Universitetsmuseet i Lund

Lindforska huset är ett borgarhus i Lund från omkring 1750. Lindforska huset ligger på ursprunglig plats vid Adelgatan och ingår i friluftsmuseet Kulturen. Det är ett korsvirkeshus av timrad ek, men har sedan 1800-talet en helt putsad fasad mot Adelgatan. Huset byggdes troligen som ny huvudbyggnad på teologiprofessorn Henrik Benzelius gård. Huset har mot gården, där ingången ligger, en bred frontespis, som tillkom i början av 1800-talet. Lunds universitets fäktmästare Per Henrik Ling ägde och bodde i huset mellan 1807 och 1818. Historieprofessorn Anders Otto Lindfors var därefter ägare och bodde där till sin död 1841. Därefter bodde hans änka kvar i ena hälften av huset, medan den andra hyrdes ut. Familjen sålde inte huset förrän 1882. Huset köptes av Kulturen 1898. Det har renoverats vid flera tillfällen. Efter en renovering 1973 användes den västra delen som utställningslokal för Kilian Stobæus naturaliesamlingar, medan den östra delen användes för tillfälliga utställningar. Vid den senaste renoveringen 1997 återfick bottenvåningen sin rumsindelning från 1800-talet. Exteriören har återfått sitt utseende från 1900-talets början. Bottenvåningen används sedan 1997 som utställningslokaler för Universitetsmuseet i Lund, medan ovanvåningen används som kontor.

Dekanresidenset, också benämnt Kalendehuset, är ett medeltida tegelhus i Lund. Kalendehuset fanns till 1908 på tomten nr 6 i kvarteret Glädjen i Lund vid Stora Kyrkogatan nära Lilla Gråbrödersgatan, på tomten söder om Lunds studentkårs konviktorium. Det flyttades då till Adelgatan inom Kulturens område. Fastigheten har sannolikt åtminstone sedan tidigt 1300-tal varit dekanresidens, fram till senast 1620-talet. Under senare delen av 1600-talet ägdes den av bland andra professorerna Nils Hyltenius Sifverschiöld (död 1702) och Richard Gjedde-Ehrensborg (död 1700). I slutet av 1700-talet ägdes den av professorn Eric Gustaf Lidbeck (död 1803), vilken införde potatissodling i Skåne, och därefter till 1829 av dennes son Anders Lidbeck. Lunds stift ägde gården 1836-55, under vilken tid den användes som bostad för biskop Vilhelm Faxe. Freden i Lund den 26 september 1679 slöts sannolikt i Dekanhuset. I början av 1900-talet låg dekanresidenset i vägen för ett planerad nybebyggelse. Kulturens grundare Georg J:son Karlin engagerade sig i att bevara huset på plats, men den slutliga lösningen blev att huset 1908 flyttades till Kulturens område med placering vid Adelgatan.

Herrehuset är en byggnad på Kulturen i Lund. Fastigheten inköptes 1892 av Kulturhistoriska föreningen i Lund och blev starten på friluftsmuseet Kulturen. Per Henrik Ling, som var fäktmästare vid Lunds universitet, köpte 1807 tomt 35 med tillhörande bonings- och ladugårdshus samt trädgårds- och fäladsjord. Han lämnade Lund 1813 efter att fått i uppdrag att i Stockholm upprätta vad som blev Gymnastiska centralinstitutet. Han styckade tomten i tre delar och sålde av två tredjedelar och uppförde ett nytt hus på den östra tomten. Byggandet av våningslängan, Herrehuset, hade troligen påbörjats 1813 eller 1816, men den var inte färdigbyggd när den såldes av Ling 1818 till professor Jonas Albin Engeström, som färdigställde bygget och flyttade in i huset med sin hustru Margareta Sofia Faxe. Engeström med familj bodde kvar i huset till hans död 1846. Huset köptes därefter av häradshövdingen Nils Lilienberg, som renoverade det till ett förnämt 1800-talshem med tillhörande trädgård. År 1871 tillträdde läkaren Johan Christopher Toll som ägare. Kulturen gav efter inköpet huset en ny barockfasad och byggde om det förutvarande bostadshuset för museiändamål efter ritningar av Henrik Sjöström. Fasaderna fick bland annat kvaderstensimitation av puts i bottenvåningen och pilastrar. Huset var avsett att i sin nya museimiljö representera adeln inom det gamla svenska ståndssamhället. Huset genomgick 2012 en större restaurering och ombyggnad.

Sankt Pauls kyrka, eller i den danska namnformen Sankt Povls kyrka, var en medeltida kyrka från 1100-talet i Lund. Kyrkan, som var helgad åt aposteln Sankt Paulus, låg någonstans under östra delen av de centrala delarna av Akademiska Föreningens byggnad. Den hade troligen ett långsmalt långhus och kvadratiskt kor. Sankt Pauls kyrka nämns i en skriftlig källa första gången 1285. Den 20 augusti 1299 upprättade kanikprästen Kristian i Lund sitt testamente, i vilket han föreskrev bland annat, att ett belopp skulle gå till Sankt Pauls kyrka i Lund. När Akademiska Föreningens byggnad, AF-borgen, byggdes till norrut 1909, med bland annat sitt runda torn, hittades gravar på kyrkogården som omgav kyrkan. Ytterligare gravar hittades 1947, då en oljetank skulle grävas ner. De äldsta funna gravarna har daterats till 1100-talet. År 2006 gjordes det grävningsarbeten för att dra ledningar, och då hittades en mindre del av kyrkans grundmurar.

AF-borgen, eller Akademiska Föreningens hus, är en byggnad i parken Lundagård som sedan byggnationen varit navet i det akademiska hjulet i Lund. I AF-borgen finns fest- och samlingssalar, föreningslokaler för ett 40-tal organisationer, AF:s administration samt Tegnérs matsalar (kända för kryddgrönt) och det återuppståndna Café Athen. AF-borgen ägs av AF-Borgen Aktiebolag som i sin tur kontrolleras av Akademiska Föreningen.

Kulturens hökeri är en byggnad i hörnet S:t Annegatan och Tomegapsgatan i Lund, som inhyser en museal detaljhandel. Den ägs av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. Huset är troligen uppfört 1815 och köptes samma år av pigan Marna Nilsdotter. Huset är en putsad korsvirkeskonstruktion med tegelfyllnad. Fastigheten bestod ursprungligen av förstuga, kök och två rum i ett plan, med en gårdsplan bakom huset. Hustrun till svarvaren L.P. Landgren, vilken ägde huset 1898-1929, idkade handel i ett av husets bostadsrum, och hennes son och sonhustru fortsatte rörelsen, vilken även brevbäraren Nils Ohlsson och hans hustru gjorde från 1891. Vid en ombyggnad 1906 av Jöns Larsson slogs rummen mot gatan ihop till en ordentlig butikslokal med disk och hyllinredning. Inredningen i Kulturens hökeri kommer till större delen från Anna Perssons butik på Bredgatan 34 och till en mindre del från Elisabeth H. Larssons hökeri på Tomegapsgatan från 1906.

AF:s Arkiv & Studentmuseum (vardagligt endast AF:s Arkiv) är en unik samling av studentlivsrelaterade dokument och föremål, främst från Lund men även från övriga Sverige. Arkivet utgör ett utskott inom Akademiska Föreningen, AF.

Bosebo kyrka uppfördes 1652 i Bosebo socken i Småland. När en ny kyrka skulle byggas, flyttades den gamla kyrkan 1895 till Kulturen i Lund. I kyrkan hålls gudstjänster, bröllop, dop, konserter och trettondagsvesper.

Kvarteret Sankt Mikael är ett kvarter i Lunds stadskärna. Det omfattade ursprungligen de båda nuvarande kvarteren Sankt Mikael och Sigrid och låg mellan Krafts torg, Kiliansgatan, Magle Stora kyrkogata, Själsbodagatan och Stora Algatan. Kvarteret Sigrid uppstod genom en avstyckning av kvarteret Sankt Mikael 1866, då Stora och Lilla Sigridsgatorna lades ut, namngivna efter tomtägaren Sigrid Cedergren. Kvarteret ägdes under medeltiden av Dominikanerkonventet i Lund. Klosterbyggnader uppfördes i den västra delen av kvarteret längs Kiliansgatan mellan 1221 och reformationen på 1500-talet. I den östra delen, där Stora Sigridsgatan går idag, låg under medeltiden sockenkyrkan Sankt Mikaels kyrka.

Tegnérsplatsen är en 1853 invigd plats i centrala Lund, söder om AF-borgen och invid parken Lundagård. På Tegnérsplatsen står en staty över Esaias Tegnér av Carl Gustaf Qvarnström.

Svartbrödraklostret, eller Dominikanerkonventet Sankta Maria Magdalena. var ett dominikankloster i Lund,som grundades år 1221 som det första dominikanklostret i Norden. Dominikanmunkarna, eller svartbröderna som de också kallas, är en tiggarorden. Orden instiftades av Dominicus 1216. Namnet "svartbröderna" fick de därför att de är klädda i svart mantel med kapuschong. Dominikanernas främsta uppgift var att i apostolisk anda utbreda och fördjupa tron genom predikan och undervisning. Ordens grundare Dominicus besökte själv Danmark och troligen även Lund i början av 1200-talet. Svartbrödraklostret i Lund var en stor anläggning med en kyrka som låg längs Kiliansgatan, mitt emot domkyrkans absid. I samband med reformationen upplöstes klostret och raserades troligen omgående. Länge var det okänt var klostret var beläget och det var först år 1940 som man genom arkeologiska fynd kunde slå fast dess plats. År 1947 återkom dominikanerna till Lund och etablerade sig på Råbygatan vid Mårtenstorget. Sedan 1993 ligger konventet på Sandgatan i Lund.

Sankt Mikaels kyrka var en katolsk kyrka i Lund, som låg där nu Stora Sigridsgatan i östra delen av det ursprungliga kvarteret Sankt Mikael ligger. Möjligen fanns där först en träkyrka från 1000-talet, innan en kyrka i sten byggdes. Kyrkan var helgad åt ärkeängeln Sankt Mikael, den ängel som anses ha stått närmast Gud. Uppenbarelseboken i Nya Testamentet beskriver hur han besegrar Djävulen, som uppträder i skepnad av en drake. Kvarteret ägdes under medeltiden av Dominikanerkonventet i Lund och Sankt Mikaels kyrka gränsade till detta. Kyrkan låg där Stora Sigridsgatan nu ligger, och medeltida gravar samt grundmuren till Sankt Mikaels kyrka påträffades vid schaktningar av Kulturen 2017. Till kyrkan ledde ett "gångsträt" söderifrån öster om Svartbrödramuren, vilket rådet i Lund 1547 gav tillåtelse till dåvarande hyresgästen på tomt nummer 103:2 (nuvarande Sankt Mikael 6), skrivaren på Lundagård Sören Pedersen, att inhägna till sin gård. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1910 och 1927, men det var först i oktober 2017 som delar av kyrkans grundmur hittades i samband med grävningsarbete i östra delen av Stora Sigridsgatan. Kyrkans grundmur var 1,2 meter bred och kyrkan kan ha varit 16 meter lång och 8 meter bred. Troligen hade den rektangulärt långhus och kor som andra romanska kyrkor i början av medeltiden. Vid något tillfälle har kyrkan troligen fått ett torn eller en fristående klockstapel, för 1441 nämns det i en skriftlig källa att en klockgjutare i Lund sålt en klocka till Sankt Mikaels kyrka. År 1968, inför en tillbyggnad av Folkets hus i Lund, hittades en sten, daterad till mitten av 1100-talet, med en bild som föreställer ärkeängeln Mikaels kamp med draken. Den kan ha varit ett tympanon, som suttit ovanför porten till Sankt Mikaels kyrka.