Sjöguden

Räntmästartrappan (förr Räntmästaretrappan) är Djurgårdsfärjans tilläggsplats vid södra slutet av Skeppsbron i Gamla stan i Stockholm. Tilläggsplatsen är namngiven efter en trappa ned till vattnet som tidigare fanns på denna plats.

Küselska huset, också kallat Eliaesonska huset är en byggnad i kvarteret Argus vid Skeppsbron 40 i Gamla stan och ligger granne med Tullhuset i samma kvarter. Huset uppfördes 1701 efter ritningar av arkitekt Nicodemus Tessin d.y. Byggherre och beställare var grosshandlaren Roland Eliaeson, som räknades till Stockholms rikaste män vid 1600-talets slut. Vid 1700-talets mitt köptes fastigheten av Carl Gottfried Küsel, son till grosshandlaren Simon Fredrik Küsel. På C.G. Küsels tid hade företaget Küsel och Wahrendorff sitt kontor i huset och resten av byggnaden disponerades av Küsel och hans stora familj. Byggnadens fasader är gestaltade i romersk barock, där pilastrar ger en kraftig vertikalverkan. Den höga bottenvåningen framträder rustik och bryts upp av lisener och fönsteromfattningar samt en cirka två meter hög sockel som är klädd med ljusbrun sandsten. Fasaden i övrigt är avfärgat i ljust gulvit kulör. Takfoten och taklisten går rakt genom attikavåningens fönster som senare utvidgats och integrerats i volutformade takkonsoler. På 1950-talet fanns rumsinteriörer med landskapsmålade väggar kvar. Ursprungligen fanns även barocksal och senare 1700-talsinredningar. För närvarande (2018) har bland annat ett vandrarhem, Måleriföretagen i Sverige (f.d. Målaremästarna), Glasbranschföreningen och ett par advokatbyråer sina lokaler i denna fastighet. Küselska huset användes mellan 1992 och 2002 i SVT-såpan Rederiet, som "kuliss" för familjen Dahléns huvudkontor.

Tullgränd är en gränd i Gamla stan i Stockholm. Den fick sitt nuvarande namn i samband med namnrevisionen i Stockholm 1885.

Tullhuset (eller Tullpackhuset) är en byggnad i kvarteret Argus vid Skeppsbron 38 i Gamla stan i Stockholm. Huset är ritat av arkitekten Erik Palmstedt och uppfört mellan 1783 och 1790. Huset är ett byggnadsminne och inrymmer idag kontor för olika företag.

Norra Bankogränd är en gränd i Gamla stan i Stockholm som går från Skeppsbron till Österlånggatan mellan de båda bankhusen, Norra Bankohuset och Södra Bankohuset. "Norra Bancogränd" fanns redan på Petrus Tillaeus karta från 1733. I gränden kan man studera omfattande sättningsskador i Norra Bankohusets fasad. Här finns gränsen mellan stabil och instabil grund. Sättningsskadan går rakt genom fönsteraxeln, ungefär vid grändens mitt. Över gränden leder en täckt gångbrygga som förbinder Norra med Södra Bankohuset i 2:a våningen. Denna användes från början till att frakta sedlar mellan bankens kontor och sedelmagasinet och kallas i folkmun "Suckarnas bro" eftersom den påminner om en liknande bro i Venedig.

Koggbron (även Koggabron, Kogghamn och Stadsbron) var Stockholms medeltida hamn mot Saltsjön, och låg ungefär i nuvarande kvarteret Argus. Koggbron och strandlinjen österut kallades också stadens allmänningsbro. Efter tillkomsten av Kornhamn hette den även bron östantill. På en illustration från 1510-talet syns hamnen med koggar framför Svartbrödraklostret. Koggbron ersattes på 1600-talets mitt av den betydligt större och modernare Skeppsbron. Under medeltiden hade Stadsholmen (Gamla stan) två viktiga hamnar. Båda låg på Stadsholmens södra del. Mot väst fanns Kornhamn för sjötrafik till och från Mälaren. Mot öst fanns Kogghamn, som var den internationella hamnen, där de stora koggarna lade till under Hansetiden. De varor som importerades till Stockholm utgjordes bland annat av salt, kryddor, olja, öl, vin, lergods, dyrbara tyger och kläder. Innan varorna kunde föras in till staden och kunderna måste de förtullas. Exporten bestod huvudsakligen av koppar och järn från Bergslagen samt hudar, pälsverk, torkad/saltad fisk och smör. Nästan inga varor producerades i själva Stockholm.En övervägande del av utrikeshandeln låg i tyska händer. Tyska språket och tysk kultur präglade stadslivet i Stockholm och tyskt kapital och tyska affärsmetoder bidrog till en intensiv ekonomisk utveckling. På 1400-talet bodde många tyska köpmän i området mellan Kornhamn och Kogghamn.1200-talets Koggbro låg 100-120 meter innanför nuvarande Skeppsbrons kajkant. Landhöjningen och stora utfyllnader medförde att brobänkens läge försköts åt öster. Vid 1500-talets senare del hade den flyttats 30-40 meter närmare dagens kaj. Lämningar av Koggbron påträffades i samband med grundförstärkning av kvarteret Argus och har daterats till 1580-talet. Konstruktionen bestod av tätt nedslagna pålar inom knuttimrade stenkistor. I området har också den yngre stadsmuren från 1400- och 1500-talen varit belägen, inklusive två av murens torn.Kogghamnen var en så kallad djuphamn. Det innebar att fartyg kunde lägga till direkt vid kaj, och lossa och lasta sina varor där utan att behöva kasta ankar längre ut. Hamnens kvalitéer beskrevs av Olaus Magnus med följande ord:. Hamnen användes huvudsakligen från maj till november. Hur omfattande den medeltida sjötrafiken var är inte känt, men i slutet av 1530-talet angjorde årligen ett hundratal utländska fartyg Stockholms hamn. Så sent som vid 1600-talets mitt kom endast en procent av handelsvarorna till staden på landsvägar.

Packhusgränd är en gränd i östra delen av Gamla stan i Stockholm. Den fick sitt nuvarande namn 1733 där den omnämns på Petrus Tillaeus Stockholmskarta.

Hanrejen på Skeppsbron 44 är en maskaron som sitter i konsolen till en karnap, en bit ovanför entrén till huset på Skeppsbron 44 i Gamla Stan i Stockholm. Maskaronen har antydningar till horn, vilket antyder att det är en hanrej, en symbol för en bedragen äkta man. Precis under den sitter något som ser ut som ett kvinnosköte. Huset uppfördes under åren 1909-1910 av byggherren och ägaren Carl Smitt, och skötet har suttit där sedan huset byggdes. Enligt folkloren lät Carl Smitt göra skulpturen eftersom hustrun varit otrogen. Ansiktet är förvridet av förtvivlan och vrede och huvudet är behornat, en symbol för att mannen blivit bedragen, en hanrej. Det hävdas också att regnvatten som träffar ansiktet rinner likt tårar över skötet.

Skeppsbron 44 är ett kontorshus i kvarteret Narcissus på Skeppsbron 44 i Gamla stan i centrala Stockholm. I bottenvåningen huserar den anrika ölhallen Zum Franziskaner.

Se även det traditionsrika värdshuset Zum Franziskaner i centrala München.Zum Franziskaner är en anrik krog och ölhall, som öppnades av fru Augusta Engelbrecht den 23 december 1889 vid Skeppsbron 44 i Gamla stan, Stockholm. Av Stockholmare kallas restaurangen ibland även kort "Zum" (med uttalet sum).

Även kallat Hebbeska huset. Se även Hebbeska huset (olika betydelser)Thuenska huset är en byggnad i kvarteret Phoebus fastighet nr 10 vid Skeppsbron 36 i Stockholm. På 1600-talets mitt gick en smal gränd tvärs genom kvarteret (Mäster Simon Skräddarens gränd). Den östra delen av kvarteret köptes 1674 av handelsmannen Peter (eller Petter) Thuen (1625-1681). Han byggde ett hus med utnyttjande av grändens yta. Byggnaden skapades av arkitekt Nicodemus Tessin d.ä. och kallades Thuenska huset. På Södermaln ägde han två väderkvarnar som kallades efter honom "Stora och Lilla Tuna".Byggnaden kallades senare även "Hebbeska huset" efter Christian Hebbe d.ä. som invandrade till Stockholm från Greifswald på 1710-talet där han till en början arbetade hos köpmannen Georg Bernhard von Schewen. Efter hand övertog Hebbe firman som blev ett av Stockholms ledande handelshus med säte i fastigheten Skeppsbron 36 som Hebbe köpte 1733. Av Christian Hebbes söner fortsatte de två äldsta att driva företaget som under resten av 1700-talet kallades handelshuset Chr. Hebbe & söner. En av dem var Simon Bernhard Hebbe som blev rikast och var firmans huvudman. Sitt kontor hade han kvar i stamhuset vid Skeppsbron 36, men som bostad köpte han ett palats på Riddarholmen som kallades sedermera Hebbeska palatset. Sonen Christian Hebbe d.y. köpte på 1760-talet föregångaren till nuvarande Skeppsbron 18 och sonen Johan Fredrik Hebbe förvärvade efter 1760 ännu ett Skeppsbropalats; Skeppsbron 32, även det kallat "Hebbeska huset".År 1789 sålde Hebbes arvingar huset till firmans förre bokhållare Fr. Fabricius som kompletterade byggnaden med en attikavåning på 1790-talet. Den mest prominente ägaren mellan byggherren Peter Thuen och familjen Hebbe var drottning Kristinas svenske resident, den lärde assessorn Stiernmarck. Fasaden är utförd i en ljusrosa avfärgad puts med horisontella band och vertikala pilastrar i ljusgrå färg. Fredric Bedoire menar i sin bok “Stockholms arkitektur” att …[fasaden] bildar en klassiskt balanserad komposition, [där] harmonin och lättheten i yttermodelleringen fullföljs i en konstfull taklist.

Södra Bankogränd är en gränd i Gamla Stan i Stockholm som går mellan Skeppsbron och Järntorget på södra sidan av Södra Bankohuset. "Södra Bancogränd" finns redan på Petrus Tillaeus karta från 1733.