Victoriaförsamlingen i Berlin

Berliner Strasse är en tunnelbanestation som ingår i Berlins tunnelbanenät i Tyskland och som ligger under Bundesallee i västra Berlin. Stationen trafikeras av linje U7 och U9 och invigdes 1971. Berliner Strasse station utformades av arkitekten Rainer G. Rümmler och har tre perronger, en för linje U7 och två för linje U9.

Güntzelstraße är en tunnelbanestation som ingår i Berlins tunnelbanas nätverk i Tyskland och som ligger under Bundesallee i västra Berlin. Stationen trafikeras av linje U9 och invigdes 1971. Stationen utformades av arkitekten Rainer G. Rümmler. I närheten av stationen ligger Prager Platz med fontän och ett litet centrum samt Nikolsburger Platz.

Hohenzollernplatz är en kulturminnesskyddad tunnelbanestation som ingår i Berlins tunnelbana och som ligger under gatan Hohenzollerndamm i västra Berlin. Stationen trafikeras av linje U3 och invigdes 1913. I närheten av stationen ligger Kirche am Hohenzollernplatz (Kyrkan vid Hohenzollernplatz).

Spichernstraße är en tunnelbanestation som ingår i Berlins tunnelbanenät i Tyskland och som ligger under Bundesallee i västra Berlin. Stationen trafikeras av linjerna U3 och U9 och invigdes 1959.

Uhlandstrasse är en gata i stadsdelsområdet Charlottenburg-Wilmersdorf i Berlin och går parallellt med Bundesallee i nord-sydlig riktning. Gatan är en typisk innerstadsgata med sin blandning av bostadshus och affärer. Gatan fick sitt namn 1885 i Charlottenburg efter diktaren Ludwig Uhland och förlängdes 1893 till Wilmersdorf och blev det nya namnet på Valerienstrasse.

Berlin Bundesplatz station är en pendeltågsstation (S-Bahn) och tunnelbanestation (U-Bahn) i Berlin vid gränsen till distrikten Wilmersdorf (distriktet Charlottenburg-Wilmersdorf) och Friedenau (distriktet Tempelhof-Schöneberg). Den ligger söder om torget med samma namn, alldeles intill stadens motorväg vid korsningen av Ringbahn och Bundesallee och trafikeras av S41, S42 och S46-linjerna i S-Bahn och U9-linjen i U-Bahn. Stationen betjänas även av busslinje 248 som drivs av Berliner Verkehrsbetriebe. S-Bahnstationen stängdes efter en strejk 1980 och öppnades igen 1993.

Bayerischer Platz är ett torg i mitten av Bayerisches Viertel i stadsdelen Schöneberg i Berlin. Från början hette platsen Platz Y men fick sitt namn av Schönebergs magistrat. Den fick sin första utformning 1908 av Fritz Enke. Under andra världskriget bombarderas platsen och en ny gestaltning av platsen följde 1958. Här återfinns även tunnelbanestationen Bayerischer Platz.

Bayerischer Platz på Bayerischer Platz i stadsdelen Schöneberg är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana på linjerna U4 och U7. Den ursprungliga stationsbyggnaden stod färdig 1910. Under andra världskriget förstördes den i samband med bombningarna av Berlin och en modern variant byggdes efter kriget som stod klar 1971 i samband med att stationen även började trafikeras av U7. Byggnaden gick i de bayerska färgerna vitt och blått. 2013 byggdes stationens entréhall om och Rümmlers ursprungliga fasadutformning med vit mosaik gick förlorad och ersattes av en ny fasad. Även originalskyltarna förstördes i samband med ombyggnationen. Ovanpå byggdes ett café. Nya entréhallen invigdes 2014. Stationens äldsta del från 1910 byggdes som en del i Schönebergs tunnelbana mellan Nollendorfplatz och Innsbrucker Platz. 1968-1970 byggdes den nya stationsdelen för dagens linje U7. Stationen ritades av Rainer G. Rümmler. U7:ans stationsdel liknar i sin arkitektur stationen Eisenacher Strasse på samma linje.

Wilmersdorf är en stadsdel i Berlins sydvästra innerstad, söder om den kända avenyn Kurfürstendamm. Den ingår i stadsdelsområdet Charlottenburg-Wilmersdorf sedan dess bildande 2001. Stadsdelen Wilmersdorf har 94 633 invånare (2012) och består till större delen av tätbebyggda innerstadskvarter.

Rathaus Schöneberg (U-Bahnhof Rathaus Schöneberg) är en station i Berlins tunnelbana som ligger i anslutning till Rathaus Schöneberg och Schönebergs stadspark Rudolph-Wilde-Park. Stationen öppnades under namnet Stadtpark 1908 i vad som då var den självständiga staden Schönebergs tunnelbana, dagens linje U4. Utmärkande stationen är att den är en sällsynt blandning av en station ovan och under jord genom att den ligger i en sänka tillsammans med Schönebergs stadspark. Den formgavs av Johann Emil Schaudt som även var arkitekten bakom KaDeWe. Stationen förstördes under andra världskriget men återuppbyggdes 1951. Stationen har persienner men dessa används inte längre. Stationen restaurerades 2002 varpå den nuvarande entrén samt en nödutgång byggdes.

Käthe Kollwitzmuseet i Berlin är ett av tre museer i Tyskland som är tillägnade Käthe Kollwitz konst. De andra två är Käthe Kollwitzmuseet i Köln och Käthe-Kollwitz-Haus Moritzburg i Moritzburg i Sachsen. Käthe Kollwitzmuseet i Berlin öppnades 1986 på basis av en privat samling tillhörande den 1993 avlidna galleristen Hans Pels-Leusden. Denne samlade konst av Käthe Kollwitz efter att 1950 ha övertagit Buch und Kunst vid Olivaer Platz i dåvarande Västberlin. År 1965 organiserade han sin första Käthe Kollwitz-utställning. Han kom också att låna ut verk till internationella utställningar. Han donerade 95 tryckta grafiska verk, 40 teckningar och tio originalaffischer till museet. Museet ligger i en stadsvilla på Fasanenstrasse 24 i stadsdelen Charlottenburg. Huset byggdes 1871 och byggdes 1897 om till ett palats i senklassisistisk stil. Byggnaden förföll efter andra världskriget men restaurerades under 1980-talet för att bli museum.Käthe Kollwitzmuseet i Berlin visar i en permanent utställning på tre våningsplan, stora delar av Käthe Kollwitz konstnärskap. Efter en introduktion på bottenvåningen, till Berlin under Kollwitz tid, följer tre våningar med hennes arbeten, där man får följa utvecklingen genom de över 50 år hon levde i staden. Självporträtten visar Käthe Kollwitz över ett tidsspann som sträcker sig från en leende ungdom till hög ålder. Museet visar vanligtvis också två separatutställningar varje år, där nutida konstnärer ställer ut verk i dialog med Käthe Kollwitz arbete.

Literaturhaus Berlin på Fasanenstraße i Berlin-stadsdelen Charlottenburg grundades 1986. Det brukar anges som förebild för många av dagens litteraturhus, både i Tyskland och internationellt.Man bedriver en mångfald av aktiviteter kring samtida litteratur, som Lesungen (Autorenlesungen, författare läser ur och samtalar om böcker inför publik), föredrag, utställningar, fortbildningsseminarier och dylikt. I byggnaden finns även bokhandel och café. Litteraturhuset drivs av en icke-kommersiell förening i samarbete med staden Berlin.I samarbete med radiokanalen rbbKultur delar man varje år ut Walter Sernerpriset.