Kristallvertikalaccent

Sergelfontänen kallas den fontän som finns mitt på Sergels torg i Stockholm. Namnet är inte officiellt men används ofta i dagligt tal. Fontänen stod färdig 1968, långt innan Norrmalmsregleringen var avslutat. Den räknas till Stockholms mest kända fontäner. Sedan år 2000 ingår Sergels torg med fontänen i en miljö av riksintresse för kulturmiljövården. Sergelfontänen är ett resultat av omdaningen av Stockholms city, även kallad Norrmalmsregleringen. Stadsplanekontoret prövade många olika idéer. Den slutliga lösningen av torgets ovala mittparti med dess helglasade centrumbyggnad i bottenplanet inspirerades av fotgängarhallen Opernpassage i Wien. Fontänbassängen gavs formen av en superellips, en form som föreslogs av den danske konstnären och matematikern Piet Hein genom kontakt med arkitekt David Helldén, som stod för den övergripande gestaltningen av området. Fontänen stod klar i mars 1968 tillsammans med första etappen av Norrmalmsregleringen och innan Kulturhuset invigdes. För allmänheten uppställdes några rader parkbänkar strax norr om fontänen. Där satt stockholmarna och kunde betrakta den nya fontänen i stadens nya centrum. På norrsidan reste sig de fem Hötorgsskraporna och längs sydsidan fanns då fortfarande rivningshusens brandgavlar. Dessa sittplatser finns än idag om än nygjorda. I fontänbassängen finns ett stort antal större och mindre fontäner. En speciell finess är 64 runda, glasade öppningar i bassängen genom vilka man kan betrakta fontänerna från Sergelarkaden underifrån. Det dröjde till 1974 innan fontänens accent var på plats, Kristallvertikalaccent, en glaspelare, belyst från insidan och ritad av skulptören Edvin Öhrström. På vintern, när fontänerna är avstängda och bassängen tömd, arrangerar Stockholms stad artificiella fontäner med elektriskt ljus, sedan vintern 2011/2012 kompletterad med granar och två stora rendjur. Det var alltid populärt för nybakade studenter att ta sig ett bad i Sergelfontänen. Men det kostade Stockholms stad varje år mellan 75 000 och 100 000 kronor att reparera skador i fontänen. Från och med 2011 töms därför fontänen lagom till de första studentflaken rullar in i Stockholms centrum.

Meyerska Styckgjuteriet var ett klockgjuteri i Sverige som grundades på 1640-talet av styck- och klockgjutaren Gerdt Meyer, som fick fullmakt som kronans styckgjutare år 1641.

Sergelarkaden är en del av Sergels torg i Stockholm. Arkaden avser de överdäckade områden under Sergelfontänen och undre delar av torgets cirkulationsplats. Namnet fastställdes 1961 och omfattar “gångplan under Sergels torg”. Sergelarkaden begränsas i väst av den så kallade “Plattan”, alltså den öppna nedsänkta delen av Sergels torg och i öst av Sergelgången. Från Sergelarkaden leder rulltrappor upp till Sergelgatan. Arkaden får en indirekt dagsbelysning genom ett större antal runda ljusinsläpp som finns i Sergelfontänen. Genom dem kan man betrakta glasskulpturen Kristallvertikalaccent underifrån. Sedan 1972 och fram till 2002 satt Marias enmansorkester så gott som dagligen på Sergelarkaden, spelade elorgel och sjöng kristna sånger. Enligt ett förslag till fortsatt upprustning av Sergelområdet föreslår markkontoret i Stockholm att Sergelarkaden skall glasas in för att kunna uppfylla krav på en ljus och säker citymiljö.

Kvarteret Hoven (inofficiellt kallat Guldklimpen) var ett planerat kvarter på Norrmalm i Stockholm. Hoven var tänkt att ligga i förlängningen av Sveavägens södra del ungefär där Sergels torg nu finns. Kvarteret existerade bara på kartor och i officiella dokument men aldrig i verkligheten.

Sveavägen är en huvudgata genom stadsdelarna Vasastan och Norrmalm i Stockholms innerstad. Namnet är officiellt sedan namnrevisionen 1885. Sveavägen börjar vid Sergels torg och går i nordnordvästlig riktning fram till Sveaplan där den svänger nästan 90° och övergår i västlig riktning fram till Norrtull. Gatan är cirka 2 500 meter lång. I samband med genomförandet av projektet Hagastaden kommer en cirkulationsplats att byggas vid Norrtull och gatan få en nysträckning fram dit.

Klara är en skulptur nedanför det femte Hötorgshuset vid norra sidan om Sergels torg i Stockholm. Skulpturen restes 1980 och är utförd av skulptören Lasse Andreasson. Skulpturen är en bronsmodell i högrelief över de rivna Klarakvarteren, som försvann i samband med Norrmalmsregleringen på 1950- och 1960-talen. Det är samtidigt Lasse Andreassons hyllning till det gamla Klara och en protest mot rivningarna i Stockholm. Skulpturen är utformat som ett bord med Klarakvarten därpå. Andreasson utbildade sig på Konstfack i Stockholm i slutet av 1940- och början av 1950-talet och kände det gamla Klara med sin täta bebyggelse väl. Konstverket visar byggnaderna i Klara i detalj och är laddad med en del symboler: en telefonlur markerar det rivna Telefontornet vid Brunkebergstorg, ett snapsglas symboliserar Hotell Gillet, en säng visas på taket av ett rivet hotellet vid Vasagatan och en markering "du står här" anger konstverkets plats i dåtidens trånga bebyggelse mitt i Klarakvarteren. Handtaget av en spade med Stadshustornet som skaft anspelar på stadens makthavare som avgjorde Klaras framtid. Under tiden som Sergels Torg och Klarabergsgatan renoveras så är skulpturen magasinerad, preliminärt ska den återkomma under 2018. År 1992 gestaltade Lasse Andreasson en liknande stadsskulptur av Ljungby.

Klarabiografen är en biograf som ligger på plan två i Kulturhuset i Stockholm. Klarabiografen öppnade på våren 2006 och var då den enda kommunalägda biografen i Stockholm. I januari 2012 lämnades verksamheten över till SF Bio, som drev den i tre år. I april 2015 nyöppnades biografen i Kulturhuset Stadsteaterns regi med ambitionen att bli ”navet för kvalitetsfilm i Stockholm”. Salongen har sex stolsrader med plats för 78 besökare. Biografen är utrustad med den senaste digitala tekniken, bland annat en 4K-projektor med hög upplösning, som kan visa film i de mest avancerade format. Den 150 kvadratmeter stora salongen används även för direktsända evenemang så som live-opera från Metropolitan, Film och samtal, presskonferenser och seminarier.

Stockholmsrummet är ett informationscenter om staden Stockholm beläget på bottenvåningen i Kulturhuset med ingång från Sergels torg. Stockholmsrummet invigdes den 20 oktober 2015 av Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård.

Hästskon 12 är en fastighet i kvarteret Hästskon belägen i korsningen Sveavägen/Hamngatan vid Sergels torg på Norrmalm i centrala Stockholm. Byggnaden uppfördes efter ritningar av arkitekt Kjell Ödeen 1963–1966 som huvudkontor för Skandinaviska banken och fungerade fram till 2017 som kontor för dess efterföljare, SEB.

Kulturhuset är en byggnad i kvarteret Skansen centrala Stockholm, belägen vid södra sidan av Sergels torg och invigt 1974. Byggnaden omfattar restauranger, utställningslokaler, konferenslokaler, konsertlokaler, biograf, bibliotek mot Sergels torg och teater mot Drottninggatan samt Riksbankshuset mot Brunkebergstorg. Verksamheten i Kulturhuset drivs sedan 1 juli 2013 under namnet Kulturhuset Stadsteatern av det kommunalt ägda Stockholms Stadsteater AB. Fastigheten är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den utgör "synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Benny Fredrikssons torg, tidigare Beridarebansgatan (även Beridarbansgatan), är en kort gatstump som förbinder Brunkebergstorg med Sergels torg på Norrmalm i Stockholms city. Gatusträckan är stängd för genomfartstrafik, och avslutas genom ett valv under Kulturhuset. Gatan ansluter även till Drottninggatan via en tvärgående gatstump med det snarlika namnet Beridarebanan mellan Kulturhusets två byggnadskroppar.

Riksbanken är Sveriges centralbank med säte i Riksbankshuset, Stockholm och en myndighet under riksdagen. Den grundades år 1668 efter beslut under Riksdagen 1668 och den gavs namnet Riksens Ständers Bank och är världens äldsta centralbank. Riksbanken ansvarar för penningpolitiken med målet att upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken har även uppdraget att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.