Filmstaden Sergel

Sergelteatern var en biograf vars salong i ombyggd tappning numera utgör Salong 1 i Filmstaden Sergel vid Hötorget i Stockholm. Den invigdes i april 1959. I samband med planläggningen inför Norrmalmsregleringen på 1940-talet fanns planer att placera Stockholms Stadsteater i Hötorgscity på västra sidan om Sergelgatan. Planarkitekten Sven Markelius idé var att utforma Sergelgatan som ett gångstråk mellan Hötorget och Sergels torg, med Hötorgsskraporna på ena sidan och, i en lägre bebyggelse, teaterns glasade, upplysta foajé på den andra sidan. Teatern skulle ha en stor och en liten scen. Av dessa planer blev det till slut bara den mindre teatern kvar, Sergelteatern, som huvudsakligen användes som biograf. Stockholms Stadsteater placerades sedermera i Kulturhuset. Genom tillkomsten av Filmstaden Sergel 1995 och den uppglasade entréfasaden mot Hötorget, fick Markelius idé delvis en upprättelse. Biografen Sergelteatern byggdes vid detta tillfälle ihop med Filmstadens övriga salonger.

Hötorgshallen är en saluhall vid Hötorget i kvarteret Beridarebanan i centrala Stockholm.

Framtidsträdet är en ask som den ideella föreningen Globträdet planterade 1986 på Hötorget nedanför Stockholms Konserthus. Globträdet är en ideell, världsomspännande förening som bildades i Stockholm 1982. För Globträd har just träd ett stort symbolvärde, de menar att …trädet har i alla tider, i nästan alla kulturer, varit mötesplatsen där människor stannat upp, vilat ut, för att sedan vandra vidare…. Barn och ungdomar är Globträdets uppdragsgivare och detta har utvecklat olika projekt och program som Framtidsmöten, Framtidsskeppet, VM i samarbete och senast Barnens mötesplats. År 1986 skickade Globträdet en inbjudan till barn i Sverige och andra länder med uppmaningen Kom till Konserthuset och berätta vad som är livsviktigt inför framtiden! Du får berätta hur du vill – med dans, musik, dikter, sånger, teater eller bilder. Det kom 600 barn från 12 länder. Vid planteringen av asken deltog alla medverkande barn och många i publiken med en handfull jord. Dåvarande ordförande i regeringens Barn- och ungdomsdelegation Lena Hjelm-Wallén var hedersgäst och i sitt tal till barnen sade hon bland annat: Låt mig också få säga att detta träd är en uppmaning och utmaning till oss politiker att kanske våga klättra upp i det rufsiga trädet som du hade i din dikt, Linda. Låt oss hoppas det! Trädet blev 1997 borttaget och ersatt av ett nytt. Vid 25-årsjubileet 2011 blev en emaljskylt uppsatt av Stockholms stad.

Hötorget är ett torg på Norrmalm i Stockholms innerstad, vid Kungsgatan, mellan Drottninggatan och Sveavägen. Vid Hötorget finns Konserthuset uppfört mellan 1923 och 1926. Torgets södra sida förändrades kraftigt genom Norrmalmsregleringen, när Hötorgscity byggdes under 1960-talet. Varje söndag mellan 08:00 och 18:00 är det loppmarknad på Hötorget.

Väsby (även Västby) var en vikingatida och medeltida by som låg på nuvarande Norrmalm i Stockholm. Byn omnämns i skrift 1288 i Magnus Ladulås donationsbrev till Klara kloster, men var med all sannolikhet avsevärt mycket äldre än så. Den kallades efter Reformationen för Nya Ladugården, ibland Kung Jans ladugård (vilket syftade på Johan III). Gårdsbebyggelsen angavs i början av 1600-talet ha stått på en yta som blev kvarteret Islandet i samband med stadsplanläggningen ca 1640.

Skyddsrummet Hötorget (även Konserthusgaraget) är ett skyddsrum och parkeringshus under Hötorget på Norrmalm i Stockholm. Skyddsrummet började anläggas 1939 och stod klart 1940. I krigsfall kan cirka 4 000 personer söka skydd här.

Orfeusgruppen (även Orfeusbrunnen) är en fontänskulptur utförd 1926-1936 av Carl Milles och gjuten på Herman Bergman Konstgjuteri. Den står framför Konserthuset på Hötorget i Stockholm. Orfeus är den som fått representera musikkonsten och lyran inom den grekiska mytologin. Orfeusgruppen har, som så många andra verk av Milles, en lång och problematisk historia bakom sig och det slutgiltiga resultatet skiljer sig avsevärt från Milles båda förslag som han lämnade som sitt tävlingsbidrag till Daneliusfonden år 1925. En stor skulptur skulle pryda Stockholms konserthus entré mot Hötorget, som just uppfördes efter Ivar Tengboms ritningar, och Daneliusfonden hade utlyst en tävling, där Milles förslag “Musiken” blev vald. Stockholms stadsfullmäktige hade dock svårt att bestämma sig och det skulle ta nio år innan ett beslut fattades. Den första skissen till Orfeus visade en ensam, överslank mansgestalt i gigantisk skala som skulle ställas framför Konserthusets höga kolonner. Underredet liknade enligt elaka tungor ett knippe bananer eller en kronärtskocka. Orfeusgruppen räddades med hårfin marginal till Stockholm. År 1935 fattade Stadsfullmäktige äntligen sitt beslut att ge Milles uppdraget. Beslutet hade en rösts majoritet, som dessutom avgivits av misstag. Först nu började Carl Milles på allvar arbeta med skulpturen och slutresultatet blev ett helt annat än det förslag som Stadsfullmäktige hade beslutat om. Framför allt förändrades hela kompositionen genom tillkomsten av åtta kvinnliga och manliga gestalter som svävar i vattnet runt Orfeus. Den manliga figuren som förtvivlat höjer händerna mot himlen bär Beethovens anletsdrag. Detta var ingen tillfällighet, Beethoven var för Milles symbolen för det stora, lidande konstnärsgeni, som han själv gärna ville vara. När de nio figurerna med Orfeus i mitten liknades vid "en skulptural motsvarighet" till Beethovens Nionde symfoni ska Milles ha blivit påtagligt förtjust. Konserthusets arkitekt Ivar Tengbom var från början entusiastisk över Milles förslag. Av brev till Tengbom framgår hur omsorgsfullt Milles arbetade med att anpassa Orfeus-gruppen arkitektoniskt till det bakomliggande Konserthuset. En skiss till Orfeus och en replika av figurerna finns på Cranbrook i Detroit i USA. I Rottneros Park i Värmland finns en fontän med fyra av kvinnofigurerna ur gruppen. Stiftelsen B A Danelii donationsfond bidrog med 200 000kr till verkat.

Beridarebanan är ett kvarter i Stockholm beläget mellan Hötorget i norr, Slöjdgatan i väster, Mäster Samuelsgatan i söder och Sveavägen i öster, och upptas idag av Hötorgscity (förutom den femte Hötorgsskrapan i kvarteret Stigbygeln) som invigdes 1959. Namnet kommer av byggnaden Beridarebanan som fanns på platsen under 1600-talet. Efter Norrmalmsregleringen var kvarteret betydligt större och omfattade i princip hela Nedre Norrmalm. Många av de äldre kvartersnamnen försvann då. På 1980 genomfördes en fastighetsombildning där många av de gamla kvartersbeteckningar återkom och dagens Beridarebanan fick sin nuvarande form.

Beridarebanan (även Rännarbanan eller Rännebanan, ursprungligen kallad Rännebanshuset) var en beridarebana uppförd söder om Hötorget i Stockholm på 1620-talet på initiativ av Gustav II Adolf. Anläggningen användes under 1600-talet för inridning och dressyr av hästar, hästtävlingar, tornérspel och kröningsfester.

Adam och Eva 17 (tidigare även kallat John Wall-huset) är en fastighet med adress Slöjdgatan 9 respektive Drottninggatan 68 i kvarteret Adam och Eva på Norrmalm i Stockholm. I fastigheten låg mellan 1890 och 1990 John Walls järnaffär. Efter en storbrand 1990 byggdes fastigheten om till inköpsgallerian ”Adam & Eva Galleria”. För närvarande (2019) ligger en av modekedjan Zaras filialer i huset. Fastigheten är grönmärkt enligt Stadsmuseets klassificeringssystem, vilket innebär att den bedöms vara "särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt".

Gamla Brogatan (äldre benämning Gamla Kungsholmsbrogatan) är en gata på Norrmalm i Stockholm. Den sträcker sig från Hötorget i öster över Vasagatan till Östra järnvägsgatan i väster och fick sitt nuvarande namn 1918. Gamla Brogatan har sitt namn efter Gamla Kungsholmsbron som anlades 1635 över Klara sjö och som revs 1880.

Adam och Eva är ett kvarter på Norrmalm i Stockholms innerstad. Det mycket centralt belägna kvarteret omges av Gamla Brogatan i norr, Drottninggatan i öster, av Mäster Samuelsgatan i söder och av Slöjdgatan i väster.