Ryen, Oslo

Romeriksporten är Norges längsta järnvägstunnel med en längd på 14 580 meter, mellan Etterstad i östra Oslo och Lillestrøm. Tunneln öppnades år 1999, ett år försenat på grund av vattenproblem. Tunneln trafikeras av alla fjärr- och regionaltåg norrut från Oslo, samt flera lokaltågslinjer (Oslos pendeltåg): Kongsberg−Eidsvoll, Drammen−Dal, Skøyen−Årnes/Kongsvinger samt insatståg Oslo−Lillestrøm. Tunneln trafikeras också av samtliga flygplatståg, som förbinder Drammen, Asker och Oslo med Gardermoens flygplats. Dessutom går tåg till Karlstad och Stockholm genom tunneln. Vys lokaltåg Asker−Lillestrøm samt all godstrafik går på den äldre linjen (Hovedbanen). Hastigheten i hela tunneln är 210 km/h. Denna hastighet tillåts omedelbart efter att tunneln börjar i Etterstad, och fram till Lillestrøms södra infart, där hastigheten sänks till 160 km/h genom stationen för att sedan höjas längre norrut.

Bekkelaget kirke är belägen i Bekkelaget i stadsdelen Nordstrand i Oslo i Norge.

Abildsø är ett bostadsområde i sydöstra Oslo, mellan Østensjøvannet och E6. Abildsø ligger i stadsdelen Østensjø, och tillhörde stadsdelen Manglerud före stadsdelsreformen 2003. Abildsø ligger söder om Manglerud och Ryen, öster om Lambertseter, norr om Langerud och väster om Østensjøvannet och Bøler. Området har fått sitt namn från Abildsø gård, som fortfarande är bevarad. Namnet kommer egentligen från fornnordiskans Apaldasin – "äng där de växer vildäpplen". Huvudvägen genom Abildsø är Enebakkveien. Längs denna ligger bland annat Abildsø skole. Abildsø betjänas av busslinjerna 70 (Vika – Skullerud), 73 (Bjørndal – Jernbanetorget), 78A,78B (Østensjø ring), 79 (Holmlia stasjon – Grorud).

Intility Arena är en fotbollsstadion i Oslo, Norge. Arenan invigdes 2017 och är hemmaplan för Vålerenga IF och Vålerenga Fotboll Damer. Arenan innehåller också andra verksamheter, som bland annat en pub, en supporterbutik och en skola med inriktning på toppidrott.

Ekebergsletta är ett område som ligger på Ekebergplatån i Oslo. Ekebergsletta används idag först och främst till idrott och är en del av Oslos största parkområden, som också omfattar Brannfjell, Ballsletta och Ekebergskogen. Slätten var ursprungligen jordbruksmark tillhörande Ekeberggårdene, huvudsakligen till Stamhuset Ekeberg, men också till Lille Ekeberg gård och till platser under nämnda egendomar. På 1600-talet anlades, efter förordning av Christian IV, den del av Ekebergveien som skär tvärs över slätten. Vägen kom 1703 in under definitionen den Frederikshaldske Kongevei. På den norra delen av slätten ligger Stamhuset Ekeberg och Ekeberg Camping. Vidare mot öster ligger Ekeberg hageby, Lille Ekeberg, Ekebergs skola Brannfjell, Brannfjell skole, KFUM-Hallen, Ekeberghallen och EKT Rideskole innan man är tillbaka på campingplatsen. Mitt ute på slätten ligger Park og Idretts utrustningsförråd. På denna plats låg tidigare gårdsplatsen Smedstua. Precis vid Ekeberg skole ser man fortfarande resterna av ankringsmasten som luftskeppet Norge ankrades upp i på sin väg mot Nordpolen. Ekebergs skola är sekretariat för Norway Cup. Ekebergsletta är också huvudarena för Norway Cup.

Jordal är ett område i Gamle Oslo i Oslo, Norge. Det är en liten dal belägen mellan Kampen och Vålerenga, och Jordals gård hörde ursprungligen till Nedre Valle. Området tillhörde Aker fram till 1878, då det införlivades i Kristiania (sedan 1925 Oslo). Platsen blev känd för tegelbruket Jordal Teglverk, på vars plats ishallen Jordal Amfi senare byggdes. Området kan nås via Ensjø station för den som reser med Oslos tunnelbana.

Kuben videregående skole är ett gymnasium i en av Oslos stadsdelar, Økern. Skolan är Oslos största, och den som kostat mest att bygga. Den startade 2013. Skolan fokuserar på yrkesutbildning, men är en kombinerad skola med . Rektor är sedan start den före detta friidrottaren Kjell Ove Hauge.

Oslo bispegård uppfördes ursprungligen 1623 på platsen för det tidigare Olavsklostret. Den nuvarande byggnaden byggdes i nygotik på 1880-talet efter ritningar av Henrik Thrap-Meyer. Oslo har varit biskopssäte sedan omkring 1070. Den äldsta biskopsgården låg på nordsidan av Oslo torg, strax väster om Hallvardskatedralen. Från omkring 1300 byggdes den på med bland annat ett torn och en befästningsmur och fick därför namnet Oslo bispeborg. Oslo ladegård uppfördes senare 1725 på ruinerna av den gamla biskopsborgen. Från 1554 har Oslos biskop haft den östra flygeln av högmedeltidens dominikanerkloster Olavsklostret som residens. År 1623 byggdes denna flygel om till en modernare biskopsgård. På grund av förfall lades biskopsgården ut för försäljning 1874, eftersom ingen köpare anmälde sig så revs huset 1882 efter ett beslut i Stortinget. Medeltidsdelen bevarades dock och 1883–1884 uppfördes en ny biskopsgård ovanpå källaren till klostrets tidigare östra flygel. Åren 1999–2000 renoverades biskopsgården invändigt, och fasaderna återfick sin ursprungliga kulör. Huset har använts för kontor och fram till mitten av 1980-talet också som biskopens bostad. Från 1986 har Oslo bispegård helt och hållet används som kyrkliga kontorslokaler för Oslo stift. Oslo bispegård är ett byggnadsminne.

Franciskanklostret i Oslo låg omedelbart utanför Medeltidsstaden Oslo, på andra sidan Geitabro över Alnaelva vid Ekebergsveijen, som var Oslos utfartsväg söderut. Idag ligger Oslo Hospital på platsen. Franciskanklostret grundades som det fjärde och sista klostret av sammanlagt fyra i Oslo, varav tre i gamla Oslo och dess närmaste omgivning: Olavsklostret, Nonneseter kloster och Franciskanklostret, samt Hovedøya kloster på ön Hovedøya strax utanför i Oslofjorden. Klostret anlades troligen 1286 eller kort tid därefter med stöd av kung Erik Magnusson och hertig, senare kung, Håkon Magnusson, vilken gav gråbröderna mark att bygga på. Påven gav klosterbröderna begravnings- och andra rättigheter 1297. Klostret motarbetades av biskopen i Oslo, men det hade stöd både av påven och av kungamakten. Klosterkyrkan tycks ha varit byggd i tegel på en grundmur av sten. Det är oklart när konventet lades ned. Det sista skriftliga omnämnandet är från 1513. År 1538 beslöt Kung Kristian III att överlåta fastigheten till borgarna i Oslo för att dessa skulle driva ett hospital där. Verksamheten vid det tidigare hospitalet vid Laurentiuskirken omedelbart nordost om staden flyttade dit och Laurentiushospitalets intäkter lades till detta Oslo hospital, liksom intäkter från andra håll. De flesta av anläggningens byggnader brann 1567, men delar av den tidigare klosterkyrkan klarade sig och blev kvar till 1794. Då ersattes den av Gamlebyen kirke, som delvis byggdes på ruinen av den gamla kyrkan. Den östra delen av klosterkyrkan undersöktes av Gerhard Fischer 1935. Det kan finnas ruiner efter klostret under Oslo Hospital söder om kyrkan, men det har än så länge inte gjorts några arkeologiska undersökningar om detta. Hospitalet byggdes upp igen 1580 efter branden.

Gamlebyen kirke är en norsk kyrkobyggnad vid Ekebergsveien i Medeltidsstaden i Oslo. Dagens kyrkobyggnad uppfördes 1796 som sjukhuskyrka för Oslo Hospital, delvis byggd på grunden till Franciskanklostret i Oslo klosterkyrka från omkring 1290. Kyrkan hyrdes tidigare ut till Oslo kirkelige fellesråd för att vara församlingskyrka för Gamlebyen menighet i Oslo domprosti. Fram till 1925 kallades den Oslo kirke. Gamlebyen kirke är ett byggnadsminne.

Denna artikel handlar om Korskirken i Oslo. För Korskirken i Bergen, se Korskirken, Bergen Korskirken var en norsk församlingskyrka för den norra delen av Medeltidsstaden i Oslo. Ruinerna av kyrkan finns i Minneparken i Gamlebyen. De kom i dagen vid utgrävning vid Arups gate 1922. Området var en del av St. Halvards plass till 1918, då bystyret i Oslo beslutade om att anlägga Minneparken, vilken öppnades 1932. Den som ledde utgrävningarna var Gerhard Fischer.

Olavsklostret i Oslo var ett norskt dominikanerkloster under medeltiden, som låg i Medeltidsstaden. Ovanpå den tidigare östra flygelns källare ligger i dag Oslo bispegård. Svartbrödraklostret grundades som det tredje av sammanlagt fyra kloster i Oslo, varav tre i gamla Oslo och dess närmaste omgivning: Nonneseter kloster, Olavsklostret och Franciskanklostret, samt Hovedøya kloster på ön Hovedøya strax utanför i Oslofjorden. Den äldsta skriftliga hänvisningen till klostret är från 1240, då det nämns i berättelser om maktstrider om Oslo som "Preikargarden". Enligt Soga om Håkon Håkonsson ägde kung Håkon först Sankt Olavskirken, innan han donerade den till dominikanerna. Konventsbyggnaderna var organiserade som en kvadratisk ihopbyggd gård med fyra flyglar. Kyrkan utgjorde den södra flygeln, och inte den norra som var det vanliga. Detta berodde sannolikt på att munkarna övertog en befintlig kyrka och att det inte fanns utrymme för att bygga ut den åt söder, där Hallvardskatedralen låg. Klostret byggdes till att börja med i kalksten, men från slutet av 1200-talet användes tegelsten till valv i den östra flygeln. Hela anläggningen bör ha blivit färdig under första hälften av 1300-talet. Öster om kyrkan låg en kyrkogård. De äldsta arkeologiska undersökningarna genomfördes 1865. Den södra flygeln med Olavskyrkan grävdes fram av Gerhard Fischer i samband med kulvertanläggande för järnvägen 1914–1926. De rivna västra och norra flyglarna i klosterfyrkanten kom fram vid utgrävningar 1931–1935, 1953–1974 och 1984. Murarna från kyrkan och koret demonterades och rekonstruerades ovanpå kulverten 1928–1929 och blev en integrerad del av Minneparken tillsammans med Hallvardskatedralens ruin. Den bevarade östra flygeln har tre rum med valv, vilka inlemmats som bottenvåning i den 1883–1884 uppförda Oslo bispegård. Det mittersta och det norra rummet har sina ursprungliga ingångar från korsgången. Det norra rummet har sannolikt varit kapitelsal och det mittersta en skrivsal. I skrivsalen finns bevarade kalkmålningar, bland annat en fågelfris med osäker datering. Det södra rummet, sakristian, har numera en nyare ingång från biskopsgården.