Packhusgränd

Även kallat Hebbeska huset. Se även Hebbeska huset (olika betydelser)Thuenska huset är en byggnad i kvarteret Phoebus fastighet nr 10 vid Skeppsbron 36 i Stockholm. På 1600-talets mitt gick en smal gränd tvärs genom kvarteret (Mäster Simon Skräddarens gränd). Den östra delen av kvarteret köptes 1674 av handelsmannen Peter (eller Petter) Thuen (1625-1681). Han byggde ett hus med utnyttjande av grändens yta. Byggnaden skapades av arkitekt Nicodemus Tessin d.ä. och kallades Thuenska huset. På Södermaln ägde han två väderkvarnar som kallades efter honom "Stora och Lilla Tuna".Byggnaden kallades senare även "Hebbeska huset" efter Christian Hebbe d.ä. som invandrade till Stockholm från Greifswald på 1710-talet där han till en början arbetade hos köpmannen Georg Bernhard von Schewen. Efter hand övertog Hebbe firman som blev ett av Stockholms ledande handelshus med säte i fastigheten Skeppsbron 36 som Hebbe köpte 1733. Av Christian Hebbes söner fortsatte de två äldsta att driva företaget som under resten av 1700-talet kallades handelshuset Chr. Hebbe & söner. En av dem var Simon Bernhard Hebbe som blev rikast och var firmans huvudman. Sitt kontor hade han kvar i stamhuset vid Skeppsbron 36, men som bostad köpte han ett palats på Riddarholmen som kallades sedermera Hebbeska palatset. Sonen Christian Hebbe d.y. köpte på 1760-talet föregångaren till nuvarande Skeppsbron 18 och sonen Johan Fredrik Hebbe förvärvade efter 1760 ännu ett Skeppsbropalats; Skeppsbron 32, även det kallat "Hebbeska huset".År 1789 sålde Hebbes arvingar huset till firmans förre bokhållare Fr. Fabricius som kompletterade byggnaden med en attikavåning på 1790-talet. Den mest prominente ägaren mellan byggherren Peter Thuen och familjen Hebbe var drottning Kristinas svenske resident, den lärde assessorn Stiernmarck. Fasaden är utförd i en ljusrosa avfärgad puts med horisontella band och vertikala pilastrar i ljusgrå färg. Fredric Bedoire menar i sin bok “Stockholms arkitektur” att …[fasaden] bildar en klassiskt balanserad komposition, [där] harmonin och lättheten i yttermodelleringen fullföljs i en konstfull taklist.

Nordström & Thulins hus, är en byggnad i kvarteret Phoebus vid Skeppsbron 34 i Stockholm. Huset uppfördes 1790, det har en stomme av natursten och tegel samt bjälklag i trä. Byggnaden har en höjd av 4 ½ våningar med en vindsvåning, varav bottenvåningen utgör 1 ½ våningar med halvvåning till källarplanet, bredden motsvarar sex fönsteraxlar. På taket finns tre centrisk anordnade takkupor. Karakteristisk för husets skeppsbrofasad är de två höga entréportarna till höger och vänster om mittaxeln. Bottenvåningens fasad är klädd med röd sandsten, fasaden i övrigt är putsad och avfärgad i en varmvit kulör. Huset Skeppsbron 34 ägdes från 1827 av grosshandlaren Abraham Rydberg. Han var känd för stiftelsen och donation "Abraham Rydbergs stiftelse för danande av skickliga sjömän". Namnet återkom även i det anrika Hotell Rydberg. Från 1892 hade firman Nordström & Thulin sina lokaler i byggnaden. Nordström & Thulins hus vid Skeppsbron har kulturhistoriskt värde som motsvarar kraven för byggnadsminnen i kulturminneslagen.

Johannesgränd är en gata i Gamla stan, Stockholm som går mellan Österlånggatan och Skeppsbron. Den hette från början S:t Johannis gränd. Den lilla förändringen av namnet kom till på 1800-talet. Enligt ett dokument från 1503 kallades den då Sancte johannis grendt.Gatan är uppkallad efter S:t Johanneskyrkan, en klosterkyrka tillhörande Johanniterorden, som invigdes den 14 augusti 1514 av biskop Otto Svinhufvud från Västerås. År 1527 övertogs kyrkan och tomten av staten i samband med Gustav Vasas reduktion. Omkring 1533–1534 revs kyrkan. Där Johannesgränd möter Skeppsbron ligger på norra sidan Hebbeska huset, vars portal bär årtalet 1647 vilket är byggnadsåret. På södra sidan finns Nordström & Thulins hus, uppfört 1790.

Tullhuset (eller Tullpackhuset) är en byggnad i kvarteret Argus vid Skeppsbron 38 i Gamla stan i Stockholm. Huset är ritat av arkitekten Erik Palmstedt och uppfört mellan 1783 och 1790. Huset är ett byggnadsminne och inrymmer idag kontor för olika företag.

Hebbeska huset är en byggnad i kvarteret Glaucus vid Skeppsbron 32 i Stockholm. Huset kallas även "Stiernhöökska huset". Huset portal bär årtalet 1647 som är byggnadsåret. 1760 förvärvade Johan Fredrik Hebbe, son till Christian Hebbe d.ä. fastigheten av en fru Stiernhööks arvingar. Han byggde på huset med en våning och gav byggnaden ett brutet tak. Invändigt lät han anlägga en praktfull trappa med smitt räcke daterat 1767. 1782 inredde han de nedre våningarna i gustaviansk stil. Familjen Hebbe ägde fram till 1789 Thuenska huset vid Skeppsbron 36, även den byggnaden kallas ibland för "Hebbeska huset". Dagens byggnad har fyra våningar och en takvåning, är putsad och avfärgad i gulbeige kulör, bottenvåningen är rusticerad i grå kulör. Huset hyrs ut som butik och kontor.

Skeppsbron är en gata och ursprungligen kaj ("bro" var förr en synonym till brygga eller kaj) i Gamla stan i Stockholm. Den löper längs Stadsholmens östra sida, vid Saltsjön, från Strömbron i norr förbi Kungliga slottet ner till Slussen i söder. Skeppsbron är en av Gamla stans huvudtrafikleder och är även Stockholms äldsta kaj. Redan i början av 1600-talet lade stora och djupgående fartyg till på Skeppsbron. Gustav II Adolf ville göra kajen till paradgata trots dess karaktär av arbetsplats. Skeppsbron förblev Stockholms viktigaste hamn under 1700-talet.Skeppsbrokajen är hamn- och kajområdet öster om gatan Skeppsbron. Skeppsbrokajen kom till år 1854 genom Nils Ericson och fick sitt nuvarande namn 1961.

Küselska huset, också kallat Eliaesonska huset är en byggnad i kvarteret Argus vid Skeppsbron 40 i Gamla stan och ligger granne med Tullhuset i samma kvarter. Huset uppfördes 1701 efter ritningar av arkitekt Nicodemus Tessin d.y. Byggherre och beställare var grosshandlaren Roland Eliaeson, som räknades till Stockholms rikaste män vid 1600-talets slut. Vid 1700-talets mitt köptes fastigheten av Carl Gottfried Küsel, son till grosshandlaren Simon Fredrik Küsel. På C.G. Küsels tid hade företaget Küsel och Wahrendorff sitt kontor i huset och resten av byggnaden disponerades av Küsel och hans stora familj. Byggnadens fasader är gestaltade i romersk barock, där pilastrar ger en kraftig vertikalverkan. Den höga bottenvåningen framträder rustik och bryts upp av lisener och fönsteromfattningar samt en cirka två meter hög sockel som är klädd med ljusbrun sandsten. Fasaden i övrigt är avfärgat i ljust gulvit kulör. Takfoten och taklisten går rakt genom attikavåningens fönster som senare utvidgats och integrerats i volutformade takkonsoler. På 1950-talet fanns rumsinteriörer med landskapsmålade väggar kvar. Ursprungligen fanns även barocksal och senare 1700-talsinredningar. För närvarande (2018) har bland annat ett vandrarhem, Måleriföretagen i Sverige (f.d. Målaremästarna), Glasbranschföreningen och ett par advokatbyråer sina lokaler i denna fastighet. Küselska huset användes mellan 1992 och 2002 i SVT-såpan Rederiet, som "kuliss" för familjen Dahléns huvudkontor.

Brandenburgska huset är en äldre fastighet i kvarteret Glaucus i hörnet Skeppsbron 30 och Gaffelgränd i Gamla stan i centrala Stockholm. Huset byggdes på 1600-talet, men har 1767 och 1890 genomgått radikala ombyggnader. Den nuvarande medeltidsinspirerande fasaden i rött murtegel med sin karakteristiska trappstegsgavel skapades 1890 av en medeltidsvurmande ägare med arkitekten Gustaf Wilhelm Nerman (1855-1926). Fasaden påminner om de baltiska hamnstädernas sengotiska gavelhus. På fastighetens gård finns en brandmursmålning med ett medeltida husmotiv som skapades i samband med renoveringen.

Kvarteret Phoebus är ett kvarter i Gamla stan i Stockholm. Kvarteret omges av Johannesgränd i norr, Österlånggatan i väster, Skeppsbron i väster och Packhusgränd i söder. Kvarteret består av fyra fastigheter: Phoebus 3, 10, 13 och 14. På A.R. Lundgrens karta från 1885 bestod kvarteret av nio tomter.

Tullgränd är en gränd i Gamla stan i Stockholm. Den fick sitt nuvarande namn i samband med namnrevisionen i Stockholm 1885.

Koggbron (även Koggabron, Kogghamn och Stadsbron) var Stockholms medeltida hamn mot Saltsjön, och låg ungefär i nuvarande kvarteret Argus. Koggbron och strandlinjen österut kallades också stadens allmänningsbro. Efter tillkomsten av Kornhamn hette den även bron östantill. På en illustration från 1510-talet syns hamnen med koggar framför Svartbrödraklostret. Koggbron ersattes på 1600-talets mitt av den betydligt större och modernare Skeppsbron. Under medeltiden hade Stadsholmen (Gamla stan) två viktiga hamnar. Båda låg på Stadsholmens södra del. Mot väst fanns Kornhamn för sjötrafik till och från Mälaren. Mot öst fanns Kogghamn, som var den internationella hamnen, där de stora koggarna lade till under Hansetiden. De varor som importerades till Stockholm utgjordes bland annat av salt, kryddor, olja, öl, vin, lergods, dyrbara tyger och kläder. Innan varorna kunde föras in till staden och kunderna måste de förtullas. Exporten bestod huvudsakligen av koppar och järn från Bergslagen samt hudar, pälsverk, torkad/saltad fisk och smör. Nästan inga varor producerades i själva Stockholm.En övervägande del av utrikeshandeln låg i tyska händer. Tyska språket och tysk kultur präglade stadslivet i Stockholm och tyskt kapital och tyska affärsmetoder bidrog till en intensiv ekonomisk utveckling. På 1400-talet bodde många tyska köpmän i området mellan Kornhamn och Kogghamn.1200-talets Koggbro låg 100-120 meter innanför nuvarande Skeppsbrons kajkant. Landhöjningen och stora utfyllnader medförde att brobänkens läge försköts åt öster. Vid 1500-talets senare del hade den flyttats 30-40 meter närmare dagens kaj. Lämningar av Koggbron påträffades i samband med grundförstärkning av kvarteret Argus och har daterats till 1580-talet. Konstruktionen bestod av tätt nedslagna pålar inom knuttimrade stenkistor. I området har också den yngre stadsmuren från 1400- och 1500-talen varit belägen, inklusive två av murens torn.Kogghamnen var en så kallad djuphamn. Det innebar att fartyg kunde lägga till direkt vid kaj, och lossa och lasta sina varor där utan att behöva kasta ankar längre ut. Hamnens kvalitéer beskrevs av Olaus Magnus med följande ord:. Hamnen användes huvudsakligen från maj till november. Hur omfattande den medeltida sjötrafiken var är inte känt, men i slutet av 1530-talet angjorde årligen ett hundratal utländska fartyg Stockholms hamn. Så sent som vid 1600-talets mitt kom endast en procent av handelsvarorna till staden på landsvägar.

Gaffelgränd är en gränd i Gamla stan i Stockholm. Gränden tillkom på 1630-talet, efter det att Skeppsbron började utbyggas.