place

Brannvakten

BrandstationerByggnader och anläggningar i OsloKulturminnen i Oslo
Brannvaktenforside
Brannvaktenforside

Brannvakten är en tidigare brandstation i Oslo. Tidigare låg det en kyrkogård runt Oslo domkyrka med fyra gravkapell mot den gata som 1852 döptes till Karl Johans gate, och vars sträckning där kallades Kirkebakken. Brannvakten uppfördes 1854–1852 på den plats, där familjerna Collett och Leuch hade haft sina kapell. Gravarna flyttades till kryptan och kapellet blev spruthus för brandkåren. En stor stadsbrand bröt ut i Oslo den 14 april 1858, då ett område med 40 gårdar och bostäder för 1.000 invånare mellan Prinsens gate, Karl Johans gate, Skippergate och Kongens gate brann ned. Detta ledde till organiserandet av en bättre brandtjänst. Efter det att stadens vattensystem byggs ut och vattentryck hade etablerats, flyttade en brandkår på 35 man in i Brannvakten på 1860-talet. Det var sedan huvudbrandstation i Oslo till 1939. Fram till 1902 hade brandkåren en utkikspost i domkyrkotornet. Brannvaktens torn användes som torktorn för brandslangar. Byggnaden, som numera är ett byggnadsminne, är uppförd i putsat rött tegel i nyromantisk stil. Den är byggd i anslutning till affärslängan Basarene. Arkitekt för hela anläggningen är Christian H. Grosch.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Brannvakten (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Brannvakten
Oslo Kvadraturen

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: BrannvaktenLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.912000833333 ° E 10.746395944444 °
placeVisa på kartan

Adress


0154 Oslo, Kvadraturen
Norge
mapÖppna på Google Maps

Brannvaktenforside
Brannvaktenforside
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Centralteatret
Centralteatret

Centralteatret är en privatteater i Oslo. Teatern öppnades 1897 av Johan och Alma Fahlstrøm i ölhallen Alhambras tidigare lokaler. 1899–1902 drevs den av Rudolf Rasmussen, och från 1902 till sin död 1928 var Harald Otto teaterns ledare och ägare. Hans son, Reidar Otto, meddirektör från 1919, drev den senare, och hans son, Harald Ottho gick in som meddirektör 1938. Familjen Otto drev teatern till 1959; åren 1931–1934 var den uthyrd till Det Norske Teatret åtta månader om året. Under Harald Ottos ledning gav otaliga lustspel och operetter teatern en solid ekonomisk grund, samtidigt som teatern spelade ny norsk dramatik, från Gunnar Heiberg till Ronald Fangen, och ett flertal norska författare fick för första gången sina verk framförda här. Men framför allt fick Centralteatret både konstnärlig och ekonomisk framgång med sina Ibsen-uppsättningar. På 1930-talet drev Reidar Otto Centralteatret som en god underhållningsteater, där särskilt Finn Bøs sommarspel gjorde lycka. Efterhand lades tonvikten på moderna och klassiska operetter, revyaktiga sommarspel och norska och utländska lustspel. Av och till gav Centralteatern också mer allvarliga skådespel, som August Strindbergs Påsk. 1959 dog Reidar Otto, och Harald Ottho blev ensam direktör. Från 1 september samma år använde Nationaltheatret Centralteatret som biscen under namnet Lille Scene. 1962 tog Jens Book Jenssen över, och från 1963 använde NRK teatern som tv-studio. Sedan 1971 har Centralteatret varit biscen för Oslo Nye Teater.