Berlin

Kreuzberg 61 är den informella beteckningen på den sydvästra delen av Berlinstadsdelen Kreuzberg. Termen används för att skilja den sydvästra delen av stadsdelen från den nordöstra som kallas SO 36. Området utgör en relativt välmående och mer gentrifierad del av Kreuzberg och är sedan 1980-talet en samlingsplats för intellektuella och konstnärer. Beteckningen kommer från det postnummer som tidigare gällde i området, SW 61, från 1962 skrivet 1000 Berlin 61. Sedan de femsiffriga postnumren infördes 1993 tillhör området postnummerserien 10961 till 10969, där postnumret 10961 idag betecknar områdets centrala del mellan Bergmannstrasse och Landwehrkanal. Den äldre historiska beteckningen på hela området söder om Landwehrkanal är Tempelhofer Vorstadt, men till Kreuzberg 61 räknas dessutom postnummerområdet 10969 som utgör Kreuzberg väster om Oranienplatz och norr om Landwehrkanal. I området hålls varje år Karneval der Kulturen som tågar genom området från Hermannplatz till Mehringdamm. Vid Bergmannstrasse arrangeras varje år Kreuzbergs jazzfestival i juni.

Jüdisches Museum Berlin är ett museum i Berlin. Det visar besökarna två årtusenden av tysk-judisk historia och relationerna mellan judar och icke-judar i Tyskland. Museet har en permanent utställning och flera utställningar som växlar, ett omfattande arkiv, Rafael Roth Learning Center och forskarplatser. De olika avdelningarna arbetar för att visa den judiska kulturen och den tysk-judiska historien. Museet ligger i stadsdelen Kreuzberg och binder samman Collegienhaus i barock och en nybyggd del. Den nya delen ritades av den amerikanske arkitekten Daniel Libeskind. Det judiska museet i Berlin hedrar alla judar som omkom under förintelsen. Man får följa judarnas liv under andra världskriget.Delar av samlingen utgörs av föremål som övertogs från Berliner Stadtmuseum. Många utställningsobjekt donerades av judar från hela världen som lever i exil.

Amerika-Gedenkbibliothek är ett offentligt bibliotek i Berlin, beläget vid Blücherplatz i stadsdelen Kreuzberg. Byggnaden ritades av Fritz Bornemann, Willy Kreuer, Gerhard Jobst och Hartmut Wille och uppfördes 1952–1957 till minne av den amerikanska luftbron under Berlinblockaden.

Wechsler & Hennig, från 1939 Walther Sommerlath Metallwaren- und Apparatefabrik var en metallvarufabrik som först låg på Reichenbergerstrasse, men som 1931 flyttades två gator upp till Wassertorstraße 14 i stadsdelen Kreuzberg i Berlin. Metallvarufabriken bildades 1911 av den judiska affärsmannen Efim Wechsler, född 1883, som ägde den fram till kort före andra världskriget, då nazistpartiet lät Walther Sommerlath ta över den i en så kallad ariseringsprocess 1939 vid plundringen och utträngandet av judarna ur det ekonomiska livet i Tyskland. Wechsler som sålde fabriken var utsatt för ett hårt tryck och tvingades fly till São Paulo 1939. Fabriken levererade materiel till det tyska luftförsvaret, bland annat delar till pansarvagnar, sikten och gasmasker. Enligt Sommerlath själv bombades fabriken av de allierade 1943 och hade vid denna tidpunkt 38 medarbetare. På platsen finns idag ett hyreshus som uppförts efter kriget.

Willy-Brandt-Haus är sedan 1996 säte för Tysklands socialdemokratiska partis (SPD) partikansli på federal nivå i Berlin. Byggnaden ligger på Wilhelmstrasse 140/Stresemannstrasse 28 i Kreuzberg, strax väster om Mehringplatz. Den är uppkallad efter Willy Brandt, Västberlins regerande borgmästare 1957–1966, SPD-partiordförande 1964–1987 och från 1969 till 1974 Västtysklands förbundskansler. Byggnaden ritades av Helge Bofinger (1940–2018) för Internationale Bauausstellung 1987 men förverkligades först efter Berlinmurens fall. Den ursprungliga avsikten var att skapa ett bostads- och affärshus på platsen. Efter att beslutet om att flytta huvudstaden från Bonn till Berlin röstats fram 1991 sökte SPD nya lokaler i närheten av platsen för sitt historiska partihögkvarter på Lindenstrasse 3 i Kreuzberg. Bofingers ursprungliga utkast för tomten vid Wilhelmstrasse kunde med mindre anpassningar omvandlas för SPD:s behov och presenterades 1992. Grundstenen lades 1993 och byggnaden invigdes 1996; 1999 flyttades även sätet för den federala partistyrelsen. Husets offentliga utrymmen är öppna för allmänheten och i de nedre planen finns butikslokaler, restauranger och olika tillfälliga utställningar. På femte planet ligger SPD:s ordförandes kontor och hörnrummet längst upp i byggnaden inrymmer SPD:s presidiums sammanträdesrum. I husets ljusgård står en 3,40 meter hög bronsskulptur av Willy Brandt, skulpterad av Rainer Fetting. En mindre kopia av statyn tillverkades av Fetting för Willy Brandts park i Björkhagen i södra Stockholm och avtäcktes 2007.

Checkpoint Charlie var en gränsstation vid en av de mest kända övergångarna mellan Öst- och Västberlin under Berlinmurens tid 1961 till 1990. Den låg på Friedrichstraße, på den USA-kontrollerade sidan av gränsen, vilken korsade Friedrischstraße längs med Zimmerstraße. En bit in på andra sidan gränsen låg den sovjetiska/östtyska motsvarigheten, Grenzübergangsstelle Friedrichstraße.

Deutscher Dom (tyska för Tyska domkyrkan) är belägen i Berlin vid södra änden av torget Gendarmenmarkt. Den är ritad av Martin Grünberg och byggdes 1708 av Giovanni Simonetti. 1785 modifierades kyrkan av Carl von Gontard och fick då sitt torn. Den var domkyrka 1780–1785, men trots att den inte längre är det, benämns den fortfarande som domkyrka. Arkitekturen är Barock. Kupolen är i samma stil som Sainte-Genevièvekyrkan i Paris. Tyska Kyrkan förstördes helt och hållet under andra världskriget av en eldsvåda 1945. Efter tyska återföreningen byggdes kyrkan upp igen åren 1993 till 1996 och återöppnades samma år som ett museum över Tysklands politiska historia.

Petrikyrkan (tyska: Petrikirche) var en kyrkobyggnad i centrala Berlin, belägen vid Petriplatz på Spreeinsel och namngiven efter aposteln Petrus. Kyrkans äldsta föregångare var en av Berlins äldsta kyrkor, grundad av premonstratensmunkar från domkyrkan i Brandenburg an der Havel och uppförd i romansk stil i början av 1200-talet. År 1237 omnämns en kyrkoherde i kyrkan, som från denna tid fungerade som stadsförsamlingskyrka för den dåvarande staden Cölln, som senare slogs samman med Berlin. Denna kyrka kom senare att följas av nybyggen i gotisk stil och barockstil. Kyrkans anslutande kyrkogård var i bruk fram till 1717. Petrikyrkan skadades svårt i bränder 1730 och 1809. Vid den senare branden brann kyrkan helt ned till grunden och stod i ruiner i många år, innan den åter byggdes upp i nygotisk stil 1847–1853, efter ritningar av Heinrich Strack. Denna blev den fjärde och sista kyrkan på platsen. Den nygotiska byggnaden överlevde större delen av andra världskrigets bombningar av Berlin men skadades allvarligt i samband med slaget om Berlin 1945, då de SS-enheter som förskansat sig i kyrkan kom under beskjutning. Efter kriget kom kyrkan att stå i ruiner, och eftersom DDR-myndigheterna inte ville finansiera en återuppbyggnad utan istället bygga en trafikled över platsen, kom ruinerna slutligen att rivas 1964. Kyrkans församling flyttade till nya lokaler på Neue Grünstrasse några kvarter längre söderut. 2007 påbörjades arkeologiska utgrävningar på platsen, då kyrkans grund och kyrkogården grävdes ut. Vid platsen för den tidigare kyrkan är ett interreligiöst centrum med bönerum för kristendom, judendom och islam planerade att färdigställas under 2018, det så kallade House of One.

Spreekanal (svenska: Spreekanalen) är en 1,8 km lång kanal som går längs sydöstra och västra sidan av ön Spreeinsel i centrala Berlin. Den är sedan 2000 avstängd för all genomfartstrafik, men från mitten av 1500-talet till 1894 gick all båttrafik genom staden via Spreekanal. Spreekanal har tre namngivna avsnitt. I ordning från inloppet i sydost är dessa: Friedrichsgracht från inloppet vid Inselbrücke till Gertraudenbrücke Schleusengraben från Gertraudenbrücke till Schleusenbrücke vid Werderscher Markt, eventuellt även fram till Schloßbrücke vid Unter den Linden Kupfergraben längs gatan Am Kupfergraben från Eiserne Brücke till utmynnandet i Spree vid Museumsinsels nordspets

Konzerthaus Berlin (Berlins konserthus) är en av de tre dominerande byggnaderna på torget Gendarmenmarkt i centrala Berlin. De andra två är Deutscher Dom och Französischer Dom. Konserthuset invigdes 1821 med namnet Königliches Schauspielhaus och Schauspielhaus är fortfarande ett vanligt förekommande inofficiellt namn.

Franska domkyrkan (på tyska: Französicher Dom) är en av de två kyrkor som ligger på Gendarmenmarkt, ett torg i Berlin. Kyrkan är den äldre av de två kyrkorna och byggdes av hugenotterna 1701–1705. Kyrkan var inspirerad av den förstörda hugenottkyrkan i Charenton-Saint-Maurice, Frankrike. Tornet är ritat av Carl von Gontard och byggdes till först år 1785. Franska kyrkan innehåller en utsiktsbalkong, en restaurang och ett hugenottmuseum.

Sankta Hedvigskatedralen (tyska: Sankt-Hedwigs-Kathedrale) i Berlin är säte för Berlins ärkestift inom Romersk-katolska kyrkan och församlingskyrka för Sankta Hedvigs domkyrkoförsamling. Katedralen ligger vid torget Bebelplatz söder om Unter den Linden i Berlins historiska innerstad. Kyrkan uppfördes under kung Fredrik II "den store" av Preussens regering, efter ritningar av Georg Wenzeslaus von Knobelsdorff och Jean Laurent Legeay. Pantheon i Rom tjänade som förebild. Den var då den första katolska kyrkobyggnad som uppförts i Berlin sedan reformationen, med särskilt tillstånd av kungen. Den stod färdig 1773 och vigdes åt helgonet Hedvig av Andechs, Schlesiens skyddshelgon. Många av de nyligen inflyttade katolikerna till Berlin var från Schlesien, som tillfallit Preussen genom schlesiska krigen. Kyrkan är sedan 1927 officiellt en mindre basilika inom Romersk-katolska kyrkan och är sedan 1930 säte för det då grundade Berlins ärkestift. Katedralen brandskadades svårt under andra världskriget i ett bombanfall natten till 2 mars 1943. Ruinen låg i efterkrigstidens Östberlin och restaurerades mellan 1952 och 1963, med ny interiör ritad av Hans Schwippert och en ny kupolkonstruktion.