Alexander Kiellands plass, Oslo

Åmotbrua är en gångbro över Akerselva på Grünerløkka i Oslo. Bron, vars ursprungliga namn är Aamodt bru byggdes 1851–1855 över Drammenselva utanför Åmot i Modums kommun. Den var en av Norges första hängbroar. Konstruktionen är upphängd på järnkedjor smidda på Nes jernverk. Bron ersattes av en balkbro, och skänktes 1952 till Oslo kommun som 1962 placerade bron på dess nuvarande plats över Akerselva. Tanken var att den skulle markera ingången till det då planerade Norsk teknisk museum, som dock kom att byggas på annan plats. Vid bron finns det en inskription som lyder: «100 MAND KAN IEG BÆRE, MEN SVIGTER UNDER TAKTFAST MARSCH»

Uelands gate är en gata i Oslo. Den är 2,1 km lång. Gatan börjar som en förlängning av Maridalsveien precis före Alexander Kiellands plass, korsar Waldemar Thranes gate och Griffenfeldts gate (ring 2) och slutar vid Tåsenveien där denna fortsätter norrut. Uelands gate räknas som gränsen mellan østkanten og vestkanten i Oslo. Uelands gate förbinder områdena Ila, Lovisenberg, Sagene och Tåsen. Gatan är utefter hela sin längd en gränsgata mellan stadsdeler: Längs Alexander Kiellands plass mellan stadsdelarna St. Hanshaugen (jämna nummer) och Grünerløkka, från Waldemar Thranes gate till Stavangergata mellan stadsdelarna St. Hanshaugen och Sagene (udda nummer), och därifrån till Tåsenveien mellan Sagene och Nordre Aker. Gatan är sedan 1879 namngiven efter Ole Gabriel Gabrielsen Ueland (1799-1879), stortingsman 1833-1869, som var känd som ledande bland bönderna på Stortinget. Gatan är bred eftersom det planlades en spårvagnslinje i eget körfält mitt i gatan. Detta realiserades inte. Från 1949 till 1962 gick det trådbuss på Uelands gate. För biltrafiken är Uelands gate en huvudgata nord-syd i Oslo innerstad. Årsdygnstrafiken (genomsnittligt antal fordon per dygn under ett år) där gatan korsar Griffenfeldts gate (ring 2) var 12 700 år 2004 (1990 13 900). Under morgon- och eftermiddagsrusningen passerar drygt 1 000 cyklister (2006) Uelands gate vid ring 2. Längs gatan ligger följande platser: Alexander Kiellands plass, 0,7 hektar park med vattenspegel, uteservering m.m. Ilakomplexet (nr 32-52), kommunalt bostadsprojekt byggt under 1920-talet i nyklassicistisk stil, med den monumentala Ilatrappen. Iladalen, bostadsprojekt från 1930- och 40-talen i funktionalistisk stil. Arkitekt Rivertz' plass och Det Rivertzke kvartal, stadens första lamellhus (1911). Geitmyra med skolträdgårdar. Nordre gravlund. Parken Gråbeinsletta.

Kunsthøgskolen i Oslo (KHiO), är en norsk högskola för konstnärlig utbildning inom bildkonst, formgivning och konsthantverk, teater, opera, dans och scenografi. Konsthögskolan bildades 1996 genom en sammanslagning av Statens håndverks- og kunstindustriskole, Statens kunstakademi, Statens teaterhøgskole, Statens operahøgskole och Statens balletthøgskole. Den har tre fakulteter: Fakultet for visuell kunst Fakultet for design Fakultet for scenekunst Utbildningen bedrevs tidogare på tre platser i Oslo, men samlokaliserades 2010 i stadsdelen Grünerlykka på Christiana Seildugsfabrikks tidigare område vid Fossveien. Rektor är sedan 2019 Måns Wrange.

Synagogan i Oslo (norska: Synagogen i Oslo) invigdes 1920 av Det Mosaiske Trossamfund (DMT). Synagogan blev beskjuten med automatvapen i september 2006. Inga personer skadades.

Vår Frelsers gravlund är en gravlund (begravningsplats) i Oslo. Den ligger i stadsdelen St. Hanshaugen nära Gamle Aker, norr om Hammersborg i Oslos centrum. Den är mest känd för att många kända norrmän ligger begravda där. Gravlunden är uppdelad i fem delar, Æreslunden (Ärans lund), Vestre delen (väst), Sørlege delen (söder), Austre delen (öster) och Nordre delen (norr). Invigningen skedde sommaren 1808, den första som begravdes där var Anna Lange Thulesius, en prästänka. 1903 blev den en gravplats för välkända norrmän. Idag är gravplatsen full, inte ens urnor får plats. I anslutning till lunden finns en ortodox och katolsk kyrka. I den östra delen står ett litet klocktorn som inte används vid begravningar, utan för att markera arbetsdagens början och slut för kyrkogårdens arbetare.

Kulturkirken Jakob är en kyrka i Oslo, ritad av arkitekten Georg Andreas Bull och uppförd 1880. Kyrkan har sitt namn efter aposteln Jakob. Altartavlan från byggåret av Eilif Peterssen föreställer de tillbedjande herdarna. I vapenhuset hänger en relief av ärkeängeln Mikael. Kyrkan, med 600 sittplatser, fungerade som församlingskyrka Jakob kirke för Jakobs församling fram till 1985, då den stängdes av riksantikvarien på grund av allvarliga sättningsskador. Kyrkan återöppnades i februari 2000 som kulturkyrka i regi av Kirkelig Kulturverksted, som långtidshyr den av Kirkelig Fellesråd i Oslo. Kyrkan är en av få renodlade kulturkyrkor, med föreställningar inom teater, dans och andra kulturyttringar. I källaren har man utställningslokaler.

Denna artikel behandlar den tidigare Oslo katedralskola i Gamlebyen. För skolan i Kristiania, se Oslo katedralskole (Kristiania) Oslo katedralskole eller Schola Osloensis var en skola som grundades under medeltiden. Namnet är anknutet till Oslos äldsta domkyrka, Hallvardskatedralen, som idag är en ruin i Minneparken i Gamlebyen. Oslo katedralskole drevs i Gamlebyen till en bit in på 1600-talet. Det antas att Oslo katedralskole etablerades omkring 1152–1153, då påvens utsände kardinal Nicolaus Breakspeare (den senare påven Hadrianus IV) proklamerade att det skulle vara skolor vid biskopssätena i Oslo, Bergen och Hamar, förutom vid ärkebiskopssätet i Nidaros. Skolan kan vara äldre och att Breakspeare stadfäste en skola som etablerades redan i samband med kanoniseringen av Sankt Halvard. Från grundandet var skolan först och främst en prästskola och den lärdomstradition som eleverna invigdes i var den romersk-katolska kyrkans. Undervisning skedde på latin i astronomi, geometri, aritmetik, musik, grammatik, retorik och dialektik. Efter reformationen minskade förbindelsen med Europa, men knöts i stället hårdare till Danmark och norra Tyskland, med lärare med bakgrund från lutherska universitet i Köpenhamn och Rostock. Den lokaliserades efter reformationen till det tidigare Olavsklostret, blev stor jordägare och spelade en viktig roll för spridning av lutherdomen. Under 1400-talet var skolan centrum för de så kallade Oslohumanisterna, av vilka biskopen Jens Nilssøn, teologen Jacob Jacobsen Wolf och teologen Hallvard Gunnarsøn var centralgestalter. Nilssøn och Wolf var också rektorer vid skolan. 1600-talet räknas som det lärda århundradet. Flera av dem som var knutna till katedralskolen var de mest välutbildade i Norge på sin tid. År 1636 inrättades ett gymnasium i anslutning till skolan, Cathedralcollegiet. Från det andra skolåret fick inte katedralskolans elever tala annat än latin med varandra, inte heller på fritiden. I Kirkeordinansen från 1607 heter det att icke skal der heller andit læris udi dem [skolene] end Latine. Det är oklart när skolan flyttade från den 1624 nedbrända Medeltidsstaden till det nya Kristiania. Skolan fortsatte i Gamlebyen några år efter det av kung Kristian IV bestämt att staden skulle återuppbyggas väster om Bjørvika efter branden 1624. Det är också känt att Katedralskolen 1637 köpte nya lokaler vid torget Christiania torv.

Oslo (norskt uttal: [²uʂlu, eller ²uslu]), från 1624 till 1924 Christiania (också stavat Kristiania från 1877 till 1924), äldst Anslo/Ásló/Ósló, är Norges huvudstad och administrativt är Oslo kommun ett eget fylke, med drygt 716 000 invånare. Tätorten Oslo omfattar den sammanhängande bebyggelsen i och runt staden har över en miljon invånare,, medan hela storstadsområdet har drygt 1,5 miljoner. I storstadsområdet ingår bland annat förortskommunerna Asker, Bærum, Nordre Follo, Lørenskog, Lillestrøm och Nesodden. Staden grundades omkring år 1000 och blev huvudstad 1299. Efter en tredagarsbrand 1624 flyttades staden västerut och nyanlades under namnet Christiania, medan det ursprungliga Oslo behöll sitt namn som ett område utanför staden. Vid utvidgningen av staden 1859 införlivades förstaden Oslo i Kristiania.

Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo var fram till 2015 namnet på Svenska kyrkans utlandsförsamling i Norge. Numera heter församlingen Svenska kyrkan i Norge. Församlingen utgörs av Svenska kyrkans medlemmar i hela Norge och är ett i Norge registrerat trus- och lissynssamfunn. 2012 registrerades 19 950 medlemmar och samfundet utgjorde därmed det fjärde största kristna trossamfundet i Norge efter, i storleksordning, Norska kyrkan, Katolska kyrkan och Pingstkyrkan. Sedan 2012 finns regelbunden församlingsverksamhet, förutom i Oslo, i Trondheim, Bergen och Stavanger.

Svenska Margaretakyrkan är en kyrka på Hammersborg i Oslo som hör till Svenska kyrkan. Kyrkan stod färdig 1925 och har adressen Hammersborg torg 8. Margaretakyrkan är församlingskyrka för Svenska kyrkan i Norge (fram till 2015 benämnt Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo).

Hammersborg är ett urbant område på en kulle i norra änden av innerstaden i Oslo, i stadsdelen St. Hanshaugen. Kullen är trevligt belägen som en plats för viktiga byggnader, och från mitten av 1800-talet till 1920-talet diskuterades det att bygga bland annat rådhuset här. Hammersborg kännetecknades då av låga korsvirkesbyggnader och träbyggnader. De flesta gamla hus revs och ersätts av modernare stål- och betongbyggnader. Några av de gamla husen och ett duvslag har flyttats till Norsk Folkemuseum. Detta område inkluderar nu bland annat Trefoldighetskirken, Svenska Margaretakyrkan, katolska St. Olavs domkyrka, det gamla Deichmanske bibliotek, anglikanska St. Edmund's Church, delar av Regjeringskvartalet och Kristparken. Den äldsta kända byggnaden i Hammersborg var Christi-kyrkan, byggd 1626. Krist-kyrkogården grundades 1654 i samband med pesten som härjade i staden. Kyrkan revs 1756, en del av kyrkogården, Kristparken är intakt. Den äldsta kvarvarande byggnaden från gamla Hammersborg är Fredensborgveien 1, ett trähus med en våning från 1827. Fredensborgveien 5, byggd i en muromgärdad korsvirkesbyggnad under första hälften av 1800-talet, bevarades 2008 som ett "byggnadshistoria och kulturhistoriskt viktigt exempel på en stad- och förortsgård i Oslo från första hälften av 1800-talet."

Deichmanske bibliotek, även Deichman, är Oslos kommuns bibliotek och Norges största folkbibliotek[källa behövs]. Det grundades 1785 och är Norges äldsta offentliga bibliotek. Dörrarna öppnades den 12 januari 1785. Grundplåten till boksamlingen var Carl Deichmans böcker, som biblioteket fick genom ett testamente. Sammanlagt testamenterade Deichman 6 069 böcker och 261 manuskript. Biblioteket har alltid varit öppet för stadens invånare, och de äldsta låneprotokollen visar att det användes flitigt. Eftersom bibliotekarien Jacob Rosted också var rektor vid Katedralskolan blev det år 1802 bestämt att samlingen skulle flyttas till skolbyggnaden och ställas upp tillsammans med skolans bibliotek. Deichmanske bibliotek blev stående som en del av skolbiblioteket fram till mitten av 1800-talet, då det fick egna lokaler. Biblioteket fick även en egen bibliotekarie, Gerhard Magnus. Under Haakon Nyhuus var Deichmanske bibliotek ledande i Norden. Under 1930-talet blev den klassiska huvudbyggnaden uppförd. Huvudbiblioteket blev i Regeringskvarteret invigt 1933, men stängdes 2019. Bibliotekets nya huvudbibliotek Deichman Bjørvika öppnade för allmänheten våren 2020.