Deichmanske bibliotek

Hammersborg är ett urbant område på en kulle i norra änden av innerstaden i Oslo, i stadsdelen St. Hanshaugen. Kullen är trevligt belägen som en plats för viktiga byggnader, och från mitten av 1800-talet till 1920-talet diskuterades det att bygga bland annat rådhuset här. Hammersborg kännetecknades då av låga korsvirkesbyggnader och träbyggnader. De flesta gamla hus revs och ersätts av modernare stål- och betongbyggnader. Några av de gamla husen och ett duvslag har flyttats till Norsk Folkemuseum. Detta område inkluderar nu bland annat Trefoldighetskirken, Svenska Margaretakyrkan, katolska St. Olavs domkyrka, det gamla Deichmanske bibliotek, anglikanska St. Edmund's Church, delar av Regjeringskvartalet och Kristparken. Den äldsta kända byggnaden i Hammersborg var Christi-kyrkan, byggd 1626. Krist-kyrkogården grundades 1654 i samband med pesten som härjade i staden. Kyrkan revs 1756, en del av kyrkogården, Kristparken är intakt. Den äldsta kvarvarande byggnaden från gamla Hammersborg är Fredensborgveien 1, ett trähus med en våning från 1827. Fredensborgveien 5, byggd i en muromgärdad korsvirkesbyggnad under första hälften av 1800-talet, bevarades 2008 som ett "byggnadshistoria och kulturhistoriskt viktigt exempel på en stad- och förortsgård i Oslo från första hälften av 1800-talet."

Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo var fram till 2015 namnet på Svenska kyrkans utlandsförsamling i Norge. Numera heter församlingen Svenska kyrkan i Norge. Församlingen utgörs av Svenska kyrkans medlemmar i hela Norge och är ett i Norge registrerat trus- och lissynssamfunn. 2012 registrerades 19 950 medlemmar och samfundet utgjorde därmed det fjärde största kristna trossamfundet i Norge efter, i storleksordning, Norska kyrkan, Katolska kyrkan och Pingstkyrkan. Sedan 2012 finns regelbunden församlingsverksamhet, förutom i Oslo, i Trondheim, Bergen och Stavanger.

Svenska Margaretakyrkan är en kyrka på Hammersborg i Oslo som hör till Svenska kyrkan. Kyrkan stod färdig 1925 och har adressen Hammersborg torg 8. Margaretakyrkan är församlingskyrka för Svenska kyrkan i Norge (fram till 2015 benämnt Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo).

Trefoldighetskirken är en central storstadskyrka på Hammersborg i Oslo. Trefoldighetskirken invigdes 1858 av biskop Jens Lauritz Arup. Den är en centralkyrka i nygotik, med två klocktorn och en åttakantad kupol, välvd över fyra flyglar. Kyrkan ritades av Hamburgsarkitekten Alexis de Chateauneuf, men blev tidigt övertagen av hans elev Wilhelm von Hanno. Denne gjorde en del ändringar i de ursprungliga ritningarna och stod själv bakom många av interiördetaljerna i kyrkan. Seden invigningen har Trefoldighetskirken fått en rad nya konstverk och utsmyckningar. 1863 kom den stora dopfunten i form av en ängel. Konstverket är utfört av bildhuggaren Julius Middelthun från Kongsberg. Han räknas som Norges främste skulptör före Gustav Vigeland och står bland annat bakom Schweigaard-statyn på universitetsplatsen, och en rad andra konstverk som pryder Oslo. Dopängeln är en ytterst originell dopfunt. Ängeln håller ett snäckskal, vilket utgör själva dopfatet, mellan sina händer.

22. juli-senteret är ett norskt statligt informationscenter om terrorattentaten i Norge 2011. Centret öppnades den 22 juli 2015 i bottenvåningen i H-blocket i Regjeringskvartalet i Oslo. Det är i första hand avsedd att förmedla fakta om terroristattacker och hur och varför det ska byggas ett nytt regeringskvarter. Institutt for historiske studier vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet har det akademiska ansvaret för centret, medan statsförvaltningen ansvarar för verksamheten. Centret har öppet tisdag till söndag.

Stranden, Satyr och faun samt Fiskare är tre konstverk i sandblästrad naturbetong som är delar av inneväggar i trapphallen i i kontorshuset Höyblokken i Regjeringskvartalet i Oslo i Norge. De skapades 1959 av Carl Nesjar i samarbete med Pablo Picasso, som skissat förlagorna. Konstverken ingår i en serie på fem platsspecifika verk av Picasso och Nesjar i de två kontorsbyggnaderna Høyblokken och Y-blokken, som gjordes i samma teknik i Oslos regeringskvarter åren 1957–1970. Fiskarena är det enda av dem som var placerat utomhus. Övriga är Måsen, tidigare i entréhallen i det 2020 rivna Y-blokken, samt i Høyblokken: Fiskare på den norra väggen i trapphallen på våningsplan 8 Stranden på den södra väggen i trapphallen på våningsplan 8 Satyr och faun på den södra väggen i trapphallen på våningsplan 11

Terrorattentaten i Norge 2011 var ett tvådelat terrorattentat, dels riktat mot Regjeringskvartalet i centrala Oslo och dels mot det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund Arbeidernes ungdomsfylkings årliga sommarläger, med 560 deltagare, på ön Utøya. På eftermiddagen den 22 juli 2011 detonerade en bilbomb på Grubbegata i Oslo och cirka två timmar senare inleddes skottlossning mot ungdomar och vuxna på Utøya. Norrmannen Anders Behring Breivik har dömts som ansvarig för både explosionen i Oslo och massakern på ön. Sammanlagt dog åtta personer i explosionen och 69 dödsoffer är relaterade till dödsskjutningarna på ön. Breivik valde att föröva sina terrorattentat den 22 juli – årsdagen av de första korsfararnas etablerande av Kungariket Jerusalem år 1099.

Fiskarena (norska: Fiskerne) är ett konstverk i sandblästrad naturbetong som varit en del av en gavelvägg på det numera rivna kontorshuset Y-blokken i Regjeringskvartalet i Oslo i Norge. Det skapades 1970 av Carl Nesjar i samarbete med Pablo Picasso, som skissat förlagan, samt i samarbete med byggnadens arkitekt Erling Viksjø. Motivet är tre fiskare som stående i en båt på havet drar in ett nät med tre stora fiskar. Bilden kompletteras med en sol. Konstverket är ett i en serie på fem platsspecifika verk av Picasso och Nesjar i de två kontorsbyggnaderna Høyblokken och Y-blokken, som gjordes i samma teknik i Oslos regeringskvarter åren 1957–1970. Fiskarena är det enda av dem som var placerat utomhus. Övriga är Måsen, tidigare i entréhallen i Y-blokken samt Stranden, Satyr och faun samt en annan version av Fiskarena på olika våningsplan i Höyblokkens trapphall. Utomhusversionen av Fiskarena täckte de tre övre av de fem våningsplanen, på en av de tre gavlarna, på Y-blokken. Ristningen är åtta meter hög och 18 meter bred och var en integrerad del av den utskjutande gavelväggen på de övre våningsplanen.

Regjeringskvartalet (”regeringskvarteret”) är en samling byggnader i Oslos centrum som inrymmer en rad av den norska regeringens kanslibyggnader. Regjeringskvartalet ligger vid Akersgata och Einar Gerhardsens plass (Hammersborg).

Akersgata är en cirka 900 meter lång gata i centrala Oslo som löper från Akershus fästning till Hammersborg, där den delar sig i Akersveien och Ullevålsveien. Den kallades tidigare för Norges Fleet Street eftersom tidningarna Aftenposten, VG och Dagbladet hade sina redaktioner där. 2003 flyttade Aftenposten och 2008 Dagbladet så att det bara var VG kvar. 2014 flyttade Aftenposten tillbaka från Postgirobygget till Akersgata 55, i samma byggnad där VG ligger.

Youngstorget är ett torg i stadsdelen St. Hanshaugen i Oslo, uppkallat efter köpmannen Jørgen Young. Torget anlades 1846, och fick namnet Nytorvet 1852 och hette så fram till 1951, även om det i folkmun alltid kallades Youngstorget. Vid Youngstorget har numera många politiska partier sina huvudkontor liksom norska LO. Det är här första maj-tågen samlas och torget används också vid många andra demonstrationer.

Centralteatret är en privatteater i Oslo. Teatern öppnades 1897 av Johan och Alma Fahlstrøm i ölhallen Alhambras tidigare lokaler. 1899–1902 drevs den av Rudolf Rasmussen, och från 1902 till sin död 1928 var Harald Otto teaterns ledare och ägare. Hans son, Reidar Otto, meddirektör från 1919, drev den senare, och hans son, Harald Ottho gick in som meddirektör 1938. Familjen Otto drev teatern till 1959; åren 1931–1934 var den uthyrd till Det Norske Teatret åtta månader om året. Under Harald Ottos ledning gav otaliga lustspel och operetter teatern en solid ekonomisk grund, samtidigt som teatern spelade ny norsk dramatik, från Gunnar Heiberg till Ronald Fangen, och ett flertal norska författare fick för första gången sina verk framförda här. Men framför allt fick Centralteatret både konstnärlig och ekonomisk framgång med sina Ibsen-uppsättningar. På 1930-talet drev Reidar Otto Centralteatret som en god underhållningsteater, där särskilt Finn Bøs sommarspel gjorde lycka. Efterhand lades tonvikten på moderna och klassiska operetter, revyaktiga sommarspel och norska och utländska lustspel. Av och till gav Centralteatern också mer allvarliga skådespel, som August Strindbergs Påsk. 1959 dog Reidar Otto, och Harald Ottho blev ensam direktör. Från 1 september samma år använde Nationaltheatret Centralteatret som biscen under namnet Lille Scene. 1962 tog Jens Book Jenssen över, och från 1963 använde NRK teatern som tv-studio. Sedan 1971 har Centralteatret varit biscen för Oslo Nye Teater.