Gamla Brogatan

Adam och Eva 17 (tidigare även kallat John Wall-huset) är en fastighet med adress Slöjdgatan 9 respektive Drottninggatan 68 i kvarteret Adam och Eva på Norrmalm i Stockholm. I fastigheten låg mellan 1890 och 1990 John Walls järnaffär. Efter en storbrand 1990 byggdes fastigheten om till inköpsgallerian ”Adam & Eva Galleria”. För närvarande (2019) ligger en av modekedjan Zaras filialer i huset. Fastigheten är grönmärkt enligt Stadsmuseets klassificeringssystem, vilket innebär att den bedöms vara "särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt".

Haymarket by Scandic är ett hotell beläget vid Hötorget i centrala Stockholm. Hotellet öppnade 2016 och ligger i före detta PUB-varuhuset vid Hötorget.

För varuhuset på Södermalm, se Paul U. Bergström, Södermalm. PUB var ett varuhus beläget vid Hötorget i hörnet mot Kungsgatan i centrala Stockholm. Namnet PUB utgörs av initialerna av varuhusets grundare, Paul Urbanus Bergström, som öppnade sin första lilla butik 1882. Varuhuset var sammansatt av olika byggnadsdelar, som skapades mellan 1912 och 1959, då det så kallade "Bohagshuset" vid Drottninggatan invigdes. Flera kända arkitekter ritade PUB:s byggnader, bland dem Westholm & Bagger, Cyrillus Johansson, Hakon Ahlberg, Artur von Schmalensee och bröderna Erik och Tore Ahlsén.

Skyddsrummet Hötorget (även Konserthusgaraget) är ett skyddsrum och parkeringshus under Hötorget på Norrmalm i Stockholm. Skyddsrummet började anläggas 1939 och stod klart 1940. I krigsfall kan cirka 4 000 personer söka skydd här.

Hötorget är ett torg på Norrmalm i Stockholms innerstad, vid Kungsgatan, mellan Drottninggatan och Sveavägen. Vid Hötorget finns Konserthuset uppfört mellan 1923 och 1926. Torgets södra sida förändrades kraftigt genom Norrmalmsregleringen, när Hötorgscity byggdes under 1960-talet. Varje söndag mellan 08:00 och 18:00 är det loppmarknad på Hötorget.

Väsby (även Västby) var en vikingatida och medeltida by som låg på nuvarande Norrmalm i Stockholm. Byn omnämns i skrift 1288 i Magnus Ladulås donationsbrev till Klara kloster, men var med all sannolikhet avsevärt mycket äldre än så. Den kallades efter Reformationen för Nya Ladugården, ibland Kung Jans ladugård (vilket syftade på Johan III). Gårdsbebyggelsen angavs i början av 1600-talet ha stått på en yta som blev kvarteret Islandet i samband med stadsplanläggningen ca 1640.

Butterick's-huset (fastigheten Lammet 8) är en byggnad i kvarteret Lammet vid Drottninggatan 57 på Norrmalm i Stockholm. Huset med sin jugendinspirerade glasfasad uppfördes mellan 1907 och 1910 och är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att bebyggelsen bedöms ha ”synnerligen höga kulturhistoriska värden”. Lammet 8 hade en pendang i ett liknande hus som uppfördes ungefär samtidigt i fastigheten Adam och Eva 4 mittemot. Det revs i början av 1960-talet.

Orfeusgruppen (även Orfeusbrunnen) är en fontänskulptur utförd 1926-1936 av Carl Milles och gjuten på Herman Bergman Konstgjuteri. Den står framför Konserthuset på Hötorget i Stockholm. Orfeus är den som fått representera musikkonsten och lyran inom den grekiska mytologin. Orfeusgruppen har, som så många andra verk av Milles, en lång och problematisk historia bakom sig och det slutgiltiga resultatet skiljer sig avsevärt från Milles båda förslag som han lämnade som sitt tävlingsbidrag till Daneliusfonden år 1925. En stor skulptur skulle pryda Stockholms konserthus entré mot Hötorget, som just uppfördes efter Ivar Tengboms ritningar, och Daneliusfonden hade utlyst en tävling, där Milles förslag “Musiken” blev vald. Stockholms stadsfullmäktige hade dock svårt att bestämma sig och det skulle ta nio år innan ett beslut fattades. Den första skissen till Orfeus visade en ensam, överslank mansgestalt i gigantisk skala som skulle ställas framför Konserthusets höga kolonner. Underredet liknade enligt elaka tungor ett knippe bananer eller en kronärtskocka. Orfeusgruppen räddades med hårfin marginal till Stockholm. År 1935 fattade Stadsfullmäktige äntligen sitt beslut att ge Milles uppdraget. Beslutet hade en rösts majoritet, som dessutom avgivits av misstag. Först nu började Carl Milles på allvar arbeta med skulpturen och slutresultatet blev ett helt annat än det förslag som Stadsfullmäktige hade beslutat om. Framför allt förändrades hela kompositionen genom tillkomsten av åtta kvinnliga och manliga gestalter som svävar i vattnet runt Orfeus. Den manliga figuren som förtvivlat höjer händerna mot himlen bär Beethovens anletsdrag. Detta var ingen tillfällighet, Beethoven var för Milles symbolen för det stora, lidande konstnärsgeni, som han själv gärna ville vara. När de nio figurerna med Orfeus i mitten liknades vid "en skulptural motsvarighet" till Beethovens Nionde symfoni ska Milles ha blivit påtagligt förtjust. Konserthusets arkitekt Ivar Tengbom var från början entusiastisk över Milles förslag. Av brev till Tengbom framgår hur omsorgsfullt Milles arbetade med att anpassa Orfeus-gruppen arkitektoniskt till det bakomliggande Konserthuset. En skiss till Orfeus och en replika av figurerna finns på Cranbrook i Detroit i USA. I Rottneros Park i Värmland finns en fontän med fyra av kvinnofigurerna ur gruppen. Stiftelsen B A Danelii donationsfond bidrog med 200 000kr till verkat.

Apoteket Ugglan är ett apotek i kvarteret Lammet vid Drottninggatan 59 i Stockholm. Apoteket har haft samma adress sedan 1798 och är därmed Sveriges äldsta apotek med sin verksamhet i över 221 år i samma byggnad, och näst äldst – efter Apoteket Svanen i Lund – med avseende på gatuadressen.

Restaurant 55:an (även kallad Källaren 55:an) var ett anrikt serveringsställe i kvarteret Lammet vid Drottningatan 55 på Norrmalm i Stockholm. Restaurangen, som hade sitt namn efter husnummer "55", existerade mellan 1863 och 1981 men hade sina rötter i en vinhandel från 1790-talet. Restaurant 55:an var en av Anders Zorns stamlokaler när han vistades i Stockholm.

Filmstaden Sergel är en biograf som ligger i Stockholms city vid Hötorget och Sergelgatan. Fastigheten ägs av Stockholms stads fastighetskontor och biografdelen hyrs av biografkedjan Filmstaden.

Sergelteatern var en biograf vars salong i ombyggd tappning numera utgör Salong 1 i Filmstaden Sergel vid Hötorget i Stockholm. Den invigdes i april 1959. I samband med planläggningen inför Norrmalmsregleringen på 1940-talet fanns planer att placera Stockholms Stadsteater i Hötorgscity på västra sidan om Sergelgatan. Planarkitekten Sven Markelius idé var att utforma Sergelgatan som ett gångstråk mellan Hötorget och Sergels torg, med Hötorgsskraporna på ena sidan och, i en lägre bebyggelse, teaterns glasade, upplysta foajé på den andra sidan. Teatern skulle ha en stor och en liten scen. Av dessa planer blev det till slut bara den mindre teatern kvar, Sergelteatern, som huvudsakligen användes som biograf. Stockholms Stadsteater placerades sedermera i Kulturhuset. Genom tillkomsten av Filmstaden Sergel 1995 och den uppglasade entréfasaden mot Hötorget, fick Markelius idé delvis en upprättelse. Biografen Sergelteatern byggdes vid detta tillfälle ihop med Filmstadens övriga salonger.