Sandgatan

Kulturens hökeri är en byggnad i hörnet S:t Annegatan och Tomegapsgatan i Lund, som inhyser en museal detaljhandel. Den ägs av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. Huset är troligen uppfört 1815 och köptes samma år av pigan Marna Nilsdotter. Huset är en putsad korsvirkeskonstruktion med tegelfyllnad. Fastigheten bestod ursprungligen av förstuga, kök och två rum i ett plan, med en gårdsplan bakom huset. Hustrun till svarvaren L.P. Landgren, vilken ägde huset 1898-1929, idkade handel i ett av husets bostadsrum, och hennes son och sonhustru fortsatte rörelsen, vilken även brevbäraren Nils Ohlsson och hans hustru gjorde från 1891. Vid en ombyggnad 1906 av Jöns Larsson slogs rummen mot gatan ihop till en ordentlig butikslokal med disk och hyllinredning. Inredningen i Kulturens hökeri kommer till större delen från Anna Perssons butik på Bredgatan 34 och till en mindre del från Elisabeth H. Larssons hökeri på Tomegapsgatan från 1906.

Gamla kirurgen, numera Hus R, är en byggnad vid Sandgatan i Lund, som uppfördes 1867 som kirurgisk klinik för Lunds lasarett. Den ritades av Helgo Zettervall i sengotisk stil och har senare som sjukhus om- och tillbyggts efter ritningar av Axel Kumlien 1905 och Salomon Sörensen 1928. Byggnaden ligger på Lunds gamla lasarettsområde och byggdes som en kirurgisk paviljong. Huset förblev i huvudsak oförändrat i nästan 40 år. År 1905 lyckades den sedan några år nytillträdde kirurg- och sjukhuschefen, professor Jacques Borelius, få landstinget att renovera, modernisera och bygga ut kliniken. Efter det att lasarettet flyttat från södra lasarettsområdet omkring 1970, ombyggdes Gamla kirurgen efter ritningar av Anselms arkitektkontor till undervisningslokaler för Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet.

Johan Henrik Thomanders studenthem, även Thomanders, är ett studenthem för manliga studenter i Lund, instiftat 1895. Det ligger på Sandgatan, granne med Zettervallska villan. Under hela 1900-talet har "hemmet", som det kallas i folkmun, betytt mycket för Lunds unga kulturliv. Lundakarnevaler, Lundaspex och Toddyspex har skapats innanför hemmets väggar och många av de boende är ofta engagerade i ideella studentföreningar. Inval är baserat på lämplighet och görs genom intervju efter ansökan. Studenthemmet har varit en plantskola för både lokalt och nationellt kända komiker, till exempel Hans Alfredson, Stellan Sundahl och Johan Wester. I studenthemmets källare finns stora "muralmålningar", skapade på initiativ av Hans Alfredson när han bodde där.

Gamla Biskopshuset är en representations- och konferensbyggnad i Lund. Efter det att Lunds universitet 1841 hade fått byggnadsanslag, uppfördes 1842–1845 ett institutionshus vid dåvarande Vallgatan för att inrymma institutionerna för zoologi, fysik och kemi. Tanken var ursprungligen att bygga det nya huset vid Paradisgatan, men universitetet köpte i stället den så kallade Söderbergska lyckan av sämskmakare J. Söderberg, vilken låg omedelbart norr om stadsvallen. Den nya byggnaden ritades av Carl Georg Brunius, som vid denna tidpunkt också var universitetets rektor, och uppfördes i medeltidsromantisk stil i rött tegel. Efter några år ansåg universitetet att byggnaden var för liten och bytte 1849 hus med Lunds stift. Universitetet övertog det tidigare biskopsresidenset, numera Historiska museet vid Krafts torg och institutionshuset blev det nya biskopsresidenset. Carl Georg Brunius gjorde en anpassning av byggnaden till sitt nya ändamål, så att kök och ekonomiutrymmen inrättades i sockelvåningen, medan bostadsdelen med 21 rum förlades till mellanvåningen och delar av övervåningen. Högst upp inreddes i övrigt representationslokaler. I husets fanns sammanlagt 15 kakelugnar. År 1855 uppfördes en lång ekonomibyggnad längs den nordöstra tomtgränsen med bland annat brygghus, bakugn, drängkammare, stall, avträden och gödselstad. Gårdshuset är byggt i rött tegel med ett valmat sadeltak. Henrik Reuterdahl var den förste biskopen som 1855 flyttade in, efterträdd året därpå av Johan Henrik Thomander, som lät inreda en festsal på tredje våningen. I denna gjordes ett kassettak 1898–1899 med dekorationsmålningar av Svante Thulin. Huset renoverades 1925-1927 efter ritningar av Theodor Wåhlin. På 1990-talet ansågs biskopsresidenset för stort och Lunds universitet köpte fastigheten 1994. Per-Olov Ahrén blev den siste biskopen som bodde där, fram till 1993. Efter ombyggnad används Gamla Biskopshuset numera som representations- och konferenslokaler för universitetet. I Gamla Biskopshuset inryms en del av universitetets tavelsamling. En av de målningar som finns i Gamla Biskopshuset är ett porträtt av medicinprofessorn Eberhard Rosén-Rosenblad, som målats av Martin David Roth.

Archaeologicum är en byggnad på Sandgatan i Lund, vilken fram till sommaren 2014 inrymde Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet. Byggnaden uppfördes 1853 i rött tegel i nordvästra hörnet av dåvarande botaniska trädgården efter ritningar av Hans Jakob Strömberg, som även ritat den snett emot liggande AF-borgen. Byggnaden användes ursprungligen som anatomisk institution fram till 1897, då geologerna flyttade in. Från 1930 och fram till 1990-talet inrymde byggnaden teologiska institutionen och var då känd som Theologicum. År 1952 genomfördes vissa förändringar i byggnadens interiör efter ritningar av Klas Anshelm. Byggnaden blev byggnadsminnesmärke 1971.

Palaestra et Odeum är en byggnad tillhörande Lunds universitet belägen vid Universitetsplatsen. Byggnaden uppfördes 1883 efter ritningar av Helgo Zettervall och härbärgerade då en gymnastiksal (Palaestra) och en musiksal (Odeum). Bakom fasaden finns även delar av det gamla orangeriet från 1750-talet som tidigare funnits på platsen då Botaniska trädgården var belägen här. Byggnaden huserar fortfarande universitetets musikcentrum Odeum, och studentsymfoniorkestern Akademiska kapellet musicerar där sedan invigningen. Gymnastiksalen förstördes och delar av huvudfasaden skadades i en brand 1980. Vid återuppbyggandet blev den tidigare gymnastiksalen i stället föreläsningssal medan Odeum återställdes helt som musiksal och övningslokaler. Som ersättning för gymnastiksalen byggdes Gerdahallen vilken stod klar 1983 vid Sölvegatan. Efter modernisering av utrustning i föreläsningssalen ingår denna sedan 2007 som en del i Lunds universitets Kongresscentrum (numera LU Konferens) som i övrigt anordnar olika arrangemang i flera lokaler runt Universitetsplatsen.

AF-borgen, eller Akademiska Föreningens hus, är en byggnad i parken Lundagård som sedan byggnationen varit navet i det akademiska hjulet i Lund. I AF-borgen finns fest- och samlingssalar, föreningslokaler för ett 40-tal organisationer, AF:s administration samt Tegnérs matsalar (kända för kryddgrönt) och det återuppståndna Café Athen. AF-borgen ägs av AF-Borgen Aktiebolag som i sin tur kontrolleras av Akademiska Föreningen.

Runstenskullen är en liten hög med en samling runstenar på Universitetsplatsen i Lundagård i Lund. Runstenskullen har sex runstenar från olika platser i Skåne. Runstenarna skänktes av Föreningen för Skånes fornminnen och iordningställdes 1868 till 200-årsjubileet av Lunds universitets grundande. Tidigare fanns Lundagårdsstenen också där, men den flyttades 1956 till Universitetsbibliotekets entré.

AF:s Arkiv & Studentmuseum (vardagligt endast AF:s Arkiv) är en unik samling av studentlivsrelaterade dokument och föremål, främst från Lund men även från övriga Sverige. Arkivet utgör ett utskott inom Akademiska Föreningen, AF.

Sankt Pauls kyrka, eller i den danska namnformen Sankt Povls kyrka, var en medeltida kyrka från 1100-talet i Lund. Kyrkan, som var helgad åt aposteln Sankt Paulus, låg någonstans under östra delen av de centrala delarna av Akademiska Föreningens byggnad. Den hade troligen ett långsmalt långhus och kvadratiskt kor. Sankt Pauls kyrka nämns i en skriftlig källa första gången 1285. Den 20 augusti 1299 upprättade kanikprästen Kristian i Lund sitt testamente, i vilket han föreskrev bland annat, att ett belopp skulle gå till Sankt Pauls kyrka i Lund. När Akademiska Föreningens byggnad, AF-borgen, byggdes till norrut 1909, med bland annat sitt runda torn, hittades gravar på kyrkogården som omgav kyrkan. Ytterligare gravar hittades 1947, då en oljetank skulle grävas ner. De äldsta funna gravarna har daterats till 1100-talet. År 2006 gjordes det grävningsarbeten för att dra ledningar, och då hittades en mindre del av kyrkans grundmurar.

Skissernas museums skulpturpark är en skulpturpark utanför Skissernas museum i Lund. Utanför entrén till Skissernas museum och i parken framför Lunds universitetsbibliotek finns ett tjugotal fristående skulpturer och modeller till fristående skulpturer resta. På museets norra fasad finns ytterligare modeller samt materialprov till reliefer uppsatta.

Lindforska huset är ett borgarhus i Lund från omkring 1750. Lindforska huset ligger på ursprunglig plats vid Adelgatan och ingår i friluftsmuseet Kulturen. Det är ett korsvirkeshus av timrad ek, men har sedan 1800-talet en helt putsad fasad mot Adelgatan. Huset byggdes troligen som ny huvudbyggnad på teologiprofessorn Henrik Benzelius gård. Huset har mot gården, där ingången ligger, en bred frontespis, som tillkom i början av 1800-talet. Lunds universitets fäktmästare Per Henrik Ling ägde och bodde i huset mellan 1807 och 1818. Historieprofessorn Anders Otto Lindfors var därefter ägare och bodde där till sin död 1841. Därefter bodde hans änka kvar i ena hälften av huset, medan den andra hyrdes ut. Familjen sålde inte huset förrän 1882. Huset köptes av Kulturen 1898. Det har renoverats vid flera tillfällen. Efter en renovering 1973 användes den västra delen som utställningslokal för Kilian Stobæus naturaliesamlingar, medan den östra delen användes för tillfälliga utställningar. Vid den senaste renoveringen 1997 återfick bottenvåningen sin rumsindelning från 1800-talet. Exteriören har återfått sitt utseende från 1900-talets början. Bottenvåningen används sedan 1997 som utställningslokaler för Universitetsmuseet i Lund, medan ovanvåningen används som kontor.