Årstabroarna

Molitors malmgård är en av Stockholms kvarvarande malmgårdar som ligger på Södermalm, nedanför Årstabroarna.

Årsta holmar i Stockholm är tre holmar intill varandra i Årstaviken, mellan stranden nedanför Årsta gård och Tantoområdet på Södermalm. De tre öarna är förbundna med varandra med spänger men nåbara från fastlandet enbart med båt. Vegetationen består huvudsakligen av vildvuxen lövskog.

Tanto sockerbruk var ett stort sockerraffinaderi som drevs i Tantoområdet invid Årstaviken strax öster om Årstabrons norra fäste på Södermalm i Stockholm år 1857 till 1956. Innan dess, åren 1758–1769 samt åren 1833–1850, hade dock sockerbruk bedrivits i mindre skala på denna tomt.

Stockholm är en kommungränsöverskridande tätort, huvudsakligen belägen i Stockholms kommun i Stockholms län men även innefattande delar av 11 angränsande kommuner på gränsen mellan Uppland och Södermanland. Inom tätorten finns centralortsfunktionen för tio kommuner och ytterligare en kommun, Botkyrka kommun, har bebyggelse som ingår i tätorten. Stockholm är både Sveriges och Nordens största tätort med 1 652 895 invånare (2023).

Tantolundens luftvärnsställning i Stockholm var belägen på höjden cirka 300 meter väster om parken Tantolunden och ovanför Tantolundens koloniträdgårdsområde. Anläggningen bestod av skyttevärn och pjäsvärn och kunde bemannas med 47 man under beredskapsåren 1939 till 1945. Huvuduppgiften för Tantolundens luftvärnsställning var att försvara Årstabron och Liljeholmsbron. Om försvaret hade brutit samman var tanken att spränga Årstabron innan fienden kunde nyttja den. Idag (2011) finns fyra tydliga pjäsplatser kvar medan resten har rivits eller plomberats (förseglats permanent).

Tanto är ett informellt område inom stadsdelen Södermalm i Stockholms innerstad. Det saknar fastställda gränser, men brukar anses omfatta parken Tantolunden och området vid Årstabroarnas norra landfäste fram till Södersjukhuset. Här uppfördes i början av 1960-talet ett bostadsområde bestående av fem böjda skivhus som syns långt över Årstaviken och som enligt Stockholms stadsmuseum utgör ett stort arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde.

Årstaviken är en vik i den östligaste delen av Mälaren i Stockholm, inom stadsdelarna Södermalm, Liljeholmen och Årsta.

Pipmakartrappan är en trappa och en gångväg på Södermalm i Stockholm. Trappan utgår från Hornsgatan i norr (mittemot Kristinehovsgatan) och går söderut förbi Drakenbergsområdet mot Tantoområdet i söder. Pipmakartrappan fick sitt namn så sent som 1990, men hade i området föregåtts av Pipmakargatan 1965-1985 och dessförinnan av gatan Pipbruksgränd, som var namnet på nuvarande Varvsgatan fram till namnrevisionen 1885. Det pipbruk som avses var det som funnits på ”Österlingska tomten”, nuvarande malmgården Heleneborg, vid Pålsundet. År 1739 köpte Olof Forsberg egendomen, och med sin kompanjon Olof Aspegren startade han ett pipbruk, ”Tobaks Pipe Bruket”, på tomten. Pipbruket beskrivs i 1740 års fabriksberättelse som ”en vacker lägenhet vid Långholmssundet med stenhus till arbetsrum och en ny ugn, magasin och flere commoditeter”. Kritpiporna gjordes av importerad vit holländsk lera och var inte särskilt hållbara. Produktionen var därför mycket stor – som mest en miljon per år. Piporna formades för hand och torkades och brändes sedan i ugnen. Företaget sysselsatte under den första tiden ett 30-tal arbetare. Produktionen av kritpipor pågick till 1766.

Drakenbergsområdet och Drakenbergsparken är ett bostadsområde respektive en park nära Hornstull på Södermalm i Stockholm, strax söder om Hornsgatan i höjd med nummer 107-123. De nio huskropparna i kvarteret Drakenberg byggdes i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet efter arkitekt Lars Brydes ritningar och utgör, tillsammans med kvarteret Plankan mittemot, på Hornsgatans norra sida, exempel på att miljonprogrammet på 1960- och 1970-talen inte bara omfattade Stockholms förorter. 1971 revs Vårdhemmet Högalid för att bereda plats åt de södra huskropparna. Ungefär samtidigt försvann även Ligna industriområde, som legat här sedan slutet av 1800-talet. Drakenberg var ett gammalt kvartersnamn (belagt i Holms tomtbok 1679 som ”Draaken Bergh”) och ursprunget var ett värdshus, Draken, som inrättades här av värdshusvärden Melchior Schipman 1669 i samband med att den första Liljeholmsbron byggdes, då som flottbro. Krogen fick namnet Draken eftersom Schipman tidigare drevt Källaren Draken i Gamla stan, beläget i hörnet av Österlånggatan och Drakens gränd, därav namnet. Värdshuset övertogs efter Schipmans död 1671 av Michael König och därefter 1674 av sockerbagaren Niclas Voigtländer, som gift sig med Schipmans änka. Värdshuset Draken stängde redan 1681, efter en förbittrad fejd mellan Voigtländer och König (som menade att han blivit utmanövrerad och ansåg sig ha privilegium att driva krog vid Hornstull). Genom området för dagens Drakenbergsparken gick Västra stambanans sträckning till Södra station. År 1929 avvecklades denna sträckning när Årstabron tog över trafiken. Fram till slutet av 1960-talet fanns här ett brokigt industriområde med namn Ligna.

Hornsgatan 132 är ett byggnadskomplex med bostäder för sjuksköterskor vid Hornsgatan på Södermalm i Stockholm, vilket ritades 1955-1956 av arkitekt Lennart Tham.

Vårdhemmet Högalid, ursprungligen Stockholms stads arbetsinrättning, var ett institutionskomplex vid Maria Bangata på Södermalm i Stockholm. Byggnaderna uppfördes 1902-1905 som en arbetsinrättning för fattighjon. 1926 inrättades en särskild vårdhemsavdelning varvid anläggningen bytte namn till Vårdhemmet Högalid. Det ägde bestånd till slutet av 1960-talet varefter byggnaderna revs. På platsen reser sig idag bostadshusen i Drakenbergsområdet och Drakenbergsparken.

Brohuset är ett bostadshus i kvarteret Vinpressen vid Årstadalshamnen i stadsdelen Liljeholmen, södra Stockholm. Här uppförs sedan år 2016 ett höghus med 16 våningar som skall stå inflyttningsklart under år 2018. Byggnaden ritades av arkitekt Gert Wingårdh på uppdrag av fastighetsägaren och totalentreprenören JM.