Marie-Elisabeth-Lüders-Haus

Reichstagsgebäude (officiellt Plenarbereich Reichstagsgebäude, kort Reichstag) är en byggnad i Berlin. Byggnaden konstruerades för att bli säte för riksdagen i Kejsardömet Tyskland och fortsatte vara det under Weimarrepubliken. Sedan 1999 är det säte för förbundsdagen och har sedan 1994 varit säte för förbundsförsamlingen när den samlas för att välja förbundspresident (i regel vart femte år).

Paul-Löbe-Haus är en parlamentsbyggnad i Berlin som ingår i Band des Bundes. Byggnaden har fått sitt namn efter politikern Paul Löbe och invigdes 2001. Paul-Löbe-Haus är uppfört i modernistisk stil och är beläget i södra delen av Spreebogenpark, på ömse sidor av floden Spree. Byggnaden hyser bland annat parlamentsledamöternas arbetsrum och konferensrum.

Minnesmärket över sinti och romer under nationalsocialismen (tyska: Denkmal für die im Nationalsozialismus ermordeten Sinti und Roma Europas) i Tiergarten i Berlin, är ett minnesmärke över de romer och sinti som föll offer för nationalsocialismen (Porajmos). Det invigdes 2012 efter 30 års diskussioner.

Brandenburger Tor är en kombinerad stadsport och propylé, som har kommit att bli en symbol för Berlin. Den har spelat olika roller i stadens historia.

Pariser Platz är en cirka 1,5 hektar stor plats på östsidan av Brandenburger Tor i centrala Berlin. Till platsen ansluter de två stora boulevarderna Unter den Linden, från öst, och Strasse des 17. Juni, från väst. Mellan 1945 och Tysklands återförening 1989 utgjorde platsen en del av den sovjetiska sektorns västliga gräns och var sedan Berlinmuren byggdes 1961 en del av den så kallade dödsremsan, som löpte längs den östra sidan av muren. Den avspärrade platsen öppnades igen hösten 1989 och har sedan dess rekonstruerats. År 2008 kommer den sista av de byggnader som före andra världskriget omgav platsen ha återuppbyggts i form av en ambassadbyggnad för USA.

Berlinfrågan (tyska: Berlinfrage eller Berlin-Frage) rörde Berlins omstridda status under åren 1945–1990, efter att ha ockuperats gemensamt av fyra segrarmakter vid andra världskrigets slut. Staden kom att delas genom kalla krigets motsättningar mellan västmakterna och östblocket, för vilka Berlin var både symboliskt och strategiskt viktig. Västberlin hamnade i ett utsatt läge som en de facto västtysk exklav omgiven av Östtyskland, som i sin tur blev extra sårbart av Västberlins närvaro. Berlinfrågan stod i kalla krigets absoluta centrum tills en bit in på 1960-talet. Därefter inleddes en stabilare period under den avvaktande principen om "samexistens på basen av status quo". Problemet fick sin lösning först i och med kalla krigets slut, då en överenskommelse kunde nås mellan inblandade stater och Tyskland därefter återförenades.

Hotel Adlon är ett av Tysklands mest kända och traditionsrika lyxhotell, beläget på adressen Unter den Linden 77 i Berlin, i anslutning till Brandenburger Tor vid Pariser Platz. Det ursprungliga Hotel Adlon byggdes 1907 och brann ned 1945. Sedan 1997 ligger en modern efterföljare, lyxhotellet Hotel Adlon Kempinski, på platsen.

Tiergarten, "Djurgården", är en stadsdel i centrala Berlin med Berlins största park Großer Tiergarten. Stadsdelen avgränsas i norr av floden Spree och i söder av Kurfürstenstrasse, i väster av bebyggelsen omkring Bahnhof Berlin Zoologischer Garten och i öster av Ebertstrasse vid Berlinmurens tidigare sträckning. Tiergarten var tidigare ett eget stadsdelsområde och tillhörde Västberlin under stadens delning, men i och med en stor förvaltningsreform 2001 slogs stadsdelen samma med stadsdelarna Wedding och Mitte till det nya stadsdelsområdet Mitte. I det tidigare stadsdelsområdet återfanns stadsdelar som Moabit, Hansaviertel och själva Tiergarten (tidigare Tiergarten-Süd). I Tiergarten finns bland annat en engelsk park med teservering. Minnesmärket Siegessäule ligger mitt i parken i cirkulationsplatsen Großer Stern. Tiergarten är också känt för Berlin Love Parade. Ursprungligen skapades Tiergarten som jaktmark för kejsaren men omvandlades senare till en park för berlinarna. Under sommaren är parken särskilt populär med bland annat grillning.

Band des Bundes är Berlins regeringskvarters nya byggnader och områden i nordöstra delen av Tiergarten vid floden Spree.Bland byggnaderna ingår: Kanzlerpark Bundeskanzleramt Bürgerforum (planerat) Paul-Löbe-Haus Marie-Elisabeth-Lüders-Haus

Volkshalle (även Große Halle eller Halle des Volkes) var ett byggnadsprojekt av Adolf Hitler och hans arkitekt Albert Speer. Hallen skulle utgöra den krönande avslutningen på Hitlers paradgata Die Große Straße, nord-syd-axeln i det framtida Berlin som avsågs förvandlas till Welthauptstadt Germania. Hallen, som var tänkt att innehålla en enda stor samlingssal, skulle med en höjd av 320 meter bli den största i världen, och rymma 180 000 människor. Byggnadsarbetena för denna enorma hall började 1939 och bygget avsågs stå klart 1950. 1941 inställdes alla arbeten med hallen. På platsen finns idag tyska förbundskanslerns Kanzleramt.

Denkmal für die ermordeten Juden Europas (Monument över Europas mördade judar), Holocaust-Mahnmal eller Förintelsemonumentet i folkmun, är ett minnesmärke i centrala Berlin. Det tillägnades alla judar som blev mördade under förintelsen. Minnesmärket byggdes efter ritningar av arkitekten Peter Eisenman mellan 2003 och 2005 och upptar en yta av 19 000 kvadratmeter i närheten av Brandenburger Tor. Invigningen ägde rum den 10 maj 2005. Minnesmärket består av 2711 betongpelare med olika höjd. Mellan dessa pelare finns 0,95 meter breda gångar. Till minnesmärket hör ett underjordiskt museum som visar bland annat en lista över alla judar, som man vet blev mördade under förintelsen.

Krolloper, tidvis också under namnet Kroll’scher Wintergarten eller Krolls Etablissement, var ett byggnadskomplex i stadsdelen Tiergarten i Berlin, vid dagens Platz der Republik. Under en omväxlande historia fungerade byggnaderna från 1844 till 1951 som i tur och ordning nöjeslokal, komediscen, textillager, operahus och under Nazityskland från 1933 som ersättningslokaler för den tyska Riksdagen, efter att Riksdagshuset brunnit detta år. Efter omfattande skador på huvudbyggnaden under andra världskriget kom trädgårdsserveringen att drivas vidare som dansställe i några år innan alla rester av huset slutligen revs 1957.