Schöneberg station

Innsbrucker Platz är en tunnelbane- och pendeltågsstation vid Innsbrucker Platz i stadsdelen Schöneberg i Berlin. Här finns Berlins pendeltåg (S-bahn) med flera linjer och Berlins tunnelbana (U-bahn) med linje U4. S-bahn trafikerar på en ringbana som går runt centrala Berlin. Under tunnelbanans station finns en perrong samt tunnel byggd för framtida linje U10 som är tänkt att gå till Weissensee i östra Berlin. S-Bahnstationen stängdes 1980 och var nedlagd i 13 år, men öppnades åter 1993 efter upprustning.

Rathaus Schöneberg i Berlin är stadsdelsområdet Tempelhof-Schönebergs rådhus och var tidigare rådhus för Västberlin och plats för Västberlins senat. Rådhuset byggdes 1911-1914 för Schöneberg som då fortfarande var en självständig stad. 1963 höll den amerikanske presidenten John F. Kennedy sitt berömda tal på rådhusets balkong, då han proklamerade USA:s vilja att försvara Västberlin med meningen "Ich bin ein Berliner". Platsen framför rådhuset heter John-F.-Kennedy-Platz.

Eisenacher Strasse på Eisenacher Strasse i stadsdelen Schöneberg är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana på linje U7. Stationen byggdes 1968–1970 och är formgiven av Rainer G. Rümmler. Den öppnades 29 januari 1971 som en del i den nordvästra utbyggnaden av tunnelbanan. Stationens gröna väggar anspelar på Thüringens gröna skogar där staden Eisenach ligger. Stationens utformning går igen i stationerna Bayerischer Platz och Walther-Schreiber-Platz från samma tid. Stationen ligger under Grunewaldstrasse med entré mot Eisenacher Strasse samt en entré vid Schwäbische Strasse, nära Apostel-Paulus-Kirche och restauranggatan Goltzstrasse.

Rathaus Schöneberg (U-Bahnhof Rathaus Schöneberg) är en station i Berlins tunnelbana som ligger i anslutning till Rathaus Schöneberg och Schönebergs stadspark Rudolph-Wilde-Park. Stationen öppnades under namnet Stadtpark 1908 i vad som då var den självständiga staden Schönebergs tunnelbana, dagens linje U4. Utmärkande stationen är att den är en sällsynt blandning av en station ovan och under jord genom att den ligger i en sänka tillsammans med Schönebergs stadspark. Den formgavs av Johann Emil Schaudt som även var arkitekten bakom KaDeWe. Stationen förstördes under andra världskriget men återuppbyggdes 1951. Stationen har persienner men dessa används inte längre. Stationen restaurerades 2002 varpå den nuvarande entrén samt en nödutgång byggdes.

Pestalozzi-Fröbel-Haus är en tysk stiftelse i Berlin-Schöneberg, som driver bland annat utbildning av förskolelärare. Det är ett av Tysklands äldsta utbildningscenter för sociala yrken. Pestalozzi-Fröbel-Haus grundades 1874 av det av Henriette Schrader-Breymann (1827-1899) och hennes man Karl Schrader (1834-1913) bildade "Berliner Verein für Volkbildung" med syfte att förbättra barnomsorg och ungdomsutbildning, samt bedriva utbildning av kvinnor för hushållsvetenskap och pedagogiska yrken. Henriette Schrader-Breymann var brorsdotterdotter till Friedrich Fröbel, och till den först påbörjade verksamheten lades snart till ett seminarium för barnträdgårdsledarinnor. Med hänvisning till pedagogerna Johann Heinrich Pestalozzi och Friedrich Fröbel försökte skolan överföra de idéer som Pestalozzi hade utvecklat i sina skrifter till förskolan och koppla den till idén om "barnets fria utveckling genom lek", vilken Fröbel hade betonat i sina verk. Från 1878 inrättades hantverkskurser för skolbarn ("arbetsskola") och ett år senare tillkom en folkkindergarten. År 1880 samlades alla verksamheter till Steinmetzstrasse. Där tillkom också andra anläggningar, såsom ett flickhem (1881), en matlagnings- och hushållsskola (1884) som drevs av Hedwig Heyl (1850-1934). Dessutom drevs barnhemmet Hundert-Eichen i Osterode am Harz i södra Harz, vilket erbjöd rekreation och fysisk stärkande aktivitet för sköra barn i förskoleåldern. År 1898 flyttade verksamheten till de nybyggda Hus I och Hus II i Berlin-Schöneberg i hörnet av Kyffhäuserstraße och Barbarossastraße (från 1914 Karl-Schrader-Straße 7/8). År 1908 öppnades den "Sociala Kvinnoskolan" (Hus III), grundad av Alice Salomon, på området. Det syftade till att förbereda unga flickor för frivilligt eller yrkesarbete inom sociala områden. Många av pionjärerna inom barnträdgårdsverksamhet i de nordiska länderna fick sin utbildning på Pestalozzi-Fröbel-Haus, till exempel Hanna Rothman, Betty Alander, Maria Moberg, Anna Wulff och Anna Warburg.

Berlin Südkreuz är en järnvägsstation i södra Berlin. Stationen öppnades år 1898 med namnet Bahnhof Berlin Papestrasse. I slutet på 1990-talet började stationen byggas om helt. Ombyggnaden avslutades 2006. Idag är Berlin Südkreuz en stor järnvägsknut för pendeltåg (S-Bahn) samt nord-sydgående regionaltåg och fjärrtåg. Höghastighetslinjen Berlin–München trafikerar stationen. I samband med invigningen av den nya järnvägen mellan Berlin Hauptbahnhof och Bahnhof Berlin Südkreuz bytte man även namn på stationen från Bahnhof Papestrasse till dagens namn Bahnhof Berlin Südkreuz. Südkreuz ligger i södra Berlin och är en av Berlins viktigaste järnvägsknutpunkter, tillsammans med Hauptbahnhof, Gesundbrunnen, Ostkreuz, Westkreuz, Ostbahnhof samt Zoologischer Garten.

Kleistpark i stadsdelen Schöneberg är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana på linjen U7. Den har fått sitt namn efter Heinrich-von-Kleist-Park som ligger i närheten. Stationens byggdes kring 1970 och är formgiven av Rainer G. Rümmler. Den öppnades 29 januari 1971 som en del i den nordvästra utbyggnaden av tunnelbanan. Under perrongen till linje U7 finns ytterligare en perrong som inte används. Den byggdes för linje U10 som ännu inte realiserats. Tidigare låg BVG:s huvudkontor i anslutning på Potsdamer Strasse.

Kammergericht är namnet på förbundslandet Berlins högsta domstol för civil- och straffrättsliga mål, med säte i Kleistpark i Schöneberg i Berlin. Kammergericht flyttade in i byggnaden 1913 på platsen där en tidigare botanisk trädgård befann sig. I byggnaden genomförde under nazitiden Volksgerichtshof skenrättegångar mot bland andra motståndsmännen i 20 juli-gruppen. 1945 tog de allierade över byggnaden där det allierade kontrollrådet huserade. Efter Tysklands återförening återfördes byggnaden till den tyska förvaltningen och sedan 1992 verkar åter Kammergericht här tillsammans med förbundslandet Berlins författningsdomstol och högsta åklagarmyndighet.

Bayerischer Platz på Bayerischer Platz i stadsdelen Schöneberg är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana på linjerna U4 och U7. Den ursprungliga stationsbyggnaden stod färdig 1910. Under andra världskriget förstördes den i samband med bombningarna av Berlin och en modern variant byggdes efter kriget som stod klar 1971 i samband med att stationen även började trafikeras av U7. Byggnaden gick i de bayerska färgerna vitt och blått. 2013 byggdes stationens entréhall om och Rümmlers ursprungliga fasadutformning med vit mosaik gick förlorad och ersattes av en ny fasad. Även originalskyltarna förstördes i samband med ombyggnationen. Ovanpå byggdes ett café. Nya entréhallen invigdes 2014. Stationens äldsta del från 1910 byggdes som en del i Schönebergs tunnelbana mellan Nollendorfplatz och Innsbrucker Platz. 1968-1970 byggdes den nya stationsdelen för dagens linje U7. Stationen ritades av Rainer G. Rümmler. U7:ans stationsdel liknar i sin arkitektur stationen Eisenacher Strasse på samma linje.

Heinrich-von-Kleist-Park, ofta bara Kleistpark, är en park i norra delen av Schöneberg i Berlin som ligger mellan Potsdamer Strasse och Elssholzstrasse. Kleistpark är skapad utifrån den botaniska trädgård som tidigare fanns här. Den invigdes 1911 och har fått sitt namn efter Heinrich von Kleist. I parken ligger Kammergericht och i anslutning Pallasseum.

Bayerischer Platz är ett torg i mitten av Bayerisches Viertel i stadsdelen Schöneberg i Berlin. Från början hette platsen Platz Y men fick sitt namn av Schönebergs magistrat. Den fick sin första utformning 1908 av Fritz Enke. Under andra världskriget bombarderas platsen och en ny gestaltning av platsen följde 1958. Här återfinns även tunnelbanestationen Bayerischer Platz.

Rote Insel (svenska: "Röda ön") är ett område i Berlinstadsdelen Schöneberg, beläget i östra delen av stadsdelen på gränsen mot Tempelhof och Kreuzberg. I söder avgränsas området av Berlins ringbana. Området är inte i egentlig mening en ö, men namnet kommer av att det har ett isolerat läge, omgärdat av järnvägsspår med endast ett fåtal gator som leder ut ur området. Historiskt har området dominerats av arbetarbostäder och sedan slutet av 1800-talet varit ett känt fäste för socialistiska politiska rörelser, associerade med färgen röd. Järnvägsstationen Bahnhof Berlin Südkreuz ligger i sydöstra änden av området.