Oslo Børs

Riksantikvaren (Direktoratet for kulturminneforvaltningen) är en norsk statlig myndighet med ansvar för förvaltning av kulturminnen och kulturmiljöer i Norge. Arbetet med att ta tillvara nationella kulturminnen i Norge baserades på Lov om fortidslevninger från 1905 och bygningsfredningsloven 1920. Riksantikavren bildades 1912 som en statlig befattning. Riksantikvaren fick ställning som myndighet (direktorat) 1988, från vilken tidpunkt Riksantikvaren har både förvaltande, samordnande och genomförande funktioner. Direktoratet ligger under Klima- og miljødepartementet och har huvudkontor i Oslo och regionala kontor i Bergen, Tønsberg och Trondheim. På regional nivå ligger kulturminnesförvaltningen inom fylkeskommunerna samt inom Sametinget för samiska kulturminnen. De arkeologiska förvaltningsmuseene (Universitetsmuseer i Norge, Sjøfartsmuseer i Norge) och Norsk institutt for kulturminneforskning har myndighetsuppgifter i anknytning till arkeologiska utgrävningar och marinarkeologi. På Svalbard sköts kulturminnena av Sysselmannen, under Riksantikvaren.

Oslo astrologiske ur är ett astronomiskt ur på Karl Johans gate i Oslo som har skapats av konstnärsparet Elena Engelsen och Per Ung. Det består av en rund urskiva omgiven av tolv belysta stjärntecken i patinerad brons. Urskivan är förgylld med bladguld och det aktuella stjärntecknet belyses kvällstid med en avvikande färg. Uret, som väger ett ton, radiostyrs från en sändare i Mainflingen i närheten av Frankfurt i Tyskland. Det invigdes den 20 oktober 2010 i närvaro av Oslos borgmästare Fabian Stang och tolv av Norges främsta astrologer.

Jernbanetorget är ett torg i centrum av Oslo, Norge. Torget har i många år varit knutpunkt för resande i Oslo. Torget har fått sitt namn från järnvägsstationen (jernbanestasjonen) Østbanestasjonen som nu har ersatts av Oslo Sentralstasjon. Under torget ligger tunnelbanestationen Jernbanetorget stasjon som en gång var ändhållplats för Oslos tunnelbana. Torget återöppnades den 26 april 2009 efter två års ombyggnad.

Brannvakten är en tidigare brandstation i Oslo. Tidigare låg det en kyrkogård runt Oslo domkyrka med fyra gravkapell mot den gata som 1852 döptes till Karl Johans gate, och vars sträckning där kallades Kirkebakken. Brannvakten uppfördes 1854–1852 på den plats, där familjerna Collett och Leuch hade haft sina kapell. Gravarna flyttades till kryptan och kapellet blev spruthus för brandkåren. En stor stadsbrand bröt ut i Oslo den 14 april 1858, då ett område med 40 gårdar och bostäder för 1.000 invånare mellan Prinsens gate, Karl Johans gate, Skippergate och Kongens gate brann ned. Detta ledde till organiserandet av en bättre brandtjänst. Efter det att stadens vattensystem byggs ut och vattentryck hade etablerats, flyttade en brandkår på 35 man in i Brannvakten på 1860-talet. Det var sedan huvudbrandstation i Oslo till 1939. Fram till 1902 hade brandkåren en utkikspost i domkyrkotornet. Brannvaktens torn användes som torktorn för brandslangar. Byggnaden, som numera är ett byggnadsminne, är uppförd i putsat rött tegel i nyromantisk stil. Den är byggd i anslutning till affärslängan Basarene. Arkitekt för hela anläggningen är Christian H. Grosch.

Oslo domkyrka (Oslo domkirke, tidigare Vår Frelsers kirke), ligger vid Stortorget i Oslo och är domkyrka i Oslo stift, Norge. Kyrkan stod klar 1697. Kyrkan har en korsformad grundplan och ett stort västtorn med kopparklädd spira från 1800-talet. Den har genomgått en rad ombyggnationer och restaureringar, så att den numera har ett helt annat utseende än då den var ny. Sedan Norges självständighet 1905 har alla tronarvingars bröllop och kungliga begravningar ägt rum i Oslo domkyrka. Domkyrkan har Norges största gravkammare med rum för 42 gravplatser; här finns en rad sarkofager för medlemmar av kända Oslofamiljer.

Astrup Fearnley Museet for Moderne Kunst är ett privatägt konstmuseum i Oslo. Museet öppnades 1993, och ägs av finansmannen Hans Rasmus Astrup. Astrup Fearnley-museet har en betydande samling norsk och internationell samtidskonst, med verk av bland annat Francis Bacon, Andy Warhol, Anselm Kiefer, Gerhard Richter, Bruce Nauman, Cindy Sherman och Damien Hirst. En ny museibyggnad invigdes 2012, ritad av Renzo Piano.

Østbanestasjonen (i dagligt tal kallad Østbanen) var en järnvägsstation i Oslo som var slutstation för Hovedbanen till Eidsvoll. Stationen, som uppfördes 1854, ligger vid Jernbanetorget. 1980 ersattes den av den nya Oslo Sentralstasjon. Stationen ritades av arkitekterna Heinrich Ernst Schirmer och Wilhelm von Hanno. Den ursprungliga stationsbyggnaden i rött tegel finns kvar, inbyggd i Sentralstasjonen, men utan tornet och den ursprungliga banhallen. Efter att Østfoldbanen hade öppnats byggdes stationen ut. Banhallen förnyades, och mot hamnen och Jernbanetorget uppfördes två nya byggnader i putsat tegel, ritade av arkitekten och lantmätaren Georg Andreas Bull. Denne hade tidigare ritat Vestbanestasjonen. Fasaderna dekorerades i nyrenässansstil. Den utbyggda Østbanestasjonen stod färdig 1882. Det mesta av stationsbyggnaden är bevarat, men banhallen används idag som butikscentrum.

Bjørvika (gammalnorska Bœjarvík, "Byviken") är en bukt i inre Oslofjorden, mellan Gamlebyen och Akersneset. Bjørvika var länge en del av Oslos hamnområde och är idag starkt präglat av utfyllnad. Medeltidens strandlinje är återskapad i öst i Medeltidsparken (Middelalderparken). I norr märker gatorna Grønland och Grønlandsleiret den gamla strandlinjen; i väst vid Dronningens gate. Så sent som i efterkrigstiden gick havet nästan hela vägen in till Østbanen. Området ingår i den administrativa stadsdelen Gamle Oslo. Intill slutet av 1800-talet frös Bjørvika till vintertid, och isen användes bland annat till travlopp. Skridskolopp arrangerades vid Vippetangen. Två slag utkämpades på isen i Bjørvika under medeltiden; år 1161 (då kung Inge Krokrygg föll) och 1200. Jernbanetorget, Oslo Sentralstasjon, Vaterland, delar av Grønland, då de tidigare kajområdena söder om järnvägens spårområden är utfyllnader av tidigare sjöbotten. Öster om Akerselvas utlopp låg tidigare Paulsenkaia med kullagret som tillhörde stadsoriginalet Køla-Pålsen. Efter sekelskiftet är området mellan centralstationen och den nuvarande strandlinjen blivit Oslos största stadsutvecklingsprojekt; bland annat med en ny opera vid Den Norske Opera.

Oslo är en kommungränsöverskridande tätort belägen i Oslo och åtta närliggande kommuner i sydöstra Norge. Staden Oslo är Norges huvudstad samt Norges största och Nordens fjärde största tätort med 1 064 235 invånare den 1 januari 2022.

Operahuset i Oslo är Den Norske Operas hus i Bjørvika i centrala Oslo.

Nylands mekaniske verksted grundades 1855 av Jacob Smith Jarmann och Prosper Nørbech. År 1857 flyttade verksamheten till mynningen av Akerselva i Bjørvika, där det uppfördes en stor fabriksbyggnad längst ut på västra alvmynningen. Där drevs verksamhet fram till 1971. Nylands mekaniske verksted och Akers mekaniske verksted byggde fram till början av 1870-talet omkring hälften var av den norska flottan av ångare, omkring 50 tillsammans. Nylands mekaniske verksted var omkring 1900 Norges största varv med fler än 1.000 anställda. Företaget köptes av Akergruppen 1956 och slogs senare samman med Akers mekaniske verksted. Fram till köpet hade Nylands byggt fler än 350 fartyg, varav närmare 100 valbåtar och 50 passagerarfartyg. Varvet i Björvika lades ned 1971. Operahuset i Oslo byggdes senare på Nylands tomt och öppnade 2008.

Byporten är ett köpcentrum sammanlänkat med Oslo Sentralstasjon. Det ligger vid Jernbanetorget i centrala Oslo. Det har 73 butiker och 12 matställen.