle Stora kyrkogata. Sankta Maria magle kyrka uppfördes inte långt efter Lunds domkyrka. Mellan 1100- och 1550-talet stod här en kyrka, vars kyrkogård fortfarande var i bruk fram till början av 1800-talet. Första gången den nämns i en skriftlig källa var 1222, då ärkebiskop Anders Sunesen överlät sin del av patronatsrätten över kyrkan till domkapitlet i utbyte mot Kanikresidenset i Lund. Den omnämns som "Ecclesia Sanctae Mariae Maioris", den större Mariakyrkan. Kyrkan var helgad åt Jesu moder Jungfru Maria. Kyrkan Sankta Maria magle var den större av de två Maria-kyrkorna i Lund. Det är anledningen till att den kallades för det danska ordet "magle", som betyder stor. Under medeltiden kallades den även för Maria maior eller Vårfru magle. Under medeltiden var kvarteret Maria magle uppdelat på två stora tomter, varav den östra upptogs av kyrka och kyrkogård. Den västra delen av kvarteret var på medeltiden en stor tomt för Kanikresidenset. På 1870-talet styckades den östra delen av denna tomt upp till ett antal små tomter. Kyrkan hörde till domkapitlets jordmassa och drogs därför inte in till kronan vid reformationen i Danmark 1536, vilket skedde med de övriga kyrkorna i staden. Den revs dock senare. Det omtalas 1680 i Jordeboken att kyrkan sedan länge legat öde och sannolikt revs den kort därefter, medan kyrkogården fortsatte att användas. Under pesten 1712 användes den tillsammans med kyrkogården vid Sankt Måns kyrka som pestkyrkogård. Den sista begravningen skedde 1816, varefter den nyanlagda Norra kyrkogården togs i bruk i stället. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1946, 1959 och 1977. År 1998, i samband med att avlopp skulle dras, hittades delar av den norra muren till kyrkans långhus. Den södra muren till kyrkans långhus finns bevarad upp till 1,8 meters höjd i den nuvarande byggnadens källare. De funna murarna tyder på att kyrkan var 37 meter långt, varav långhuset var 22 meter långt och elva meter brett. Efter många års propagerande av kemiprofessorn Nils Berlin uppförde Lunds universitet på tomten 1861–1863 en envåningsbyggnad i gult tegel för kemiska institutionen vid Lunds universitet. I dess källarmurar ingår eventuellt murrester av den gamla kyrkan. Den östra längan längs med Stora Tomegatan byggdes 1879 och samtidigt fick de befintliga byggnaderna en våning till. År 1959 tog Historiska institutionen över byggnaden. År 2014 flyttade denna, varefter huset stod tomt. Den 1 650 kvadratmeter stora fastigheten såldes 2016 av Akademiska hus till ett fastighetsbolag och byggdes 2021–2022 om till ett bostadshus med 24 lägenheter.

Sölvegatan är en gata i nordöstra delen av Lund. Sölvegatan fick sitt namn 1883 i formen Sölvesgatan, men blev 1923 Sölvegatan. Sölve anknyter till Esaias Tegnérs två dikter "Jätten Finn" och "Gerda", där han låter jättens barn få namnen Gerda och Sölve. Den nedre delen av Sölvegatan började läggas ut i stadsdelen Professorsstaden från Biskopsgatan, som är en av de gator som ersatt stadsvallen runt den medeltida stadskärnan, i slutet av 1800-talet. Gatan har förlängts ett flertal gånger, och sträckte sig som längst från Biskopsgatan i nordöstlig riktning som en huvudgata genom den del av Lund som blivit Lunds universitets campusområde fram till Solbjärsvägen öster om E22, där den övergick i Olshögsvägen förbi de nya forskningsinstitutionerna Max IV-laboratoriet och European Spallation Source i Lunds utkant mot nordöst. År 2017 beslutade Lunds kommun att Sölvegatan skulle kortas ned och dess nordligare delar få nya namn. I samband med slutförandet av Lunds spårväg byggs ett nytt torg i höjd med Ingvar Kamprad Designcentrum kallat Ideontorget, där Sölvegatan fick en ny slutpunkt. Sträckan efter det nya torget fram till nästa rondell bytte namn till Ideongatan och den sista delen fram till Solbjersvägen blev Telefongatan. Planeringen av en ny byggnad för fysiska institutionen, senare Antikmuseet, var upphovet till Sölvegatan och Professorsstaden. Fysikprofessorn Albert Holmgren hade hittat lämplig mark på Hyphoffslyckan, som inköptes av godsägaren Gottfrid Warholm på Tuna slott. Denne erbjöd tomtmark till universitetet. Han lät också stadsingenjören August Jakobsson upprätta ett planförslag över området och föreslog Lunds stad att lägga ut en ny stadsdel som en villastad. Warholm föreslog också gatunamnen Sölves- och Finnsgatorna med anknytning till sagan om jätten Finn.

Dekanresidenset, också benämnt Kalendehuset, är ett medeltida tegelhus i Lund. Kalendehuset fanns till 1908 på tomten nr 6 i kvarteret Glädjen i Lund vid Stora Kyrkogatan nära Lilla Gråbrödersgatan, på tomten söder om Lunds studentkårs konviktorium. Det flyttades då till Adelgatan inom Kulturens område. Fastigheten har sannolikt åtminstone sedan tidigt 1300-tal varit dekanresidens, fram till senast 1620-talet. Under senare delen av 1600-talet ägdes den av bland andra professorerna Nils Hyltenius Sifverschiöld (död 1702) och Richard Gjedde-Ehrensborg (död 1700). I slutet av 1700-talet ägdes den av professorn Eric Gustaf Lidbeck (död 1803), vilken införde potatissodling i Skåne, och därefter till 1829 av dennes son Anders Lidbeck. Lunds stift ägde gården 1836-55, under vilken tid den användes som bostad för biskop Vilhelm Faxe. Freden i Lund den 26 september 1679 slöts sannolikt i Dekanhuset. I början av 1900-talet låg dekanresidenset i vägen för ett planerad nybebyggelse. Kulturens grundare Georg J:son Karlin engagerade sig i att bevara huset på plats, men den slutliga lösningen blev att huset 1908 flyttades till Kulturens område med placering vid Adelgatan.

Herrehuset är en byggnad på Kulturen i Lund. Fastigheten inköptes 1892 av Kulturhistoriska föreningen i Lund och blev starten på friluftsmuseet Kulturen. Per Henrik Ling, som var fäktmästare vid Lunds universitet, köpte 1807 tomt 35 med tillhörande bonings- och ladugårdshus samt trädgårds- och fäladsjord. Han lämnade Lund 1813 efter att fått i uppdrag att i Stockholm upprätta vad som blev Gymnastiska centralinstitutet. Han styckade tomten i tre delar och sålde av två tredjedelar och uppförde ett nytt hus på den östra tomten. Byggandet av våningslängan, Herrehuset, hade troligen påbörjats 1813 eller 1816, men den var inte färdigbyggd när den såldes av Ling 1818 till professor Jonas Albin Engeström, som färdigställde bygget och flyttade in i huset med sin hustru Margareta Sofia Faxe. Engeström med familj bodde kvar i huset till hans död 1846. Huset köptes därefter av häradshövdingen Nils Lilienberg, som renoverade det till ett förnämt 1800-talshem med tillhörande trädgård. År 1871 tillträdde läkaren Johan Christopher Toll som ägare. Kulturen gav efter inköpet huset en ny barockfasad och byggde om det förutvarande bostadshuset för museiändamål efter ritningar av Henrik Sjöström. Fasaderna fick bland annat kvaderstensimitation av puts i bottenvåningen och pilastrar. Huset var avsett att i sin nya museimiljö representera adeln inom det gamla svenska ståndssamhället. Huset genomgick 2012 en större restaurering och ombyggnad.