Deutsches Technikmuseum Berlin

Gleisdreieck-parken (tyska: Park am Gleisdreieck) är en stadspark i stadsdelen Kreuzberg i Berlin. Parken finns till största delen i Kreuzberg men en liten del i söder ligger i Schöneberg. Parken ligger mycket centralt med närhet till Potsdamer Platz och kännetecknas av att flera tunnelbanelinjer passerar på olika viadukter ovanför parken. Namnet kommer från tunnelbanan som tidigare gick i en spårtriangel (Gleisdreieck) på denna plats. Numera går spåren i olika nivåer vid station Gleisdreieck, där även Deutsches Technikmuseum finns i närheten. Förr var det en bangård med flera järnvägsspår till Potsdamer Bahnhof samt Anhalter Bahnhof, där dagens park nu ligger.

Wikimedia Deutschland (Wikimedia Deutschland – Gesellschaft zur Förderung Freien Wissens e. V.) är en tysk ideell organisation, vilken är stödorganisation för Wikipedia och systerprojekt till Wikipedia för fri kunskap samt ansluten till stiftelsen Wikimedia Foundation som ett nationellt chapter i Tyskland. Wikimedia Deutschland grundades den 13 juni 2004 på Technische Universität Berlin som den första nationella Wikimediaorganisation, som formellt erkändes av Wikimedia Foundation. Organisationen hade enligt egen uppgift 2.619 medlemmar 31 december 2012. Wikimedia Deutschland har sitt kontor i Berlin och har 2019 omkring 120 anställda.

Yorckstrasse (tyska: Bahnhof Berlin Yorckstraße) är en station för pendeltågslinjer (S-Bahn) och tunnelbanelinjen U7 i stadsdelen Schöneberg i Berlin, Tyskland. Stationen är uppkallad efter gatan Yorckstrasse. Yorckstrasse är uppdelade på tre olika stationer, 2 för pendeltågen samt 1 för tunnelbanan. Ena stationen är enbart för S-bahnlinje S1 och ligger på en del av gatan Yorckstrasse, mittemellan ligger tunnelbanestationen Yorckstrasse och slutligen längst österut ligger stationen för linje S2, S25 och S26.

Martin-Gropius-Bau är en utställningsbyggnad vid Niederkirchnerstrasse 7 i stadsdelen Kreuzberg i Berlin i Tyskland. Martin-Gropius-Bau ritades av Martin Gropius och Heino Schmieden i nyrenässansstil. Byggnaden uppfördes 1877–1881. Planen är kvadratisk med omkring 70 meters sida och byggnaden är omkring 26 meter hög. Utställningssalarna ligger omkring ett stort atrium, som är dekorerat med mosaiker och vapensköldar för de tyska förbundsländerna, utförda av skulptören Otto Lessing. Huset uppfördes ursprungligen för att härbärgera Kunstgewerbemuseum Berlin, ett museum för konsthantverk. Efter första världskriget användes byggnaden för Berlins historiska museum för förhistorisk och tidig historia och för en samling av östasiatisk konst. Byggnaden blev allvarligt skadad 1945 under andra världskrigets sista veckor och återuppbyggdes 1978–1981. Ytterligare renovering gjordes 1998–1999. Byggnaden låg under 1930-talet och fram till 1945 granne vid dåvarande Prinz-Albrecht-Strasse, nuvarande Niederkirchnerstrasse, med Gestapos numera rivna högkvarter. Efter andra världskriget och fram till Tysklands återförening 1990 låg byggnaden tätt intill gränsen mellan Östberlin och Västberlin, men på västberlinskt territorium, blott ett fåtal meter från muren. Tvärs över gatan ligger Abgeordnetenhaus, den byggnad från 1899 som ursprungligen inhyste Preussens lantdag och som sedan 1993 rymmer Berlins parlament. På det tidigare Gestapohögkvarterets tomt ligger dokumentationscentralen för Tredje riket-tiden, benämnt Topographie des Terrors i form av en arkeologisk utgrävning under tak. Här finns bland annat underjordiska tortyrceller, Heinrich Himmlers och Ernst Kaltenbrunners kontor, och så vidare. Terrormuseet var ett samarbetsprojekt mellan BRD och DDR i anledning av staden Berlins 750-årsjubileum.

Haus Vaterland var från 1928 till 1943 ett nöjespalats vid Potsdamer Platz i Berlin, med krogverksamhet i fyra våningar och årligen omkring en miljon besökare. Vid tillkomsten var huset unikt i världen med idén att placera en nöjespark i en byggnad i stadens centrum, och det blev en tidig föregångare till senare tiders upplevelsegastronomi. Under Leo Kronaus ledning byggdes Haus Potsdam, en kontorsfastighet uppförd 1912, om för att inhysa en av Berlins största biosalonger och stadens största kafé. Efter att byggnaden brunnit till följd av allierade bombningar 1943 drevs endast en begränsad del av byggnadens restaurangverksamhet vidare. Efter krigsslutet låg byggnaden i den sovjetiska ockupationssektorn med ett ofördelaktigt läge i direkt anslutning till gränsen mot Västberlin, och 1953 lades därför den förstatligade restaurangverksamheten i byggnaden slutligen ned. Byggnaden hamnade 1972 i den brittiska ockupationssektorn i Västberlin genom ett utbyte av territorium mellan sektorerna, och 1976 revs slutligen återstoden av byggnaden.

Ej att förväxla med Tysklands federala parlament, Förbundsdagen.Berlins representanthus (även benämnt deputeradekammare, tyska: Abgeordnetenhaus von Berlin) är det tyska förbundslandet Berlins parlament och lagstiftande församling. Dess mötesplats är sedan 1993 Preussens lantdagshus (Preußischer Landtag) på Niederkirchnerstrasse i centrala Berlin.

Topographie des Terrors ("Terrorns topografi" på svenska) är ett museum i Kreuzberg i Berlin som dokumenterar nazismens brott före och under andra världskriget. Det är beläget på Niederkirchnerstrasse 8 i det kvarter kring dåvarande Prinz-Albrecht-Palais där Gestapo och SS hade sina högkvarter. Sedan maj 2010 finns museet i en permanent utställningslokal med en tillhörande utomhusutställning. På museets tomt finns även en sektion av Berlinmuren bevarad. Topograhie des Terrors drivs av en stiftelse med syftet att tillhandahålla historisk information om nationalsocialismen och dess brott mot de mänskliga rättigheterna, samt att stimulera konfrontation med dess aktiviteter efter andra världskrigets slut 1945. Stiftelsen är också rådgivare till de tyska delstaterna Berlin och Brandenburg i dylika frågor.

Willy-Brandt-Haus är sedan 1996 säte för Tysklands socialdemokratiska partis (SPD) partikansli på federal nivå i Berlin. Byggnaden ligger på Wilhelmstrasse 140/Stresemannstrasse 28 i Kreuzberg, strax väster om Mehringplatz. Den är uppkallad efter Willy Brandt, Västberlins regerande borgmästare 1957–1966, SPD-partiordförande 1964–1987 och från 1969 till 1974 Västtysklands förbundskansler. Byggnaden ritades av Helge Bofinger (1940–2018) för Internationale Bauausstellung 1987 men förverkligades först efter Berlinmurens fall. Den ursprungliga avsikten var att skapa ett bostads- och affärshus på platsen. Efter att beslutet om att flytta huvudstaden från Bonn till Berlin röstats fram 1991 sökte SPD nya lokaler i närheten av platsen för sitt historiska partihögkvarter på Lindenstrasse 3 i Kreuzberg. Bofingers ursprungliga utkast för tomten vid Wilhelmstrasse kunde med mindre anpassningar omvandlas för SPD:s behov och presenterades 1992. Grundstenen lades 1993 och byggnaden invigdes 1996; 1999 flyttades även sätet för den federala partistyrelsen. Husets offentliga utrymmen är öppna för allmänheten och i de nedre planen finns butikslokaler, restauranger och olika tillfälliga utställningar. På femte planet ligger SPD:s ordförandes kontor och hörnrummet längst upp i byggnaden inrymmer SPD:s presidiums sammanträdesrum. I husets ljusgård står en 3,40 meter hög bronsskulptur av Willy Brandt, skulpterad av Rainer Fetting. En mindre kopia av statyn tillverkades av Fetting för Willy Brandts park i Björkhagen i södra Stockholm och avtäcktes 2007.

Berlin Potsdamer Platz är en underjordisk järnvägsstation för pendeltåg (S-Bahn) och Regionaltåg samt tunnelbana (U-Bahn). Första stationen vid Potsdamer Platz, Potsdamer Bahnhof stängdes 1945 p.g.a. skador under kriget. S-bahnstationen från 1939 som låg under Berlinmuren vid Potsdamer Platz, var en spökstation mellan åren 1961 och 1992. U-bahnstationen var stängd 1961-1993 och återöppnades efter renovering. På 1990-talet började även en helt ny järnvägsstation att byggas och den ligger nu i en modern stadsdel med skyskrapor i Berlin tillsammans med gamla S-bahn och U-bahnstationerna vid Potsdamer Platz. Järnvägsstationen för regionaltåg invigdes 2006 som en del av Tunnel Nord-Süd-Fernbahn. En ny S-bahntunnel ska byggas till Potsdamer Platz som kommer att gå direkt från Hauptbahnhof, City-S-Bahn.

Leipziger Platz är ett torg i stadsdelen Mitte i Berlin. Det ligger i västra änden av Leipziger Strasse, och omedelbart öster om trafikknutpunkten Potsdamer Platz. Torget kallades från början Octogon på grund av sin åttakantiga form och anlades på 1730-talet av arkitekten Philipp Gerlach, omedelbart innanför tullporten Potsdamer Tor, samtidigt som Pariser Platz vid Brandenburger Tor och Mehringplatz vid Hallesches Tor. 1814 döptes torget om till Leipziger Platz till minne av segern i slaget vid Leipzig under Napoleonkrigen. Omkring sekelskiftet 1900 var Leipziger Platz starkt trafikerad och inrymde flera regeringsbyggnader och det stora varuhuset Wertheim. Bebyggelsen kring Leipziger Platz skadades dock svårt under andra världskriget och återuppbyggdes inte efter kriget, då platsen kom att ligga omedelbart intill Berlinmuren, i Östberlin. Efter återföreningen 1990 startades den kända technoklubben Tresor 1991 i det underjordiska valvet som tillhörde ruinerna av Wertheim-varuhuset. Under 2000-talet har de flesta tomterna kring torget åter bebyggts, enligt den gamla tomtplanen, och idag finns bland annat Kanadas ambassad vid torget. Tresor flyttade 2005 efter att marken sålts och ett nytt köpcentrum byggdes på den gamla varuhustomten på Leipziger Platz 12, Mall of Berlin. 2015 öppnade Spy Museum Berlin vid torget.

Bahntower är en 103 meter hög skyskrapa i centrala Berlin, belägen vid Potsdamer Platz och i stadsdelen Tiergarten. Skyskrapan innehåller kontor åt Deutsche Bahn och ligger alldeles bredvid Sony Center. Grannskyskrapan Kollhoff Tower är lika hög.

Kreuzberg är en kulle som ligger i stadsdelen Kreuzberg i Berlin, Tyskland, med en höjd på 66 meter över havet. Kullen är känd som namngivare åt stadsdelen Kreuzberg, samt för det stora monument i form av ett järnkors som står på kullens topp. Större delen av bergets yta upptas av en park, Viktoriapark. Geologiskt bildar Kreuzberg gränsen mellan den dalgång som bildats omkring floden Spree under istiden, och högplatån Teltow, dit Kreuzberg räknas. I likhet med Teltowplatån är Kreuzberg en bottenmorän, vars branta sluttning uppstått genom erosion. Historiskt har Kreuzberg även gått under namnen Sandberg, Runder Weinberg och Tempelhofer Berg. Det nuvarande namnet härrör från monumentet på bergets topp, invigt 1821 till minnet av den preussiska segern i Napoleonkrigen. Mellan 1400-talet och 1700-talet odlades vin på Kreuzbergs sluttningar, vilket upphörde i och med den stränga vintern 1740. Sedan 1968 odlas åter vinet Kreuz-Neroberger på Kreuzberg. Vinet tillverkas dock endast i mycket begränsad omfattning och används endast för stadsdelsområdets representation, och kan därmed inte köpas i handeln.