Gleisdreieck-parken

Deutsches Technikmuseum Berlin är ett tekniskt museum i stadsdelen Kreuzberg i Berlin. Museet öppnades 1982 under namnet Museum für Verkehr und Technik, i lokaler tillhörande lokstallarna och godsbangården vid den tidigare stationen Anhalter Bahnhof, och övertog då samlingar från flera äldre tekniska museer i Berlin. Museets huvudutställningar behandlar tysk sjöfart, luftfart och järnvägstrafik, ölbryggning, smyckesproduktion, energiproduktion samt datateknik.

Gleisdreieck ("spårtriangeln") är en tunnelbanestation ovan jord i stadsdelen Kreuzberg, Berlin. Här stannar linjerna U1, U2 och U3. Stationen ligger på viadukt utomhus och linjerna U1 och U3 går ett plan ovanför linje U2. Under byggandet av Berlinmuren 1961 blev den lägre perrongen slutstation för linje U2, ända fram till 1972 då linje U2 stängdes av helt från Gleisdreieck. 1993 började återigen stationen att trafikeras av linje U2. Gleisdreieck-parken är namnet på en stor park vid stationen som tidigare var ett spårområde för järnvägen, man har gjort om detta område till en stadspark. Namnet kommer ursprungligen från att denna tunnelbanestation bestod av spår som gick i en triangel på samma plan, efter en svår olycka 1908 byggdes stationen om och fick två plan istället, så att linjerna blev åtskilda. En ny S-bahnlinje med station kommer att byggas vid Gleisdreieck så man kan byta till S-bahn. Projektet med den nya linjen heter City-S-Bahn.

Yorckstrasse (tyska: Bahnhof Berlin Yorckstraße) är en station för pendeltågslinjer (S-Bahn) och tunnelbanelinjen U7 i stadsdelen Schöneberg i Berlin, Tyskland. Stationen är uppkallad efter gatan Yorckstrasse. Yorckstrasse är uppdelade på tre olika stationer, 2 för pendeltågen samt 1 för tunnelbanan. Ena stationen är enbart för S-bahnlinje S1 och ligger på en del av gatan Yorckstrasse, mittemellan ligger tunnelbanestationen Yorckstrasse och slutligen längst österut ligger stationen för linje S2, S25 och S26.

Wikimedia Deutschland (Wikimedia Deutschland – Gesellschaft zur Förderung Freien Wissens e. V.) är en tysk ideell organisation, vilken är stödorganisation för Wikipedia och systerprojekt till Wikipedia för fri kunskap samt ansluten till stiftelsen Wikimedia Foundation som ett nationellt chapter i Tyskland. Wikimedia Deutschland grundades den 13 juni 2004 på Technische Universität Berlin som den första nationella Wikimediaorganisation, som formellt erkändes av Wikimedia Foundation. Organisationen hade enligt egen uppgift 2.619 medlemmar 31 december 2012. Wikimedia Deutschland har sitt kontor i Berlin och har 2019 omkring 120 anställda.

Möckernbrücke är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana och trafikeras av linjer U1 och U3 samt av linje U7. Stationen har fått sitt namn av en närliggande bro som går över Landwehrkanal. Den gamla stationsbyggnaden på linjer U1 och U3 blev ersatt av en ny år 1937, eftersom den gamla var för liten med tanke på alla trafikanter som kom från Anhalter Bahnhof. 1944 blev stationen svårt skadad under kriget och kunde inte öppnas igen förrän år 1947. En förbindelse med linje U7 blev klar 1966 då den linjen öppnades. U7 går bl.a. till Mehringdamm och perrongen finns på motsatt sida av Landwehrkanal, med en förbindelsebro mellan linje U1, U3 och U7.

Mendelssohn-Bartholdy-Park är en tunnelbanestation på Berlins tunnelbana som öppnades år 1998 och ligger i stadsdelen Tiergarten. Stationen fick sitt namn från en liten park öster om byggnaden, uppkallad till minne av kompositören Felix Mendelssohn. Trots att det är en av de yngsta stationerna på linje U2, så ligger den på den äldsta linjen från 1902. Linjen korsar Landwehrkanal och går vidare under jord mot Potsdamer Platz. Stationen ligger under ett högt hus, men en liten bit av stationen har glasväggar mot Mendelssohn-Bartholdy-Park på ena sidan och Tilla-Durieux Park på andra sidan. I närheten finns Neue Nationalgalerie samt Scandic Berlin Potsdamer Platz.

Anhalter Bahnhof vid Askanischer Platz i Berlin var en av Berlins viktigaste järnvägsstationer på sin tid. Den stora tåghallen färdigställdes 1880 och var vida känd. Anhalter Bahnhof var slutstation för alla tåg som kom söderifrån till centrala Berlin. Under andra världskriget flygbombades byggnaden och skadades. Under DDR-tiden omdirigerades trafiken til andra stationer för att undvika att använda västberlinskt territorium, och stationen förlorade betydelse. Sedan 1959, då rivningen av påbörjades, finns endast en ruinrest av huvudingången kvar som minnesmärke. Denna är idag kulturminnesmärkt. Numera går fjärr- och regionaltågtrafiken förbi den tidigare platsen för Anhalter Bahnhof och leds genom Tunnel Nord-Süd-Fernbahn via Bahnhof Potsdamer Platz och Berlin Hauptbahnhof. De nya stationerna har gjort att stationsläget har förlorat i betydelse, men namnet används fortfarande för den underjordiska stationen för Berlins S-Bahn. Denna öppnades 1939 och utgör en del av Nord-Süd-Tunnel.

Kreuzberg är en kulle som ligger i stadsdelen Kreuzberg i Berlin, Tyskland, med en höjd på 66 meter över havet. Kullen är känd som namngivare åt stadsdelen Kreuzberg, samt för det stora monument i form av ett järnkors som står på kullens topp. Större delen av bergets yta upptas av en park, Viktoriapark. Geologiskt bildar Kreuzberg gränsen mellan den dalgång som bildats omkring floden Spree under istiden, och högplatån Teltow, dit Kreuzberg räknas. I likhet med Teltowplatån är Kreuzberg en bottenmorän, vars branta sluttning uppstått genom erosion. Historiskt har Kreuzberg även gått under namnen Sandberg, Runder Weinberg och Tempelhofer Berg. Det nuvarande namnet härrör från monumentet på bergets topp, invigt 1821 till minnet av den preussiska segern i Napoleonkrigen. Mellan 1400-talet och 1700-talet odlades vin på Kreuzbergs sluttningar, vilket upphörde i och med den stränga vintern 1740. Sedan 1968 odlas åter vinet Kreuz-Neroberger på Kreuzberg. Vinet tillverkas dock endast i mycket begränsad omfattning och används endast för stadsdelsområdets representation, och kan därmed inte köpas i handeln.

Kreuzberg (tyska för "Korsberget", skrivs i lokal slang ofta X-Berg) är en stadsdel i Berlin i Tyskland. Stadsdelen har 146 130 invånare (2011). Sedan 2001 tillhör Kreuzberg det administrativa stadsdelsområdet Friedrichshain-Kreuzberg.

Martin-Gropius-Bau är en utställningsbyggnad vid Niederkirchnerstrasse 7 i stadsdelen Kreuzberg i Berlin i Tyskland. Martin-Gropius-Bau ritades av Martin Gropius och Heino Schmieden i nyrenässansstil. Byggnaden uppfördes 1877–1881. Planen är kvadratisk med omkring 70 meters sida och byggnaden är omkring 26 meter hög. Utställningssalarna ligger omkring ett stort atrium, som är dekorerat med mosaiker och vapensköldar för de tyska förbundsländerna, utförda av skulptören Otto Lessing. Huset uppfördes ursprungligen för att härbärgera Kunstgewerbemuseum Berlin, ett museum för konsthantverk. Efter första världskriget användes byggnaden för Berlins historiska museum för förhistorisk och tidig historia och för en samling av östasiatisk konst. Byggnaden blev allvarligt skadad 1945 under andra världskrigets sista veckor och återuppbyggdes 1978–1981. Ytterligare renovering gjordes 1998–1999. Byggnaden låg under 1930-talet och fram till 1945 granne vid dåvarande Prinz-Albrecht-Strasse, nuvarande Niederkirchnerstrasse, med Gestapos numera rivna högkvarter. Efter andra världskriget och fram till Tysklands återförening 1990 låg byggnaden tätt intill gränsen mellan Östberlin och Västberlin, men på västberlinskt territorium, blott ett fåtal meter från muren. Tvärs över gatan ligger Abgeordnetenhaus, den byggnad från 1899 som ursprungligen inhyste Preussens lantdag och som sedan 1993 rymmer Berlins parlament. På det tidigare Gestapohögkvarterets tomt ligger dokumentationscentralen för Tredje riket-tiden, benämnt Topographie des Terrors i form av en arkeologisk utgrävning under tak. Här finns bland annat underjordiska tortyrceller, Heinrich Himmlers och Ernst Kaltenbrunners kontor, och så vidare. Terrormuseet var ett samarbetsprojekt mellan BRD och DDR i anledning av staden Berlins 750-årsjubileum.

Haus Vaterland var från 1928 till 1943 ett nöjespalats vid Potsdamer Platz i Berlin, med krogverksamhet i fyra våningar och årligen omkring en miljon besökare. Vid tillkomsten var huset unikt i världen med idén att placera en nöjespark i en byggnad i stadens centrum, och det blev en tidig föregångare till senare tiders upplevelsegastronomi. Under Leo Kronaus ledning byggdes Haus Potsdam, en kontorsfastighet uppförd 1912, om för att inhysa en av Berlins största biosalonger och stadens största kafé. Efter att byggnaden brunnit till följd av allierade bombningar 1943 drevs endast en begränsad del av byggnadens restaurangverksamhet vidare. Efter krigsslutet låg byggnaden i den sovjetiska ockupationssektorn med ett ofördelaktigt läge i direkt anslutning till gränsen mot Västberlin, och 1953 lades därför den förstatligade restaurangverksamheten i byggnaden slutligen ned. Byggnaden hamnade 1972 i den brittiska ockupationssektorn i Västberlin genom ett utbyte av territorium mellan sektorerna, och 1976 revs slutligen återstoden av byggnaden.

Schwerbelastungskörper är en betonganläggning som byggdes i stadsdelen Tempelhof i Berlin 1941 för att undersöka markens bärighet inför det planerade bygget av Welthauptstadt Germania. Den väger 12 650 ton. Platsen är idag museum med en utställning om nazisternas byggplaner och anläggningen, samt en utsiktsplats.