Brandenburger Tor station

Hotel Adlon är ett av Tysklands mest kända och traditionsrika lyxhotell, beläget på adressen Unter den Linden 77 i Berlin, i anslutning till Brandenburger Tor vid Pariser Platz. Det ursprungliga Hotel Adlon byggdes 1907 och brann ned 1945. Sedan 1997 ligger en modern efterföljare, lyxhotellet Hotel Adlon Kempinski, på platsen.

Pariser Platz är en cirka 1,5 hektar stor plats på östsidan av Brandenburger Tor i centrala Berlin. Till platsen ansluter de två stora boulevarderna Unter den Linden, från öst, och Strasse des 17. Juni, från väst. Mellan 1945 och Tysklands återförening 1989 utgjorde platsen en del av den sovjetiska sektorns västliga gräns och var sedan Berlinmuren byggdes 1961 en del av den så kallade dödsremsan, som löpte längs den östra sidan av muren. Den avspärrade platsen öppnades igen hösten 1989 och har sedan dess rekonstruerats. År 2008 kommer den sista av de byggnader som före andra världskriget omgav platsen ha återuppbyggts i form av en ambassadbyggnad för USA.

Brandenburger Tor är en kombinerad stadsport och propylé, som har kommit att bli en symbol för Berlin. Den har spelat olika roller i stadens historia.

Denkmal für die ermordeten Juden Europas (Monument över Europas mördade judar), Holocaust-Mahnmal eller Förintelsemonumentet i folkmun, är ett minnesmärke i centrala Berlin. Det tillägnades alla judar som blev mördade under förintelsen. Minnesmärket byggdes efter ritningar av arkitekten Peter Eisenman mellan 2003 och 2005 och upptar en yta av 19 000 kvadratmeter i närheten av Brandenburger Tor. Invigningen ägde rum den 10 maj 2005. Minnesmärket består av 2711 betongpelare med olika höjd. Mellan dessa pelare finns 0,95 meter breda gångar. Till minnesmärket hör ett underjordiskt museum som visar bland annat en lista över alla judar, som man vet blev mördade under förintelsen.

Berlinfrågan (tyska: Berlinfrage eller Berlin-Frage) rörde Berlins omstridda status under åren 1945–1990, efter att ha ockuperats gemensamt av fyra segrarmakter vid andra världskrigets slut. Staden kom att delas genom kalla krigets motsättningar mellan västmakterna och östblocket, för vilka Berlin var både symboliskt och strategiskt viktig. Västberlin hamnade i ett utsatt läge som en de facto västtysk exklav omgiven av Östtyskland, som i sin tur blev extra sårbart av Västberlins närvaro. Berlinfrågan stod i kalla krigets absoluta centrum tills en bit in på 1960-talet. Därefter inleddes en stabilare period under den avvaktande principen om "samexistens på basen av status quo". Problemet fick sin lösning först i och med kalla krigets slut, då en överenskommelse kunde nås mellan inblandade stater och Tyskland därefter återförenades.

Minnesmärket över sinti och romer under nationalsocialismen (tyska: Denkmal für die im Nationalsozialismus ermordeten Sinti und Roma Europas) i Tiergarten i Berlin, är ett minnesmärke över de romer och sinti som föll offer för nationalsocialismen (Porajmos). Det invigdes 2012 efter 30 års diskussioner.

Marie-Elisabeth-Lüders-Haus är en parlamentsbyggnad i Berlin som ingår i Band des Bundes. Byggnaden har fått sitt namn efter Marie Elisabeth Lüders.

Reichstagsgebäude (officiellt Plenarbereich Reichstagsgebäude, kort Reichstag) är en byggnad i Berlin. Byggnaden konstruerades för att bli säte för riksdagen i Kejsardömet Tyskland och fortsatte vara det under Weimarrepubliken. Sedan 1999 är det säte för förbundsdagen och har sedan 1994 varit säte för förbundsförsamlingen när den samlas för att välja förbundspresident (i regel vart femte år).

U-Bahnhof Mohrenstrasse är en station i Berlins tunnelbana som trafikeras av linje U2. Stationen Mohrenstrasse öppnade för trafik 1908 under namnet Kaiserhof efter ett närbeläget lyxhotell med samma namn. Stationen låg då mellan Wilhelmplatz och Zietenplatz. Namnet Wilhelmplatz var det tilltänkta stationsnamnet men var redan upptaget av en station i Charlottenburg. Bakom formgivningen av stationen låg Alfred Grenander. Stationen byggdes om inför OS 1936 men förstördes till stora delar under andra världskriget. Efter kriget kom stationen att ligga i Östberlin varpå den 1950 fick det nya namnet Thälmannplatz efter Ernst Thälmann och 1986 Otto-Grotewohl-Strasse efter Otto Grotewohl. 1991 fick stationen sitt nuvarande namn efter gatan Mohrenstrasse. Under DDR-tiden var Mohrenstrasse ändstation på det som idag är linje U2 på grund av linjens uppdelning i en linje i Östberlin och en i Västberlin. Först 1993 upphörde Mohrenstrasse vara ändstation då tunnelbanetåg åter kunde trafikera vidare till Potsdamer Platz. Den karaktäristiska röda marmorn ansågs länge ha kommit från resterna av Rikskansliet som byggts under naziregimen, som i sin tur ska ha importerat den från Sverige. Idag har man kunnat konstatera att marmorn levererades 1950 från Thüringen och är Saalburger Marmor i kungsröd färg.

Komische Oper Berlin är ett operahus i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Operan är den minsta av Berlins tre statsägda operor, där de andra två är Staatsoper Unter den Linden och Deutsche Oper Berlin.

Unter den Linden (tyska: "under lindarna") är en stor aveny i centrala Berlin i Tyskland. Den löper från Schlossbrücke över Spree i öster fram till Pariser Platz i väster. Gatan anlades 1647 som en allé som förband Berlin med parken Großer Tiergarten i väster och föregicks av en ridväg från 1573. Den har sedermera kommit att fungera som en av stadens paradgator – ofta liknad vid Champs-Élysées i Paris – och har idag i sin västra fond stadens triumfbåge Brandenburger Tor. Före andra världskriget var gatan centrum för Berlins kulturliv. Unter den Linden har varit känd under olika namn men ofta med anknytning till sina lindar, vilka dock fällts och planterats på nytt ett flertal gånger under seklens lopp.

Leipziger Platz är ett torg i stadsdelen Mitte i Berlin. Det ligger i västra änden av Leipziger Strasse, och omedelbart öster om trafikknutpunkten Potsdamer Platz. Torget kallades från början Octogon på grund av sin åttakantiga form och anlades på 1730-talet av arkitekten Philipp Gerlach, omedelbart innanför tullporten Potsdamer Tor, samtidigt som Pariser Platz vid Brandenburger Tor och Mehringplatz vid Hallesches Tor. 1814 döptes torget om till Leipziger Platz till minne av segern i slaget vid Leipzig under Napoleonkrigen. Omkring sekelskiftet 1900 var Leipziger Platz starkt trafikerad och inrymde flera regeringsbyggnader och det stora varuhuset Wertheim. Bebyggelsen kring Leipziger Platz skadades dock svårt under andra världskriget och återuppbyggdes inte efter kriget, då platsen kom att ligga omedelbart intill Berlinmuren, i Östberlin. Efter återföreningen 1990 startades den kända technoklubben Tresor 1991 i det underjordiska valvet som tillhörde ruinerna av Wertheim-varuhuset. Under 2000-talet har de flesta tomterna kring torget åter bebyggts, enligt den gamla tomtplanen, och idag finns bland annat Kanadas ambassad vid torget. Tresor flyttade 2005 efter att marken sålts och ett nytt köpcentrum byggdes på den gamla varuhustomten på Leipziger Platz 12, Mall of Berlin. 2015 öppnade Spy Museum Berlin vid torget.