Hemskolan

Sysslomansgatan är en gata i Uppsala i Uppland. Namnet på denna gatusträckning är känt sedan 1640-talet medan gatan torde vara medeltida. Sysslomansgatan avslutades ursprungligen vid Skolgatan där Uppsalas nordvästra tull, Börjetulls föregångare var belägen, och härifrån fortsatte landsvägen norrut mot Börje och Jumkil. Namnet erinrar om att domkyrkosysslomannen i Uppsala ända fram till 1890-talet hade sin tjänstebostad i "Sysslomansgården" (nu riven) vid gatan i dess sydöstra hörn mot S:t Johannesgatan. En minnestavla på huset visar dess läge. Gatan utgör en, av flera, länkar för trafiken väster om Fyrisån i centrala Uppsala och är öppen för all sorts dubbelriktad trafik.

Arkaparken är en park i centrala Uppsala som gränsar till Odensgatan, Sturegatan och Sysslomansgatan. Där finns planteringar. Parken har tidigare kallats Kvarteret Rinda. Vid parken ligger Nykterhetsvännernas Studenthem, som kallas för Arken.

Nykterhetsvännernas studenthem i Uppsala, med smeknamnet Arken, är ett studentboende vid Arkaparken i Luthagen i centrala Uppsala. Alkohol och andra droger är helt förbjudna inom husets väggar, och helnykterhet ger förtur vid ansökan.

Rektorsgården är ett hus som ligger invid Katedralskolan i centrala Uppsala. Rektorsgården uppfördes samtidigt med Katedralskolan i slutet av 1860-talet. Arkitekt var Adrian Crispin Peterson, som var e.o. arkitekt på Kungliga Överintendentsämbetet och som vid tillfället arbetade som byggchef vid uppförandet av Katedralskolan som ritats av hans professor Fredrik Wilhelm Scholander, intendent vid Överintendentsämbetet. Flertalet möbler till Katedralskolan, som bänkar, bord, skrifttavlor och lampor ritades även av Peterson. Rektorsgården byggdes åt Manfred Mustafa Floderus, som 1866 tillträdde rektoratet vid Katedralskolan. Balkongen och tillhörande fönster är ett senare tillägg på byggnaden. Peterson ritade även ett flertal andra byggnader på skolområdet, bland annat en förrådslänga intill Rektorsgården, utedass och förråd till Katedralskolan samt en eldarebostad. Denna nya rektorsgården ersatte den gamla rektorsbostaden som inköpts år 1806 som tjänstebostad åt dåvarande rektorn Johan Carl Höjer och låg vid Bäverns gränd intill Prinshuset. Byggnaden är en av Uppsalas första villor och typisk för den tidiga svenska villaarkitekturen (se även Villa Tomtebo), och i trädgården är gräsmattorna planterade med scilla vilka skapar känslan av ett blått hav under slutet av april början av maj. Rektorsgården förklarades som byggnadsminne den 1 oktober 1982. Rektorsgården är numera även känt som IB-villan, vilket grundas i att elever som går International Baccalaureate på Katedralskolan är de enda som undervisas där.

Vasaparken är en park i Luthagen i Uppsala. Invid Vasaparken ligger Vasahuset och i parken ligger Biologiska museet. Parken gränsar till Katedralskolan och dess rektorsgård.

Katedralskolan (tidigare Upsala högre allmänna läroverk), i dagligt tal kallad "Katte", är en kommunal gymnasieskola i Uppsala, enligt traditionen grundad 1246. Den är Uppsalas äldsta kända utbildningsinstitution och en av Sveriges äldsta.

Vasahuset är en byggnad i Uppsala, belägen i Luthagen invid Vasaparken. Huset som började byggas 1906 är ritat av Erik Hahr och har den bäst bevarade jugendornamentiken i Uppsala.

Börjeparken, Finn Malmgrens plan är en park i Luthagen i Uppsala som gränsar till Sysslomansgatan och Skolgatan. Parken har blomplanteringar och är känd för sina körsbärsträd som blommar på våren. I parken finns också en staty av Finn Malmgren, en svensk meteorolog och polarforskare verksam vid Uppsala universitet. Det finns även en skuptur i lackad aluminium, Modul, som är skapad 1996 av Lars Erik Falk.

Biotopia (tidigare Biologiska museet) är ett museum i Uppsala som ligger i Vasaparken invid Vasahuset och Ekonomikum, bredvid Katedralskolan. Museet drivs av Uppsala kommun.

Kalmar nation är en av tretton studentnationer vid Uppsala universitet. Nationshuset återfinns på Svartmangatan 3 i centrala Uppsala. Som studentnation har den bostäder, stipendier, pub, fik, klubbar, teater och andra verksamheter för medlemmarna.

Rappska huset i Uppsala byggdes av David Rapp efter ritningar av stadens förste stadsarkitekt Carl Axel Ekholm och stod klart 1907. Huset låg i korsningen Sysslomansgatan-Skolgatan (kvarteret Hervor). Skomakare A. Rapps lilla trähus prytt med snickarglädje revs 1906 för att ge plats åt ett större hus byggt av David Rapp som var en förmögen handlare i byggmaterielbranschen från Stockholm med rötter i Uppsala. Huset var med sin omfattande utsmyckning ett av de främsta exemplen på jugendstilen i Uppsala. 1963 fick ägarna till fastigheten (Upplandsbanken) igenom sina önskemål i förslaget till ny stadsplan för kvarteret. Förslaget innebar att man ville ”uppföra nybyggnader istället för befintlig saneringsmogen bebyggelse”. Länsarkitektkontoret invände att en rivning av Rappska huset ”från kulturhistorisk synpunkt innebär en förlust”, men motsatte sig ändå inte förslaget. I beslutet anmärktes särskilt att ”av husbock angripet virke brännes eller saneras”. Byggandet av Luthags-city, som de nya byggnaderna i kvarteret kallades, påbörjades 1963. Nybyggandet skedde i regi av en nybildad bostadsrättsförening, som fått namnet Luthags-city. Arkitekt Per Lundquist har ritat husen, vars yttre fasad huvudsakligen utförs i gult tegel.

Kyrkogårdsgatan är en gata i Uppsala i Sverige. Gatan sträcker sig en dryg kilometer från Tegnérparken i nordväst till Engelska parken bakom Carolina Rediviva i sydost. Den ansluts i nordväst till Börjegatan. Gatan har fått sitt namn från Uppsala gamla kyrkogård som ligger längs gatans sydvästra sida. Kyrkogårdsgatan bildade tillsammans med Skolgatan, Kungsgatan och Strandbodgatan gränsen för den stadskvadrat som utgjorde staden från och med stadsplanen 1643 fram till slutet av 1800-talet. Längs dessa gränsgator byggdes en sammanhängande rad av sädeslador som utgjorde stadens gränser gentemot den kringliggande landsbygden. På kartor från 1600- och 1700-talet refereras därför samtliga av dessa stadsgränsgator till som Ladugatan. 1793 slutade man använda gravplatserna i staden. Istället började man använda hospitalets gamla fattigkyrkogård vid änden av Sankt Olofsgatan. Denna blev snart för liten för ändamålet och utvidgades därför runt 1810 till dagens Gamla kyrkogården, efter vilken Kyrkogårdsgatan har fått sitt nuvarande namn.