Ekebergsletta

Bekkelaget kirke är belägen i Bekkelaget i stadsdelen Nordstrand i Oslo i Norge.

Gamlebyen kirke är en norsk kyrkobyggnad vid Ekebergsveien i Medeltidsstaden i Oslo. Dagens kyrkobyggnad uppfördes 1796 som sjukhuskyrka för Oslo Hospital, delvis byggd på grunden till Franciskanklostret i Oslo klosterkyrka från omkring 1290. Kyrkan hyrdes tidigare ut till Oslo kirkelige fellesråd för att vara församlingskyrka för Gamlebyen menighet i Oslo domprosti. Fram till 1925 kallades den Oslo kirke. Gamlebyen kirke är ett byggnadsminne.

Franciskanklostret i Oslo låg omedelbart utanför Medeltidsstaden Oslo, på andra sidan Geitabro över Alnaelva vid Ekebergsveijen, som var Oslos utfartsväg söderut. Idag ligger Oslo Hospital på platsen. Franciskanklostret grundades som det fjärde och sista klostret av sammanlagt fyra i Oslo, varav tre i gamla Oslo och dess närmaste omgivning: Olavsklostret, Nonneseter kloster och Franciskanklostret, samt Hovedøya kloster på ön Hovedøya strax utanför i Oslofjorden. Klostret anlades troligen 1286 eller kort tid därefter med stöd av kung Erik Magnusson och hertig, senare kung, Håkon Magnusson, vilken gav gråbröderna mark att bygga på. Påven gav klosterbröderna begravnings- och andra rättigheter 1297. Klostret motarbetades av biskopen i Oslo, men det hade stöd både av påven och av kungamakten. Klosterkyrkan tycks ha varit byggd i tegel på en grundmur av sten. Det är oklart när konventet lades ned. Det sista skriftliga omnämnandet är från 1513. År 1538 beslöt Kung Kristian III att överlåta fastigheten till borgarna i Oslo för att dessa skulle driva ett hospital där. Verksamheten vid det tidigare hospitalet vid Laurentiuskirken omedelbart nordost om staden flyttade dit och Laurentiushospitalets intäkter lades till detta Oslo hospital, liksom intäkter från andra håll. De flesta av anläggningens byggnader brann 1567, men delar av den tidigare klosterkyrkan klarade sig och blev kvar till 1794. Då ersattes den av Gamlebyen kirke, som delvis byggdes på ruinen av den gamla kyrkan. Den östra delen av klosterkyrkan undersöktes av Gerhard Fischer 1935. Det kan finnas ruiner efter klostret under Oslo Hospital söder om kyrkan, men det har än så länge inte gjorts några arkeologiska undersökningar om detta. Hospitalet byggdes upp igen 1580 efter branden.

Gråsteinsbygningen, eller Det nye hospital, är en byggnad i Medeltidsstaden i Oslo. Den byggdes 1735–1737 som en förlängning av Gamlebyen kirke vid Ekebergsveien och var då Oslo Hospitals huvudbyggnad. Oslo Hospital har sitt ursprung som spetälskesjukhus och del av Franciskanklostret i Oslo. Sjukhuset brändes ned 1567 av svenska soldater, men byggdes upp igen omkring 1580 på order av kung Fredrik II. Gråsteinsbygningen ritades av den invandrade tyske arkitekten Gabriel Bätzman (död 1755) och uppfördes i lokal kalksten, lerskiffer och gnejs. Gråsteinsbygningen är ett byggnadsminne.

Oslo Hospital i Gamlebyen i Oslo var Norges äldsta psykiatriska sjukhus tills det lades ned våren 2018. Oslo Hospital omfattar ett större komplex av äldre och yngre bevarandevärda byggnader, bland andra Norges äldsta sjukhusbyggnad Gråsteinsbygningen och församlingskyrkan Gamlebyen kirke, tidigare känd som Oslo hospitals kirke. Egendomen är på 10 300 kvadratmeter och har gräns mot Ekebergveien i norr, Konows gate i söder, Oslo gate i väster och bostadsområdet Klosterhagen i öster.

Oslo bispegård uppfördes ursprungligen 1623 på platsen för det tidigare Olavsklostret. Den nuvarande byggnaden byggdes i nygotik på 1880-talet efter ritningar av Henrik Thrap-Meyer. Oslo har varit biskopssäte sedan omkring 1070. Den äldsta biskopsgården låg på nordsidan av Oslo torg, strax väster om Hallvardskatedralen. Från omkring 1300 byggdes den på med bland annat ett torn och en befästningsmur och fick därför namnet Oslo bispeborg. Oslo ladegård uppfördes senare 1725 på ruinerna av den gamla biskopsborgen. Från 1554 har Oslos biskop haft den östra flygeln av högmedeltidens dominikanerkloster Olavsklostret som residens. År 1623 byggdes denna flygel om till en modernare biskopsgård. På grund av förfall lades biskopsgården ut för försäljning 1874, eftersom ingen köpare anmälde sig så revs huset 1882 efter ett beslut i Stortinget. Medeltidsdelen bevarades dock och 1883–1884 uppfördes en ny biskopsgård ovanpå källaren till klostrets tidigare östra flygel. Åren 1999–2000 renoverades biskopsgården invändigt, och fasaderna återfick sin ursprungliga kulör. Huset har använts för kontor och fram till mitten av 1980-talet också som biskopens bostad. Från 1986 har Oslo bispegård helt och hållet används som kyrkliga kontorslokaler för Oslo stift. Oslo bispegård är ett byggnadsminne.

Jordal är ett område i Gamle Oslo i Oslo, Norge. Det är en liten dal belägen mellan Kampen och Vålerenga, och Jordals gård hörde ursprungligen till Nedre Valle. Området tillhörde Aker fram till 1878, då det införlivades i Kristiania (sedan 1925 Oslo). Platsen blev känd för tegelbruket Jordal Teglverk, på vars plats ishallen Jordal Amfi senare byggdes. Området kan nås via Ensjø station för den som reser med Oslos tunnelbana.

Hallvardskatedralen, eller Sankt Hallvardskirken, är Oslos tidigaste domkyrka. Den uppfördes på höjden vid Medeltidsstadens marknadsplats Oslo torg vid nuvarande gatukorsningen Bispegate/Oslo gate i början av 1100-talet och användes som kyrka till omkring 1655. Förutom biskopssäte och Østlandets religiösa centrum i mer än 500 år, var katedralen kröningskyrka, kunglig bröllopskyrka och kungligt begravningskapell. I dag är katedralen en ruin, som huvudsakligen ligger i Minneparken, men vars södra del ligger under ett betonglock, med Bispegatan ovanpå.

Geitabru, under en lång period Oslo bru, är en norsk bro, som ligger i Gamlebyen i Oslo. Den nuvarande bron byggdes 2007–2008. Geitabru har sina anor från medeltiden, då en träbro fanns i broläge mycket nära det nuvarande. Bron ledde ursprungligen över Alnaelva, men dess lopp från Kværnerbyen lades 1922 i kulvertar och en lång tunnel under Ekebergsåsen med nytt utlopp i Oslofjorden söder om det tidigare i Kongshavn. Därefter leder Geitabru över några järnvägsspår strax norr om Alnabruterminalen och Loengens stasjon på godsspåret Loenga–Alnabrulinjen. År 1989 omdöptes bron från Oslo bru till Geitabru. Geitabru är också ett medeltida namn, som tros ha kommit av dess användning för att leda getter till och från sommarbete på Ekebergsåsens sluttning. Bron var under medeltiden och länge fram i tiden den enda, eller den viktigaste, länken i vägsystemet söderut från Oslo på Oslofjordens östra sida. Från bron gick landsvägen på Ekebergsveijen i svängar uppför den branta norra sluttningen av Ekebergsåsen och sedan vidare söderut i Østfold. Geitabru trafikeras sedan 1899 av spårvagnar på Gamlebylinjen, från 1917 förlängd till Ekebylinjen.

Minneparken är en park i anslutning till Oslo torg i Gamlebyen i Oslo i Norge. I parken finns ruinerna efter Oslos första domkyrka Hallvardskatedralen, samt efter Olavsklostret och Korskirken. Minneparken är 1,37 hektar stor och gränsar till St. Halvards plass och Oslo gate i väst med Oslo ladegård på den andra sidan av gatan, Bispegata i söder, St. Halvards gate i sydost, Egedes gate i ost och Arups gate i norr. Parken ingår i Medeltidsstaden, vars kärnområde sträckte sig från nuvarande Minneparken mot sydväst till dagens Middelalderparken med Kongsgården, Mariakirken och Oslofjordens strand. De vikrigaste gatorna Vestre strete, Bispealmenningen och Nordre strete sammanstrålade på det medeltidens stadstorg vid ingången till Hallvardskatedralen.

Olavsklostret i Oslo var ett norskt dominikanerkloster under medeltiden, som låg i Medeltidsstaden. Ovanpå den tidigare östra flygelns källare ligger i dag Oslo bispegård. Svartbrödraklostret grundades som det tredje av sammanlagt fyra kloster i Oslo, varav tre i gamla Oslo och dess närmaste omgivning: Nonneseter kloster, Olavsklostret och Franciskanklostret, samt Hovedøya kloster på ön Hovedøya strax utanför i Oslofjorden. Den äldsta skriftliga hänvisningen till klostret är från 1240, då det nämns i berättelser om maktstrider om Oslo som "Preikargarden". Enligt Soga om Håkon Håkonsson ägde kung Håkon först Sankt Olavskirken, innan han donerade den till dominikanerna. Konventsbyggnaderna var organiserade som en kvadratisk ihopbyggd gård med fyra flyglar. Kyrkan utgjorde den södra flygeln, och inte den norra som var det vanliga. Detta berodde sannolikt på att munkarna övertog en befintlig kyrka och att det inte fanns utrymme för att bygga ut den åt söder, där Hallvardskatedralen låg. Klostret byggdes till att börja med i kalksten, men från slutet av 1200-talet användes tegelsten till valv i den östra flygeln. Hela anläggningen bör ha blivit färdig under första hälften av 1300-talet. Öster om kyrkan låg en kyrkogård. De äldsta arkeologiska undersökningarna genomfördes 1865. Den södra flygeln med Olavskyrkan grävdes fram av Gerhard Fischer i samband med kulvertanläggande för järnvägen 1914–1926. De rivna västra och norra flyglarna i klosterfyrkanten kom fram vid utgrävningar 1931–1935, 1953–1974 och 1984. Murarna från kyrkan och koret demonterades och rekonstruerades ovanpå kulverten 1928–1929 och blev en integrerad del av Minneparken tillsammans med Hallvardskatedralens ruin. Den bevarade östra flygeln har tre rum med valv, vilka inlemmats som bottenvåning i den 1883–1884 uppförda Oslo bispegård. Det mittersta och det norra rummet har sina ursprungliga ingångar från korsgången. Det norra rummet har sannolikt varit kapitelsal och det mittersta en skrivsal. I skrivsalen finns bevarade kalkmålningar, bland annat en fågelfris med osäker datering. Det södra rummet, sakristian, har numera en nyare ingång från biskopsgården.

Denna artikel handlar om Korskirken i Oslo. För Korskirken i Bergen, se Korskirken, Bergen Korskirken var en norsk församlingskyrka för den norra delen av Medeltidsstaden i Oslo. Ruinerna av kyrkan finns i Minneparken i Gamlebyen. De kom i dagen vid utgrävning vid Arups gate 1922. Området var en del av St. Halvards plass till 1918, då bystyret i Oslo beslutade om att anlägga Minneparken, vilken öppnades 1932. Den som ledde utgrävningarna var Gerhard Fischer.