Kunsthøgskolen i Oslo

Åmotbrua är en gångbro över Akerselva på Grünerløkka i Oslo. Bron, vars ursprungliga namn är Aamodt bru byggdes 1851–1855 över Drammenselva utanför Åmot i Modums kommun. Den var en av Norges första hängbroar. Konstruktionen är upphängd på järnkedjor smidda på Nes jernverk. Bron ersattes av en balkbro, och skänktes 1952 till Oslo kommun som 1962 placerade bron på dess nuvarande plats över Akerselva. Tanken var att den skulle markera ingången till det då planerade Norsk teknisk museum, som dock kom att byggas på annan plats. Vid bron finns det en inskription som lyder: «100 MAND KAN IEG BÆRE, MEN SVIGTER UNDER TAKTFAST MARSCH»

Alexander Kiellands plass är ett torg i Grünerløkka i Oslo. Torget ligger på Ila mellan Uelands gate, Maridalsveien och Waldemar Thranes gate. Ytan är på 8 660 m2 och torget har formen av en triangel med två långsidor på ca 260 meter och en kortsida på ca 100 meter.

Kulturkirken Jakob är en kyrka i Oslo, ritad av arkitekten Georg Andreas Bull och uppförd 1880. Kyrkan har sitt namn efter aposteln Jakob. Altartavlan från byggåret av Eilif Peterssen föreställer de tillbedjande herdarna. I vapenhuset hänger en relief av ärkeängeln Mikael. Kyrkan, med 600 sittplatser, fungerade som församlingskyrka Jakob kirke för Jakobs församling fram till 1985, då den stängdes av riksantikvarien på grund av allvarliga sättningsskador. Kyrkan återöppnades i februari 2000 som kulturkyrka i regi av Kirkelig Kulturverksted, som långtidshyr den av Kirkelig Fellesråd i Oslo. Kyrkan är en av få renodlade kulturkyrkor, med föreställningar inom teater, dans och andra kulturyttringar. I källaren har man utställningslokaler.

Uelands gate är en gata i Oslo. Den är 2,1 km lång. Gatan börjar som en förlängning av Maridalsveien precis före Alexander Kiellands plass, korsar Waldemar Thranes gate och Griffenfeldts gate (ring 2) och slutar vid Tåsenveien där denna fortsätter norrut. Uelands gate räknas som gränsen mellan østkanten og vestkanten i Oslo. Uelands gate förbinder områdena Ila, Lovisenberg, Sagene och Tåsen. Gatan är utefter hela sin längd en gränsgata mellan stadsdeler: Längs Alexander Kiellands plass mellan stadsdelarna St. Hanshaugen (jämna nummer) och Grünerløkka, från Waldemar Thranes gate till Stavangergata mellan stadsdelarna St. Hanshaugen och Sagene (udda nummer), och därifrån till Tåsenveien mellan Sagene och Nordre Aker. Gatan är sedan 1879 namngiven efter Ole Gabriel Gabrielsen Ueland (1799-1879), stortingsman 1833-1869, som var känd som ledande bland bönderna på Stortinget. Gatan är bred eftersom det planlades en spårvagnslinje i eget körfält mitt i gatan. Detta realiserades inte. Från 1949 till 1962 gick det trådbuss på Uelands gate. För biltrafiken är Uelands gate en huvudgata nord-syd i Oslo innerstad. Årsdygnstrafiken (genomsnittligt antal fordon per dygn under ett år) där gatan korsar Griffenfeldts gate (ring 2) var 12 700 år 2004 (1990 13 900). Under morgon- och eftermiddagsrusningen passerar drygt 1 000 cyklister (2006) Uelands gate vid ring 2. Längs gatan ligger följande platser: Alexander Kiellands plass, 0,7 hektar park med vattenspegel, uteservering m.m. Ilakomplexet (nr 32-52), kommunalt bostadsprojekt byggt under 1920-talet i nyklassicistisk stil, med den monumentala Ilatrappen. Iladalen, bostadsprojekt från 1930- och 40-talen i funktionalistisk stil. Arkitekt Rivertz' plass och Det Rivertzke kvartal, stadens första lamellhus (1911). Geitmyra med skolträdgårdar. Nordre gravlund. Parken Gråbeinsletta.

Ankertorget är ett torg i Oslo som ligger i området Hausmannsområdet i stadsdelen Grünerløkka och avgränsas av Torggata, Hausmannsgate, Storgata och Axel Maurers vei. Torget har fått sitt namn efter Christian Anker, som ägde Ankerløkka och var en av Oslos (som då hette Christiania) rikaste affärsmän.

Nybrua är en bro över Akerselva i Oslo. Bron ligger i Grünerløkka och förbinder Storgata och stadsdelen Hausmannsområdet med Trondheimsveien och Thorvald Meyers gate på Grünerløkka. Nybrua byggdes 1827. Samtidigt förlängdes Storgata och nedre delen av Trondheimsveien anlades. Som Christianias viktigaste infartsväg från norr blev detta en del av Trondhjemske hovedvei. Tidigare hade nuvarande Brugata, Vaterlands bru och Lakkegata bildat huvudvägen norrut från staden. Nybrua är numera utvidgad och förstärkt för att tåla spårvagn och modern biltrafik, men delar av den ursprungliga bron är fortfarande synlig.

Oslo (norskt uttal: [²uʂlu, eller ²uslu]), från 1624 till 1924 Christiania (också stavat Kristiania från 1877 till 1924), äldst Anslo/Ásló/Ósló, är Norges huvudstad och administrativt är Oslo kommun ett eget fylke, med drygt 716 000 invånare. Tätorten Oslo omfattar den sammanhängande bebyggelsen i och runt staden har över en miljon invånare,, medan hela storstadsområdet har drygt 1,5 miljoner. I storstadsområdet ingår bland annat förortskommunerna Asker, Bærum, Nordre Follo, Lørenskog, Lillestrøm och Nesodden. Staden grundades omkring år 1000 och blev huvudstad 1299. Efter en tredagarsbrand 1624 flyttades staden västerut och nyanlades under namnet Christiania, medan det ursprungliga Oslo behöll sitt namn som ett område utanför staden. Vid utvidgningen av staden 1859 införlivades förstaden Oslo i Kristiania.

Vår Frelsers gravlund är en gravlund (begravningsplats) i Oslo. Den ligger i stadsdelen St. Hanshaugen nära Gamle Aker, norr om Hammersborg i Oslos centrum. Den är mest känd för att många kända norrmän ligger begravda där. Gravlunden är uppdelad i fem delar, Æreslunden (Ärans lund), Vestre delen (väst), Sørlege delen (söder), Austre delen (öster) och Nordre delen (norr). Invigningen skedde sommaren 1808, den första som begravdes där var Anna Lange Thulesius, en prästänka. 1903 blev den en gravplats för välkända norrmän. Idag är gravplatsen full, inte ens urnor får plats. I anslutning till lunden finns en ortodox och katolsk kyrka. I den östra delen står ett litet klocktorn som inte används vid begravningar, utan för att markera arbetsdagens början och slut för kyrkogårdens arbetare.

Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo var fram till 2015 namnet på Svenska kyrkans utlandsförsamling i Norge. Numera heter församlingen Svenska kyrkan i Norge. Församlingen utgörs av Svenska kyrkans medlemmar i hela Norge och är ett i Norge registrerat trus- och lissynssamfunn. 2012 registrerades 19 950 medlemmar och samfundet utgjorde därmed det fjärde största kristna trossamfundet i Norge efter, i storleksordning, Norska kyrkan, Katolska kyrkan och Pingstkyrkan. Sedan 2012 finns regelbunden församlingsverksamhet, förutom i Oslo, i Trondheim, Bergen och Stavanger.

Svenska Margaretakyrkan är en kyrka på Hammersborg i Oslo som hör till Svenska kyrkan. Kyrkan stod färdig 1925 och har adressen Hammersborg torg 8. Margaretakyrkan är församlingskyrka för Svenska kyrkan i Norge (fram till 2015 benämnt Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo).

Synagogan i Oslo (norska: Synagogen i Oslo) invigdes 1920 av Det Mosaiske Trossamfund (DMT). Synagogan blev beskjuten med automatvapen i september 2006. Inga personer skadades.

Hammersborg är ett urbant område på en kulle i norra änden av innerstaden i Oslo, i stadsdelen St. Hanshaugen. Kullen är trevligt belägen som en plats för viktiga byggnader, och från mitten av 1800-talet till 1920-talet diskuterades det att bygga bland annat rådhuset här. Hammersborg kännetecknades då av låga korsvirkesbyggnader och träbyggnader. De flesta gamla hus revs och ersätts av modernare stål- och betongbyggnader. Några av de gamla husen och ett duvslag har flyttats till Norsk Folkemuseum. Detta område inkluderar nu bland annat Trefoldighetskirken, Svenska Margaretakyrkan, katolska St. Olavs domkyrka, det gamla Deichmanske bibliotek, anglikanska St. Edmund's Church, delar av Regjeringskvartalet och Kristparken. Den äldsta kända byggnaden i Hammersborg var Christi-kyrkan, byggd 1626. Krist-kyrkogården grundades 1654 i samband med pesten som härjade i staden. Kyrkan revs 1756, en del av kyrkogården, Kristparken är intakt. Den äldsta kvarvarande byggnaden från gamla Hammersborg är Fredensborgveien 1, ett trähus med en våning från 1827. Fredensborgveien 5, byggd i en muromgärdad korsvirkesbyggnad under första hälften av 1800-talet, bevarades 2008 som ett "byggnadshistoria och kulturhistoriskt viktigt exempel på en stad- och förortsgård i Oslo från första hälften av 1800-talet."