Kongens Have

Danska filminstitutet (danska: Det Danske Filminstitut) är en dansk statlig institution som står under Kulturministeriet och ansvarar för statligt stöd till dansk film. Institutet grundades 1972 och ersatte den tidigare Filmfonden. År 1997 slogs det ihop med Statens Filmcentral och Det Danske Filmmuseum. Verkställande direktör är sedan 2007 Henrik Bo Nielsen. Filminstitutet är beläget i Filmhuset på Gothersgade 55 i Köpenhamn. Byggnaden inhyser även Cinemateket, museum, en bok- och videohandel, aktiviteter för barn och restaurangen Sult.

Rosenborgs slott (danska Rosenborg Slot) är ett slott i Kongens Have, centralt i nuvarande Köpenhamn. Slottet är i dag museum och kan uppvisa en mängd dyrbara kungliga ägodelar från 1600-talet och framåt, däribland de danska riksregalierna. Kung Kristian IV inköpte i början av 1600-talet ett stort markområde direkt utanför Köpenhamns östra stadsvall. Området lades ut som en park, ”Kongens Have”. Här uppförde han 1606–1607 ett ”Lysthus” i tegel i två våningar med trapptorn. Detta hus ingår fortfarande i det nuvarande slottets södra hälft. Efter en del kompletteringar beslöt kungen att utöka slottet vilket gjordes mellan 1613 och 1615. Kungen kunde flytta in i sitt slott, men förändringsarbeten fortsatte fram till 1624. Slottet fick då en tredje våning som helt upptogs av den stora riddarsalen. I samband med sin sons bröllop 1634 uppförde Kristian IV slottets nuvarande trapptorn. Lustslottet Rosenborg, vars namn omtalas första gången 1624, omgavs av en vattengrav med vindbrygga. Till skillnad från det medeltida kungliga slottet inne i staden, med sina sammanfogade hus och trånga utrymmen, framstod Rosenborg som ett slott helt i tidens anda. Kristian IV tog själv aktiv del vid utformandet och byggandet av slottet. Rosenborg, som fortfarande ägs av det danska kungahuset, kännetecknas av en stor mängd välbevarade miljöer från perioden 1624 till omkring 1710 då de kungliga bodde på slottet. Här finns också ett mycket stort antal föremål som tillhör det danska kungahuset.

Sankt Clara Kloster var ett nunnekloster i Köpenhamn som tillhörde gråbrödernas systerorden klarisseorden. Det låg vid vad som idag är hörnet av Møntergade och Gammel Mønt på mark som tidigare varit Köpenhamns slotts köksträdgård. Det grundades 1497 av kung Hans och drottning Kristina av Sachsen och stod klart 1505. Klostret upplöstes 1536 i samband med reformationen i Danmark. Den danska kronan övertog fastigheten och använde delar av den för mynttillverkning fram till 1543. Klosterkyrkan användes under en kort tid, 1574–1585, av stadens tyska församling, innan denna flyttade till Sankt Petri Kirke. Därefter användes kyrkobyggnaden som gjethus för gjutning av kyrkklockor och kanoner. Delar av klosterbyggnaderna revs 1610 och fortfarande 1615–1616 transporterades stora mängder bort därifrån. De sista byggnaderna försvann på 1620-talet och platsen fick namnet Klareboderne efter klostret. Det finns endast få och osäkra arkeologiska fynd ifrån Sankt Clara Kloster. Området totalsanerades 1906, då alla byggnader öster om Gammel Mønt revs och gatunätet ändrades inför anläggandet av Christian IX.s Gade. Då hittades rester av myntmästaren Poul Fechtels bostäder för fattiga, så kallade själabodar, som denne hade låtit uppföra före 1570, samt grunder av klostrets norra och östra flyglar. Den östra flygelns fundament kunde grävas fram i hela sin längd, medan beträffande den norra flygeln, som varit kyrkan, enbart rester återfanns av den östra ände. Historikern och amatörarkeologen Holger Utke Ramsing (1868–1946), som deltog i utgrävningarna, ansåg att klostret bestod av fyra sammanhängande längor, men detta är inte belagt. Sankt Clara Kloster nämns i romanen Kungens fall av Nobelpristagaren i litteratur Johannes V. Jensen, (kapitlet “Forårs smerte”): "Skråt overfor klosteret ligger Mendel Speyers hus, hvor hovedpersonens store kærlighed, Susanna, bor."

Davids Samling är ett konstmuseum i Köpenhamn, som inrymmer konst och konsthantverk från Europa från 1700-talet, från dansk guldålder och från den islamiska världen mellan 600-talet och 1800-talet. Samlingen av islamisk konst är en av de största i Nordeuropa. Av nyare dansk konst visas målningar av Theodor Philipsen, J.F. Willumsen, L.A. Ring och Peter Hansen samt elva verk av Vilhelm Hammershøi. Personen bakom Davids samling är domaren i högsta domstolen Christian Ludvig David (1878–1960), som själv hade anskaffat grundstommen till samlingen. I december 1945 blev samlingen en fristående institution, C.L. Davids Fond og Samling, och museet öppnade 1948. Vid Christian Ludvig Davids död ärvde Davids samling hela hans kvarlåtenskap. Museet ligger på Kronprinsessegade 30–32, vid Kongens Have.

Geologisk Museum ligger på Øster Voldgade 5-7 i Köpenhamn, i hörnet av Botanisk Have, tvärs över Sølvgade från Statens Museum for Kunst. Museet sorterar under den natur- og biovetenskapliga fakulteten vid Köpenhamns universitet och omfattar en rad geologiska samlingar av mineral, bergarter, fossil och meteoriter. Museets uppgifter är underhåll av samlingarna, forskning och utställningar. Museet flyttade in i byggnaden vid Øster Voldgade 1893, men början till samlingarna kan dateras tillbaka ända till 1600-talet. Den 1 januari 2004 inlemmades museet, tillsammans med Botanisk Have och Zoologisk Museum i det då nybildade Statens Naturhistoriske Museum.

Den Kongelige Kobberstiksamling är en dansk samling av grafisk konst under Statens Museum for Kunst. Samlingen, som har fler än 245.000 verk, består av kopparstick, teckningar, gravyrer, träsnitt, akvareller, litografier och andra former av konst på papper. Samlingen består huvudsakligen av danska konstverk, och museet erbjuder den mest kompletta översikten av dansk konst från 1600-talet till nutid. Samlingen grundlades genom att Albrecht Dürer förärade kung Kristian II ett antal träsnitt 1521. Just Mathias Thiele arbetade vid Det Kongelige Bibliotek från 1835 och hans arbete med dåtidens 70.000 kopparstick räddade då samlingen från förfall och var grunden för dagens konstverkssamling på Den Kongelige Kobberstiksamling. Samlingen var i den dansk-norska kungens privata ägo fram till 1843, då den gjordes tillgänglig för allmänheten. Då Statens Museum for Kunst invigdes 1896, flyttede samlingen in där tillsammans med Den Kongelige Malerisamling och Den Kongelige Afstøbningssamling. En stor del av samlingen kommer från Joachim Wasserschlebes privata samling på mer än 30.000 kopparstick, som han var tvungen att sätta i pant till den danska staten 1781. Det Kongelige Bibliotek köpte hela denna samling för 2.000 riksdaler 1783.

Østervold observatorium är ett observatorium i Botanisk Have i centrala Köpenhamn som togs i drift i september 1861. Det byggdes 1959–1861 som ersättning för observatoriet i Rundetårn som stördes av trafiken och hade blivit för litet. Byggnaden av gult tegel är försedd med ett torn med en vridbar kupol på taket, klädd med kopparplåt. Den flankeras av två hus som användes som bostäder för professorn och personalen. Framför observatoriet står en bronsskulptur av Tycho Brahe i naturlig storlek som skapats av skulptören Herman Wilhelm Bissen. Refraktorteleskopet från 1861 ersattes år 1895 med ett nytt instrument som kunde användas till både optiska studier och fotografering. Det består av ett 36 centimeters refraktorteleskop med 4,9 meters brännvidd till visuella observationer och ett 20 centimeters refraktorteleskop med 4,8 meters brännvidd till fotografering. Bland bevarade glasplåtar finns en som visar solförmörkelsen den 29 maj 1919. Köpenhamns universitet flyttade sin verksamhet från Østervold till Brorfeldeobservatoriet söder om Holbæk år 1953 på grund av ljusföroreningar och vibrationer. Østervold observatorium kulturskyddades i april 1959.

SMK – Statens Museum for Kunst är ett konstmuseum i Köpenhamn, Danmark med ursprung i Den Kongelige Malerisamling. Det är Danmarks nationalgalleri och ett av de mest besökta museerna i landet. Museet ligger vid Sølvgade i parken Østre Anlæg i Köpenhamns innerstad. Den äldsta byggnaden är från 1896. Museet har senare utvidgats 1970 och 1998. I museets nuvarande utförande befinner sig delar av den tidigare fasaden innanför påbyggnaderna från 1990-talet.

Jazzhus Montmartre, eller Café Montmartre, är en jazzklubb i Köpenhamn i Danmark.

Rundetårn (äldre stavning: Runde Taarn), ”Runda tornet”, är ett torn byggt på 1600-talet i Köpenhamn i Danmark. Tornet är en del av Trinitatisanläggningen, som byggdes för att ge tidens elever och studenter ett astronomiskt observatorium, ett universitetsbibliotek och en studentkyrka, Trinitatis kirke (Treenighetskyrkan). Rundetårn är en av Köpenhamns mest välkända byggnader och byggdes på uppdrag av Kristian IV och ritades av arkitekt Hans van Steenwinckel den yngre. Grundstenen lades 7 juli 1637 och tornet blev färdigt 1642. Trinitatis kirke blev inte klar förrän 1656, och biblioteket inte förrän 1657. Tornet är 36 meter högt och 15 meter i genomskärning. Det har inga trappor, utan är istället försett med en stenlagd sluttande 5,6 meter bred spiralformig bana som leder upp till observationsplattformen på taket. Peter den store red 1716 upp till tornets topp, och hans gemål Katarina åkte samma väg med fyra hästar.

Regensen är ett kollegium med bostäder för studenter i Köpenhamn.

Den Hirschsprungske Samling är ett danskt konstmuseum i Østre Anlæg i Köpenhamn, som bygger på den konstsamling tobaksfabrikör Heinrich Hirschsprung och hans fru Pauline 1902 donerade till danska staten. Museibyggnaden uppfördes 1908–1911 efter ritningar av Hermann Baagøe Storck. Samlingarna ordnades av konsthistorikern och Hirschsprungs rådgivare Emil Hannover, som också blev museets förste direktör, och katalogen från 1911 upptog omkring 530 oljemålningar, 1.670 akvareller, pasteller och teckningar, samt omkring 200 skulpturer. Fokus ligger på donatorns konstintresse, i huvudsak dansk 1800-talskonst, men enstaka verk härrör från 1900-talets början, till exempel av Joakim Skovgaard. Från den danska guldåldern finns verk av bland andra Christoffer Wilhelm Eckersberg, Christen Købke, Wilhelm Bendz, J. Th. Lundbye, Constantin Hansen och Wilhelm Marstrand. Av Skagenmålarna finns verk av Anna Ancher, Michael Ancher och – speciellt – av P.S. Krøyer. Av Fynboerne finns verk av Kristian Zahrtmann. Utöver konstverken finns det även möbler som tillhört konstnärerna. År 1995 förklarades museet som byggnadsminne.