Skissernas museum

Småskolelärarinneseminariet i Lund var en läroanstalt i Lund. Småskolelärarinneseminariet i Lund inrättades 1881 av Malmöhus läns landsting som en lärarutbildningsanstalt för kvinnor. I januari 1882 skrevs de första eleverna in i de hyrda lokalerna i kvarteret Hyphoffslyckan 2, som ligger där Skissernas museums entrédelar ligger idag. Denna fastighet köptes in 1885 och 1892 uppfördes på den likaledes (1889) inköpta granntomten på Finngatan en gymnastiksalsbyggnad, som förutom gymnastiksal också innehöll ett par bostadsrum i den västra delen. Denna byggnad blev 1941 den första reguljära utställningslokalen för Arkiv för dekorativ konst, nuvarande Skissernas museum. Byggnaden används idag som en stor utställningslokal, Internationella salen. I hörnet Finngatan/Sölvegatan, kvarteret Bispen 12, uppfördes 1921 ett nytt skolhus, ritat av Carl Andrén. Huset hade fyra skolsalar, ett stort skolkök i källaren och några bostadsrum, och hade kaminer och kakelugnar för uppvärmning. Efter det att staten 1931 övertagit hela ansvaret för lärarutbildning, lades seminariet i Lund ned 1934 och själva skolhuset köptes av Fredrik Böök, som 1936 sålde det vidare till Lunds universitet. Det tidigare skolhuset blev lokaler för Institutionen för statistik och matematik, medan det tidigare gymnastikhuset 1938 överläts till Institutionen för konsthistoria för att bli museilokal. Omkring 1970 hade Arkiv för dekorativ konst tagit över också hela det tidigare skolhuset.

Skissernas museums skulpturpark är en skulpturpark utanför Skissernas museum i Lund. Utanför entrén till Skissernas museum och i parken framför Lunds universitetsbibliotek finns ett tjugotal fristående skulpturer och modeller till fristående skulpturer resta. På museets norra fasad finns ytterligare modeller samt materialprov till reliefer uppsatta.

Sölvegatan är en gata i nordöstra delen av Lund. Sölvegatan fick sitt namn 1883 i formen Sölvesgatan, men blev 1923 Sölvegatan. Sölve anknyter till Esaias Tegnérs två dikter "Jätten Finn" och "Gerda", där han låter jättens barn få namnen Gerda och Sölve. Den nedre delen av Sölvegatan började läggas ut i stadsdelen Professorsstaden från Biskopsgatan, som är en av de gator som ersatt stadsvallen runt den medeltida stadskärnan, i slutet av 1800-talet. Gatan har förlängts ett flertal gånger, och sträckte sig som längst från Biskopsgatan i nordöstlig riktning som en huvudgata genom den del av Lund som blivit Lunds universitets campusområde fram till Solbjärsvägen öster om E22, där den övergick i Olshögsvägen förbi de nya forskningsinstitutionerna Max IV-laboratoriet och European Spallation Source i Lunds utkant mot nordöst. År 2017 beslutade Lunds kommun att Sölvegatan skulle kortas ned och dess nordligare delar få nya namn. I samband med slutförandet av Lunds spårväg byggs ett nytt torg i höjd med Ingvar Kamprad Designcentrum kallat Ideontorget, där Sölvegatan fick en ny slutpunkt. Sträckan efter det nya torget fram till nästa rondell bytte namn till Ideongatan och den sista delen fram till Solbjersvägen blev Telefongatan. Planeringen av en ny byggnad för fysiska institutionen, senare Antikmuseet, var upphovet till Sölvegatan och Professorsstaden. Fysikprofessorn Albert Holmgren hade hittat lämplig mark på Hyphoffslyckan, som inköptes av godsägaren Gottfrid Warholm på Tuna slott. Denne erbjöd tomtmark till universitetet. Han lät också stadsingenjören August Jakobsson upprätta ett planförslag över området och föreslog Lunds stad att lägga ut en ny stadsdel som en villastad. Warholm föreslog också gatunamnen Sölves- och Finnsgatorna med anknytning till sagan om jätten Finn.

Lund (uttal ) är centralort i Lunds kommun och ligger i sydvästra Skåne i södra Sverige. Lund har ca 94 000 invånare vilket gör det till Skånes tredje största och Sveriges tolfte största tätort. Lunds universitet och Lunds stift styrs från Lund. Staden ingår i storstadsregionen Stor-Malmö enligt Statistiska centralbyrån. Lund ligger på en utlöpare av Romeleåsen som avgränsar Lundaslätten i nordöst.

Universitetsbiblioteket (UB) är huvudbibliotek för Lunds universitets bibliotek, som består av 26 bibliotek, där Universitetsbiblioteket har rollen som specialbibliotek med ansvar för de historiska samlingarna, specialsamlingar och det svenska trycket. Det är ett tvärvetenskapligt studie- och forskningscentrum. Universitetsbiblioteket grundades 1666, samtidigt med universitetet, och den förste bibliotekschefen var Christopher Rostius, medicine professor. Men det var först 1671 när domkapitlets bibliotek överlämnades till universitetet, som verksamheten kom igång. 1684 köpte och donerade Karl XI sin lärares, Emund Gripenhielms, bibliotek om 6 000 band till UB. Den innehöll till största delen krigsbyten. Sedan 1698 är det stadgat att biblioteket skall utbekomma ett exemplar av allt material som trycks i Sverige (så kallade pliktexemplar) och dessutom inneha ett nationellt uppdrag som lånecentrum för detta material. I biblioteket förvaras flera stora arkiv, till exempel De la Gardieska arkivet samt en stor mängd enskilda arkiv, till exempel från Esaias Tegnér, Hjalmar Gullberg och Victoria Benedictsson. Idag pågår också ett antal större digitaliseringsprojekt på biblioteket, till exempel är samtliga medeltida handskrifter fritt tillgängliga på nätet liksom samlingen av lundabilder av fotografen Per Bagge. Likaså kan man läsa breven till Esaias Tegnér och till Linnélärjungen Erik Gustaf Lidbeck. Internationellt intressant är också publicering av intervjuer med överlevande från koncentrationslägret Ravensbrück liksom publiceringen av papyrusfragment och medeltida handskrifter. Bibliotekets samlingar omfattade 2013 totalt cirka 10,7 hyllmil och den årliga tillväxten är cirka 650 hyllmeter. Liberiet söder om Lunds domkyrka anses vara bibliotekets första lokal. Därefter flyttades verksamheten till Kungshuset i Lundagård. Den nuvarande biblioteksbyggnaden på Helgonabacken, ritad av Alfred Hellerström, stod klar 1907. Den har sedan kompletterats med ett boktorn på 1930-talet och en större tillbyggnad, ritad av Klas Anshelm, på 1950-talet. Denna i sin tur kompletterades med en extra våning 1994/95, då det också gjordes en mer genomgripande renovering i huset. Biblioteket har också flera depåer där material som inte används så ofta förvaras. Under ett antal år var biblioteket uppdelat på fyra serviceställen: UB1 på Helgonabacken, UB2 på tekniska högskolans område, UB3 för kursböcker i Gamla kirurgen och UB4 för dagstidningar. Sedan omorganisation av biblioteksverksamheten vid Lunds universitet, finns åter all verksamhet samlad på Helgonabacken. År 2019 utsågs biblioteket till Sveriges vackraste byggnad av föreningen Arkitekturupproret.

Pufendorfinstitutet är ett forskningsinstitut inom Lunds universitet etablerat 2008 med syfte att skapa en flervetenskaplig miljö, ett "Institute for Advanced Studies", där forskare från olika discipliner inom och utom universitet ska kunna samarbeta för att identifiera, studera och analysera några av dagens och morgondagens problem och söka dess lösningar. Institutet har fått sitt namn efter Samuel von Pufendorf, som var en av Lunds universitets första professorer med betydande inflytande inte bara på sin samtid utan även på senare tids filosofer och statsmän. Institutet kunde komma till stånd tack vare en större donation från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse och med stöd från stiftelsen Akademihemman inom Lunds Universitet. Pufendorfinstitutet är beläget i den byggnad på Sölvegatan 2 som ursprungligen uppfördes som fysisk institution 1883-1886 och senare länge rymt Klassiska institutionen (sedermera Institutionen för antikens kultur och samhällsliv) och universitets antikmuseum. Arkitekt var Henrik Sjöström, en elev till Helgo Zettervall. Nya forskningsprogram startas varje akademiskt år efter utlysning och beslut av institutets styrelse.

Antikmuseet var ett museum i Lund som drevs av Lunds universitet. I samlingarna ingick ett antal gipsavgjutningar av antika statyer, men även ett stort antal originalföremål, inte minst keramik. Museet var från 1951 beläget i Klassiska institutionens byggnad på Sölvegatan 2 (Classicum, tidigare Fysicum). En grund till det som skulle bli Antikmuseets samlingar hade lagts av Martin P:son Nilsson. Museet var under flera år nedläggningshotat. Från år 2001 slutade universitetet betala museets hyra och museet blev beroende av privata donatorer. En stödförening, Föreningen Antikmuseets Vänner, bildades år 2000 för att rädda museet. År 2004 skänkte Birgit Rausing en årshyra. År 2007 stängdes dock museet. Från år 2008 tas samlingarna över av Lunds universitets historiska museum. En del ställdes ut i Historiska museets nya antiksal. Vissa av de större avgjutningarna kunde inte flyttas, utan blev kvar i den gamla byggnaden. Övriga delar magasinerades. De gamla lokalerna på Sölvegatan 2 togs över av det nybildade Pufendorfinstitutet.

Kalmar nation är en av tretton studentnationer vid Lunds universitet.

Gamla Biskopshuset är en representations- och konferensbyggnad i Lund. Efter det att Lunds universitet 1841 hade fått byggnadsanslag, uppfördes 1842–1845 ett institutionshus vid dåvarande Vallgatan för att inrymma institutionerna för zoologi, fysik och kemi. Tanken var ursprungligen att bygga det nya huset vid Paradisgatan, men universitetet köpte i stället den så kallade Söderbergska lyckan av sämskmakare J. Söderberg, vilken låg omedelbart norr om stadsvallen. Den nya byggnaden ritades av Carl Georg Brunius, som vid denna tidpunkt också var universitetets rektor, och uppfördes i medeltidsromantisk stil i rött tegel. Efter några år ansåg universitetet att byggnaden var för liten och bytte 1849 hus med Lunds stift. Universitetet övertog det tidigare biskopsresidenset, numera Historiska museet vid Krafts torg och institutionshuset blev det nya biskopsresidenset. Carl Georg Brunius gjorde en anpassning av byggnaden till sitt nya ändamål, så att kök och ekonomiutrymmen inrättades i sockelvåningen, medan bostadsdelen med 21 rum förlades till mellanvåningen och delar av övervåningen. Högst upp inreddes i övrigt representationslokaler. I husets fanns sammanlagt 15 kakelugnar. År 1855 uppfördes en lång ekonomibyggnad längs den nordöstra tomtgränsen med bland annat brygghus, bakugn, drängkammare, stall, avträden och gödselstad. Gårdshuset är byggt i rött tegel med ett valmat sadeltak. Henrik Reuterdahl var den förste biskopen som 1855 flyttade in, efterträdd året därpå av Johan Henrik Thomander, som lät inreda en festsal på tredje våningen. I denna gjordes ett kassettak 1898–1899 med dekorationsmålningar av Svante Thulin. Huset renoverades 1925-1927 efter ritningar av Theodor Wåhlin. På 1990-talet ansågs biskopsresidenset för stort och Lunds universitet köpte fastigheten 1994. Per-Olov Ahrén blev den siste biskopen som bodde där, fram till 1993. Efter ombyggnad används Gamla Biskopshuset numera som representations- och konferenslokaler för universitetet. I Gamla Biskopshuset inryms en del av universitetets tavelsamling. En av de målningar som finns i Gamla Biskopshuset är ett porträtt av medicinprofessorn Eberhard Rosén-Rosenblad, som målats av Martin David Roth.

Johan Henrik Thomanders studenthem, även Thomanders, är ett studenthem för manliga studenter i Lund, instiftat 1895. Det ligger på Sandgatan, granne med Zettervallska villan. Under hela 1900-talet har "hemmet", som det kallas i folkmun, betytt mycket för Lunds unga kulturliv. Lundakarnevaler, Lundaspex och Toddyspex har skapats innanför hemmets väggar och många av de boende är ofta engagerade i ideella studentföreningar. Inval är baserat på lämplighet och görs genom intervju efter ansökan. Studenthemmet har varit en plantskola för både lokalt och nationellt kända komiker, till exempel Hans Alfredson, Stellan Sundahl och Johan Wester. I studenthemmets källare finns stora "muralmålningar", skapade på initiativ av Hans Alfredson när han bodde där.

Allhelgonaklostret var ett benediktinerkloster i Lund. Det var det första klostret i Lund, grundat någon gång före år 1089. Benediktinerorden stiftare var Benedikt av Nursia. Benediktinerna ägnade sig främst åt fattigvård och välgörenhet, men bedrev också jordbruk och trädgårdsodling. Allhelgonaklostret var beläget strax norr om Lunds stadsområde vid platsen för nuvarande Universitetsbiblioteket. Det var en stor anläggning, där klosterbyggnaderna tillsammans med en stor kyrka troligen bildade en fyrkant kring en gårdsplan. Det stod, till skillnad från de flesta andra kloster och kyrkor i Lund, kvar efter reformationen och sekulariserades 1558. Allhelgonaklostret är det enda medeltida kloster i Lund som finns avbildat. Erik Dahlbergh avbildade det på tre av sina bataljritningar från slaget vid Lund 1676. Där syns det efter 1536 ombyggda klostret invid en tidigare väldig kyrka som står som en förfallen ruin. Klosterbyggnaderna sprängdes senare i tre omgångar 1693, 1697 och 1707 och användes troligen som byggnadsmaterial. En liten murrest av klosterbyggnaderna finns bevarad norr om det nuvarande Universitetsbiblioteket.

Sandgatan är en gata i Kulturkvadranten i Lunds stadskärna. Gatan härstammar från 900-talet. Den löper mellan Lundagård och Biskopsgatan. Längs gatan ligger flera byggnader som hör till universitetet. På kartor från 1700-talet kallas den del av gatan som ligger norr om Paradisgatan för Helenegatan. Sedan 1800-talet kallas dock hela gatan för Sandgatan. Under 1800-talet räknades Sandgatan som Lunds "paradgata"med Gamla Biskopshuset som gatans avslutning norrut. Universitetshuset och Universitetsplatsen kom att anläggas vända mot AF-borgen och Sandgatan. 1980 stängdes gatan söder om AF-borgen till Kungsgatan för biltrafik och gatubeläggningen revs upp. Sedan dess sträcker sig Sandgatan från Biskopsgatan till en vändplats framför AF-borgen.