Vår Frelsers gravlund

Denna artikel behandlar den tidigare Oslo katedralskola i Gamlebyen. För skolan i Kristiania, se Oslo katedralskole (Kristiania) Oslo katedralskole eller Schola Osloensis var en skola som grundades under medeltiden. Namnet är anknutet till Oslos äldsta domkyrka, Hallvardskatedralen, som idag är en ruin i Minneparken i Gamlebyen. Oslo katedralskole drevs i Gamlebyen till en bit in på 1600-talet. Det antas att Oslo katedralskole etablerades omkring 1152–1153, då påvens utsände kardinal Nicolaus Breakspeare (den senare påven Hadrianus IV) proklamerade att det skulle vara skolor vid biskopssätena i Oslo, Bergen och Hamar, förutom vid ärkebiskopssätet i Nidaros. Skolan kan vara äldre och att Breakspeare stadfäste en skola som etablerades redan i samband med kanoniseringen av Sankt Halvard. Från grundandet var skolan först och främst en prästskola och den lärdomstradition som eleverna invigdes i var den romersk-katolska kyrkans. Undervisning skedde på latin i astronomi, geometri, aritmetik, musik, grammatik, retorik och dialektik. Efter reformationen minskade förbindelsen med Europa, men knöts i stället hårdare till Danmark och norra Tyskland, med lärare med bakgrund från lutherska universitet i Köpenhamn och Rostock. Den lokaliserades efter reformationen till det tidigare Olavsklostret, blev stor jordägare och spelade en viktig roll för spridning av lutherdomen. Under 1400-talet var skolan centrum för de så kallade Oslohumanisterna, av vilka biskopen Jens Nilssøn, teologen Jacob Jacobsen Wolf och teologen Hallvard Gunnarsøn var centralgestalter. Nilssøn och Wolf var också rektorer vid skolan. 1600-talet räknas som det lärda århundradet. Flera av dem som var knutna till katedralskolen var de mest välutbildade i Norge på sin tid. År 1636 inrättades ett gymnasium i anslutning till skolan, Cathedralcollegiet. Från det andra skolåret fick inte katedralskolans elever tala annat än latin med varandra, inte heller på fritiden. I Kirkeordinansen från 1607 heter det att icke skal der heller andit læris udi dem [skolene] end Latine. Det är oklart när skolan flyttade från den 1624 nedbrända Medeltidsstaden till det nya Kristiania. Skolan fortsatte i Gamlebyen några år efter det av kung Kristian IV bestämt att staden skulle återuppbyggas väster om Bjørvika efter branden 1624. Det är också känt att Katedralskolen 1637 köpte nya lokaler vid torget Christiania torv.

Synagogan i Oslo (norska: Synagogen i Oslo) invigdes 1920 av Det Mosaiske Trossamfund (DMT). Synagogan blev beskjuten med automatvapen i september 2006. Inga personer skadades.

Akersgata är en cirka 900 meter lång gata i centrala Oslo som löper från Akershus fästning till Hammersborg, där den delar sig i Akersveien och Ullevålsveien. Den kallades tidigare för Norges Fleet Street eftersom tidningarna Aftenposten, VG och Dagbladet hade sina redaktioner där. 2003 flyttade Aftenposten och 2008 Dagbladet så att det bara var VG kvar. 2014 flyttade Aftenposten tillbaka från Postgirobygget till Akersgata 55, i samma byggnad där VG ligger.

Hammersborg är ett urbant område på en kulle i norra änden av innerstaden i Oslo, i stadsdelen St. Hanshaugen. Kullen är trevligt belägen som en plats för viktiga byggnader, och från mitten av 1800-talet till 1920-talet diskuterades det att bygga bland annat rådhuset här. Hammersborg kännetecknades då av låga korsvirkesbyggnader och träbyggnader. De flesta gamla hus revs och ersätts av modernare stål- och betongbyggnader. Några av de gamla husen och ett duvslag har flyttats till Norsk Folkemuseum. Detta område inkluderar nu bland annat Trefoldighetskirken, Svenska Margaretakyrkan, katolska St. Olavs domkyrka, det gamla Deichmanske bibliotek, anglikanska St. Edmund's Church, delar av Regjeringskvartalet och Kristparken. Den äldsta kända byggnaden i Hammersborg var Christi-kyrkan, byggd 1626. Krist-kyrkogården grundades 1654 i samband med pesten som härjade i staden. Kyrkan revs 1756, en del av kyrkogården, Kristparken är intakt. Den äldsta kvarvarande byggnaden från gamla Hammersborg är Fredensborgveien 1, ett trähus med en våning från 1827. Fredensborgveien 5, byggd i en muromgärdad korsvirkesbyggnad under första hälften av 1800-talet, bevarades 2008 som ett "byggnadshistoria och kulturhistoriskt viktigt exempel på en stad- och förortsgård i Oslo från första hälften av 1800-talet."

Trefoldighetskirken är en central storstadskyrka på Hammersborg i Oslo. Trefoldighetskirken invigdes 1858 av biskop Jens Lauritz Arup. Den är en centralkyrka i nygotik, med två klocktorn och en åttakantad kupol, välvd över fyra flyglar. Kyrkan ritades av Hamburgsarkitekten Alexis de Chateauneuf, men blev tidigt övertagen av hans elev Wilhelm von Hanno. Denne gjorde en del ändringar i de ursprungliga ritningarna och stod själv bakom många av interiördetaljerna i kyrkan. Seden invigningen har Trefoldighetskirken fått en rad nya konstverk och utsmyckningar. 1863 kom den stora dopfunten i form av en ängel. Konstverket är utfört av bildhuggaren Julius Middelthun från Kongsberg. Han räknas som Norges främste skulptör före Gustav Vigeland och står bland annat bakom Schweigaard-statyn på universitetsplatsen, och en rad andra konstverk som pryder Oslo. Dopängeln är en ytterst originell dopfunt. Ängeln håller ett snäckskal, vilket utgör själva dopfatet, mellan sina händer.

Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo var fram till 2015 namnet på Svenska kyrkans utlandsförsamling i Norge. Numera heter församlingen Svenska kyrkan i Norge. Församlingen utgörs av Svenska kyrkans medlemmar i hela Norge och är ett i Norge registrerat trus- och lissynssamfunn. 2012 registrerades 19 950 medlemmar och samfundet utgjorde därmed det fjärde största kristna trossamfundet i Norge efter, i storleksordning, Norska kyrkan, Katolska kyrkan och Pingstkyrkan. Sedan 2012 finns regelbunden församlingsverksamhet, förutom i Oslo, i Trondheim, Bergen och Stavanger.

Svenska Margaretakyrkan är en kyrka på Hammersborg i Oslo som hör till Svenska kyrkan. Kyrkan stod färdig 1925 och har adressen Hammersborg torg 8. Margaretakyrkan är församlingskyrka för Svenska kyrkan i Norge (fram till 2015 benämnt Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo).

Deichmanske bibliotek, även Deichman, är Oslos kommuns bibliotek och Norges största folkbibliotek[källa behövs]. Det grundades 1785 och är Norges äldsta offentliga bibliotek. Dörrarna öppnades den 12 januari 1785. Grundplåten till boksamlingen var Carl Deichmans böcker, som biblioteket fick genom ett testamente. Sammanlagt testamenterade Deichman 6 069 böcker och 261 manuskript. Biblioteket har alltid varit öppet för stadens invånare, och de äldsta låneprotokollen visar att det användes flitigt. Eftersom bibliotekarien Jacob Rosted också var rektor vid Katedralskolan blev det år 1802 bestämt att samlingen skulle flyttas till skolbyggnaden och ställas upp tillsammans med skolans bibliotek. Deichmanske bibliotek blev stående som en del av skolbiblioteket fram till mitten av 1800-talet, då det fick egna lokaler. Biblioteket fick även en egen bibliotekarie, Gerhard Magnus. Under Haakon Nyhuus var Deichmanske bibliotek ledande i Norden. Under 1930-talet blev den klassiska huvudbyggnaden uppförd. Huvudbiblioteket blev i Regeringskvarteret invigt 1933, men stängdes 2019. Bibliotekets nya huvudbibliotek Deichman Bjørvika öppnade för allmänheten våren 2020.

Fiskarena (norska: Fiskerne) är ett konstverk i sandblästrad naturbetong som varit en del av en gavelvägg på det numera rivna kontorshuset Y-blokken i Regjeringskvartalet i Oslo i Norge. Det skapades 1970 av Carl Nesjar i samarbete med Pablo Picasso, som skissat förlagan, samt i samarbete med byggnadens arkitekt Erling Viksjø. Motivet är tre fiskare som stående i en båt på havet drar in ett nät med tre stora fiskar. Bilden kompletteras med en sol. Konstverket är ett i en serie på fem platsspecifika verk av Picasso och Nesjar i de två kontorsbyggnaderna Høyblokken och Y-blokken, som gjordes i samma teknik i Oslos regeringskvarter åren 1957–1970. Fiskarena är det enda av dem som var placerat utomhus. Övriga är Måsen, tidigare i entréhallen i Y-blokken samt Stranden, Satyr och faun samt en annan version av Fiskarena på olika våningsplan i Höyblokkens trapphall. Utomhusversionen av Fiskarena täckte de tre övre av de fem våningsplanen, på en av de tre gavlarna, på Y-blokken. Ristningen är åtta meter hög och 18 meter bred och var en integrerad del av den utskjutande gavelväggen på de övre våningsplanen.

22. juli-senteret är ett norskt statligt informationscenter om terrorattentaten i Norge 2011. Centret öppnades den 22 juli 2015 i bottenvåningen i H-blocket i Regjeringskvartalet i Oslo. Det är i första hand avsedd att förmedla fakta om terroristattacker och hur och varför det ska byggas ett nytt regeringskvarter. Institutt for historiske studier vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet har det akademiska ansvaret för centret, medan statsförvaltningen ansvarar för verksamheten. Centret har öppet tisdag till söndag.

Stranden, Satyr och faun samt Fiskare är tre konstverk i sandblästrad naturbetong som är delar av inneväggar i trapphallen i i kontorshuset Höyblokken i Regjeringskvartalet i Oslo i Norge. De skapades 1959 av Carl Nesjar i samarbete med Pablo Picasso, som skissat förlagorna. Konstverken ingår i en serie på fem platsspecifika verk av Picasso och Nesjar i de två kontorsbyggnaderna Høyblokken och Y-blokken, som gjordes i samma teknik i Oslos regeringskvarter åren 1957–1970. Fiskarena är det enda av dem som var placerat utomhus. Övriga är Måsen, tidigare i entréhallen i det 2020 rivna Y-blokken, samt i Høyblokken: Fiskare på den norra väggen i trapphallen på våningsplan 8 Stranden på den södra väggen i trapphallen på våningsplan 8 Satyr och faun på den södra väggen i trapphallen på våningsplan 11

Regjeringskvartalet (”regeringskvarteret”) är en samling byggnader i Oslos centrum som inrymmer en rad av den norska regeringens kanslibyggnader. Regjeringskvartalet ligger vid Akersgata och Einar Gerhardsens plass (Hammersborg).