Kreuzberg 61

Berlin är huvudstad såväl som största stad i Tyskland, med mer än 3,6 miljoner invånare (2021) och utgör även förbundslandet Berlin och, enligt 2022 års beräkning av Demographia, 4 miljoner i tätorten, som är den näst folkrikaste tyska tätorten efter Düsseldorf i Rhen-Ruhr-regionen, och omkring 6,2 miljoner i storstadsområdet. Historiskt har Berlin varit huvudstad i flera av de tyska stater som föregått dagens Tyskland, som Kurfurstendömet Brandenburg, Kungadömet Preussen, Kejsardömet Tyskland, Weimarrepubliken, Nazityskland och Östtyskland. Berlin är sedan återföreningen den 3 oktober 1990 det återförenade Tysklands huvudstad. Från Förbundsrepubliken Tysklands grundande 1949 hade Bonn fungerat som de facto huvudstad i Västtyskland och Östberlin som huvudstad i Östtyskland. Från krigsslutet 1945 till 1949 var Berlin en av de fyra segermakterna besatt stad. Berlin är genom sitt kulturella och historiska arv en av Europas mest kända och besökta metropoler. Berlin är en betydande trafikknutpunkt och ett viktigt ekonomiskt och kulturellt centrum i Tyskland och Europa. Institutioner som universitet, forskningscentrum, teatrar, museer men också festivaler, nattlivet och arkitekturen i Berlin har världsrykte.

Jüdisches Museum Berlin är ett museum i Berlin. Det visar besökarna två årtusenden av tysk-judisk historia och relationerna mellan judar och icke-judar i Tyskland. Museet har en permanent utställning och flera utställningar som växlar, ett omfattande arkiv, Rafael Roth Learning Center och forskarplatser. De olika avdelningarna arbetar för att visa den judiska kulturen och den tysk-judiska historien. Museet ligger i stadsdelen Kreuzberg och binder samman Collegienhaus i barock och en nybyggd del. Den nya delen ritades av den amerikanske arkitekten Daniel Libeskind. Det judiska museet i Berlin hedrar alla judar som omkom under förintelsen. Man får följa judarnas liv under andra världskriget.Delar av samlingen utgörs av föremål som övertogs från Berliner Stadtmuseum. Många utställningsobjekt donerades av judar från hela världen som lever i exil.

Wechsler & Hennig, från 1939 Walther Sommerlath Metallwaren- und Apparatefabrik var en metallvarufabrik som först låg på Reichenbergerstrasse, men som 1931 flyttades två gator upp till Wassertorstraße 14 i stadsdelen Kreuzberg i Berlin. Metallvarufabriken bildades 1911 av den judiska affärsmannen Efim Wechsler, född 1883, som ägde den fram till kort före andra världskriget, då nazistpartiet lät Walther Sommerlath ta över den i en så kallad ariseringsprocess 1939 vid plundringen och utträngandet av judarna ur det ekonomiska livet i Tyskland. Wechsler som sålde fabriken var utsatt för ett hårt tryck och tvingades fly till São Paulo 1939. Fabriken levererade materiel till det tyska luftförsvaret, bland annat delar till pansarvagnar, sikten och gasmasker. Enligt Sommerlath själv bombades fabriken av de allierade 1943 och hade vid denna tidpunkt 38 medarbetare. På platsen finns idag ett hyreshus som uppförts efter kriget.

Amerika-Gedenkbibliothek är ett offentligt bibliotek i Berlin, beläget vid Blücherplatz i stadsdelen Kreuzberg. Byggnaden ritades av Fritz Bornemann, Willy Kreuer, Gerhard Jobst och Hartmut Wille och uppfördes 1952–1957 till minne av den amerikanska luftbron under Berlinblockaden.

Willy-Brandt-Haus är sedan 1996 säte för Tysklands socialdemokratiska partis (SPD) partikansli på federal nivå i Berlin. Byggnaden ligger på Wilhelmstrasse 140/Stresemannstrasse 28 i Kreuzberg, strax väster om Mehringplatz. Den är uppkallad efter Willy Brandt, Västberlins regerande borgmästare 1957–1966, SPD-partiordförande 1964–1987 och från 1969 till 1974 Västtysklands förbundskansler. Byggnaden ritades av Helge Bofinger (1940–2018) för Internationale Bauausstellung 1987 men förverkligades först efter Berlinmurens fall. Den ursprungliga avsikten var att skapa ett bostads- och affärshus på platsen. Efter att beslutet om att flytta huvudstaden från Bonn till Berlin röstats fram 1991 sökte SPD nya lokaler i närheten av platsen för sitt historiska partihögkvarter på Lindenstrasse 3 i Kreuzberg. Bofingers ursprungliga utkast för tomten vid Wilhelmstrasse kunde med mindre anpassningar omvandlas för SPD:s behov och presenterades 1992. Grundstenen lades 1993 och byggnaden invigdes 1996; 1999 flyttades även sätet för den federala partistyrelsen. Husets offentliga utrymmen är öppna för allmänheten och i de nedre planen finns butikslokaler, restauranger och olika tillfälliga utställningar. På femte planet ligger SPD:s ordförandes kontor och hörnrummet längst upp i byggnaden inrymmer SPD:s presidiums sammanträdesrum. I husets ljusgård står en 3,40 meter hög bronsskulptur av Willy Brandt, skulpterad av Rainer Fetting. En mindre kopia av statyn tillverkades av Fetting för Willy Brandts park i Björkhagen i södra Stockholm och avtäcktes 2007.

Checkpoint Charlie var en gränsstation vid en av de mest kända övergångarna mellan Öst- och Västberlin under Berlinmurens tid 1961 till 1990. Den låg på Friedrichstraße, på den USA-kontrollerade sidan av gränsen, vilken korsade Friedrischstraße längs med Zimmerstraße. En bit in på andra sidan gränsen låg den sovjetiska/östtyska motsvarigheten, Grenzübergangsstelle Friedrichstraße.

Petrikyrkan (tyska: Petrikirche) var en kyrkobyggnad i centrala Berlin, belägen vid Petriplatz på Spreeinsel och namngiven efter aposteln Petrus. Kyrkans äldsta föregångare var en av Berlins äldsta kyrkor, grundad av premonstratensmunkar från domkyrkan i Brandenburg an der Havel och uppförd i romansk stil i början av 1200-talet. År 1237 omnämns en kyrkoherde i kyrkan, som från denna tid fungerade som stadsförsamlingskyrka för den dåvarande staden Cölln, som senare slogs samman med Berlin. Denna kyrka kom senare att följas av nybyggen i gotisk stil och barockstil. Kyrkans anslutande kyrkogård var i bruk fram till 1717. Petrikyrkan skadades svårt i bränder 1730 och 1809. Vid den senare branden brann kyrkan helt ned till grunden och stod i ruiner i många år, innan den åter byggdes upp i nygotisk stil 1847–1853, efter ritningar av Heinrich Strack. Denna blev den fjärde och sista kyrkan på platsen. Den nygotiska byggnaden överlevde större delen av andra världskrigets bombningar av Berlin men skadades allvarligt i samband med slaget om Berlin 1945, då de SS-enheter som förskansat sig i kyrkan kom under beskjutning. Efter kriget kom kyrkan att stå i ruiner, och eftersom DDR-myndigheterna inte ville finansiera en återuppbyggnad utan istället bygga en trafikled över platsen, kom ruinerna slutligen att rivas 1964. Kyrkans församling flyttade till nya lokaler på Neue Grünstrasse några kvarter längre söderut. 2007 påbörjades arkeologiska utgrävningar på platsen, då kyrkans grund och kyrkogården grävdes ut. Vid platsen för den tidigare kyrkan är ett interreligiöst centrum med bönerum för kristendom, judendom och islam planerade att färdigställas under 2018, det så kallade House of One.

Spreekanal (svenska: Spreekanalen) är en 1,8 km lång kanal som går längs sydöstra och västra sidan av ön Spreeinsel i centrala Berlin. Den är sedan 2000 avstängd för all genomfartstrafik, men från mitten av 1500-talet till 1894 gick all båttrafik genom staden via Spreekanal. Spreekanal har tre namngivna avsnitt. I ordning från inloppet i sydost är dessa: Friedrichsgracht från inloppet vid Inselbrücke till Gertraudenbrücke Schleusengraben från Gertraudenbrücke till Schleusenbrücke vid Werderscher Markt, eventuellt även fram till Schloßbrücke vid Unter den Linden Kupfergraben längs gatan Am Kupfergraben från Eiserne Brücke till utmynnandet i Spree vid Museumsinsels nordspets

Deutscher Dom (tyska för Tyska domkyrkan) är belägen i Berlin vid södra änden av torget Gendarmenmarkt. Den är ritad av Martin Grünberg och byggdes 1708 av Giovanni Simonetti. 1785 modifierades kyrkan av Carl von Gontard och fick då sitt torn. Den var domkyrka 1780–1785, men trots att den inte längre är det, benämns den fortfarande som domkyrka. Arkitekturen är Barock. Kupolen är i samma stil som Sainte-Genevièvekyrkan i Paris. Tyska Kyrkan förstördes helt och hållet under andra världskriget av en eldsvåda 1945. Efter tyska återföreningen byggdes kyrkan upp igen åren 1993 till 1996 och återöppnades samma år som ett museum över Tysklands politiska historia.

Konzerthaus Berlin (Berlins konserthus) är en av de tre dominerande byggnaderna på torget Gendarmenmarkt i centrala Berlin. De andra två är Deutscher Dom och Französischer Dom. Konserthuset invigdes 1821 med namnet Königliches Schauspielhaus och Schauspielhaus är fortfarande ett vanligt förekommande inofficiellt namn.

Denkmal für Freiheit und Einheit (Minnemärket över frihet och enhet) är ett planerat nationellt tyskt minnesmärke framför Humboldt Forum i Berlin, vilket ska hylla Tysklands fredliga återförening 1990 samt tidigare enhetsrörelser under 1700-, 1800- och 1900-talen. Minnesmärket beslöts av Bundestag den 9 november 2007. I förbundsdagens dekret föreslås platsen för det tidigare Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal på Schlossfreiheit som lokalisering för det nya monumentet, invid Berlins stadsslott i sin nya inkarnation som Humboldt Forum. Monumentet antas ha inskriptioner med den slogan som användes vid 1989 års demonstrationer: "Wir sind das Volk, Wir sind ein Volk" ("Vi är folket, vi är ett folk").Förbundsdagen beslutade i juli 2017 att påbörja uppförandet av minnesmärket framför Humbolt Forum. Då det av Johannes Milla och Sebastian Letz utarbetade förslaget liknar en gungbräda, och ska ha en viss sådan funktion, har det i folkmun kommit att kallas Einheitswippe (enhetsgungbräda).Invigningen var först planerad till 30-årsjubileet av Berlinmurens fall den 9 november 2019, men ett antal förseningar gjorde att bygget kom igång först i maj 2020.

Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal var en ryttarstaty över den tyske kejsaren Vilhelm I, som stod på Schlossfreiheit mittemot Eosanderportalen på västra sidan av Berliner Stadtschloss i Berlin mellan 1897 och 1950. Monumentet skapades av Reinhold Begas.