Stortorget, Malmö

Hotell Kramer är ett hotell som ligger vid Stortorget i Malmö. Makarna Anna och Fritz Kramer kom 1863 från Tyskland till Malmö för att arrendera och förestå Hotel Gustaf Adolf vid Stortorgets södra sida. I juni 1868 köpte makarna det tidigare Ficks Hôtel på Stortorgets norra sida. Det hade öppnats av J. M. Fick omkring 1830-31. Säljare var källarmästare J. E. Alsing; köpeskillingen uppgick till 95 000 riksdaler.. De lät sedan arkitekten Carl Ferdinand Rasmussen rita den byggnad som uppfördes 1875-1878. Byggnaden är uppförd i fransk nyrenässans med inspiration från slott i Loiredalen. Fritz Kramer avled 1893, men makan Anna levde i ytterligare 28 år och drev hotellet vidare; efter en tid tillsammans med näst äldste sonen Herman Kramer. Numera ägs hotellet av Scandic Hotels. Vid firandet av den så kallade "stora segeraftonen" i samband med andra världskrigets slut 1945 lyckades hotellets gäster få upp artisten Karl Gerhard på en flygel för att sjunga sin starkt antinazistiska kuplett Den ökända hästen från Troja.[källa behövs] I Kramers källare drevs så småningom en nattklubb som kallades "Sulan".

Residenset är en byggnad vid Stortorget i Malmö, som inrymmer bostads- och representationslokaler för landshövdingen i Skåne län . Det består av två sammanbyggda hus, båda från slutet av 1500-talet. Det västra är "Kungshuset" och det östra "Gyllenpalmska huset".

Adelgatan var tillsammans med nuvarande Östergatan och Västergatan Malmös huvudgata på medeltiden och långt fram i tiden. De medeltida städerna hade alltid en eller flera huvudgator. I Danmark kallades en del av dessa för "Allmänningastrede" eller "Allmäningagade". Detta ord förvanskades sedan till Algade eller Adelgade. Adel på gammaldanska betyder viktigaste, yppersta. I Malmö fanns under medeltiden två Adelgator. Den äldsta löpte i väst-östlig riktning parallellt med stranden endast ett stenkast från densamma. Den kallades 1392 på latin för "Communis magna platea", 1442 för Almenningsgadhen och 1449 för Adelgadhen. Detta var stadens äldsta gata vilken troligtvis existerat som en smal landsväg redan före stadens uppkomst på 1250-talet. I dag motsvarar dess sträckning Malmöhus slottsområde, Västergatan, Adelgatan och Östergatan fram till Drottningtorget. Den andra Adelgatan var den huvudgata som från början av 1300-talet löpte vinkelrätt mot den förra vidare söderut. Denna kallades 1462 för "Sönnergaatan" och 1522 för "Then syndre Adelgade". I dag motsvarar dess forna sträckning Stortorgets östra sida samt Södergatan. Delar av dessa båda Adelgator tjänade fram till Stortorgets utläggande i början av 1540-talet som torggator. Gränsmarkeringarna för dessa torgområden utgjordes av resta stenar, s.k. "skallestenar". En sådan sten stod vid "Tunneln", en vid nuvarande Caroli kyrka och den sista vid korsningen Skomakaregatan - Södergatan. Handel med bönderna var under medeltiden endast tillåten innanför dessa markerade torgområden.

Sture, tidigare Sturehof, är en restaurang i på Adelgatan 13 i Malmö. År 1915 flyttade krögaren Nils Jönsson sin öl- och vinstuga med namnet Sturehof från Södergatan till Adelgatan. Han efterträddes 1927 av sonen Sture Jönsson som drev krogen fram till tidigt 1940-tal. Den blev med sin svenska husmanskost snart stamlokus för journalister i staden. År 2006 tog Anders Vendel över ägandet. Han ändrade konceptet till inriktning på "fine dining", medan namnet kortades till Sture. År 2016 tog Karim Khouani över restaurangen med ambitionen att göra den till en stjärnkrog. Han hade tidigare drivit den enstjärniga restaurangen Ambiance à Vindåkra. Khouani lät genomföra en grundlig renovering av lokalen, där det mesta av den tidigare inredningen, med bland annat bröstpaneler i mahogny från 1953, försvann. Det gamla glastaket fick dock vara kvar. Lokalen erbjöd plats för 20 sittande gäster, som serverades avsmakningsmenyer. År 2017 belönades restaurangen med en stjärna i Guide Michelin. Efter att Khouani lämnat restaurangen 2018, tog Jonas Dellow över som köksmästare. Krogen miste sin stjärna i 2019 års upplaga av Michelinguiden. Den stängde 2020. I november 2021 återöppnandes en restaurang i samma lokal med namnet "Brasserie Sture 1912". Restaurangen har nya ägare och öppnandet hade planerats till augusti 2021.

Malmö rådhus är Malmös före detta rådhus, färdigställt år 1546. Det är beläget vid Stortorget i Malmö.

Optimistorkestern är en skulpturgrupp i brons på Södergatan i Malmö. Optimistorkestern skapades av konstnären Yngve Lundell 1985 efter att ha vunnit den tävling staden utlyst för utsmyckning av dess första inrättade gågata. Orkestern leds av en tamburmajor och består i övrigt av fyra spelande medlemmar. Senare framkom det att konstnären tänkt sig att en femte musiker också skulle ingå i orkestern, en trumslagare ridande på en elefant. Då denna separat tillkomna skulpturmedlem av stadens styre ansågs för utrymmeskrävande för gågatan, skapades denna "Trumslagare på elefant" postumt och placerades i stället i Malmö Folkets Park, där den invigdes i april 2020, fem år efter konstnärens bortgång. Lena Philipsson spelade här in sitt vykort till Melodifestivalen 1988 där hon tävlade med melodin "Om igen".

Apoteket Lejonet eller Teschska palatset på Stortorget i Malmö är en av stadens mest markanta byggnader från 1800-talets historicistiska period, uppförd 1896 i nyrenässans. Efter att apoteksmarknaden avreglerades år 2009 blev Lejonet ett av de fyra kulturapoteken i statlig ägo.

Hotell Savoy är ett hotell i Malmö, ägt av Elite Hotels. Hotellet ligger vid korsningen av Norra Vallgatan och Hamngatan, mittemot Malmö centralstation norr om kanalen, och har 109 rum. På andra sidan Hamngatan ligger Skånepalatset.

Kockska huset är det mest imponerande byggnadskomplexet från Malmös äldre historia. De ståtliga tegelmurarna symboliserar inte enbart 1500-talets Malmöhistoria utan också en stor portion dansk rikshistoria.

Flensburgska huset från 1595 ligger vid Södergatan i Malmö. Huset uppfördes av rådmannen Helmicke Ottesen. Det har en för den tiden karakteristisk byggnadsstil med omväxlande röda tegelytor, omväxlande vita kritstensband. Kanske har stenhuggaren Daniel Thommisen utformat de vackra volutgavlarna. Denna gavelutformning blev populär i Danmark under det sena 1500-talet efter impulser från Holland. I början av 1600-talet kom huset i Söfren Christensens ägo, en av de märkligare borgarna i dåtidens Malmö. Som barn vaktade han får på Skabersjö slott utanför staden, när han dog 1651 var han borgmästare i Malmö och därtill stadens rikaste invånare. Hans väldiga epitafium finns bevarat i S:t Petri kyrka. Här ses Söfren med hela sin stora familj. Söfren Christensen ägde en stor tavelsamling vilket framgår av en bouppteckning. I sonen Harches rum fanns porträtt av en mängd avlidna släktingar och också ett porträtt av kung Christian III:s hovpredikant Henrik av Brochhoffen. I den stora salen och den lilla salen på övervåningen fanns inte mindre än 23 målningar, bl.a. ett kungaporträtt. År 1827 inköpte handelsmannen Mathias Flensburg den då som magasin stående byggnaden. Eva Flensburg donerade hela gården till Malmö museum år 1965. En gammal legend berättar att huset en gång varit kloster, varför det under 1800-talet kallades för "Klostermagasinet". Detta var dock endast en romantiserad version av verkligheten. Något kloster har aldrig funnits på platsen och huset är dessutom byggt långt efter reformationens införande i Malmö ca 1529.

Tunneln är ett stort komplex av äldre byggnader vid Adelgatan i Malmö. Gatubyggnaden ut mot Adelgatan, dvs medeltidens torggata, går med sin kryssvalvskällare tillbaka till sent 1200-tal–ca 1300. Den är därmed Malmös äldsta bevarade byggnad. Under medeltiden gick byggnaden under benämningen "De höje kledboder". Ordet bod kunde förr beteckna "mindre bostad". Små har sannerligen de bostäder varit som ingick i "de höje kledeboder". Dessa bodar var minst åtta till antalet, alla inrymda i tegelbyggnaden. Gården omtalades första gången 1349 och hade då ingått i den avlidne riddaren Jens Uffesen Nebs Malmöfastigheter. När man åter möter gatubyggnaden i bevarade källor är det under 1400-talet. Då hade en egendomsdelning skett så att byggnadens olika källarvalv samt bottenvåning och övervåning uppdelats på olika ägare. Under slutet av medeltiden bodde här stadens silversmeder, de rikaste av dåtidens Malmöborgare. År 1519 stod borgmästaren Jacob Nickelsens präktiga trappgavelhus klart. Detta hade uppfört över 1½ källarvalv av den ursprungliga byggnaden. Huset är daterat genom årsringsdateringar av dess takstolsvirke. Strax därefter uppfördes ett annat hörnhus ut mot gatan i den västra delen av gården. Bredden på detta hus uppgår dock endast till ett tegelvalvs längd, se rekonstruktionsteckningen. Genom freden i Roskilde 1658 blev Skåne svenskt. Danska riksrådet Corfitz Ulfeldt, gift med danske kungen Kristian IV:s dotter Leonora Christina, hjälpte under fredsförhandlingarna svenske kungen Carl X Gustaf. Han hoppades genom detta att bli generalguvernör över Skåne. Corfitz inköpte hela Tunnelgården och påbörjade här en inredning värdig en av Nordens rikare män. År 1659 blev han emellertid arresterad för påstått deltagande i den så kallade Malmö-sammansvärjningen. Rättegången fördes i hans Malmögård. Som försvarare agerade hans egen hustru. Genom flykt lyckades dock paret rädda sig undan. Malmögården beslagtogs av den svenska kronan och fungerade till att börja med som residens åt de skånska generalguvernörerna. Här bodde till exempel under många decennier i slutet av 1600-talet Skånes då mäktigaste man, generalguvernör Rutger von Ascheberg. Denne var född i Kurland. I otaliga av de berömda slag som utspelades på 1640–1650-talen hade han varit med och tjänat under fältherrarna Torstenson, Wrangel och Karl X Gustav. Ascheberg, själv med tyskt påbrå, uppmuntrade de många tyskarna i Malmö. Han drev bl.a. igenom byggandet av en tysk kyrka i staden. 1687 inkallade han en tysk präst, Salomon Rummel. Eftersom kyrkan ännu ej stod klar hade generalguvernören två gånger i veckan offentlig tysk gudstjänst i sitt hem vid Adelgatan. Troligtvis har dessa skett i gårdens största rum, nuvarande matsalen i Jakob Nickelsens gavelhus. Under 1850-talet ägdes gården av handelsmannen P.G Barkman som lät modernisera byggnaderna. Han byggde bl.a. om det medeltida gatuhuset mot Adelgatan så det erhöll sitt nuvarande utseende. Onsdagen 2 maj 1866 öppnade källarerestaurangen ”Tunneln”. Redan från starten fick man ha tillstånd att ha öppet till 24 på kvällen, normaltiden för andra näringsställen med sprit var 23. Tillståndet erhölls då restauratrisen Bertha Persson åberopade att hon hade ett avtal med skådespelarna på Malmö Teater vid Gustav Adolfs torg att dessa skulle äta hos henne efter föreställningarnas slut. Efter ett stort bråk med de andra krögarna tvingades dock restaurangen att stänga redan 23. Matserveringen i Tunneln ansågs av sin samtid som ”ett gott bord varpå skåningen sätter så stort värde.” År 1908 ombyggdes borgmästare Jacob Nickelsens gamla trappgavelhus till hotell. Rum för resande inreddes i husets andra respektive tredje våning medan Malmö-tidningens gamla redaktionslokaler i bottenvåningen byggdes om till matsal. Den västra delen av Tunnelns bottenvåning disponerades i början av 1900-talet av Malmö stadsbibliotek. Under hela 1900-talet följer en obruten kedja av restauratörer, hotelldirektörer och nattklubbsägare som näringsidkare i Tunnelns anrika lokaler. Utanför Tunneln, i hörnet mellan Kansligatan och Adelgatan, uppsattes 1676 en alltjämt befintlig milsten. I stenen är inhugget en krona och bokstäverna CRS (Carolus Rex Suecorum). Det märkliga med stenen är att texten anger avståndet ”1 Myl” vilket strider mot uppfattningen att denna sten tjänat som utgångspunkt för avståndsmätningen i länet under slutet av 1600-talet.

Skånepalatset eller Mercurius 5 är en byggnad belägen vid korsningen av Norra Vallgatan och Hamngatan i Malmö, mitt emot Hotell Savoy. Det uppfördes år 1904 i stil av nyrenässans, och dess arkitekter är Fredrik Sundbärg och Alfred Arwidius. Antal våningar över markytan är 6 stycken.