Literaturhaus Berlin

Käthe Kollwitzmuseet i Berlin är ett av tre museer i Tyskland som är tillägnade Käthe Kollwitz konst. De andra två är Käthe Kollwitzmuseet i Köln och Käthe-Kollwitz-Haus Moritzburg i Moritzburg i Sachsen. Käthe Kollwitzmuseet i Berlin öppnades 1986 på basis av en privat samling tillhörande den 1993 avlidna galleristen Hans Pels-Leusden. Denne samlade konst av Käthe Kollwitz efter att 1950 ha övertagit Buch und Kunst vid Olivaer Platz i dåvarande Västberlin. År 1965 organiserade han sin första Käthe Kollwitz-utställning. Han kom också att låna ut verk till internationella utställningar. Han donerade 95 tryckta grafiska verk, 40 teckningar och tio originalaffischer till museet. Museet ligger i en stadsvilla på Fasanenstrasse 24 i stadsdelen Charlottenburg. Huset byggdes 1871 och byggdes 1897 om till ett palats i senklassisistisk stil. Byggnaden förföll efter andra världskriget men restaurerades under 1980-talet för att bli museum.Käthe Kollwitzmuseet i Berlin visar i en permanent utställning på tre våningsplan, stora delar av Käthe Kollwitz konstnärskap. Efter en introduktion på bottenvåningen, till Berlin under Kollwitz tid, följer tre våningar med hennes arbeten, där man får följa utvecklingen genom de över 50 år hon levde i staden. Självporträtten visar Käthe Kollwitz över ett tidsspann som sträcker sig från en leende ungdom till hög ålder. Museet visar vanligtvis också två separatutställningar varje år, där nutida konstnärer ställer ut verk i dialog med Käthe Kollwitz arbete.

Theater des Westens är en av Berlins mest kända musikal- och operascener. Den ligger på Kantstrasse i stadsdelen Charlottenburg. Namnet hänsyftar till det västliga läget i staden och området Neuer Westen. Byggnaden ritades av Bernhard Sehring och öppnades 1896 med en föreställningen Tusen och en natt.

Universität der Künste Berlin är en tysk konsthögskola med omkring 4 000 studenter (2016).Universität der Künste Berlin har drygt 70 olika utbildningar inom fyra fakulteter (2016).Konsthögskolan, som grundades 1696 som Akademie der Künste, är en av Tysklands äldsta. År 1975 slogs Staatliche Hochschule für Bildende Künstesamman med Staatliche Hochschule für Musik und Darstellende Kunst och den sammanslagna högskolan fick namnet Hochschule der Künste Berlin. År 2001 fick högskolan sitt nuvarande namn.

Zoofenster är en 119 meter hög skyskrapa i västra Berlin, belägen i City West i det triangelformade kvarteret mellan Kantstrasse, Joachimsthaler Strasse och Hardenbergstrasse i stadsdelen Charlottenburg. Tillsammans med den lika höga grannskyskrapan Upper West som färdigställdes 2017, bildar den en portal till Kantstrasses östra ände. Zoofenster ritades av den tyske arkitekten Christoph Mäckler i modernistisk stil. Bygget påbörjades 2008 och invigningen skedde 3 januari 2013. Större delen av skyskrapan inrymmer ett femstjärnigt lyxhotell, Waldorf Astoria Berlin. I gatuplanet finns även butiker och restauranger, bland annat Romanisches Café som är en efterföljare till det kända café som låg vid Breitscheidplatz under Weimarrepubliken.

Uhlandstrasse är en gata i stadsdelsområdet Charlottenburg-Wilmersdorf i Berlin och går parallellt med Bundesallee i nord-sydlig riktning. Gatan är en typisk innerstadsgata med sin blandning av bostadshus och affärer. Gatan fick sitt namn 1885 i Charlottenburg efter diktaren Ludwig Uhland och förlängdes 1893 till Wilmersdorf och blev det nya namnet på Valerienstrasse.

Zoo-Palast, biograf i centrala Berlin som ligger i anslutning till Zoologischer Garten. Zoo-Palast var tidigare plats för Filmfestivalen i Berlin. 2000 flyttade Filmfestivalen i Berlin från Zoo-Palast till Potsdamer Platz.

Savignyplatz station är en järnvägsstation för Berlins pendeltåg (S-bahn) och ligger nära Savignyplatz i stadsdelen Charlottenburg, Berlin. Stationen öppnades 1896 och är den yngsta stationen längs centrala järnvägslinjen Berlins stadsbana.

Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche ("Kejsar Wilhelms minneskyrka") är en minneskyrka belägen på västra delen av Breitscheidplatz i Berlin. Kyrkan uppfördes 1891–1895 till minne av Wilhelm I efter ritningar av Franz Schwechten. Den 23 november 1943 förstördes kyrkan vid en bombräd under andra världskriget och har sedan dess varit en bevarad ruin. Under sin storhetstid mätte kyrkans torn hela 113 m i höjd och var då en av Berlins högsta byggnader. Arkitekten Egon Eiermann skapade den nya kyrkan bredvid som byggdes 1951-1961. I folkmun kallas kyrkruinen "den ihåliga tanden" ("Hohler Zahn"). Det nya tornet kallas för "läppstiftet" och kyrkan kallas "puderdosan" ("Lippenstift und Puderdose"). Kyrkan är ett populärt turistmål. Detta för att den till skillnad från vanliga kyrkor är åttakantig samt att dess blåtonade glas ger ett mycket besynnerligt ljus under dagen.

City West, före andra världskriget vanligen Neuer Westen, även Zooviertel, kallas centrumområdet i västra Berlin runt Kurfürstendamm, Breitscheidplatz och Tauentzienstrasse i stadsdelarna Charlottenburg, Schöneberg och Tiergarten.

Breitscheidplatz är ett torg i västra Berlin, beläget i stadsdelen Charlottenburg i stadsdelsområdet Charlottenburg-Wilmersdorf, mellan gatorna Kurfürstendamm och Budapester Strasse. Torget utgör den centrala platsen i City West, Berlins västra centrum. Öster om torget ligger gallerian Europa-Center och på den västra sidan av torget står den kända kyrkoruinen Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche samt skraporna Upper West och Zoofenster. Tunnelbanelinjen U2 passerar under torget i en nordväst-sydöstlig sträckning. Torget är beläget ett stenkast sydost om Bahnhof Berlin Zoologischer Garten, den tidigare centralstationen för Västberlin under Berlins delning.

Ernst-Reuter-Platz är ett torg och en trafikknutpunkt i stadsdelen Charlottenburg i västra Berlin.

Telefunken-Hochhaus var tidigare kontor för Telefunken men är idag en av Technische Universität Berlins byggnader. Telefunken-Hochhaus ligger vid Ernst-Reuter-Platz. Högst upp i den 80 meter höga byggnaden finns en personalmatsal med panoramautsikt över Berlin. Telefunken-Hochhaus byggdes 1958-1960 Telefunken-Hochhaus byggdes som huvudkontor för AEG:s dotterbolag Telefunken och användes senare av AEG-Telefunken sedan företagen fusionerats. 1975 såldes byggnaden till Berlins senat och idag används den av TU Berlin och flera andra institutioner. Byggnaden ritades av Paul Schwebes och Hans Schoszberger som utgick från Ernst-Reuter-Platz som skapads av Bernhard Hermkes. När byggnaden stod klar var det Berlins högsta kontorsbyggnad.