Hästhuvudet 13

Framtidsträdet är en ask som den ideella föreningen Globträdet planterade 1986 på Hötorget nedanför Stockholms Konserthus. Globträdet är en ideell, världsomspännande förening som bildades i Stockholm 1982. För Globträd har just träd ett stort symbolvärde, de menar att …trädet har i alla tider, i nästan alla kulturer, varit mötesplatsen där människor stannat upp, vilat ut, för att sedan vandra vidare…. Barn och ungdomar är Globträdets uppdragsgivare och detta har utvecklat olika projekt och program som Framtidsmöten, Framtidsskeppet, VM i samarbete och senast Barnens mötesplats. År 1986 skickade Globträdet en inbjudan till barn i Sverige och andra länder med uppmaningen Kom till Konserthuset och berätta vad som är livsviktigt inför framtiden! Du får berätta hur du vill – med dans, musik, dikter, sånger, teater eller bilder. Det kom 600 barn från 12 länder. Vid planteringen av asken deltog alla medverkande barn och många i publiken med en handfull jord. Dåvarande ordförande i regeringens Barn- och ungdomsdelegation Lena Hjelm-Wallén var hedersgäst och i sitt tal till barnen sade hon bland annat: Låt mig också få säga att detta träd är en uppmaning och utmaning till oss politiker att kanske våga klättra upp i det rufsiga trädet som du hade i din dikt, Linda. Låt oss hoppas det! Trädet blev 1997 borttaget och ersatt av ett nytt. Vid 25-årsjubileet 2011 blev en emaljskylt uppsatt av Stockholms stad.

Stora salen är huvudsalen i Stockholms konserthus beläget vid Hötorget i Stockholms innerstad. Salen invigdes liksom hela konserthuset den 7 april 1926 och dess arkitekt var Ivar Tengbom. Stora salens utseende förändrades delvis vid en ombyggnad i början av 1970-talet efter ritningar av Anders Tengbom. I Stora salen utdelas sedan 1926 den 10 december varje år Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur. Polar Music Prize som instiftades 1989 delas ut årligen i Konserthusets Stora sal sedan 2004 och sedan år 2010 även Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Kungliga Filharmoniska Orkestern har sin hemvist här.

Konserthuset Stockholm ligger i kvarteret Konserthuset 2 i Stockholms centrum vid Hötorget i hörnet Kungsgatan och Sveavägen. Byggnaden uppfördes åren 1924–1926 efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom. Konserthuset, som invigdes den 7 april 1926, räknas som ett av de mest framstående exemplen på den svenska 1920-talsklassicismen och var en av de första byggnaderna i Sverige särskilt avsedda för orkestermusik. Konserthuset i Stockholm har som ett musikens hus, men även som enskilt byggnadsverk, få motsvarigheter vare sig i Sverige eller utomlands. Flera av 1920-talets främsta svenska konstnärer och formgivare bidrog till interiörens gestaltning där Grünewaldsalen räknas till höjdpunkten. Med Konserthuset och varuhuset PUB, som uppfördes samtidigt, fick Hötorget ett helt nytt utseende. Sedan 1926 utdelas Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur den 10 december varje år i Stockholms konserthus. Polar Music Prize, som instiftades 1989, delas ut årligen i Konserthuset sedan 2004. Två litterära priser, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne samt Augustpriset, utdelas också här sedan 2010 respektive 2008. Konserthusbyggnaden är blåklassad av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att bebyggelsens kulturhistoriska värde anses motsvara fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen av stadsmuseet.

Grünewaldsalen är en av två salar i Stockholms konserthus beläget vid Hötorget i Stockholms innerstad. Salen hette från början Lilla salen och fick sitt nuvarande namn på 1970-talet. Salen invigdes liksom hela konserthuset den 7 april 1926 och dess arkitekt var Ivar Tengbom.

Orfeusgruppen (även Orfeusbrunnen) är en fontänskulptur utförd 1926-1936 av Carl Milles och gjuten på Herman Bergman Konstgjuteri. Den står framför Konserthuset på Hötorget i Stockholm. Orfeus är den som fått representera musikkonsten och lyran inom den grekiska mytologin. Orfeusgruppen har, som så många andra verk av Milles, en lång och problematisk historia bakom sig och det slutgiltiga resultatet skiljer sig avsevärt från Milles båda förslag som han lämnade som sitt tävlingsbidrag till Daneliusfonden år 1925. En stor skulptur skulle pryda Stockholms konserthus entré mot Hötorget, som just uppfördes efter Ivar Tengboms ritningar, och Daneliusfonden hade utlyst en tävling, där Milles förslag “Musiken” blev vald. Stockholms stadsfullmäktige hade dock svårt att bestämma sig och det skulle ta nio år innan ett beslut fattades. Den första skissen till Orfeus visade en ensam, överslank mansgestalt i gigantisk skala som skulle ställas framför Konserthusets höga kolonner. Underredet liknade enligt elaka tungor ett knippe bananer eller en kronärtskocka. Orfeusgruppen räddades med hårfin marginal till Stockholm. År 1935 fattade Stadsfullmäktige äntligen sitt beslut att ge Milles uppdraget. Beslutet hade en rösts majoritet, som dessutom avgivits av misstag. Först nu började Carl Milles på allvar arbeta med skulpturen och slutresultatet blev ett helt annat än det förslag som Stadsfullmäktige hade beslutat om. Framför allt förändrades hela kompositionen genom tillkomsten av åtta kvinnliga och manliga gestalter som svävar i vattnet runt Orfeus. Den manliga figuren som förtvivlat höjer händerna mot himlen bär Beethovens anletsdrag. Detta var ingen tillfällighet, Beethoven var för Milles symbolen för det stora, lidande konstnärsgeni, som han själv gärna ville vara. När de nio figurerna med Orfeus i mitten liknades vid "en skulptural motsvarighet" till Beethovens Nionde symfoni ska Milles ha blivit påtagligt förtjust. Konserthusets arkitekt Ivar Tengbom var från början entusiastisk över Milles förslag. Av brev till Tengbom framgår hur omsorgsfullt Milles arbetade med att anpassa Orfeus-gruppen arkitektoniskt till det bakomliggande Konserthuset. En skiss till Orfeus och en replika av figurerna finns på Cranbrook i Detroit i USA. I Rottneros Park i Värmland finns en fontän med fyra av kvinnofigurerna ur gruppen. Stiftelsen B A Danelii donationsfond bidrog med 200 000kr till verkat.

Hötorget är ett torg på Norrmalm i Stockholms innerstad, vid Kungsgatan, mellan Drottninggatan och Sveavägen. Vid Hötorget finns Konserthuset uppfört mellan 1923 och 1926. Torgets södra sida förändrades kraftigt genom Norrmalmsregleringen, när Hötorgscity byggdes under 1960-talet. Varje söndag mellan 08:00 och 18:00 är det loppmarknad på Hötorget.

Väsby (även Västby) var en vikingatida och medeltida by som låg på nuvarande Norrmalm i Stockholm. Byn omnämns i skrift 1288 i Magnus Ladulås donationsbrev till Klara kloster, men var med all sannolikhet avsevärt mycket äldre än så. Den kallades efter Reformationen för Nya Ladugården, ibland Kung Jans ladugård (vilket syftade på Johan III). Gårdsbebyggelsen angavs i början av 1600-talet ha stått på en yta som blev kvarteret Islandet i samband med stadsplanläggningen ca 1640.

Skyddsrummet Hötorget (även Konserthusgaraget) är ett skyddsrum och parkeringshus under Hötorget på Norrmalm i Stockholm. Skyddsrummet började anläggas 1939 och stod klart 1940. I krigsfall kan cirka 4 000 personer söka skydd här.

Filmstaden Sergel är en biograf som ligger i Stockholms city vid Hötorget och Sergelgatan. Fastigheten ägs av Stockholms stads fastighetskontor och biografdelen hyrs av biografkedjan Filmstaden.

Sergelteatern var en biograf vars salong i ombyggd tappning numera utgör Salong 1 i Filmstaden Sergel vid Hötorget i Stockholm. Den invigdes i april 1959. I samband med planläggningen inför Norrmalmsregleringen på 1940-talet fanns planer att placera Stockholms Stadsteater i Hötorgscity på västra sidan om Sergelgatan. Planarkitekten Sven Markelius idé var att utforma Sergelgatan som ett gångstråk mellan Hötorget och Sergels torg, med Hötorgsskraporna på ena sidan och, i en lägre bebyggelse, teaterns glasade, upplysta foajé på den andra sidan. Teatern skulle ha en stor och en liten scen. Av dessa planer blev det till slut bara den mindre teatern kvar, Sergelteatern, som huvudsakligen användes som biograf. Stockholms Stadsteater placerades sedermera i Kulturhuset. Genom tillkomsten av Filmstaden Sergel 1995 och den uppglasade entréfasaden mot Hötorget, fick Markelius idé delvis en upprättelse. Biografen Sergelteatern byggdes vid detta tillfälle ihop med Filmstadens övriga salonger.

Hötorgshallen är en saluhall vid Hötorget i kvarteret Beridarebanan i centrala Stockholm.

DUX-skylten var en ljusreklam på en av Hötorgsskraporna i Stockholms centrum. Den kända neonskylten var på sin tid Europas största ljusreklam, den tändes i augusti 1960 och togs slutligen ner 1994. Stockholms fem höghus färdigställdes mellan åren 1960 och 1966. Den första “skrapan” som blev klar var höghus nr 1 (de är numrerade från 1-5 med stora blå neonsiffror) närmast Konserthuset. Samtliga fem var förberedda för ljusreklam, varför gavlarna hölls släta och utan fönster. Även under fasadbeklädnaden fanns samtliga ledningsdragningar förberedda. Det var alltså meningen att alla fem Hötorsskraporna skulle förses med elektriska reklamskyltar. Redan innan första höghuset invigdes monterades 1959 en takskylt i neon för Ford Motor Co, som var vänd mot Konserthuset. Intill den fanns även en stor klocka med digital visning, även den i neon. Kort efter Ford fick Dux Telefon och Radiofabriks AB bygglov för en stor reklamskylt på höghusets gavel mot Sergelgatan. Skylten hade ritats av husets arkitekt, David Helldén, och Philips Neon tillverkade den. Den innehöll över en kilometer neonrör i röda, vita och blåa färger och var då Europas största ljusreklam. Den 24 augusti 1960 tändes skylten av Stockholms Mälardrottning. För de andra höghusen beviljades inga bygglov för fler skyltar eftersom skönhetsrådet motsatte sig det. inte heller en ljusreklamtävling år 1962 hade framgång med sina vinnare. DUX-skylten togs ner för helrenovering 1983. Då tyckte stadens tjänstemän och politiker att det skulle gå lika bra utan DUX på huset, men radiofirman stod på sig och den renoverade skylten kom upp igen. När Duxmärket försvann från marknaden skulle det göras reklam för Philips produkter (Philips ägde Dux sedan 1930-talet). Philips utnyttjade det gällande bygglovet och 1994 monterades upp en Philipsreklam i stället för Dux. Det blev Philips logotyp högst uppe på gaveln med text “Philips” därunder. Under tiden hade även Fords skylt på sidan mot Konserthuset bytts ut mot en för Asea och den i sin tur mot en för Agfa Film. I början av 2000-talet plockades även Philipsskylten ner; inte heller Agfa-skylten finns kvar. Nu är Stockholms “fem trumpetstötar” utan reklam så som många skyltkritiker från 1960-talet ville ha det. I slutet av 1990-talet framlade belysningsingenjören Ruben Morne (Morneon) tillsammans med konstnären Nisse Skoog ett förslag till utformning av neonreklam på samtliga fem höghusens släta gavlar.