Västmanlands-Dala nation

Rappska huset i Uppsala byggdes av David Rapp efter ritningar av stadens förste stadsarkitekt Carl Axel Ekholm och stod klart 1907. Huset låg i korsningen Sysslomansgatan-Skolgatan (kvarteret Hervor). Skomakare A. Rapps lilla trähus prytt med snickarglädje revs 1906 för att ge plats åt ett större hus byggt av David Rapp som var en förmögen handlare i byggmaterielbranschen från Stockholm med rötter i Uppsala. Huset var med sin omfattande utsmyckning ett av de främsta exemplen på jugendstilen i Uppsala. 1963 fick ägarna till fastigheten (Upplandsbanken) igenom sina önskemål i förslaget till ny stadsplan för kvarteret. Förslaget innebar att man ville ”uppföra nybyggnader istället för befintlig saneringsmogen bebyggelse”. Länsarkitektkontoret invände att en rivning av Rappska huset ”från kulturhistorisk synpunkt innebär en förlust”, men motsatte sig ändå inte förslaget. I beslutet anmärktes särskilt att ”av husbock angripet virke brännes eller saneras”. Byggandet av Luthags-city, som de nya byggnaderna i kvarteret kallades, påbörjades 1963. Nybyggandet skedde i regi av en nybildad bostadsrättsförening, som fått namnet Luthags-city. Arkitekt Per Lundquist har ritat husen, vars yttre fasad huvudsakligen utförs i gult tegel.

Sankt Johannesgatan är en gata i Uppsala i Uppland.

Uplands nation är en studentnation vid Uppsala universitet. Nationen räknar sin historia från 1642 och har sina nuvarande lokaler på S:t Larsgatan i centrala Uppsala. År 1823 slogs Uplands nation samman med Fjärdhundra nation och 1829 med Roslags nation. Uplands nation erbjuder studenterna nöjen såsom sittningar, baler, spelförening, filmvisningar, teater, damkören UDK Discordia och showorkestern Wijkmanska Blecket, med mera. Nationens medlemstidning heter Uplands Nations Blad, eller UNB, och utkommer tre gånger per termin.

Börjeparken, Finn Malmgrens plan är en park i Luthagen i Uppsala som gränsar till Sysslomansgatan och Skolgatan. Parken har blomplanteringar och är känd för sina körsbärsträd som blommar på våren. I parken finns också en staty av Finn Malmgren, en svensk meteorolog och polarforskare verksam vid Uppsala universitet. Det finns även en skuptur i lackad aluminium, Modul, som är skapad 1996 av Lars Erik Falk.

Backmanska huset eller Johannes Bures gård är ett tvåvånings trähus på Rundelsgränd 3 i kvarteret Fjärdingen i Uppsala. Huset är en tvåvånings framkammarstuga klädd med stående panel. Byggnaden har dendrokronologiskt daterats till huvudsakligen 1620–1650. Detta gör huset till Uppsalas äldsta bevarade trähus. Takstolarna är något yngre och byggda vintern 1660–1661. Den tillbyggda delen mot Rundelsgränd är yngre, från andra hälften av 1700-talet. Huset var det enda i kvarteret som klarade den brand som 1809 härjade nordvästra delarna av Uppsala. I huset bodde i början av 1600-talet Johannes Bureus. Han fick det som donation av Gustav II Adolf år 1630. Han lämnade sedan över gården till sin dotter Katarin Bureus, som var gift med hans lärjunge Johan Henriksson. 1645 köptes gården av Johan Laurbegius, magister och professor i orientaliska språk. 1661 köptes den av Jordan Edenius. Efter hans död ärvdes gården av hans änka som 1672 sålde den till Petrus Aurivilius, professor i filosofi. Han sålde den i sin tur till teologie professor Daniel Djurberg. Efter Djurbergs änka köpte svärsonen Johan Drissel gården, som därefter ärvdes av sonen Johan Daniel Drissel. 1792 lät Johan Drissel uppföra ett nytt stenhus mot S:t Johannesgatan. Stenhuset förstörs i 1809 års brand. 1859 köpte sonen Johan Daniel Drissel d.y. loss övriga släktingar från gården, och när han dog 1863 testamenterade han den till Anna Katarina Forsmans fyra döttrar. Dessa sålde den till professor och medicine doktor Frans Anton Gustaf Bergman. 1907 ärvde sönerna gården. Dessa sålde den 1912 till sitt eget fastighetsbolag Rosendal, och lät uppföra ett nytt hyreshus i tegel mot S:t Johannesgatan. 1929 tog Martin Edlund över fastighetsbolaget, som 1956 sålde tomten till Södermanlands-Nerikes nation. I huset finns nu nationens bostadsförvaltning. Backmanska huset utsågs 1993 till statligt byggnadsminne då det är ett av de få välbevarade exemplen på Uppsalas 1600-talsarkitektur, samt för dess kopplingar till Uppsala universitet och framträdande personer vid universitetet.

Göteborgs nation är en av tretton egentliga studentnationer i Uppsala, grundad 1667 och således den yngsta bland dem. Göteborgs nation riktade sig ursprungligen i huvudsak till studenter från Göteborg, Bohuslän och Halland. Göteborgs nation har alltid varit bland de allra minsta i Uppsala, mellan 400 och 600 så kallade landsmän samtidigt. Detta gör stämningen lite intimare, men resurserna lite knappare, än vad som gäller för betydligt större nationer som Norrlands och V-Dala.

Norrbyska studenthemmet (också kallat Norrbyhus) är en stiftelse och ett studenthem med 24 studentrum i Uppsala på S:t Johannesgatan 16. Stiftelsen grundades av teologen Carl Julius Norrby år 1878 och huset stod färdigt 1880. Det är Sveriges äldsta studenthem som fortfarande är i bruk. Stiftelsens stadgar anger att både troende och icke-troende får ansöka om boende i huset, men teologer har företräde, i synnerhet de som ämnar bli präster i Svenska kyrkan. Huset är i stort oförändrat sedan det byggdes 1887. Huset har allmänna utrymmen som till exempel bibliotek och salong och de flesta studentrummen har fortfarande kakelugnar kvar. Det finns även ett kapell, där firas mässa på måndagar under terminerna, med inbjudna präster och husets kaplaner. De boende på Norrbyhus, hemiterna, innehar olika ämbeten för att tillsammans upprätthålla kollektivlivet. Några av dessa ämbeten är; Pater (som bland annat sköter kölistorna, hemiternas kontakt med styrelsen, är ordförande på husets stämmor), Vice Pater (som bland annat ansvarar för hemiternas städschema av de gemensamma lokalerna), Klubbverk (som lagar mat på höst- och vårmiddagar och som leds av klubbmästaren), Krypteri (som sköter husets gudstjänstliv och kyrkkaffen inför varje mässa), Förbundskaptener (som ansvarar för initiativ till olika aktiviteter i huset). Ämbetena röstas igenom på husets stämmor och det finns totalt 14 olika ämbeten. Huset har en intresseorganisation kallad Hemitföreningen som består av ett hundratal boende och tidigare boende (kallade hemiter) som värnar om husets bevarande och har räddat det undan nedläggnings- och rivningshot. I hemitföreningen finns ett antal namnkunniga akademiker och kyrkomän. Elof Sundin var under 1960-talet en fiktiv teologie studerande av Norrlands nation och boende på Norrbyska studenthemmet. Elofs doktorsdiplom hänger i salongen på Norrbyhus. Huset kallas även ibland för Festprästhuset. Namnet anknyter till den bild av huset och dess invånare som återges i ett avsnitt av programmet Verkligheten i Sveriges radio.

Kvarteret Ånäbben är ett stadskvarter i Uppsala beläget i Fjärdingen (Luthagen) på västra sidan om Fyrisån, öster om Sysslomansgatan, mellan Skolgatan och S:t Johannesgatan. I kvarteret bodde Michel Foucault under sin vistelse i Uppsala 1954-1958 och där levde också Anna Maria Lenngren (född Malmstedt) vid sin födsel och uppväxt i mitten av 1700-talet. Kvartersnamnet Ånäbben finns registrerat redan 1671 då det låg i Uppsalas västra utkant. Ruinerna av kvarteret efter den stora stadsbranden den 18 juni 1809 är avbildat i en akvarell av Johan Gustav Härstedt och den finns på Carolina Rediviva. I kvarteret låg också tidigare Linnéskolan och flickskolan Magdeburg.

Linnégymnasiet var en kommunal gymnasieskola i Uppsala som startades hösten 2010. Gymnasiet erbjöd "Flex" (tidigare kallad "Spunk") vilket innebar att man hade en flexibel studieform och möjligheten att styra över sin gymnasiegång. Flex erbjöd utbildningarna Samhällsvetenskap och Naturvetenskap.

Stavenowska huset är en byggnad belägen på Rundelsgränd 1 i Uppsala tillhörande Södermanlands-Nerikes nation. Huset byggdes 1855 efter ritningar av Johan Otto Larsson och har fått sitt namn efter Ludvig Stavenow, professor i historia och universitetets rektor 1918–1929. Stavenow köpte huset samma år som han tillträdde som rektor och det totalrenoverades 1998. Idag inrymmer huset nationens bibliotek men även studentbostäder och läsesalar.

Fyrisbiografen är en biograf i Uppsala som har funnits sedan 1911 på Sankt Olofsgatan 10 i det så kallade Skandalhuset. Biografen visar kvalitetsfilm från hela världen. Biografen har två salonger, Fyris 1 och Fyris 2, med sammanlagt 123 platser.

Skandalhuset är benämningen på en byggnad i centrala Uppsala. Den blev från 1900-talets sista decennier successivt säte för Uppsala universitets växande lednings- och förvaltningskansli. Skandalhuset angränsar till Universitetshuset, som ligger på andra sidan gatan. Universitetsförvaltningen lämnade byggnaden sommaren 2017 (för Segerstedthuset), varefter den började återskapas till bostadshus. Skandalhuset uppfördes i jugendstil mellan 1906 och 1910 av grosshandlaren Axel Beskow efter ritningar av arkitekterna Victor Dorph och Anders Höög. Det fick sitt namn av samtiden då det ansågs vara en skandal att byggnaden var högre än det intilliggande monumentala universitetshuset. Harmonin i omgivningarna ansågs därmed störas. Detta förhållande blev föremål för debatt både i lokaltidningarna och i Uppsala stadsfullmäktige. Byggnaden fungerade länge som bostadshus och 1915 uppfördes även det intilliggande gårdshuset. Byggnaden ägs av Uppsala Akademiförvaltning. I husets gatuplan ligger sedan 1911 Fyrisbiografen, en av Sveriges äldsta biografer. Sedan universitets administration under sommaren 2017 flyttat ut är det tänkt att Skandalhuset ska återgå till sin ursprungliga funktion, som bostadshus. Werket Arkitekter har under 2016/2017 gjort underlag för kalkyl på 51 lägenheter. Under 2020 har hyresgäster flyttat in i universitetsadministrationens gamla delar.[källa behövs]