place

Den Kongelige Kobberstiksamling

Indre ByKonstmuseer och konsthallar i KöpenhamnsregionenMuseer i KöpenhamnMuseer invigda 1843
Statens museum for kunst
Statens museum for kunst

Den Kongelige Kobberstiksamling är en dansk samling av grafisk konst under Statens Museum for Kunst. Samlingen, som har fler än 245.000 verk, består av kopparstick, teckningar, gravyrer, träsnitt, akvareller, litografier och andra former av konst på papper. Samlingen består huvudsakligen av danska konstverk, och museet erbjuder den mest kompletta översikten av dansk konst från 1600-talet till nutid. Samlingen grundlades genom att Albrecht Dürer förärade kung Kristian II ett antal träsnitt 1521. Just Mathias Thiele arbetade vid Det Kongelige Bibliotek från 1835 och hans arbete med dåtidens 70.000 kopparstick räddade då samlingen från förfall och var grunden för dagens konstverkssamling på Den Kongelige Kobberstiksamling. Samlingen var i den dansk-norska kungens privata ägo fram till 1843, då den gjordes tillgänglig för allmänheten. Då Statens Museum for Kunst invigdes 1896, flyttede samlingen in där tillsammans med Den Kongelige Malerisamling och Den Kongelige Afstøbningssamling. En stor del av samlingen kommer från Joachim Wasserschlebes privata samling på mer än 30.000 kopparstick, som han var tvungen att sätta i pant till den danska staten 1781. Det Kongelige Bibliotek köpte hela denna samling för 2.000 riksdaler 1783.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Den Kongelige Kobberstiksamling (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Den Kongelige Kobberstiksamling
Sølvgade, Köpenhamn

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Den Kongelige KobberstiksamlingLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 55.688518888889 ° E 12.578378055556 °
placeVisa på kartan

Adress

Sølvgade 48
1307 Köpenhamn
Region Hovedstaden, Danmark
mapÖppna på Google Maps

Statens museum for kunst
Statens museum for kunst
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Rosenborgs slott
Rosenborgs slott

Rosenborgs slott (danska Rosenborg Slot) är ett slott i Kongens Have, centralt i nuvarande Köpenhamn. Slottet är i dag museum och kan uppvisa en mängd dyrbara kungliga ägodelar från 1600-talet och framåt, däribland de danska riksregalierna. Kung Kristian IV inköpte i början av 1600-talet ett stort markområde direkt utanför Köpenhamns östra stadsvall. Området lades ut som en park, ”Kongens Have”. Här uppförde han 1606–1607 ett ”Lysthus” i tegel i två våningar med trapptorn. Detta hus ingår fortfarande i det nuvarande slottets södra hälft. Efter en del kompletteringar beslöt kungen att utöka slottet vilket gjordes mellan 1613 och 1615. Kungen kunde flytta in i sitt slott, men förändringsarbeten fortsatte fram till 1624. Slottet fick då en tredje våning som helt upptogs av den stora riddarsalen. I samband med sin sons bröllop 1634 uppförde Kristian IV slottets nuvarande trapptorn. Lustslottet Rosenborg, vars namn omtalas första gången 1624, omgavs av en vattengrav med vindbrygga. Till skillnad från det medeltida kungliga slottet inne i staden, med sina sammanfogade hus och trånga utrymmen, framstod Rosenborg som ett slott helt i tidens anda. Kristian IV tog själv aktiv del vid utformandet och byggandet av slottet. Rosenborg, som fortfarande ägs av det danska kungahuset, kännetecknas av en stor mängd välbevarade miljöer från perioden 1624 till omkring 1710 då de kungliga bodde på slottet. Här finns också ett mycket stort antal föremål som tillhör det danska kungahuset.

Sankt Clara Kloster
Sankt Clara Kloster

Sankt Clara Kloster var ett nunnekloster i Köpenhamn som tillhörde gråbrödernas systerorden klarisseorden. Det låg vid vad som idag är hörnet av Møntergade och Gammel Mønt på mark som tidigare varit Köpenhamns slotts köksträdgård. Det grundades 1497 av kung Hans och drottning Kristina av Sachsen och stod klart 1505. Klostret upplöstes 1536 i samband med reformationen i Danmark. Den danska kronan övertog fastigheten och använde delar av den för mynttillverkning fram till 1543. Klosterkyrkan användes under en kort tid, 1574–1585, av stadens tyska församling, innan denna flyttade till Sankt Petri Kirke. Därefter användes kyrkobyggnaden som gjethus för gjutning av kyrkklockor och kanoner. Delar av klosterbyggnaderna revs 1610 och fortfarande 1615–1616 transporterades stora mängder bort därifrån. De sista byggnaderna försvann på 1620-talet och platsen fick namnet Klareboderne efter klostret. Det finns endast få och osäkra arkeologiska fynd ifrån Sankt Clara Kloster. Området totalsanerades 1906, då alla byggnader öster om Gammel Mønt revs och gatunätet ändrades inför anläggandet av Christian IX.s Gade. Då hittades rester av myntmästaren Poul Fechtels bostäder för fattiga, så kallade själabodar, som denne hade låtit uppföra före 1570, samt grunder av klostrets norra och östra flyglar. Den östra flygelns fundament kunde grävas fram i hela sin längd, medan beträffande den norra flygeln, som varit kyrkan, enbart rester återfanns av den östra ände. Historikern och amatörarkeologen Holger Utke Ramsing (1868–1946), som deltog i utgrävningarna, ansåg att klostret bestod av fyra sammanhängande längor, men detta är inte belagt. Sankt Clara Kloster nämns i romanen Kungens fall av Nobelpristagaren i litteratur Johannes V. Jensen, (kapitlet “Forårs smerte”): "Skråt overfor klosteret ligger Mendel Speyers hus, hvor hovedpersonens store kærlighed, Susanna, bor."