place

Romeriksporten

1999 i NorgeAlla artiklar märkta med mallen källorAlla artiklar som behöver källorArtiklar som behöver källor 2017-06Järnvägstunnlar i Norge
Järnvägsåret 1999Transport i Akershus fylkeTransport i Oslo
Airport Express Train at Etterstad out of the Romerike Tunnel
Airport Express Train at Etterstad out of the Romerike Tunnel

Romeriksporten är Norges längsta järnvägstunnel med en längd på 14 580 meter, mellan Etterstad i östra Oslo och Lillestrøm. Tunneln öppnades år 1999, ett år försenat på grund av vattenproblem. Tunneln trafikeras av alla fjärr- och regionaltåg norrut från Oslo, samt flera lokaltågslinjer (Oslos pendeltåg): Kongsberg−Eidsvoll, Drammen−Dal, Skøyen−Årnes/Kongsvinger samt insatståg Oslo−Lillestrøm. Tunneln trafikeras också av samtliga flygplatståg, som förbinder Drammen, Asker och Oslo med Gardermoens flygplats. Dessutom går tåg till Karlstad och Stockholm genom tunneln. Vys lokaltåg Asker−Lillestrøm samt all godstrafik går på den äldre linjen (Hovedbanen). Hastigheten i hela tunneln är 210 km/h. Denna hastighet tillåts omedelbart efter att tunneln börjar i Etterstad, och fram till Lillestrøms södra infart, där hastigheten sänks till 160 km/h genom stationen för att sedan höjas längre norrut.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Romeriksporten (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Romeriksporten
Arnljot Gellines vei, Oslo Gamle Oslo

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: RomeriksportenLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.905555555556 ° E 10.794444444444 °
placeVisa på kartan

Adress

Arnljot Gellines vei 5B
0657 Oslo, Gamle Oslo
Norge
mapÖppna på Google Maps

Airport Express Train at Etterstad out of the Romerike Tunnel
Airport Express Train at Etterstad out of the Romerike Tunnel
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Olavsklostret
Olavsklostret

Olavsklostret i Oslo var ett norskt dominikanerkloster under medeltiden, som låg i Medeltidsstaden. Ovanpå den tidigare östra flygelns källare ligger i dag Oslo bispegård. Svartbrödraklostret grundades som det tredje av sammanlagt fyra kloster i Oslo, varav tre i gamla Oslo och dess närmaste omgivning: Nonneseter kloster, Olavsklostret och Franciskanklostret, samt Hovedøya kloster på ön Hovedøya strax utanför i Oslofjorden. Den äldsta skriftliga hänvisningen till klostret är från 1240, då det nämns i berättelser om maktstrider om Oslo som "Preikargarden". Enligt Soga om Håkon Håkonsson ägde kung Håkon först Sankt Olavskirken, innan han donerade den till dominikanerna. Konventsbyggnaderna var organiserade som en kvadratisk ihopbyggd gård med fyra flyglar. Kyrkan utgjorde den södra flygeln, och inte den norra som var det vanliga. Detta berodde sannolikt på att munkarna övertog en befintlig kyrka och att det inte fanns utrymme för att bygga ut den åt söder, där Hallvardskatedralen låg. Klostret byggdes till att börja med i kalksten, men från slutet av 1200-talet användes tegelsten till valv i den östra flygeln. Hela anläggningen bör ha blivit färdig under första hälften av 1300-talet. Öster om kyrkan låg en kyrkogård. De äldsta arkeologiska undersökningarna genomfördes 1865. Den södra flygeln med Olavskyrkan grävdes fram av Gerhard Fischer i samband med kulvertanläggande för järnvägen 1914–1926. De rivna västra och norra flyglarna i klosterfyrkanten kom fram vid utgrävningar 1931–1935, 1953–1974 och 1984. Murarna från kyrkan och koret demonterades och rekonstruerades ovanpå kulverten 1928–1929 och blev en integrerad del av Minneparken tillsammans med Hallvardskatedralens ruin. Den bevarade östra flygeln har tre rum med valv, vilka inlemmats som bottenvåning i den 1883–1884 uppförda Oslo bispegård. Det mittersta och det norra rummet har sina ursprungliga ingångar från korsgången. Det norra rummet har sannolikt varit kapitelsal och det mittersta en skrivsal. I skrivsalen finns bevarade kalkmålningar, bland annat en fågelfris med osäker datering. Det södra rummet, sakristian, har numera en nyare ingång från biskopsgården.

Franciskanklostret i Oslo

Franciskanklostret i Oslo låg omedelbart utanför Medeltidsstaden Oslo, på andra sidan Geitabro över Alnaelva vid Ekebergsveijen, som var Oslos utfartsväg söderut. Idag ligger Oslo Hospital på platsen. Franciskanklostret grundades som det fjärde och sista klostret av sammanlagt fyra i Oslo, varav tre i gamla Oslo och dess närmaste omgivning: Olavsklostret, Nonneseter kloster och Franciskanklostret, samt Hovedøya kloster på ön Hovedøya strax utanför i Oslofjorden. Klostret anlades troligen 1286 eller kort tid därefter med stöd av kung Erik Magnusson och hertig, senare kung, Håkon Magnusson, vilken gav gråbröderna mark att bygga på. Påven gav klosterbröderna begravnings- och andra rättigheter 1297. Klostret motarbetades av biskopen i Oslo, men det hade stöd både av påven och av kungamakten. Klosterkyrkan tycks ha varit byggd i tegel på en grundmur av sten. Det är oklart när konventet lades ned. Det sista skriftliga omnämnandet är från 1513. År 1538 beslöt Kung Kristian III att överlåta fastigheten till borgarna i Oslo för att dessa skulle driva ett hospital där. Verksamheten vid det tidigare hospitalet vid Laurentiuskirken omedelbart nordost om staden flyttade dit och Laurentiushospitalets intäkter lades till detta Oslo hospital, liksom intäkter från andra håll. De flesta av anläggningens byggnader brann 1567, men delar av den tidigare klosterkyrkan klarade sig och blev kvar till 1794. Då ersattes den av Gamlebyen kirke, som delvis byggdes på ruinen av den gamla kyrkan. Den östra delen av klosterkyrkan undersöktes av Gerhard Fischer 1935. Det kan finnas ruiner efter klostret under Oslo Hospital söder om kyrkan, men det har än så länge inte gjorts några arkeologiska undersökningar om detta. Hospitalet byggdes upp igen 1580 efter branden.