Heinrich-von-Kleist-Park

Kammergericht är namnet på förbundslandet Berlins högsta domstol för civil- och straffrättsliga mål, med säte i Kleistpark i Schöneberg i Berlin. Kammergericht flyttade in i byggnaden 1913 på platsen där en tidigare botanisk trädgård befann sig. I byggnaden genomförde under nazitiden Volksgerichtshof skenrättegångar mot bland andra motståndsmännen i 20 juli-gruppen. 1945 tog de allierade över byggnaden där det allierade kontrollrådet huserade. Efter Tysklands återförening återfördes byggnaden till den tyska förvaltningen och sedan 1992 verkar åter Kammergericht här tillsammans med förbundslandet Berlins författningsdomstol och högsta åklagarmyndighet.

Nollendorfplatz är ett torg i stadsdelen Schöneberg i Berlin. Nollendorfplatz kännetecknas av tunnelbanan som går utomhus på en viadukt (tyska: Hochbahn) och Neues Schauspielhaus, som numera är eventhuset Metropol som har olika klubbar. Nollendorfplatz är en viktig knutpunkt för kollektivtrafiken.

Rote Insel (svenska: "Röda ön") är ett område i Berlinstadsdelen Schöneberg, beläget i östra delen av stadsdelen på gränsen mot Tempelhof och Kreuzberg. I söder avgränsas området av Berlins ringbana. Området är inte i egentlig mening en ö, men namnet kommer av att det har ett isolerat läge, omgärdat av järnvägsspår med endast ett fåtal gator som leder ut ur området. Historiskt har området dominerats av arbetarbostäder och sedan slutet av 1800-talet varit ett känt fäste för socialistiska politiska rörelser, associerade med färgen röd. Järnvägsstationen Bahnhof Berlin Südkreuz ligger i sydöstra änden av området.

Schöneberg är en stadsdel i Berlin som sedan 2001 ingår i stadsdelsområdet Tempelhof-Schöneberg. Schöneberg utvecklades i rasande takt under 1800-talets senare hälft och blev stad innan det 1920 inkorporerades i Berlin. Under Berlins tid som delad stad var rådhuset i Schöneberg, Rathaus Schöneberg, Västberlins rådhus.

Yorckstrasse (tyska: Bahnhof Berlin Yorckstraße) är en station för pendeltågslinjer (S-Bahn) och tunnelbanelinjen U7 i stadsdelen Schöneberg i Berlin, Tyskland. Stationen är uppkallad efter gatan Yorckstrasse. Yorckstrasse är uppdelade på tre olika stationer, 2 för pendeltågen samt 1 för tunnelbanan. Ena stationen är enbart för S-bahnlinje S1 och ligger på en del av gatan Yorckstrasse, mittemellan ligger tunnelbanestationen Yorckstrasse och slutligen längst österut ligger stationen för linje S2, S25 och S26.

Schöneberg station är en järnvägsstation i stadsdelen Schöneberg, Berlin. Stationen trafikeras av flera olika pendeltågslinjer i två olika plan, dels på Ringbahn samt även på Wannseebahn. Stationen öppnades 1933. Som ett resultat av Reichsbahn-strejken 1980 stängdes både Ringbahn och Wannseebahn. Det var först efter att BVG tagit över Västberlins S-Bahn som Wannseebahn kunde öppnas igen 1985. Trafiken på Ringbahn återupptogs först 1993, fyra år efter Berlinmurens fall.

Bauhaus-Archiv/Museum für Gestaltung är ett museum om Bauhaus i Berlin. Bauhaus-Archiv samlar arbeten, dokument och litteratur som har att göra med Bauhaus och gör dess tillgängliga för allmänheten. Bauhaus-Archiv grundades i Darmstadt 1960. Walter Gropius och andra Bauhaus-medarbetare stödde projektet. Samlingen växte snabbt och man hade tankar på ett eget museum och Gropius fick en förfrågan om han kunde överta ritandet av museet. Planerna var för ett museum på Rosenhöhe i Darmstadt men slutligen kunde man inte få igenom projektet i stadsfullmäktige. Västberlins senat var beredd att ställa mark och pengar för ett museibygge till förfogande. 1971 skapades ett temporärt arkiv i Berlin. Projektet försenades då man behövde anpassa byggplanerna till området vid Landwehrkanal (Tiergarten) men även på grund av politiska beslut och ekonomiska aspekter. 1976 lades grundstenen för arkivet och 1979 stod nybygget klart. Gropius skiss från 1964 återfinns i det karaktäristiska taket men i övrigt finns det inte så många gemensamma nämnare med det museum som stod klart. Gropius tog fram skisser för ett Bauhaus-arkiv i Darmstadt 1964–1968 tillsammans med Alexander Cvijanovic. Dessa låg till grund för Bauhaus-Archiv i Berlin med Cvijanovic som utförande arkitekt. 1997 blev byggnaden byggnadsminnesmärkt. Bauhaus-Archiv renoveras och kommer även få en tillbyggnad. Tillbyggnaden kommer husera museet medan den äldre delen helt vigs åt arkivet.

Shell-Haus är en byggnadsminnesmärkt byggnad vid Reichpietschufer längs med Landwehrkanal i västra Berlin. Shell-Haus byggdes 1930–32 efter ritningar av Emil Fahrenkamp. Shell-Haus var ett av de första höghusen bygga med stålskelett i Berlin. Det är byggt i den nya sakligheten och är ett av de mest betydelsefulla kontorshusen vad gäller arkitektur i Weimarrepubliken. Fasaderna är klädda med romersk travertin från Tivoli. Huset är byggnadsminnesmärkt sedan 1958.

Stiftung Preussischer Kulturbesitz är en tysk offentlig stiftelse i Berlin, som grundades 1957 med en lag i Förbundsrepubliken Tyskland för att förvalta kulturarvet från den tidigare staten Preussen. Stiftelsen har översyn över 27 kulturinstitutioner, inklusive samtliga Berlins statligt ägda museer. Den ansvarar inför, och dess verksamhet finansieras av, Förbundsrepublikens regering och de tyska delstaternas regeringar.

Schwerbelastungskörper är en betonganläggning som byggdes i stadsdelen Tempelhof i Berlin 1941 för att undersöka markens bärighet inför det planerade bygget av Welthauptstadt Germania. Den väger 12 650 ton. Platsen är idag museum med en utställning om nazisternas byggplaner och anläggningen, samt en utsiktsplats.

Rathaus Schöneberg i Berlin är stadsdelsområdet Tempelhof-Schönebergs rådhus och var tidigare rådhus för Västberlin och plats för Västberlins senat. Rådhuset byggdes 1911-1914 för Schöneberg som då fortfarande var en självständig stad. 1963 höll den amerikanske presidenten John F. Kennedy sitt berömda tal på rådhusets balkong, då han proklamerade USA:s vilja att försvara Västberlin med meningen "Ich bin ein Berliner". Platsen framför rådhuset heter John-F.-Kennedy-Platz.

Japans ambassad i Berlin är Japans högsta diplomatiska beskickning i Tyskland och befinner sig i Berlinstadsdelen Tiergarten. Byggnaden är granne med den italienska ambassaden som byggdes vid samma tid. Ambassadbyggnaden byggdes 1938–1942 efter ritningar av Ludwig Moshamer och under uppsikt av Albert Speer. Den byggdes för att imponera genom sin storlek och stilelement som stora pelare vid ingången. Byggnaden förstördes delvis 1943 då en sidoflygel bombades och vid kirgsslutet var byggnaden svårt skadad och stod sedan tom kommande decennier. Under 1980-talet beslöts att inrätta ett tyskt-japanskt kulturcentrum på platsen. I samband med att byggnaden åter skulle bli plats för Japans ambassad skedde stora ombyggnader och renoveringar 1998-2000. Bland annat anlade man en japansk trädgård och en ny kanslihusdel. Huvudingången flyttades från Tiergartenstraße till Hiroshimastraße.