Astrup Fearnley-museet

Riksantikvaren (Direktoratet for kulturminneforvaltningen) är en norsk statlig myndighet med ansvar för förvaltning av kulturminnen och kulturmiljöer i Norge. Arbetet med att ta tillvara nationella kulturminnen i Norge baserades på Lov om fortidslevninger från 1905 och bygningsfredningsloven 1920. Riksantikavren bildades 1912 som en statlig befattning. Riksantikvaren fick ställning som myndighet (direktorat) 1988, från vilken tidpunkt Riksantikvaren har både förvaltande, samordnande och genomförande funktioner. Direktoratet ligger under Klima- og miljødepartementet och har huvudkontor i Oslo och regionala kontor i Bergen, Tønsberg och Trondheim. På regional nivå ligger kulturminnesförvaltningen inom fylkeskommunerna samt inom Sametinget för samiska kulturminnen. De arkeologiska förvaltningsmuseene (Universitetsmuseer i Norge, Sjøfartsmuseer i Norge) och Norsk institutt for kulturminneforskning har myndighetsuppgifter i anknytning till arkeologiska utgrävningar och marinarkeologi. På Svalbard sköts kulturminnena av Sysselmannen, under Riksantikvaren.

Bankplassen är en gata i området Kvadraturen i centrala Oslo som avgränsas av Kongens gate, Myntgata och Kirkegata. Före 1953 var också Agnes Thorsens plass en del av Bankplassen. Torget har fått sitt namn efter byggnaden för Christianiaavdelningen till Norges Bank, Bankplassen 3, uppförd 1828 (när Oslo hette Christiania) efter ritningar av arkitekt Christian H. Grosch. Den används nu av Norsk Arkitekturmuseum och fick 2008 en tillbyggnad ritad av arkitekt Sverre Fehn. När Norges Banks huvudsäte flyttades från Trondheim till Kristiania, uppförde banken sitt nybygge på Bankplassen 4 efter ritningar av arkitekt Ingvar Hjorth, fullföljt 1906. Från 1986 håller Norges Bank till i ett nybygge på ett helt intilliggande kvarter med adress Bankplassen 2, ritat av arkitekterna Kjell Lund och Nils Slaatto. Flera äldre stadsgårdar integrerades i nybygget. I Norges banks gamla lokaler håller Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design till. Andra kända "institutioner" på Bankplassen är Engebret Café med adress Bankplassen 1.

Oslo Børs ASA är Norges enda officiella marknadsplats för aktier och andra värdepapper.

Nordisk bibelmuseum (Nobimu) i Oslo, Norge, är Nordens första bibelmuseum.

Oslo är en kommungränsöverskridande tätort belägen i Oslo och åtta närliggande kommuner i sydöstra Norge. Staden Oslo är Norges huvudstad samt Norges största och Nordens fjärde största tätort med 1 064 235 invånare den 1 januari 2022.

Brannvakten är en tidigare brandstation i Oslo. Tidigare låg det en kyrkogård runt Oslo domkyrka med fyra gravkapell mot den gata som 1852 döptes till Karl Johans gate, och vars sträckning där kallades Kirkebakken. Brannvakten uppfördes 1854–1852 på den plats, där familjerna Collett och Leuch hade haft sina kapell. Gravarna flyttades till kryptan och kapellet blev spruthus för brandkåren. En stor stadsbrand bröt ut i Oslo den 14 april 1858, då ett område med 40 gårdar och bostäder för 1.000 invånare mellan Prinsens gate, Karl Johans gate, Skippergate och Kongens gate brann ned. Detta ledde till organiserandet av en bättre brandtjänst. Efter det att stadens vattensystem byggs ut och vattentryck hade etablerats, flyttade en brandkår på 35 man in i Brannvakten på 1860-talet. Det var sedan huvudbrandstation i Oslo till 1939. Fram till 1902 hade brandkåren en utkikspost i domkyrkotornet. Brannvaktens torn användes som torktorn för brandslangar. Byggnaden, som numera är ett byggnadsminne, är uppförd i putsat rött tegel i nyromantisk stil. Den är byggd i anslutning till affärslängan Basarene. Arkitekt för hela anläggningen är Christian H. Grosch.

Festningsplassen är en öppen plats på Akershus fästning i Oslo. Den avgränsas av Glacisgata i norr, av fästningens gamla bebyggelse i öst och söder samt i väst av Kongens gate. Platsens nuvarande utformning är från 1820-1880 och består av två delar: Lilleplassen är den norra delen, med en öst-västlig axel. Den större, sydliga delen, har en nord-sydlig axel. Lilleplassen avgränsas av två ridhus, fästningsporten och Den gamle losjebygningen, av skolhuset i öster samt i söder av baracker och paradbyggnaden. I väster finns en mindre park, där det finns en minnesplakett över officeren och militärpedagogen Peder Blankenborg Prydz (1776–1827). Den södra delen av Festningsplassen avgränsas i öster av bebyggelsen, i söder av Gymnastikbyggnaden och i väster av Kongens gate. Vid bron över Kongens gate står Nasjonalmonumentet for ofrene fra andre verdenskrig, utfört av Gunnar Janson och invigt 1970. Det finns också krigsminnesmärken över fallna i Norges flygvapen, i Kompani Linge och Shetlandsgjengen samt soldater fallna i FN-tjänst. Två viktiga historiska episoder från Festningsplassen är skiftet av flagga på fästningen den 9 juni 1905 efter Norges ensidiga upplösning av unionen med Sverige samt överlämnandet av fästningen från den tyska ockupationsmakten till Hjemmefronten den 11 maj 1945. Festningsplassen används som uppställningsplats för olika parader genom Oslo stad, bland annat vaktparaden till Oslo slott med Forsvarets Stabsmusikkorps några gånger under sommarhalvåret, Oslos barnparad den 17 maj och paraden vid Norsk Militær Tattoo-veckan, som arrangeras vartannat år. Platsen används också för militära ceremonier, till exempel firande av Frigjøringsdagen den 8 maj med kransnedläggande vid Nasjonalmonumentet for ofren fra andre verdenskrig samt Veterandagen samma datum med utdelning av utmärkelser.

Johannes kirke var en kyrka i Oslo. Kyrkan byggdes 1878 och revs 1928. Den ritades av Georg Andreas Bull och låg på Rådhusgata, mellan Akersgata och Øvre Slottsgate, vid nuvarande Christiania Torv. Altartavlan målades av Eilif Peterssen. Kyrkan stod på lergrund, och efter det stora Oslofjordskalvet den 23 oktober 1904 uppstod stora sprickor i muren, vilket ledde till att kyrkan hölls stängd i många år, innan det beslutades att den skulle rivas. Innan kyrkan revs hade målaren Per Krohg sin ateljé i kyrkan. Kyrkorgeln flyttades till Grønland kirke och kyrkklockorna till Torshov kirke. Församlingen flyttades till Vår Frelsers kirke (kallad Oslo domkyrka sedan 1950).

Oslo domkyrka (Oslo domkirke, tidigare Vår Frelsers kirke), ligger vid Stortorget i Oslo och är domkyrka i Oslo stift, Norge. Kyrkan stod klar 1697. Kyrkan har en korsformad grundplan och ett stort västtorn med kopparklädd spira från 1800-talet. Den har genomgått en rad ombyggnationer och restaureringar, så att den numera har ett helt annat utseende än då den var ny. Sedan Norges självständighet 1905 har alla tronarvingars bröllop och kungliga begravningar ägt rum i Oslo domkyrka. Domkyrkan har Norges största gravkammare med rum för 42 gravplatser; här finns en rad sarkofager för medlemmar av kända Oslofamiljer.

Horngården är en åtta våningar hög byggnad på Egertorget i Oslo, med adress Øvre Slottsgate 21. Den uppfördes 1929 till 1930 och ritades av arkitekterna Lars Backer och F.S. Platou. Huset går under smeknamnet "Norges första skyskrapa".

Egertorget är ett torg i Oslo, Norge. Egertorget korsas av Karl Johans gate och Øvre slottsgate. Torget är uppkallat efter bröderna och bryggeriägarna Herman (1816–1863) och Thorvald (1827–1901) Eger. En av nedgångarna till Stortinget stasjon ligger vid Egertorget. På Egertorget ligger Horngården (Øvre Slottsgate 21), byggd 1929–30 som Oslos första höghus med åtta våningar.

Bjørvika (gammalnorska Bœjarvík, "Byviken") är en bukt i inre Oslofjorden, mellan Gamlebyen och Akersneset. Bjørvika var länge en del av Oslos hamnområde och är idag starkt präglat av utfyllnad. Medeltidens strandlinje är återskapad i öst i Medeltidsparken (Middelalderparken). I norr märker gatorna Grønland och Grønlandsleiret den gamla strandlinjen; i väst vid Dronningens gate. Så sent som i efterkrigstiden gick havet nästan hela vägen in till Østbanen. Området ingår i den administrativa stadsdelen Gamle Oslo. Intill slutet av 1800-talet frös Bjørvika till vintertid, och isen användes bland annat till travlopp. Skridskolopp arrangerades vid Vippetangen. Två slag utkämpades på isen i Bjørvika under medeltiden; år 1161 (då kung Inge Krokrygg föll) och 1200. Jernbanetorget, Oslo Sentralstasjon, Vaterland, delar av Grønland, då de tidigare kajområdena söder om järnvägens spårområden är utfyllnader av tidigare sjöbotten. Öster om Akerselvas utlopp låg tidigare Paulsenkaia med kullagret som tillhörde stadsoriginalet Køla-Pålsen. Efter sekelskiftet är området mellan centralstationen och den nuvarande strandlinjen blivit Oslos största stadsutvecklingsprojekt; bland annat med en ny opera vid Den Norske Opera.