Midtstubacken

Holmenkollen är en bergsrygg med ett skidstadion cirka 10 km nordnordväst om centrala Oslo i Norge. Holmenkollbacken i området är en av Norges mest besökta turistattraktioner. Ungefär en miljon besökare kommer till Holmenkollen varje år.

Holmenkollbacken är en hoppbacke i sportområdet Holmenkollen utanför Oslo. Holmenkollens hoppbacke är en av Norges mest besökta turistattraktioner. Ungefär 1 miljon besökare kommer till Holmenkollen varje år. Holmenkollens hoppbacke ligger på 371 meter över havet. Hoppbacken och de övriga anläggningarna förvaltas och drivs av Skiforeningen (eg. Foreningen til Ski-Idrettens Fremme). Holmenkollen är en av världens mest kända hoppbackar, och också en av världens äldsta. 1892 hölls den första backhoppningstävlingen i Kollen, och Holmenkollen har sedan dess varit ett centrum för backhoppning. Hoppbacken har byggts om 19 gånger. Eftersom backen inte uppfyllde internationella krav revs den 2008 och en ny hoppbacke uppfördes inför Skid-VM 2011. Den nya backen invigdes den 3 mars 2010. Kraven på hoppbackar hade utvecklats sedan VM senast arrangerades i Holmenkollen. Stora backen hade dessutom länge haft problem med besvärliga sidovindar eftersom det saknats vindfång på sidorna. För att få arrangera VM var ett sådant nödvändigt och därför fick överbacken i stora backen lov att rivas och ersättas med en ny. Backen är i dag en K120-backe, backstorlek = HS134, konstruerad av belgisk-danska arkitektfirman JDS Architects. Backen ägs av Oslo kommun. Officiella backrekordet är 141 meter och noterades av österrikiske Andreas Kofler 5 mars 2011. Anders Jacobsen hoppade 142,5 meter under norska mästerskapen i stora backen 8 mars 2011. Backrekordet för damer, 128 meter, noterades före sista ombyggnaden av Anette Sagen 12 mars 2005. Sedan dess har rekordet slagits med 137,5 m av Sara Takanashi år 2016. Sista världscuptävlingen i "gamla" Holmenkollen, 9 mars 2008 vanns av Gregor Schlierenzauer, Österrike, före norrmännen Tom Hilde och Bjørn Einar Romøren. Första världscuptävlingen i nya backen, 14 mars 2010, vanns av Simon Ammann, Schweiz före publikfavoriten Adam Małysz, Polen och Andreas Kofler, Österrike. Sven Selånger (Sverige) var första utlänning att vinna i hoppbacken (1939). Kronprins Olav deltog i backhoppningstävlingen 1922 och 1923.

Skimuseet i Oslo är en samling av skidor och annan vinterutrustning. Det öppnades 1923 och ägdes av Skiforeningen. Fram till 1951 höll det till i en egen fin byggnad (som numera är riven) vid Frognerseteren (precis norr om där Skistua ligger idag). I samband med ombyggnaden av Holmenkollbacken 1951 flyttades samlingen till nya lokaler vid själva hoppet. Här höll de till fram till 1983 då nya lokaler sprängdes in i berget vid sidan av hoppet. Förutom många gamla och nya skidtyper (runt 800 par) som har tillhört en av Norges främsta idrottsutövare, och skidutrustning, har Skimuseet skidutrustning från polarexpeditionen till Nansen och Amundsen med bland annat en kopia av själva tältet som restes på Sydpolen 1911. Museet innehåller dessutom et skidmakarverkstad, premiesamlingar utgivna av vintersportutövare och ett specialbibliotek med böcker relaterade till vintersport. En egen samling visar utvecklingen av skidbindningen från den enkla vidjebindningen eller läderremmen till de moderna och specialiserade skidbindningarna.

Røa är en förort som ligger i den västra delen av Oslo, Norge. Det var tidigare en egen stadsdel (en administrativ enhet) i Oslo kommun. Røa gränsar till Bærums kommun i väster. Vid stadsdelsreformen 2004 blev Røa sammanslagen med Vinderen och är nu en del av bydelen Vestre Aker. Røa hade bydelsnummer 7. Namnets ursprung är en fornnordisk pluralform av ruð, som betyder 'röjning', alltså betyder namnet 'röjningarna'. Rød eller Røed är också namn på gårdar som har legat i Røa-området. Røas idrottsklubb Røa IL har en mycket framgångsrik damfotbollssektion, Røa Dynamite Girls.

Hoff gård är en tidigare lantgård i Hoff i stadsdelen Ullern i Oslo i Norge. Mangårdsbyggnaden är en timmerbyggnad i schweizerstil, som uppfördes 1856. Gården tillhörde Hovedøya kloster på medeltiden. Den blev kronogods efter reformationen 1537 och förlänades 1578 till borgmästaren i Oslo Oluf Glad (död omkring 1594) som tack för dennes insatser under Nordiska sjuårskriget. Hoff gård har tillhört familjen Hoff sedan 1805. Gårdsbebyggelsen på Hoff består av manbyggnaden, en drängstuga och en nyare rödmålad byggnad som stänger till gårdsrummet mot norr, samt en stor lada som återuppbyggdes 1984 efter en brand 1978 och nu används som kontorshus. Det var djurskötsel på gården fram till slutet av 1960-talet med kor och en häst, grisar och höns. Hoff gård är ett byggnadsminne.

Vestre gravlund är Oslos största begravningsplats, belägen i västra Oslo. Den ligger precis norr om Frognerparken. Begravningsplatsen invigdes 1902. Gravkapellet, ritat av Alfred Christian Dahl, invigdes samtidigt. Här finns även en särskild internationell avdelning för stupade i andra världskriget.

Rikshospitalet (tidigare skrivet Rigshospitalet) är ett norskt universitetssjukhus i Oslo, etablerat 1826. Från 1 januari 2009 är det en del av Oslo universitetssjukhus, som omfattar flera sjukhus i Oslo, och betecknas officiellt Oslo universitetssykehus, Rikshospitalet.

Gaustad sykehus är ett norskt psykiatriskt sjukhus tillhörande Oslo kommune, beläget omkring 5 km från centrala staden. Sjukhuset, tillkom genom påtryckning av psykiatern Herman Wedel Major och uppfördes i statlig regi 1851-55 i nygotisk stil efter ritningar av arkitekten Heinrich Ernst Schirmer, för medel, som Stortinget 1848 och 1851 beviljat och öppnades 1 oktober 1855. Inrättningen, ursprungligen avsedd att vara en kuranstalt för 262 sjuka (lika många av vartdera könet) och därjämte vara en vårdanstalt för obotliga, men blev senare utbyggt. Några kända läkare som varit verksamma vid sjukhuset är Hans Evensen, Axel Hagbarth Lindboe, Ole Rømer Aagaard Sandberg och Ragnar Vogt. Bland de personer som varit intagna på Gaustad märks författaren Knut Hamsun och konstnären Lars Hertervig. Gaustad sykehus är alltjämt i bruk och ägs idag av Oslo kommune och är en del av Aker universitetssykehus division för psykiatri.

Vigelandsanlegget (Vigelandsanläggningen) är namnet på skulpturerna av Gustav Vigeland i Frognerparken i Oslo, Norge. Där finns mer än 200 skulpturer gjorda av granit, brons och smidesjärn. De allra flesta föreställer människor i olika åldrar och stadier av livet. Gustav Vigeland framställde själv alla skulpturer i full storlek i lera, men bronsgjutning och bildhuggning gjordes av andra personer efter hans förlagor. Anläggningen är 850 meter lång och indelad i fem huvudsakliga delar: huvudingången, bron, fontänen, monoliten och livshjulet. Arbetet med Vigelandsanlegget påbörjades 1924 men det dröjde till omkring 1950, efter Vigelands död, innan anläggningen blev färdig. Även senare har skulpturer placerats ut. År 2002 placerades den senaste skulpturen ut. Det var Overrasket, skapad av Vigeland 1942 med Ruth Maier som modell, bara några månader innan Maier sändes till Auschwitz och dödades.

Thunes mekaniske verksted var en norsk mekanisk verkstad, som bland annat tillverkade lokomotiv. Företaget har sina rötter i den verkstad som grundades 1815 i Drammen av smeden Anders Paulsen Thune (1787–1879). Sonen Halvor Thune tog över företaget och flyttade det 1851 till Kristiania. Från 1870 låg fabriken på Ruseløkkveien 8–10. År 1871 togs företaget över av Halvor Thunes son Andreas Lauritz Thune, under vars tid produktionen utökades och moderniserades. Företaget flyttade Munkedamsveien 3b–5b, där en stor produktion upptogs av lantbruksmaskiner och så småningom också av tvättmaskiner och lokomotiv. När lokalerna blev för små inköptes egendomen Kjellebekk i Skøyen i grannkommunen, dåvarande landsbygdskommunen Aker, Norge. Thunes mekaniske verksted flyttade till Skøyen 1901 och all verksamhet på Munkedamsveien avvecklades 1903. Thunes började också tillverka turbiner i de nya lokalerna. Under 1900-talets första decennium var Thune och Hamar Jernstøberi og Mekaniske Verksted de största leverantörerna av lokomotiv till järnvägarna i Norge. Mellan 1901 och 1920 levererade dessa två företag omkring 250 lokomotiv till statsbanornarna. Ånglokstillverkningen kulminerade med de så kallade "Dovregubbarna", NSB type 49, som byggdes tillsammans med Hamar Jernstøberi. Thune och Hamar levererade fem sådana lokomotiv från 1935 till 1941, då produktionen avbröts på grund av andra världskriget. Thune hade sopm mest omkring 600 arbetare på 1950-talet. Å 1969 slogs företaget samman med Eureka Mekaniske Værksted till Thune–Eureka, och flyttade till Tranby 1976. Thune-namnet försvann 1988, efter det att Myrens Verksted och Kværner Kulde fusionerats med Thune–Eureka under namnet Kværner Eureka.

Frognerparken är en park i Oslo, Norge. Frognerparken ligger på 100 hektar som ursprungligen tillhörde godset Frogner Hovedgård i Aker i Oslo. Godset tillhörde på 1800-talet bl.a. släkten Anker och den rika preussiska industrifamiljen Wegner, varav Benjamin Wegner var ägare och generaldirektör för bl.a. Blaafarveværket. Oslo kommun köpte egendomen i början av 1900-talet och i herrgårdens byggnader finns nu Oslo Bymuseum. I mitten av parken finns den kända skulpturparken Vigelandsanlegget, som skapades av konstnären Gustav Vigeland i mitten av 1900-talet. I augusti 2005 samlades mellan 120 000 - 150 000 människor i Frognerparken för en gratiskonsert med bland annat popgruppen A-ha .

Skabo Jernbanevognfabrik AS var en norsk mekanisk verkstad, vilken utvecklade och tillverkade järnvägsfordon. Företaget bildades i Drammen 1864 av Hans Skabo (1823–1923) och blev Norges första fabrik för tillverkning av järnvägsfordon. Företaget började tillverka vagnar för Kongsvingerbanen. Med företagets tillväxt, flyttade det tillverkningen till "Tyskerstranden" mellan Bestumkilen och Frognerkilen vid Skøyen i dåvarande Kristiania i 1873. Fabriken samarbetade nära med grannföretagen Norsk Elektrisk & Brown Boveri och Thunes mekaniske Værksted och var 1895 med i konstruktionen av den första norgebyggda elektriska spårvagnen. Eftersom order på järnvägsvagnar lades oregelbundet, producerade Skabo jernbanevognfabrik en mängd varor. Bland annat tillverkades också bilkarosser under 1920- och 1930-talen. Företaget tillverkade också tekniska apparater och parkett. Skabo Jernbanevognfabrik köptes 1959 av Norsk Elektrisk & Brown Boveri och Strømmens Værksted, varefter tillverkningen efter hand flyttade ut 1988–1983.