Kvarteret Drivbänken

Alléparken är en plats i stadsdelen Äppelviken i Västerort inom Stockholms kommun, belägen där gatan Västerled möter Alviksvägen. Namnet fastställdes 1932, trots att den närliggande Allévägen inte når fram hit. Namnet beskrevs av författaren Gösta Langenfelt år 1944 som "ett monstrum, därför att det inte finns någon park och inte någon allé där". Senare har det faktiskt utretts att det fanns en allé, varav några träd står kvar, och att denna allé gick till torpet Asplund, ett sommarnöje förvandlat till torp. På Topografiska kårens karta 1845 finns denna allé markerad. Innan de moderna husen byggdes fanns således torpet Asplund på platsen för nuvarande fastighet Västerled nr 6 i kvarteret Ärilen. Torpet hörde under Ulvsunda slott fram till 1812. Det var ett dagsverkstorp redan 1743 och revs i mitten av 1800-talet. Det finns lämningar efter torpet vid Västerled 6. Lämningarna är i form av en stentrappa och två grindstolpar. Asplunds lada var kvar till omkring 1922 nära nuvarande Stavgårdsgatan. Området vid Alléparken blev färdigt omkring 1920, det byggdes flerfamiljshus med butiker i bottenvåningen. Vid Alléparken ligger en bokhandel, ett konditori, en frisör och ett antal restauranger. På ena sidan av spårvagnsspåren för 12:an gränsar "de engelska radhusen" i kvarteret Drivbänken. Radhusen byggdes 1919-1920 och ritades av arkitekt Gunnar Wetterling. Som experiment byggdes de 43 bostadsrättsradhusen. Husen har röda och gula slammade murar, här och där förhöjda med ett framskjutande gavelparti. De är placerade så att de individuella trädgårdarna bildar en stor grönskande oas mitt i kvarteret. Radhusens bottenvåning har ett litet kök och vardagsrum och i övervåningen finns två små rum. På var och en av de smala tomterna planterades på gården ett fruktträd och framför husen planerades rönnar. Villorna kom dock att helt dominera byggandet vid Alléparken på 1920-talet, radhusen var ännu svårsålda. Byggnadsbestämmelserna föreskrev sex meters bredd mellan hus och gata, vilket var ett problem i början. Det gjorde att huset hamnade mitt på små tomter, till exempel på Stenhuggarvägen i Äppelviken från 1920-1921. Den engelske trädgårdsarkitekten Raymond Unwin förespråkade att husen skulle placeras vid gatan istället och då kom en ändring tillstånd. Stavgårdsgatan är ett exempel på detta. Mot gatan ligger ofta långsidan och entrén vid kortsidan eller mot gården. På allmänningen mellan gata och tomt lades ibland ett smalt grönstråk. Nockebybanan har här en spårvagnshållplats. Hållplatsen är speciell genom att där finns ett spårkryss, där banan övergår från högertrafik till vänstertrafik. Detta för att smidigare ansluta till tunnelbanan (som tillämpar vänstertrafik) i Alvik.

Västerledskyrkan är församlingskyrka i Västerleds församling i Bromma i Stockholms stift. Västerledskyrkan ligger i Äppelviken på en av Äppelvikens högsta punkter. Den omgivande bebyggelsen utgörs huvudsakligen av villor byggda på 1920- och 1930-talen. Genomfartsvägen Västerled, som går strax nedanför kyrkan, är delvis kantad av mindre flerfamiljshus från samma tid. Grundstenen till Västerledskyrkan, som är belägen på Västerledshöjden, lades i november 1931. Redan i december året därpå, 1932, kunde kyrkan invigas.

Alviks gård var en gård som låg på en ås, där nuvarande Alviksvägen 11-13 i kvarteret Alviken i stadsdelen Alvik i Bromma inom Västerort i Stockholms kommun ligger. Gården bildades 1810 genom avstyckning av egendomarna Alvik, Asplund och Vidängen från Ulvsunda slotts ägor. Namnet Alvik är sannolikt ett ursprungligt naturnamn. Stadsdelen Alvik motsvarar idag i stort det område som gården Alvik omfattade vid 1800-talets början. August Emanuel Påhlman vid stadsingenjörskontoret gjorde upp ett första förslag till stadsplan för Alvik. 1922 fastställdes den slutliga stadsplanen som upprättades av Thure Bergentz och Per Olof Hallman.

Alviksplan är en trafikplats i stadsdelen Alvik i västra Stockholm. Strax öster om Alviksplan ligger Tranebergsbron och väster därom finns Ulvsundaplan och Brommadepån från 1944. Vid Alviksplan möts Drottningholmsvägen mot öst och väst, Gustavslundsvägen mot Alviks torg och SALK-hallen samt Alviksvägen mot Äppelviken. Över Alviksplans västra del leder två broar (Alviksviadukten) för tunnelbanan (gröna linje) och Nockebybanan. Området fick sin första omgestaltning på 1930-talet då man breddade och flyttade Drottningholmsvägen från pontonbron till högbron för att klara den tätare biltrafiken ut till de nyexploaterade småhusområdena. Vid Alviksplan (dåvarande Drottningholmsvägen) byggdes 1921 den populära biografen Bromma-Teatern. Biografverksamheten lades ner 1971, idag är det en måleributik. På ett flygfotografi från våren 1933 syns Tranebergsbrons uppfartsramper under byggnad. På platsen för nuvarande Alviksplan står flera kvarter med nödbostäder från 1917 ännu kvar, men Bromma-Teatern som ansågs ligga i vägen för trafiken revs inte. År 1935 fick korsningen sitt nuvarande namn. Ända till 1990-talet fanns även en bensinstation intill platsens norra sida. För att kunna svälja den allt intensivare trafiken har platsen sedan dess byggts om ett flertal gånger, senast 2005 i samband med Tranebergsbrons renovering och breddning. Platsen måste ta emot trafiken till och från Bromma, Ekerö och Vällingby samt Bromma flygplats vilket leder till att Alviksplan är en hård trafikerad trafikplats, som räknas tillsammans med den intilliggande Ulvsundaplan till en av Stockholms mest trafikerade korsningar. Eftersom Alviksplan är utformat som en plankorsning regleras vägtrafiken med trafiksignaler vilket ofta leder till långa köer under rusningstrafik.

Alviks rättarbostad, även kallad Alvikstorpet, är namnet på en stuga eller torp i stadsdelen Alvik i Bromma väster om Stockholm. Torpet ligger i sluttningen bakom korsningen Gustavslundsvägen-Alviksvägen, strax söder om Alviksplan i kvarteret Alviken. Huset, som är en parstuga från början av 1800-talet, ombyggdes år 1872 till rättarbostad, ligger på platsen bakom fastigheterna vid Alviksvägen 7-13. Alviks gårds huvudbyggnad revs 1923 och av gården finns nu endast Alviks rättarbostad kvar. Det används idag för olika konstnärs- och hantverksaktiviteter.

Brommadepån är en vagnhall för spårvagnar belägen i stadsdelen Alvik i Bromma inom Stockholms kommun som stod klar 1944. För ritningarna svarade ingenjör Sven Vestergren och arkitekten Erik Vestergren.Innan dess fanns en bebyggelse med nödbostäder på platsen, uppförda 1917. Depån har genom åren använts av vagnar på Ängbybanan, Ulvsundabanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Fram till 2010 var även bussar placerade i depån, men dessa är numera flyttade till den nya Lundadepån i Spånga. Depån används idag för uppställning av de spårvagnar som trafikerar Nockebybanan. Tvärbanans vagnar flyttades den 9 maj 2016 till den nya Ulvsundadepån i Ulvsunda industriområde där även underhåll av spårvagnar för båda banorna utförs. Området för Brommadepån planeras att omvandlas till bostadsområde tidigast 2025.[uppföljning saknas]

Elfvinggården är ett kollektivhus för ensamstående, bildade kvinnor på Lyckovägen 9 i Äppelviken i Bromma i västra Stockholm. Huset på Alviksberget ligger inom gränsen för stadsdelen Alvik. Elfvinggården, som ursprungligen uppfördes åren 1939–1940, består av låga hus i gult tegel med veckade fasader och burspråk för att förhindra insyn och fånga ljuset. Husen är placerade i den kuperade terrängen och binds samman med glasade gångar, arkader. I en av byggnaderna finns matsal för 150 gäster, kollektivhuskök, salong och en terrass. Matsalen och sällskapsrummet placerades i det hus som ligger högst upp på berget. Från dess terrass har man en vidsträckt utsikt över Stockholm och Mälaren. Byggmästare var Olle Engkvist och arkitekter var Sven Backström och Leif Reinius på Backström & Reinius Arkitekter AB. I december 2014 stod den tionde huskroppen inflyttningsklar. Den ritades av Andreas Palme, Total Arkitektur och Urbanism. Sammanlagt finns nu cirka 290 lägenheter om 1–2 rum i komplexet. Ett flertal gemensamma lokaler, som foajé, textilrum, hobbyrum och andrahandsaffär, finns också, liksom två gästlägenheter. De första nio husen stod färdiga den 1 oktober 1940. Byggnaderna ligger i vacker natur bland barrträd och björkar nära Mälarens strand. Tvärbanans hållplats Alviks strand ligger alldeles intill. Med 1930-talets nya bostadsideal kom även kollektivhusen. Funktionalismens bostadsbyggande skulle ge människor luft, rymd och ljus; idéer som präglade tidens tankar. Grunderna för Elfvinggårdens byggnadskonstruktion ligger på berg och är av betong. Fasadmurarna är av gult fasadtegel, medan korridorväggarna är gjutna i betong. I foajén, som ligger i huvudentrén vid Lyckovägen, flödar ljuset in genom stora och vinklade fönster. Entréutrymmena står i direkt förbindelse med korridorsystemet och med två hissar till matsal och salong. I anslutning till de flesta korridorer finns en stor balkong för gemenskap. Som centrum i bebyggelsen ligger den för arkitekterna Backström och Reinius så karaktäristiska borggården, en park med i huvudsak naturmark. Elfvinggården har sitt namn efter systrarna Ingeborg (1833–1902) och Gunborg Elfving (1850–1921), två yrkesarbetande ogifta kvinnor, som i större delen av sina liv bodde i Stockholm. Dessa borgerliga kvinnor ville skapa ett gott boende för sina ensamstående, bildade medsystrar. Bostadsstiftelsen nämns första gången i Gunborg Elfvings testamente, daterat den 18 december 1918. Fastigheten Elfvinggården ägs av Systrarna Elfvings Stiftelse. Testamentet styr vilka som erbjuds lägenhet. Det finns ingen arbetsplikt, men de boende förväntas föredra gemenskap och delta i de olika aktiviteter som hyresgästerna själva ordnar. Ett rikt och varierat kulturliv erbjuds. 2015 finns fortfarande en restaurang i huset! Kollektivhustanken som den gestaltar sig på Elfvinggården, har sitt ursprung i 1930-talets modernitet, funktionalism och nytänkande i Sverige. Grundidéerna var kvinnans frigörelse kopplat till service, som skulle göra detta möjligt. I Stockholm byggdes 12 kollektivhus under 1930-, 1940- och 1950-talen. Elfvinggården är det äldsta som fortfarande är i bruk i sin ursprungliga form.

Bromma-Teatern (även Brommabiografen) var en biograf vid Alviksplan i Bromma, västra Stockholm. Bromma-Teatern låg intill dåvarande Drottningholmsvägen i kvarteret Biografen. Biografen öppnade 1921 och stängde 1971. I byggnaden finns numera en måleributik, Måleributiken i Alvik AB, med adress Drottningholmsvägen 175 vid hörnan av Gustavslundsvägen 172. Biografen byggdes 1921-1922 och den första föreställningen gavs den 27 september 1921. Här skulle inte bara visas film utan även uppföras teater. I början hade Bromma-Teatern 494 platser som utökades till 505 platser i samband med en renovering 1936. Då blev Bromma-Teatern en välbesökt förortsbiograf eftersom många människor kom hit från de nybyggda småhus- och villaområdena för att se på film.

Ulvsundaplan är en trafikplats i stadsdelen Ulvsunda i Västerort inom Stockholms kommun. Strax söder om Ulvsundaplan ligger tunnelbanestationen Stora mossen. Vid Ulvsundaplan möts Drottningholmsvägen, Ulvsundavägen, Tranebergsvägen och Stora mossens backe. Här möts även tre stadsdelar; Ulvsunda, Alvik och Stora mossen. Området fick sin nuvarande utformning på 1930-talet då man breddade Drottningholmsvägen för tätare biltrafik ut till de nyexploaterade småhusområdena. 1948 fick korsningen sitt nuvarande namn. Platsen måste ta emot trafiken till och från Bromma, Ekerö och Vällingby samt Bromma flygplats vilket leder till att Ulvsundaplan är en hårt trafikerad trafikplats, som räknas tillsammans med den intilliggande Alviksplan till en av Stockholms mest trafikerade korsningar. Eftersom Ulvsundaplan är utformad som en plankorsning regleras vägtrafiken med trafiksignaler vilket ofta leder till långa köer under rusningstrafik.

Alviksskolan är en kommunal grundskola i stadsdelen Alvik i Västerort, Stockholms kommun med ca 1100 elever. Skolan har undervisning i årskurserna F-6 samt i årskurserna 7-9 och har adress på Tranebergsvägen 79 i Alvik nära Tranebergsplan och på gränsen mot stadsdelen Traneberg

Stora mossen är en stadsdel i Bromma stadsdelsområde i Västerort inom Stockholms kommun och är en del av Gamla Bromma trädgårdsstad. Nästan två tredjedelar av bebyggelsen består av villor.

Västerleds församlingshus är ett församlingshus i Västerleds församling beläget på Vidängsvägen 11 vid Tranebergsplan i Alvik i Bromma i västra Stockholm. Till anläggningen vid Västerleds församlingshus hör även Sankt Ansgars kyrka och Höghuset i Alvik , det som tidigare hette KFUM-huset. Arkitekt till de tre anläggningarna är Olof Malmgren. I församlingshuset finns det expedition och förskola och på övervåningen en trappa upp ligger ett sällskapsrum. Sällskapsrummet, som har plats för 75 personer, kan användas för församlingsaktiviteter som föreläsningar och kyrkkaffe, men kan också bokas för samlingar, dop- och begravningskaffe. Västerleds församlingshus ligger väster om tunnelbanan och är sammanlänkat med både höghuset i Alvik och Sankt Ansgars kyrka. Församlingshuset och Sankt Ansgars kyrka invigdes båda 1963, invigningen var på Kyndelsmässodagen den 2 februari 1963. Församlingshuset är byggt som en låg flygel till höghuset med en motionshall och restaurang. Det bildar en avgränsning av tomten mot söder och öster. Församlingshuset och kyrkan ligger i direkt anslutning till höghuset på 16 våningar. Församlingshuset är placerat mot Tranebergsplan i norra delen av Alvik. Anläggningen avgränsas mot gatan i form av en stenmur i granit med en bred granittrappa som leder upp till ett litet torg, inramat av de tre byggnaderna, höghuset, församlingshemmet och kyrkan. Torget är terrasserat med ett sparat berg i dagen samt gräs och några lövträd. Markbeläggningen består av sexkantiga betongstensplattor som bildar formen av blommor. Trappor och avsatser är i granit, markbeläggningen har även inslag av smågatsten placerade i rader.