Hackescher Markt station

Hackesche Höfe, utgörs av ett system av sammanhängande innergårdar beläget alldeles invid Hackescher Markt i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Flera av innergårdarnas fasader är praktfullt ornamenterade och här gömmer sig restauranger och små butiker med flera etablissemang. Kvarteren kring Hackesche Höfe har de senaste åren förvandlats till ett mycket trendigt område i Berlin med en rad märkesbutiker, teatrar, restauranger och gallerier.

Handelshochschule Berlin (senare Wirtschaftshochschule Berlin) var från 1906 till 1946 en handelshögskola belägen vid Spandauer Strasse 1 i Berlin. Efter andra världskriget integrerades verksamheten i den ekonomiska fakulteten vid Humboldt-Universität zu Berlin. Byggnaden uppfördes 1904–1906 efter ritningar av arkitektfirman Cremer & Wolffenstein i närheten den dåvarande Börsen och Handelskammaren. I byggnadskomplexet, som idag är ett byggnadsminne, integrerades kapellet från Berlins Helgeandshospital, en av de äldsta bevarade byggnaderna i Berlin från omkring år 1300.

Aquadom var ett saltvattensakvarium i kvarteret Dom Aquarée i Berlin i Tyskland. Det var det största cylindriska akvariet i världen. Akvariet låg på en överbyggd innegård i anslutning till hotellet Radisson Collection vid Karl-Liebknecht-Strasse. Det 15 meter höga akvariet byggdes i plexiglas 2003 och förstördes i en olyckshändelse i december 2022. Det bestod av en inre cylinder med en hiss och en yttre cylindervägg med en diameter på ungefär 10 meter. I akvariet levde omkring 1.500 fiskar av drygt 100 arter i 26°C-vatten.

Uppslagsordet Berlins domkyrka omdirigeras hit. För den katolska domkyrkan, se Sankta Hedvigskatedralen, Berlin.Berliner Dom, formellt Oberpfarr- und Domkirche zu Berlin, är en luthersk katedral belägen i Berlin, Tyskland. Den är även den största protestantiska kyrkan i staden. Den nuvarande kyrkobyggnaden uppfördes mellan 1894 och 1905 efter ritningar av Julius Raschdorff.

Sophienkirche är en barockkyrka i stadsdelen Mitte i centrala Berlin, strax norr om Hackesche Höfe. I anslutning till kyrkan ligger en kyrkogård som inte längre används.

Spandauer Vorstadt är ett historiskt område i norra delen av stadsdelen Mitte i Berlin. Området är i sin helhet skyddat som kulturminne, i egenskap av ett av de bäst bevarade områdena av förkrigsbebyggelse i Berlin. Spandauer Vorstadt begränsas i söder av floden Spree och stadsbanans järnvägsviadukt, i öster av Karl-Liebknecht-Strasse, i norr av Torstrasse och i väster av Friedrichstrasse. Den östra delen av Spandauer Vorstadt är även känd som Scheunenviertel, en beteckning som ibland felaktigt används om hela Spandauer Vorstadt. Spandauer Vorstadt hade från 1700-talet fram till början av 1900-talet en stor judisk befolkning, vilket bland annat den gamla judiska kyrkogården vid Grosse Hamburger Strasse, Berlins nya synagoga och flera judiska kulturella institutioner fortfarande idag påminner om, och i området finns många s.k. snubbelstenar till minne av deporterade och mördade judiska invånare under Nazityskland. Sedan 1990-talet har området genomgått en omfattande gentrifiering, och idag är området känt för sitt bar- och restaurangliv och sina många modebutiker.

Lustgarten är en två hektar stor park i centrala Berlin, belägen på Museumsinsel i stadsdelen Mitte. Vid parken ligger Berliner Dom i öster, Altes Museum i norr, Schlossplatz och det rekonstruerade Berlins stadsslott med Humboldt Forum i söder samt Spreekanalen i väster. Trädgården på platsen anlades 1573 på order av kurfurst Johan Georg av Brandenburg, och fungerade då som slottets köksträdgård. Parkytan norr om slottet kom flera gånger att omgestaltas under följande sekler och gavs sin nuvarande inramning på 1820-talet i samband med Karl Friedrich Schinkels och Peter Joseph Lennés utformning av parkytan mellan slottet och Altes Museum. Under Weimarrepubliken användes platsen ofta för politiska möten av arbetarrörelsen och därefter av nazisterna, som lät stenlägga ytan till ett öppet torg. Parkens grönytor återställdes av landskapsarkitektfirman Loidl med inspiration från Schinkels ursprungliga planer 1998–1999, då parken fick sitt nuvarande utseende. I parken framför Altes Museum finns sedan 1831 en granitskål med 6,91 meters diameter i ett enda stycke Karlshamnsgranit, tillverkad av en del från flyttblocket Grosser Markgrafenstein nära Rauen öster om Berlin. Skålen är världens största i sitt slag och sågs under 1800-talet som tekniskt underverk. Skålen var ursprungligen blankpolerad men har med tiden nötts av vittring och krigsskador, så att det idag finns synliga lagningar på flera ställen. Den ryttarstaty av Fredrik Vilhelm III av Preussen som restes i Lustgarten 1863 skadades i andra världskriget och resterna monterades ned under DDR-tiden.

Marx-Engels-Forum är en liten park från 1986 nära Rotes Rathaus i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Där finns en staty föreställande Karl Marx och Friedrich Engels. Statyn restes 4 april 1986, då Mitte låg i Östberlin. Skulptör var Ludwig Engelhardt (1924−2001).

James-Simon-Galerie är ett besökscentrum för museerna på Museumsinsel i Berlin. Centret, som ritades av David Chipperfield, invigdes 2019. Det står på den plats där det av Karl Friedrich Schinkel ritade Neuer Packhof stod fram till 1938, mellan Neues Museum och Kupfergraben. Det är namngivet efter 1800-tals tyskjudiske mecenaten James Simon (1851–1932).

Neues Museum är ett museum i Berlin som ligger på Museumsinsel. Det byggdes 1843–1855 efter Friedrich August Stülers planer. Museet förstördes helt under andra världskriget men är numera återuppbyggt och öppnades åter för allmänheten 2009. Här finns bland annat ett egyptiskt museum med en stor papyrussamling (däribland Berlin-papyrusen) och bysten av Nefertiti i Ägyptisches Museum und Papyrussammlung.

Altes Museum (fram till 1845 Königliches Museum) är en museibyggnad i Berlin som byggdes mellan 1825 och 1828 efter ritningar av Karl Friedrich Schinkel i klassicistisk stil. Museet och fyra andra museer på Museumsinsel listas sedan 1999 i Unescos världsarvslista. I museet visas huvudsakligen antika föremål. Museibygget initierades av kungen Fredrik Vilhelm III av Preussen. Byggnaden står på en sockel och har två våningar. Huset är 87 meter långt och 55 meter brett. Förhallens avslut mot Lustgarten består av 18 joniska kolonner. På tvärbalken över varje pelare finns en örn av sandsten. Tvärbalkens framsida visar följande skrift: FRIDERICVS GVILHELMVS III. STVDIO ANTIQVITATIS OMNIGENAE ET ARTIVM LIBERALIVM MVSEVM CONSTITVIT MDCCCXXVIII (Fredrik Vilhelm III stiftade museet 1828 för studiet av antiken och av de fria konsterna). Trappan upp till ingången kantas av ryttarstatyer föreställande en amason i strid med en panter (till höger) och en krigare i strid med ett lejon (till vänster). I museets centrum finns ett runt rum som sträcker sig över bägge våningar. Vid väggarna står 20 korintiska kolonner med antika statyer mellan sig. Rummet eftersträvar Pantheon i Rom och täcks liksom denna byggnad av ett kupolvalv. Alla övriga rum är grupperade kring det runda rummet.

Ägyptisches Museum und Papyrussamlung, ungefär Egyptiska museet och papyrussamlingen, är ett museum i Berlin, Tyskland som utgör en del av Neues Museum. Museet är specialiserat och inriktat på antikens Egypten, och innehåller bland annat statyer, reliefer hantverk och papyrus som är funna i tempel och gravar i Egypten och Sudan. Museet har en känd byst av Nefertiti, Nefertitibysten, som fortfarande har kvar färgdetaljer, och dess samlingar är bland de viktigaste i världen när det kommer till antika egyptiska artefakter.Museet har sin bakgrund i kungliga samlingar från preussiska kungar under 1700-talet. Alexander von Humboldt rekommenderade skapandet av en egyptisk sektion, och de första objekten togs till Berlin 1828 under Fredrik Vilhelm III. Museet skadades svårt under andra världskriget, och efter kriget delades museet mellan Östberlin och Västberlin, för att återförenas efter Tysklands återförening.