Börjeparken, Finn Malmgrens plan

Rappska huset i Uppsala byggdes av David Rapp efter ritningar av stadens förste stadsarkitekt Carl Axel Ekholm och stod klart 1907. Huset låg i korsningen Sysslomansgatan-Skolgatan (kvarteret Hervor). Skomakare A. Rapps lilla trähus prytt med snickarglädje revs 1906 för att ge plats åt ett större hus byggt av David Rapp som var en förmögen handlare i byggmaterielbranschen från Stockholm med rötter i Uppsala. Huset var med sin omfattande utsmyckning ett av de främsta exemplen på jugendstilen i Uppsala. 1963 fick ägarna till fastigheten (Upplandsbanken) igenom sina önskemål i förslaget till ny stadsplan för kvarteret. Förslaget innebar att man ville ”uppföra nybyggnader istället för befintlig saneringsmogen bebyggelse”. Länsarkitektkontoret invände att en rivning av Rappska huset ”från kulturhistorisk synpunkt innebär en förlust”, men motsatte sig ändå inte förslaget. I beslutet anmärktes särskilt att ”av husbock angripet virke brännes eller saneras”. Byggandet av Luthags-city, som de nya byggnaderna i kvarteret kallades, påbörjades 1963. Nybyggandet skedde i regi av en nybildad bostadsrättsförening, som fått namnet Luthags-city. Arkitekt Per Lundquist har ritat husen, vars yttre fasad huvudsakligen utförs i gult tegel.

Västmanlands-Dala nation, i dagligt tal endast V-Dala, är en av 13 nationer vid Uppsala universitet. Nationen grundades 1639, samma år som Västgöta nation, och är därmed en av de två äldsta nationerna i Uppsala. Nuvarande (2021) inspektor är Johan Tysk, professor i matematik och vicerektor för vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap vid Uppsala universitet. V-Dalas medlemstidning heter Landskapsposten och grundades 1960. Nationsorkestrarna heter ab Kruthornen (grundad 1960), V-Dala Spelmanslag (grundat 1961) och Samba São Miguel. Till ab Kruthornen hör balettensemblen Letta gardet, grundad 1967. Nationens största förening är dess spelmanslag, V-Dala Spelmanslag. Nationen har cirka 6 000 medlemmar.

Rektorsgården är ett hus som ligger invid Katedralskolan i centrala Uppsala. Rektorsgården uppfördes samtidigt med Katedralskolan i slutet av 1860-talet. Arkitekt var Adrian Crispin Peterson, som var e.o. arkitekt på Kungliga Överintendentsämbetet och som vid tillfället arbetade som byggchef vid uppförandet av Katedralskolan som ritats av hans professor Fredrik Wilhelm Scholander, intendent vid Överintendentsämbetet. Flertalet möbler till Katedralskolan, som bänkar, bord, skrifttavlor och lampor ritades även av Peterson. Rektorsgården byggdes åt Manfred Mustafa Floderus, som 1866 tillträdde rektoratet vid Katedralskolan. Balkongen och tillhörande fönster är ett senare tillägg på byggnaden. Peterson ritade även ett flertal andra byggnader på skolområdet, bland annat en förrådslänga intill Rektorsgården, utedass och förråd till Katedralskolan samt en eldarebostad. Denna nya rektorsgården ersatte den gamla rektorsbostaden som inköpts år 1806 som tjänstebostad åt dåvarande rektorn Johan Carl Höjer och låg vid Bäverns gränd intill Prinshuset. Byggnaden är en av Uppsalas första villor och typisk för den tidiga svenska villaarkitekturen (se även Villa Tomtebo), och i trädgården är gräsmattorna planterade med scilla vilka skapar känslan av ett blått hav under slutet av april början av maj. Rektorsgården förklarades som byggnadsminne den 1 oktober 1982. Rektorsgården är numera även känt som IB-villan, vilket grundas i att elever som går International Baccalaureate på Katedralskolan är de enda som undervisas där.

Sankt Johannesgatan är en gata i Uppsala i Uppland.

Kalmar nation är en av tretton studentnationer vid Uppsala universitet. Nationshuset återfinns på Svartmangatan 3 i centrala Uppsala. Som studentnation har den bostäder, stipendier, pub, fik, klubbar, teater och andra verksamheter för medlemmarna.

Norrbyska studenthemmet (också kallat Norrbyhus) är en stiftelse och ett studenthem med 24 studentrum i Uppsala på S:t Johannesgatan 16. Stiftelsen grundades av teologen Carl Julius Norrby år 1878 och huset stod färdigt 1880. Det är Sveriges äldsta studenthem som fortfarande är i bruk. Stiftelsens stadgar anger att både troende och icke-troende får ansöka om boende i huset, men teologer har företräde, i synnerhet de som ämnar bli präster i Svenska kyrkan. Huset är i stort oförändrat sedan det byggdes 1887. Huset har allmänna utrymmen som till exempel bibliotek och salong och de flesta studentrummen har fortfarande kakelugnar kvar. Det finns även ett kapell, där firas mässa på måndagar under terminerna, med inbjudna präster och husets kaplaner. De boende på Norrbyhus, hemiterna, innehar olika ämbeten för att tillsammans upprätthålla kollektivlivet. Några av dessa ämbeten är; Pater (som bland annat sköter kölistorna, hemiternas kontakt med styrelsen, är ordförande på husets stämmor), Vice Pater (som bland annat ansvarar för hemiternas städschema av de gemensamma lokalerna), Klubbverk (som lagar mat på höst- och vårmiddagar och som leds av klubbmästaren), Krypteri (som sköter husets gudstjänstliv och kyrkkaffen inför varje mässa), Förbundskaptener (som ansvarar för initiativ till olika aktiviteter i huset). Ämbetena röstas igenom på husets stämmor och det finns totalt 14 olika ämbeten. Huset har en intresseorganisation kallad Hemitföreningen som består av ett hundratal boende och tidigare boende (kallade hemiter) som värnar om husets bevarande och har räddat det undan nedläggnings- och rivningshot. I hemitföreningen finns ett antal namnkunniga akademiker och kyrkomän. Elof Sundin var under 1960-talet en fiktiv teologie studerande av Norrlands nation och boende på Norrbyska studenthemmet. Elofs doktorsdiplom hänger i salongen på Norrbyhus. Huset kallas även ibland för Festprästhuset. Namnet anknyter till den bild av huset och dess invånare som återges i ett avsnitt av programmet Verkligheten i Sveriges radio.

Uplands nation är en studentnation vid Uppsala universitet. Nationen räknar sin historia från 1642 och har sina nuvarande lokaler på S:t Larsgatan i centrala Uppsala. År 1823 slogs Uplands nation samman med Fjärdhundra nation och 1829 med Roslags nation. Uplands nation erbjuder studenterna nöjen såsom sittningar, baler, spelförening, filmvisningar, teater, damkören UDK Discordia och showorkestern Wijkmanska Blecket, med mera. Nationens medlemstidning heter Uplands Nations Blad, eller UNB, och utkommer tre gånger per termin.

Backmanska huset eller Johannes Bures gård är ett tvåvånings trähus på Rundelsgränd 3 i kvarteret Fjärdingen i Uppsala. Huset är en tvåvånings framkammarstuga klädd med stående panel. Byggnaden har dendrokronologiskt daterats till huvudsakligen 1620–1650. Detta gör huset till Uppsalas äldsta bevarade trähus. Takstolarna är något yngre och byggda vintern 1660–1661. Den tillbyggda delen mot Rundelsgränd är yngre, från andra hälften av 1700-talet. Huset var det enda i kvarteret som klarade den brand som 1809 härjade nordvästra delarna av Uppsala. I huset bodde i början av 1600-talet Johannes Bureus. Han fick det som donation av Gustav II Adolf år 1630. Han lämnade sedan över gården till sin dotter Katarin Bureus, som var gift med hans lärjunge Johan Henriksson. 1645 köptes gården av Johan Laurbegius, magister och professor i orientaliska språk. 1661 köptes den av Jordan Edenius. Efter hans död ärvdes gården av hans änka som 1672 sålde den till Petrus Aurivilius, professor i filosofi. Han sålde den i sin tur till teologie professor Daniel Djurberg. Efter Djurbergs änka köpte svärsonen Johan Drissel gården, som därefter ärvdes av sonen Johan Daniel Drissel. 1792 lät Johan Drissel uppföra ett nytt stenhus mot S:t Johannesgatan. Stenhuset förstörs i 1809 års brand. 1859 köpte sonen Johan Daniel Drissel d.y. loss övriga släktingar från gården, och när han dog 1863 testamenterade han den till Anna Katarina Forsmans fyra döttrar. Dessa sålde den till professor och medicine doktor Frans Anton Gustaf Bergman. 1907 ärvde sönerna gården. Dessa sålde den 1912 till sitt eget fastighetsbolag Rosendal, och lät uppföra ett nytt hyreshus i tegel mot S:t Johannesgatan. 1929 tog Martin Edlund över fastighetsbolaget, som 1956 sålde tomten till Södermanlands-Nerikes nation. I huset finns nu nationens bostadsförvaltning. Backmanska huset utsågs 1993 till statligt byggnadsminne då det är ett av de få välbevarade exemplen på Uppsalas 1600-talsarkitektur, samt för dess kopplingar till Uppsala universitet och framträdande personer vid universitetet.

Arkaparken är en park i centrala Uppsala som gränsar till Odensgatan, Sturegatan och Sysslomansgatan. Där finns planteringar. Parken har tidigare kallats Kvarteret Rinda. Vid parken ligger Nykterhetsvännernas Studenthem, som kallas för Arken.

Nykterhetsvännernas studenthem i Uppsala, med smeknamnet Arken, är ett studentboende vid Arkaparken i Luthagen i centrala Uppsala. Alkohol och andra droger är helt förbjudna inom husets väggar, och helnykterhet ger förtur vid ansökan.

Göteborgs nation är en av tretton egentliga studentnationer i Uppsala, grundad 1667 och således den yngsta bland dem. Göteborgs nation riktade sig ursprungligen i huvudsak till studenter från Göteborg, Bohuslän och Halland. Göteborgs nation har alltid varit bland de allra minsta i Uppsala, mellan 400 och 600 så kallade landsmän samtidigt. Detta gör stämningen lite intimare, men resurserna lite knappare, än vad som gäller för betydligt större nationer som Norrlands och V-Dala.

Kvarteret Ånäbben är ett stadskvarter i Uppsala beläget i Fjärdingen (Luthagen) på västra sidan om Fyrisån, öster om Sysslomansgatan, mellan Skolgatan och S:t Johannesgatan. I kvarteret bodde Michel Foucault under sin vistelse i Uppsala 1954-1958 och där levde också Anna Maria Lenngren (född Malmstedt) vid sin födsel och uppväxt i mitten av 1700-talet. Kvartersnamnet Ånäbben finns registrerat redan 1671 då det låg i Uppsalas västra utkant. Ruinerna av kvarteret efter den stora stadsbranden den 18 juni 1809 är avbildat i en akvarell av Johan Gustav Härstedt och den finns på Carolina Rediviva. I kvarteret låg också tidigare Linnéskolan och flickskolan Magdeburg.